Gott Nytt År!

Många människor tycker om att gå barfota, tevemysaren Ernst Kirschsteiger till exempel. Kanske beror det på att fötterna fångar upp jordbakterier som kommer hjärnan att producera måbra-ämnet serotoin (se tidigare inlägg)?

På julafton publicerade Dagens Nyheter en stor artikel av Dan Karlholm, professor i konstvetenskap. Den som vill vara i tiden, visar sin välpedikyrerade fot utan beklädnad. Det var professorns budskap och han angav bland annat Börje Salming och Maria Abrahamsson som exempel. Båda har låtit sig fotograferas med nakna fötter.

Känner du för att gå barfota under det nya året? Så gör det då, ta av dig skorna. Fakta att stödja dig på när du möter frågor om det hälsosamma/farliga/obekväma i att gå barfota, hittar du på barefooters.org

Jord gör dig lycklig

Att plantera om julhyacinter i krukor med jord som många av oss gjorde nyss får människan på bra humör. Det kan bero på att man tänker på hur gott det kommer att dofta om någon vecka. Men det kan också bero på att våra neuroner i hjärnan börjar producera serotonin.

Forskare vid universitet i Bristol har sett att en bakterie i jord påverkade möss på samma sätt som antidepressiv medicin, kan man läsa i tidningen Neuroscience. När samma snälla bakterie (Mycobacterium vaccae) gavs till cancersjuka människor kände de ett högre välbefinnande. Dr Chris Lowry vid universitet i Bristol menar att effekten kan bero på att just den här bakterien aktiverar vissa neuroner som producerar serotonin. Det är känt sedan tidigare att brist på serotonin kan ge depression.

Människor som pysslar i sin trädgård känner ett välbefinnande. Trädgårdsterapi har också gett goda resultat – deprimerade, utmattade människor har blivit friskare efter att ha sysslat med trädgårdsarbete under en växtsäsong. Förklaringen är kanske att de går med jordiga händer och smuts under naglarna?

Glada grisar med knorr är ett begrepp. Grisar som får böka i jorden av hjärtans lust är glada, inbillar vi oss. Jag har sett sådana grisar på Julita Gård och de verkade lyckliga, inget tvivel om det. Troligen är det också i det fallet jordbakterier som har en gynnsam effekt på hjärnan. Det är lätt att tänka sig vilket eländigt liv alla grisar som lever tätt packade på betonggolv har.

Vad är Christmas Disease?

Den som har lust med lite morbid frågesport i mellandagarna ska gå in på Lakartidningen.se. Där hittar man tio knepiga frågor med anknytning till sjukdom och död. En bra sak är att man ges facit med fylliga förklaringar till de rätta svaren.

Vad är Christmas disease? lyder en av frågorna. Jag avslöjar inte svaret här men sjukdomen kallas så för att den upptäcktes 1952 hos en engelsk pojke som hette Stephen Christmas. Dessutom beskrevs fallet i julnumret av British Medical Journal år 1952.

Önskeböcker

Fick du inte den roliga julklappsbok du hade bespetsat dig på? Du kan själv köpa dig något läsvärt. På www.abebooks.com finns Weird Book Room med rader av intresseväckande udda titlar. Som de här:

The English: Are They Human? av G.J. Renier

Death in the Pot: The Impact of Food Poisoning on History av Morton Satin

Impeccable Birdfeeding: How to Discourage Scuffling, Hull-Dropping, Seed-Throwing, Unmentionable Nuisances and Vulgar Chatter at Your Birdfeeder av Bill Adler Jr.

Fart Proudly: Writings of Benjamin Franklin You Never Read in School

Flow: The Cultural Story of Menstruation av Elissa Stein, Susan Kim

Why Do I Vomit: And Other Questions About Digestion av Angela Royston

Do-It-Yourself Coffins: For Pets and People av Dale Power

God jul till alla

God jul med extra allt av julfrid och goda saker!

Stoppa djurmisshandeln nu

Svenska grisar lever miserabla liv hos uppfödarna. Det lät djurrättsaktivister oss veta nyligen. I dagens SvD kan vi läsa att smågrisar, även kravgrisar, inte bedövas när de kastreras. Trots att kastrering är en smärtsam process, och trots att Sverige redan 2001 skrev under en deklaration om att förbjuda obedövad kastrering, pågår den här formen av djurmisshandel i landet. Medan man i Norge har infört bedövad kastrering.

Det är inte bara i Sverige som djuren lever i misär. För ett år par sedan kunde man läsa i The New Yorker om det förfärliga sätt som man föder upp kyckling på i USA. Kycklingarna lever tätt packade i fönsterlösa rum på golv täckta av tjocka lager av exkrement. De starka ammoniumångorna ger andningsproblem och andra besvär. Eftersom uppfödningen går ut på maximal slaktvikt på kortast möjliga tid blir kycklingarna så tunga att deras ben inte orkar bära dem. Kanske går det till på samma sätt hos oss.

Den kände amerikanske författaren Jonathan Safran Foer har varit vegetarian från och till sedan barndomen. När han själv fick barn, tänkte han över slaktdjurens sak en gång till. Det ledde till att han skrev faktaboken Eating Animals som kom tidigare i år.

I boken beskriver Foer hur han slår följe med en djurrättsaktivist och gör ett nattligt besök hos en kalkonuppfödare. Flera av kalkonerna låg döda på golvet. Andra var blodiga, utmattade och täckta av fula sår. Författaren tar upp hur jorden och vattendragen förstörs av de enorma mängder urin och avföring från djuren som ingen tar hand om på ett ansvarsfullt sätt. När sjöarna och floderna är förgiftade dör fisken. Foer skriver också om förödande konsekvenser av att pumpa djuren fulla med antibiotika och om djurens lidande vid slakt.

Boken slutar med att Foer firar Thanksgiving Day utan kalkon. Thanksgiving Day utan kalkon är som jul utan skinka. Jag har inte ätit skinka sedan 7o-talet. Det har blivit julfrid och julglädje ändå varje år. Pröva!

Vykort med texter till

Om man går in på www.ordfabriken.org/autor/autoreter.htm kommer man till Autor Eter med bland annat texter av nyblivna akademiledamoten Lotta Lotass. Hon samlar på amerikanska vykort -- med motiv av till exempel gigantiska redwoodträd eller kraftverk -- och skriver inspirerade texter som utgår från bilderna. Läsaren ges också den autentiska texten på korten men får gissa sig till årtalen.

Julläsning

Det här ska jag läsa under helgerna:
Flush av Virginia Woolf
Virginia and Vanessa av Susan Sellers
Archy and Mehitabel av Don Marquis

Boktips

Årets faktabok för vuxna: Smärtpunkten av Elisabeth Åsbrink
Årets faktabok för barn: Skriv om och om igen av Ylva Karlsson och Katarina Kuick
Årets roligaste bok: Döda vita män av Johan Hakelius
Årets vackraste bok: Att överleva dagen av Brutus Östlund och Susanne Åkesson
Årets konstbok: A Face to the World av Laura Cumming
Årets novellsamling: Nära hem av Alice Munro
Årets diktsamling: Här av Wislava Szymborska

Jultips 3.

Det är i dag man ska köpa den salta sillen om man vill bjuda på Glasmästarsill i jul. Det finns inget så enkelt som att lägga in Glasmästarsill och jag gör det varje jul. Sillen ska inte skinnflås och inte benas ur, bara skäras tvärsöver i bitar. Men först ska den blötläggas och sedan dra i lag ett par, tre dagar för att bli god.

Den lyckliga hjärnan

Hjärnan vill ha roligt. Om den får stimulans och njutning, mår vi bra. Då avsöndras dopamin som är vårt främsta lyckohormon. När en människa är kär, när hon äter gott och när hon hör underbar musik -- vid sådana tillfällen avsöndras stora doser av dopamin.

Häromdagen sa hjärnan till på ett mycket bestämt sätt att den ville äta lunch på ett nytt ställe. Eftersom jag just då var på Dramaten för att köpa biljetter, var det enkelt att gå till restaurang Frippe. Där hade vi aldrig varit och hjärnan blev nöjd. Man blir placerad och serverad. Brödkorg, salladsskål, smör och vällagad dagens rätt. Till överkomligt pris. Våg efter våg av lyckligt dopamin flödade ut i hjärnan.

Nästa månad ska vi se teater, hjärnan och jag.

Jultips 2.

Min vän Birgitta har lärt mig detta. Rulla med en kavel fram och tillbaka över ett oöppnat saffranspaket. Mycket bättre än att stöta saffran i mortel.

Samtal med Kjerstin Dellert

Det bästa med att vara intresserad av något vanligt och alldagligt är att man alltid har ett samtalsämne när man träffar människor. Det måste vara svårare för den som har bysantiska fornlämningar eller vävteknik under Mingdynastin som sin hobby. Alla har något att säga om äpplen. Man odlar äpplen, man gillar äpplen, man är allergisk mot äpplen eller man önskar att det fanns mer svenska äpplen i butiken.

I går pratade jag äpplen med Kjerstin Dellert som tittade in på julmarknaden i Herresta lada. Hon och maken har unika, gamla äppelsorter vid sin gård. Vilka sorter då? Ja, det vet bara maken och han var tyvärr inte med, han var på Bali för att se till den dansskola för barn som han stöttar.

Det skulle vara roligt att tala äpplen med Nils-Åke Häggbom någon gång. Han har mer eller mindre växt upp i en äppelodling. Pappan var trädgårdsmästare hos Adolf von Post som hade gården Stavshäll i Tullinge och var ivrig fruktodlare vilket hans artiklar i Sveriges pomologiska förenings årsskrift vittnar om. Efter von Posts bortgång gick gården över till familjen Häggbom.

Jultips 1.

Japanska lyktor tänker jag odla nästa sommar. Då kan man skörda små papperslika orangeröda lyktor på hösten och sedan, i december, trä dem över julgransljusen. De orangeröda lyktorna i julgranen lyser skönt i granen.

Det här snappade jag upp häromdagen på Stora Brännbo konferensgård i Sigtuna. Där har man varje år en tävling för stadens företagare i grenen "finaste julgranen". Nitton granar tävlar i år. Jag har lagt min röst på en gran med underbara, små, rosa, handstickade dockkläder.

Två äpplen om dagen halverar risken för tarmcancer

Fick tips om en alldeles ny undersökning på äpple och hälsa. Det är polska och italienska forskare som tillsammans studerat sambandet mellan konsumtion av äpple och tarmcancer (Eur J Cancer Prev, E-pub Nov 18 2009).

En grupp på 592 patienter med tarmcancer (colorectal cancer) jämfördes med 765 patienter utan tarmcancer (alla var intagna på samma sjukhus). Forskarna tittade på patienternas intag av frukt och grönsaker. Cancerpatienterna visade sig bruka äta signifikant mycket mindre frukt än patienterna i den cancerfria gruppen. Äpple var den oftast konsumerade frukten i båda grupperna.

Risken att drabbas av tarmcancer hade ett starkt samband med hur mycket äpple man åt. De som tuggade i sig ett äpple om dagen hade en avsevärt bättre chans att slippa få tarmcancer än de som inte åt några äpplen alls. Men de som åt mer än ett äpple om dagen minskade sin risk för tarmcancer med hela 50 procent!

Konsumtionen av andra frukter och grönsaker hade ingen förebyggande roll vid utvecklingen av tarmcancer i den här undersökningen, det som hade betydelse var konsumtion av äpplen. Forskarna menar att den skyddande faktorn hos äpplet ligger i dess höga innehåll av flavonoider och andra polyfenoler som kan stoppa uppkomsten och tillväxten av cancerceller.

Julmarknad i Sigtuna och Herresta lada

Det är bråda dagar. På lördag ska vi övervara en julkonsert i Vintrosa kyrka. Bland de medverkande ingår bonusbarnbarnen och jag vet att det blir så vacker sång och musik att ögonen tåras.

På söndag, Luciadagen, kommer att jag att vara i Herresta lada som ligger en bit ifrån Märsta, se vägbeskrivning på www.herrestalada.se, tel. 08-591 430 61. Där kommer jag att sälja och signera min nya bok Tankar om glädje och vardagslycka och några böcker ur min tidigare produktion, bland annat Julboken. Herresta lada har öppet 11-17. Välkomna dit!

Lördags och söndag pågår i Sigtuna den traditionella och mycket populära julmarknaden. Då är det trångt på Stora Gatan så kom gärna redan vid 11-tiden.

Äppelskal skyddar från cancer

Snart är de svenska äpplena slut. De som har hållbara hemodlade vinteräpplen som Ribston och Eldrött Duväpple kan skatta sig lyckliga, det är underbara frukter som håller aromen till och med mars.

Svenska hemodlade obehandlade äpplen kan man äta med skalet på. Ekologiska äpplen kan man äta med skalet på. Alla andra frukter skalar jag och då mister jag tyvärr samtidigt en stor del av äpplets hälsosamma kvalitéer.

När jag var liten sa min mamma till att äta äppelskalet, det var nämligen där nyttigheterna satt. Tänk att hon visste det redan då. I dag har forskningen visat att äpplet innehåller så kallade fytokemikalier, till exempel fenoler och flavonoider, och de är lagrade framförallt i skalet. Äpplets fiberinnehåll, viktiga för peristaltiken (finare ord för tarmrörelserna) sitter också framförallt i skalet.

Dessa fytokemikalier är viktiga i kampen mot cancer. Rui Hai Liu heter en forskare vid Cornell university, USA, som gjort flera studier på äpple och cancer. Han har kunnat visa att äpplen, liksom andra frukter och grönsaker, kan hjälpa till att förebygga bröstcancer hos råttor. Professor Lui och hans medarbetare fann att i en grupp råttor som gavs hög dos äpple i maten varje dag var det bara 23 procent som utvecklade adenocarcinoma (en särskilt farlig form av bröstcancer). Av de som fick små eller medelhöga doser äpple var det 57 respektive 50 procent som utvecklade samma cancertyp. Medan hela 81 procent av råttorna i kontrollgruppen som inte fick något äpple alls utvecklade adenocarcinoma (studien är redovisad tidigare i år i Journal of Agriculture and Food Chemistry).

Men det som hjälper råttor att hålla sig friska, kan det också hjälpa människor? Ja, det tror forskarna. Kanske kommer torkat, pulvriserat äppelskal i framtiden att bli en naturlig tillsats i hälsofil, hälsomüsli och drickyoghurt.

Mer om gift i äpple

Det jag skrev i går om Topsin stämmer inte. Nu har jag tagit reda på mer om antimögelmedlet Topsin (tiofanatmetyl) genom att ringa Kemikalieinspektionen och tala med Peter Bergkvist. Topsin förbjöds av Kemikalieinspektionen till äpplen och päron redan den 30 november 2006. Ändå har odlarna fortsatt att använda det till frukt.

Det är Kemikalieinspektionen som kan förbjuda bekämpningsmedel. Men fast det heter som det heter ingår inte inspektion i verkets uppdrag. Efterlevnaden av förbuden kontrolleras av kommunerna och där kan det brista. Ofta är det livsmedelsverket som sköter kontrollerna och det var verket som upptäckte rester av Topsin i höstens äpplen.

Jordbruksverket har tagit på sig ansvaret att varje år informera odlarna om alla Kemikalieinspektionens beslut.
-- Praxis har varit att odlarna fått använda ett förbjudet medel i två år efter att förbudet har införts. Efter två år menar vi att deras lager av ett bekämpningsmedel ska ha tagit slut och att alla odlare ska ha nåtts av information om förbudet. Vi informerade om att Topsin kunde användas under 2007 och 2008 men missade sedan att berätta om att det var förbjudet under 2009. Vi har misslett odlarna och det är jättetråkigt, säger Agneta Sundgren på jordbruksverket till mig.

Peter Bergkvist säger sig inte ha känt till att odlarna har brukat fortsätta använda ett förbjudet medel i två år.

Hur tänker Jordbruksverket göra i fortsättningen för att undvika liknande fadäser?
--I fortsättningen får vi dra bort ett medel meddetsamma som det har blivit förbjudet, säger Agneta Sundgren.

Ja, det låter som en vettig åtgärd i linje med Kemikalieinspektionens intentioner, eller hur. Kanske bör det också framöver vila på odlarorganisationerna själva att bevaka vilka medel som är förbjudna att använda. Topsin säljs fortfarande, eftersom det ännu är tillåtet att använda till höstsäd, gräsmattor och prydnadsväxter. Det är samma Topsin WG (ett så kallat vattendispergerbart granulat) som har använts till frukt.

Kan odlarna ha haft så stora lager Topsin att det räckt dem i tre år -- 07, 08 och 09? Eller stämmer alla rykten om att de skyndade sig att köpa Topsin WG när förbudet kom?
-- Det kan man bara spekulera i. De enda som kan svara är odlarna själva, säger Agneta Sundgren.
-- Det är svårt att veta om ryktena stämmer. Men man har hittat Topsin med gammal märkning hos odlarna vilket är anmärkningsvärt, säger Peter Bergkvist.

Gift i äpplen

I dag meddelade radion att det förbjudna mögelgiftet Topsin hittats i svenska äpplen. Genast kom det information från äppelodlarnas förening Äppelriket i Skåne. Där läser jag detta: Topsin förbjöds av Jordbruksverket år 2007 men odlarna fick tillstånd att använda överblivet Topsin under 2007, 2008 och 2009. Kemikalieinspektionen och Livsmedelsverket förbjöd sedan all användning av Topsin från och med 2009 men informerade inte odlarna eller Jordbruksverket om detta. Odlarna har handlat i god tro, hävdar Lars-Olof Börjesson på från Äppelriket.

Det är roligt och lönsamt att odla sina egna äpplen. Då har man för det första chans att njuta alla sina speciella favoritsorter under sensommar, höst och vinter. För det andra vet man att man äter obesprutad frukt.

En stilla eftermiddag på Thielska galleriet

Waldermarsudde är ett underbart museum men vill man dricka kaffe med en vän går det mindre bra. Där är alltid mycket folk och bullernivån blir så hög i det textillösa kaféet att det kan vara svårt att föra ett samtal.

Thielska galleriet ligger lite längre bort på Djurgården och dit hittar inte lika många. Jag var där i går med A för att titta på den fantastiska tavelsamlingen med Anders Zorn, Ernst Josephson, Richard Berg, Carl Larsson, Edward Munch och Eugen Jansson med flera, Gustaf Fjaestads gigantiska träsoffa i nationalromantisk stil och Karl-Axel Pehrsons takmålning. Samt den tillfälliga utställning av Endre Nemes konst som pågår just nu (till 10 januari).

Kaféet har ett mindre utbud men är pratvänligt. Faktum är att vi var ensamma där denna tisdag eftermiddag och vi avhandlade allt. Rätt som det var sa ett par anställda till oss att gå till fönstret i ett angränsande rum, himlen var underbar att se! Vi sprang till fönstret och skådade en fantastisk blodapelsinröd himmel på andra sidan vattnet, ovanför Söders höjder.

Så där borde vi göra oftare. Uppmärksamma varandra -- dem vi känner och dem vi inte känner -- på det som är lite extra. Lite extra vackert, lite häpnadsväckande, lite underbart och utöver det vanliga. Sådant som ger glädje.

Ett misslyckande

Eftersom jag är svag för citronkakor (nästan lika gott som äppelkakor) lagade jag tevekocken Niklas recept på Citrontarte à la Marco Pierre White från förra veckan. Gör inte det!

Jag följde det utskrivna receptet noggrant -- la torra ärter i tarte-skalet som man skulle -- och jag är ingen nybörjare i köket. Ändå blev resultatet ett misslyckande. Degen rann ned till botten på formen istället för att hålla sig uppe vid kanten och jag fick fyllning över. Hur tänkte Niklas den här gången? Kakan, som innehåller bland annat 11 (elva) ägg, 5 dl grädde, 5 citroner och en vaniljstång, kostar en dryg hundralapp att baka.

Detta var första gången jag följde ett teverecept. Nästa gång följer jag ett recept i Vår kokbok. Då står man aldrig där med sju deciliter överbliven fyllning.

En köpfri dag

Den 28 november är det kampanj för Buy Nothing Day i 65 länder. Den dagen uppmanas vi konsumenter att hålla oss borta från alla butiker. Eller, om man inte klarar det, i alla fall inte köpa någonting.

Idén att varje år utlysa en köpfri dag stammar från början av 90-talet. Tanken är att vi ska bli medvetna om att onödiga köp utarmar jorden. Vill vi ha en hållbar värld, måste vi hushålla med resurserna.

Att vara bokberoende

Senaste numret av Vi läser bjuder på en längre intervju med Kristina Lugn. Det är Martina Lowden som har gjort den och frågorna rör poetens läsvanor. Jag visste inte att Kristina Lugn och jag är själsfränder. Hon är längre, rödhårigare och mer begåvad, javisst. Men båda är vi bokberoende. Vi har aldrig lämnat bokslukaråldern.

Kanske är Kristina Lugn svårare drabbad. Jag har aldrig stannat hemma från jobbet för att få veta hur det går i nästa kapitel. Jag blir inte heller som Kristina Lugn arg när böcker inte lever upp till mina förväntningar. Jag bara suckar, lägger ifrån mig boken och tar en ny.

En sak till. Lugn har, precis som jag, snöat in på Bloomsburygruppen. Här trodde jag mig vara landets ledande expert i ämnet. Och så är det istället Kristina Lugn. Hon har läst precis varje bok som skrivits om Virginia Woolf, hennes syskon och vänner. Dit har jag inte hunnit.

Jag ser i tidningen att till våren kommer en översatt bok med titeln Vanessa och Virginia av Susan Sellers. Lugn har redan läst den. Om jag beställer den nu från Amazon och sedan lyckas hålla mig från att öppna den, är julhelgen räddad.

Aldrig att jag äter gris

I 30 år har jag undvikit gris-, nöt- och kycklingkött. Jag kommer inte att äta det i fortsättningen heller. Särskilt inte gris.

En stor sångerska

Det är när jag läser The Daily Telegraph som jag förstår hur känd Elisabeth Söderström var. I tidningen, som har gammaldags storformat, läser jag en dödsruna som är mer än en halvsida stor. Man skriver att Elisabeth Söderström var en av de mest älskade och begåvade sopranerna och en fantastisk skådespelare (superb actress) dessutom.

Elisabeth Söderström uppträdde på Glyndebourne i England i 40 år och imponerade så stort att hon utnämndes till Honorary CBE år 1985. Då hade hon varit svensk hovsångerska sedan 1959. I början, skriver tidningen, var det många som tvivlade på att den här gladlynta sångerskan kunde fylla rollen som operadiva men någon privat divaroll var hon aldrig intresserad av. År 1964, när hon hade uppträtt sex säsonger på Metropolitan Opera i New York, flyttade hon med man och tre barn tillbaka till Sverige. Met-chefen Rudolf Bing påpekade att många operasångerskor skulle sälja sin själ för att få kontrakt med Met och han förlät henne aldrig.

Elisabeth Söderström hade en uppsjö av historier och två av dem återges i tidningen. En gång sjöng hon mansrollen Oktavian mot Birgit Nilsson i Rosenkavaljeren. Under det att hon passionerat omfamnade sin motspelerska på scenen väste Birgit Nilsson ”Du får inte göra mig med barn!”

En annan gång ringde en panikslagen operachef till den svenska sångerskan. Kunde hon komma och sjunga i Bohème, hans Mimi var sjuk? Men det är meningen att hon ska vara sjuk, påpekade Elisabeth Söderström.

Songs from the Swedish badlands

Det var överbokat i går kväll på Brunnsgatan 4 och uppmaningen till publiken ”sitt så nära varandra som möjligt på sofforna utan att det blir pinsamt” åtlyddes. Vi tryckte ihop oss och fick lyssna till en makalös föreställning med Lennart Jähkel, sångare, och Niko Röhlcke och Hannu Kiviaho, musiker. En annan musiker, Benny Andersson, satt i publiken.

Kristina Lugn var också där -- piffigt utstyrd som flygvärdinna -- och gjorde då och då ett inhopp på scenen. Det var hennes makalösa sånger på engelska och svenska (tonsatta av Röhlcke) vi fick lyssna till, sånger på en gång humoristiska och sorgsna. Jag är övertygad om att många av dem kommer att bli klassiker. Önskar att jag hade kunnat ta texterna med mig hem men tröstar mig med att de kommer på cd efter jul.

Kultur måste vi ha för att känna lycka och välbefinnande. Detta var kultur på hög nivå. Man är glad när man går hem från Brunnsgatan 4. Glad för att det finns så begåvade musiker. Glad för att Lennart Jähkel sjunger så bra. Glad för att Kristina Lugn finns.

Med utvidgade sinnen

Birgitta Tollan har startat en serie radioprogram under rubriken Med utvidgade sinnen. Det handlar om genialitet och psykisk sjukdom. I det första högintressanta programmet fick lyssnarna möta några musiker med bipolär sjukdom, till exempel Nina Simone (1933-2003) och Robert Schumann (1810-1856), se bilden. I det depressiva stadiet orkar ingen vare sig spela eller skriva musik. Men i det maniska stadiet går man igång och kan arbeta hårt. Den musik som skrivs då, kan färgas av det maniska tillståndet vilket illustrerades i programmet.

Är genialitet besläktat med psykisk sjukdom som det alltid har påståtts? Ja, svarade Fredrik Ullén, pianist och forskare på Karolinska Institutet, mycket tyder på det. Jag tänker lyssna på alla de resterande fyra programmen.

Döda vita män

Har just avslutat boken Döda vita män av Johan Hakelius. Här ges korta underhållande biografier över tretton engelska nittonhundratalsmän: adelsmän, miljardärer, skådespelare, författare och politiker, den ena mer excentrisk än den andre. Alla har gått i de bästa av skolor. I kärva situationer stämmer man gärna upp the Eton Boating Song.

Många har jag stött på förut, andra är nya namn (som till exempel James Lees-Milne och Jeffrey Bernard). Då och då får läsaren skymta deras kvinnor, till exempel Laura Waugh, Evelyn Waughs andra hustru, vars främsta intresse påstås ha varit kor.

Boken rekommenderas alla med stark anglomani. Men jag saknar fotografier. Hade gärna velat se George Orwells ansikte med den smala välansade mustaschen eller Stephen Tennant som beskrivs som överjordiskt vacker. Hade det varit så fel att ta med bilder på de döda vita männen?

Överdåd på Waldemarsudde

Besökte Waldemarsudde i går och vill gärna rekommendera ett besök. Där pågår just nu tre utställningar: en utställning av fantastiska textila smycken, en utställning av finsk konst (bland annat fem porträtt av Helen Scherfbjeck, se ett litet bildspel på www.waldemarsudde.se) och en utställning av Carl Wilhelmsons konst.

När vi människor ser en bild av ett leende eller skrattande ansikte åker våra mungipor automatiskt upp lite. Vi kan vara omedvetna om det men vi smittas av det glada uttrycket. Och när vi ser ett sorgset ansikte blir vi också påverkade, åt det andra hållet. Därför, om du har det minsta anlag för att bli lätt deprimerad, gå inte ensam för att titta på Wilhelmsons tavlor. De drygt 80 verken som fyller fem salar visar nämligen ledsna, sorgsna, bekymrade, oroade, allvarliga människor. Inte ens unga flickor på väg till lördagsdans speglar någon glad förväntan. Det är bara på porträttet av Carl Eldh som man kan spåra en liten antydan till leende. Wilhelmson var en stor konstnär men han kan inte ha varit en gladlynt människa.

Om du har blivit nedstämd av Wilhelmsons tavlor, gå då att beundra blomprakten på Waldemarsudde för att bli glad igen. Där finns ett överdåd just nu att njuta av för alla blomälskare. Det stora fönstret i prinsens matsal är fyllt till brädden av blommande amaryllis i vitt, rosavitt och rött. I ett annat fönster prunkar en hoper av de största vita brudorkideer som någon har skådat.

Karin Mamma Andersson besökte också Waldemarsudde i går. Planeras det kanske en utställning med henne? Nej, det finns inga tankar på det. Till våren kommer Waldemarsudde att visa Ivar Arosenius och Per Hasselberg. Under sommaren får vi se illustrationer från rara medicinska verk i Hagströmerbiblioteket på Karolinska Institutet under rubriken ”Bilden i läkarkonsten” och till hösten slår man på stort med Anders Zorn och Roland Svensson.

Glad nyhet

Underbart roligt att regeringen utnämnt en ny kvinnlig, kompetent EU-ambassadör.

Bokfynd

Malmö fick uppmärksamhet tidigare i år när man hade bestämt sig för att destruera flera ton böcker. Ingen kan väl bli annat än ledsen när man hör om sådant. Samtidigt kan inte biblioteken hysa hur mycket böcker som helst och vi vill ju att det ska finnas plats till ny litteratur.

Hoppas att malmöborna gavs möjlighet att fynda bland verken innan de gick till bokbål. I lördags sålde man utgallrade böcker på Vallentuna bibliotek. Jag fyndade Sigurd Wallins stora illustrerade bok om Grönsö slott från 1952, det ska bli roligt att sitta en kväll och titta i den. Två tjocka, ganska nyutkomna böcker om svenska medeltida ballader fick också följa med hem, dem ska en sång- och musikintresserad ung släkting få. Dessutom köpte jag för fem kronor Tradition och originalitet hos Gunnar Ekelöf av Anders Mortensen från 2000. Förhoppningen är att den ska ge mig en nyckel till Ekelöfs dikter.

Bokfestival i Vallentuna

Jag såg fram emot att få medverka i bokfestivalen i Vallentuna i lördags och jag blev inte besviken. Biblioteket var fyllt av unga och gamla människor. ”Det här är det roligaste vi har på hela året”, sa en entusiastisk bibliotekarie. Årets festival var den tjugonde i ordningen. Alla bibliotek borde ha en bokfestival en gång om året.

Jag träffade flera trevliga människor. Bland annat en själsfrände som är psykolog och äppelvän. Han och jag hade förstås mycket att tala om. Vi enades om att Maglemer är en underbar sort att njuta just nu. Han och hans fru gör underbar must av på Maglemer. Det ska jag prova när mitt lilla träd börjar bära mer. Hoppas att min nya bekant går med i Pomologiska Sällskapet så att vi kan fortsätta prata äpplen, eller ta upp psykologiska spörsmål, vid tillfälle.

Jag träffade också en man som arbetade på Kungliga Biblioteket. Han berättade att jag hade varit hans allra första besökare när han började på KB. Jag hade då arbetat med en bok om äpplen (måste ha varit Äppelboken som kom 1986). Tänk att en gång ha fått vara den första. Vidare träffade jag litteraturvetaren Britt Dahlström som visade sig bo i Vallentuna. Jag är ledsen att jag inte kände igen dig direkt, Britt. Så är det att vara prosopagnostiker.

Välkommen till Vallentuna!

I morgon lördag 14 november är det bokfestival på Vallentuna bibliotek. Det blir kul program hela dagen: Dockteater, rymdverkstad, musik, visor och ramsor, föredrag och mycket mer.

Jag medverkar kl 14 med ett föredrag under rubriken ”Tankar om glädje och vardagslycka”. Det kommer också gå bra att köpa ett signerat ex av min nya bok. Välkomna!

För finsmakare

På den stora sjötomten bakom den breda stenmuren står träd som tappat nästan alla blad. Under träden ligger runda mattor i gulgrönt och olika nyanser av rött. Jag går in på tomten och ser att de röda mattorna utgörs av Maglemer, Cox Pomona och Wealthy.

Den gulgröna mattan består av Rossvik, ett av mina älsklingsäpplen. Jag plockar med mig några fallfrukter, sätter mig bekvämt när jag kommer hem och njuter klyfta för klyfta. Rossvik har en formidabel smak. Påminner om muskatdruvor.

Nästa gång jag går förbi har ett halvdussin änder hittat fram till läckerheterna.

Moderna tider

Ringde C. Hon och jag brukar byta skämt. C fick mig att skratta åt det här:
--- Det är konstigt nu för tiden. Man ska tvätta händerna i sprit. Och dricka vatten.

Ståupp är svårt

Sigtunastiftelsen i Sigtuna har bjudit på en serie livsstilsprogram under hösten. I måndags var det Lisa Lundin som berättade ståuppkomikens historia och hur man blir komiker. Alla kan bli komiker. Det gäller bara att öva, öva, öva. Det finns klubbar där komiker uppträder gång efter gång utan betalning för att de vill testa sina skämt och träna på att uppträda inför publik. Adresser till klubbar med gratis ståupp hittar man på komikaze.se

Alla Lisas skämt gick inte hem den här kvällen. Men så var vi ju, som hon sa, en nykter publik. ”Jag har tio barn. Är det sant? Nej, jag har två men de är schizofrena.” Ingen tyckte att det var roligt. De flesta av oss känner någon som har ett schizofrent barn eller släkting. Dessutom är det en gammal felaktig föreställning att schizofrena upplever sig ha flera personligheter.

Meta och må bättre

Anna Waxin på Sveaskog säger i tidningen att sportfiske borde klassas som en avdragsgill friskvårdsförmån. Sveaskog är Sveriges största upplåtare av fiskevatten och har stor erfarenhet av att hur nyttigt det är att människan att fiska, menar Anna Waxin som hoppas att skatteverket ska låta tala med sig.

Klart att det är nyttigt att sitta på en brygga och meta. Kroppen får friskt syre till alla celler. Själen får tid för kontemplation. Stresskänslan lägger sig och vi får ro att njuta lite, kanske tänka tillbaka på en lycklig stund.

Man kan promenera till ett fiskevatten och titta på ett flöte en kväll. Eller gå i skogen. Eller ta en lång cykeltur med en vän. Huvudsaken är att man kommer ut i friska luften, rör på sig och får ett roligt avbrott i vardagen. Det är friskvård som gör oss lite lyckligare.

Turandot på Gröna Ladan

I lördags var jag på Metropolitan Opera. När den via satellit kom till Gröna Ladan i lilla Sigtuna. Den här biografen bjuder sköna breda röda sammetsfåtöljer och jag är viss om att operabesökarna i New York inte kan sitta bekvämare.

Det var Gröna Ladans tredje Met-föreställning och jag hade nåtts av oroande rapporter om att operapubliken i Sigtuna går in för att klä upp sig. Det hade förekommit långa klänningar. Och tiaror! Har trovärdiga människor berättat för mig. Jag klädde mig i chanelfärger: svart byxdräkt, vit jumper. Fick duga. Till min lättnad såg jag inga tiaror så det var kanske en skröna ändå.

Kvällens opera var Turandot av Puccini. Handlingen tilldrar sig i Kina och kan summeras så här: Calaf blir besatt av den iskalla, manshatande prinsessan Turandot. Han måste, som alla friare före honom, gissa Turandots tre gåtor och kommer, som tjogtals friare före honom, att halshuggas om han svarar fel. Den vetskapen -- och varningarna från ministrarna Ping, Pong och Pang -- dämpar inte hans besatthet.

Calaf är själv en grym människa. Han begär av den vackra tjänarinnan Liu, som älskar honom, att hon ska följa hans avsatte gamle far i hans eländiga exil medan han själv riskerar sitt liv för Turandot. När Calaf gissat rätt på gåtorna vägrar Turandot att ha med honom att göra. Fast det ordnar sig. Han behöver bara kyssa henne, så väcks kärleken. Liu tar livet av sig.

Fantastiska sångröster, underbar scenografi, otroligt tjusiga kinesiska sidendräkter. En lycka att ha fått vara med om den här föreställningen. Det är friskvård för själen att unna sig något utöver det vanliga ibland.

Apelsiner och bananer

Apelsinernas tid är utmätt. Kanske överlever de som råvara till juice men att skala och äta dem som färsk frukt är inte längre populärt.

Det var Jessica Gedin som i radioprogrammet Spanarna i går berättade om den pågående trenden att hellre välja en lättskalad banan än en apelsin som mellanmål. Hon hade läst i The Times att det gått så långt att 7 procent av engelska barn inte längre vet hur man skalar apelsin. Jag sökte upp källan på nätet.

The Times skriver att engelska föräldrar är för stressade för att skala apelsiner åt sina barn och inte har tid att lära barnen att själva skala frukten. Ja, jag har själv närstående som inte äter apelsiner för att de är tidskrävande att skala. Därtill blir man kladdig om händerna, saften sprutar i ögonen och den stänker ner skrivbordet.

Hur lång tid tar det att skala apelsiner och bananer? Jag skaffade frukt och testade. Man har väl arbetat som undersökande journalist en gång i tiden.
Skala en banan: 10 sekunder
Skala en clementin: 16 sekunder
Skala en apelsin: 110 sekunder

Tidningen föreslår olika sätt att befria apelsinen från sitt skal som jag återger en smula förkortade:
Hur man skalar en apelsin på ett snabbt men ändå pretentiöst sätt
1. Rulla apelsinen på bordet, det gör den lättare att skala.
2. Gör ett snitt på sidan av apelsinen med en vass kniv. Skär i skalet, låt bli att skära ned till köttet.
3. Stick in en matsked mellan skalet och köttet och lossa skalet (jag brukar klara den här operationen med hjälp av tummen, det är enklare men inte lika stilfullt förstås).
4. Riv av skalet i stora bitar.

Hur man skalar en apelsin på traditionellt sätt
1. Som ovan.
2. Skär skalet (bara skalet!) från ena änden till den andra i fyra sektioner. Riv av skalet.
Journalisten på The Times tillägger att om du gärna vill visa att du fått god uppfostran, skär av en liten bit i båda ändarna innan du skär skalet i sektioner.

När jag hade kommit så långt i tidningens apelsinskalarmanual slog det mig att jag inte vet vad man kallar apelsinens båda ändar. Den ena änden kan vi kalla skaftänden. Men vet någon vad man kallar den på motsatta sidan? I The Times talar man om the nipple och the navel.

Lyckan och livspusslet

Anna Laestadius Larsson skriver i sin krönika i Svenska Dagbladet i dag att hon har löst sitt livspussel. Hon gifte sig nämligen med rätt man. En jämställd man som sköter sin del av hushållsarbetet, gör inspirerade långkok och har middagen klar när makan och dottern kommer hem från träningen.

Tänk om alla svenska män, precis som som Annas man, kunde förstå vad de har att vinna med att börja städa huset och laga mat. De får en lyckligare kvinna att leva med, de blir mer älskade och de får självklart mer härligt sex.

Anna slutar krönikan med att citera sin man: Om folk bara struntade i att vara så förbannat lyckade kanske de skulle ha tid över att bli lyckliga.

Äpplen för äppelallergiker

Efter att ha lyssnat med många äppelallergiker som under åren talat om för mig vilka frukter de vågar äta har jag kommit fram till den här listan med äppelsorter för allergiker:

Belle de Boskoop, Charlamovsky, Cox Pomona, Filippa, Gravensteiner, Hampus, Ingrid Marie, Lobo, Maglemer, Melon, Spartan, Stenbock, Stenkyrke, Särsö, Transparente Blanche och Wealthy.

Jag har tidigare berättat om Helenas erfarenheter att hon som allergiker inte kan äta mogna sommaräpplen. Stenbock och Transparente Blanche på listan ovan är sommaräpplen, ändå kan många äppelallergiker njuta dem. Detta är nämligen blonda äpplen. Av någon anledning tål många allergiker blonda äpplen bättre än rödskaliga. Jag har inte hittat någon förklaring till det.

Av importäpplen kan allergikern pröva Gloster, Mutsu och Pink Lady. Skala för säkerhets skull äpplet första gången du prövar en sort!

Allergisk mot äpplen

Många människor är till sin stora sorg allergiska för äpplen. Till exempel Helena som skrivit till mig. Hon kan äta omogna, kartiga tidiga äpplen men tål inte mogna sommaräpplen. Är äpplet dessutom mjöligt är det helt hopplöst.

Kanske har du det som Helena. Men pröva då ett äpple som Ingrid Marie och Cox Orange. Vinteräpplen tål nämligen Helena mycket bra, hon kan till och med äta dem med skalet kvar.

Den italienske kommissarien

I Italien finns ingen jämställdhet alls. Om man ska tro Donna Leon som skriver underhållande kriminalromaner med kommissarie Brunetti som huvudperson. Han är gift med Paola som arbetar som universitetslärare och de har två halvstora barn. Just nu läser jag Natt i Venedig. Jag är helt viss om att maffian är inblandad i det aktuella brottet, det är den alltid i Leons böcker.

Brunetti löser brott på jobbet men gör inget alls hemmavid. Han handlar inte, lagar inte mat, diskar inte, städar inte. Han kan slå upp ett glas vin då och då till sig själv och hustrun. Paola har ett krävande jobb, sköter allt hushållsarbete och det är hon som uppfostrar barnen. Att hon finner sig?

Många italienskor skulle säkert vilja byta med de svenska kvinnorna. Vi har ändå baxat jämställdheten ett stycke framåt.

Alla vill bli svenskor

Vad vill amerikanska kvinnor? De vill bli svenskor. Sverige är bästa landet i världen att bo i för en kvinna. Det har Michael Silverstein på Boston Consulting Group slagit fast, ser jag i The New Yorker (26 oktober). Han har gjort en enkätundersökning bland 12 000 kvinnor runtom i världen och samlat resultaten i en bok skriven tillsammans med Kate Sayre: Women want More, How to Capture Your Share of the World´s Largest, Fastest Growing Market.

I Sverige lever män och kvinnor jämställt. Medan nära 40 procent av amerikanska män inte gör något hushållsarbete alls, säger Michael Silverstein. Han har nyss skickat ett brev till Michelle Obama och föreslagit att hon ska tipsa presidenten om att införa en rad reformer efter svensk modell: säkrare förlossningar, fler och bättre daghem och utbyggd föräldraersättning.

Silverstein har varit här och träffat de svenskor som svarade på hans enkät: ”Deras liv är idylliskt! De bor i ett hus under veckan och har ett annat hus på landet dit de åker varje veckoslut och där de vistas hela juli månad. Deras män jagar och kommer hem med middagen. Amerikanska kvinnor har ingen som jagar åt dem.”

Hade Silverstein stannat i Sverige lite längre skulle han ha noterat att det är si och så med jämställdheten. Flickor lyckas bättre i skolan än pojkar. Ändå tjänar män mer än kvinnor. Män har fler chefsjobb och styrelseposter än kvinnor. Fortfarande tar kvinnor mer ansvar än män för hem och familj. Jag känner bara en kvinna som lever med en jägare. Men visst har vi svenska kvinnor det mycket bra jämfört med systrar ute i världen.

Att döda äppelträd

Vi har blivit vana vid att konstnärer hittar på den ena installationen efter det andra. Ibland är det sådant som vi förfasar oss över. Frågan är om inte trädmorden på Long Island tar priset (The New Yorker, 26 oktober). Det är matkrönikören Jennifer Rubell som fått i uppdrag att arrangera installationer och happenings att inleda den konstutställning med rubriken Creation som öppnar i New York i dagarna.

En av Rubells installationer som handlar om öppningskvällens dessert är tre stora äppelträd utlagda på golvet. Meningen är att gästerna ska plocka och äta äpplen direkt från trädgrenarna. Varför gör Rubell så här? Hon förstår att många människor reagerar över att hon låtit döda stora, fullvuxna äppelträd -- istället för att bara plocka in frukt i skålar -- men det är just sina känslor inför trädfällningen som hon vill att besökarna ska fundera över.

Vad tyckte säljaren Tom Wickham? Han tog 500 dollar per träd plus fraktkostnaden. En odlare måste vara brutal ibland och ta ned gamla träd, sa han. Kanske hjälpte det att Rubell fastnade för träd av sorten Red Delicious, av alla Wickhams träd påminde just de henne om Edens lustgård. Wickham kallar Red Delicious för sin värsta sort. Han har flera rader av Mutsu och de träden blir svåra att fälla. "Inte som att låta avliva sin gamla hund men nästan".

Trevlig Allhelgonhelg till alla!

Intervju

Hade besök av en ung kvinnlig journalist i går. Det bästa med en intervju är att jag träffar en trevlig person som är intresserad av det aktuella ämnet -- i det här fallet glädje och vardagslycka -- och har tänkt egna tankar som jag kan lära något av.

Just den här journalisten hade en uppiggningsmetod som jag gärna för vidare. Hon plockar fram sin kamera och tar bilder av det som är positivt att minnas: möte med vänner, festligt dukat bord, god mat, roliga utflykter och annat. Hennes kamera rymmer ett stort arkiv.

När man känner sig en smula deppig, som alla kan göra någon gång, tar man fram sin kamera och tittar på bilder. De får oss att komma ihåg glada ögonblick och vi mår bättre.

Fullkorn för hälsan

Livsmedelsverket har kommit med rådet: Välj fullkorn! Ät det som bröd, som matvete, som pasta, som flingor eller som gröt.

Vi bestämmer själva, så bra. Vi behöver inte längre äta 6-8 brödskivor om dagen. Dennis Burkitt, engelsmannen som förde en kampanj för att alla skulle äta mer fullkorn, sa om det svenska livsmedelsverkets kampanj den gången: "Om dessa 6-8 skivor är av vitt bröd, gör de mer skada än nytta." Han hade rätt förstås. Fullkorn ska det vara om man vill njuta av god hälsa.

Jag säger som den snart 100-åriga damen jag läste om nyss i en engelsk tidning: The whiter the bread, the sooner you are dead. Ju vitare bröd, desto förr är du död.

Upprop nu

Jag har skrivit på en lista som uppmanar Fredrik Reinfeldt att inte utvisa apatiska barn för att dumpa dem på en flygplats i deras hemland som tidigare har skett. Det är första gången jag skriver på en lista som administreras av upprop.nu Eftersom författaren Ingrid Sjöstrand (som inte har egen dator) har bett mig att lägga även hennes namn till listan gör jag det.

Vad som förvånar är att jag uppmanas att klassa tidigare undertecknare med ”tummen upp” och ”tummen ned”. Detta för att hjälpa uppropets författare att ”sortera ut skräpunderskrifter samtidigt som de mest uppskattade underskrifterna hamnar överst i uppropet”.

Jag förstår att vissa undertecknare är mer kända och kan dra nya undertecknare som känner till dem och litar på dem. Men hur många tvekar att skriva på för att de inte vill riskera att få tummen ned?

Osmart av JG

Osmart av Jan Guillou att inte berätta om sina KGB-kontakter i sin memoarbok. Nu tror vi vad vi vill. Man kan tänka sig flera anledningar till att han förteg sitt umgänge med ryssarna:

• Han hade ett färdigskrivet kapitel om de fem åren men råkade använda arken till att slå in sina smörgåsar vid en älgjakt. För mycket besvär att skriva om. JG använder en Halda.
• Han ville använda sina minnen från KGB-tiden till en senare bok.
• Han ville inte framstå som korkad. Han insåg att han inte kan förklara sitt samarbete med den sovjetiska säkerhetstjänsten med omognad. En 22-åring är en vuxen person som kan rösta, vara gift och ha barn på dagis.
• Hans uppdrag låg inom en gråzon eller svartzon som han inte ville belysa eller ha belyst.
• Han blev hotad: En enda rad om vårt samröre och vi sticker en förgiftad paraplyspets i låret.

Svenska päron

Vi ska äta massor med frukt och grönsaker varje dag om vi menar allvar med att sätta hälsan högt. Helst vill vi ha svenska produkter förstås – kortare transporter och mindre risk för intensiv besprutning. Just nu är det läge att titta efter svenska Clara Friis, Herzogin Elsa och Greve Moltke i butikerna.

Julie och Julia

Har sett filmen Julie och Julia. Den är precis så rolig och så lysande som alla kritiker har påstått. Fast för mig kunde filmen ha handlat enbart om Julia, det vill säga Julia Child, och inget annat. Den invävda berättelsen om trettioåriga New York-bon Julie som bestämmer sig för att laga alla 524 recepten ur Julia Childs bok Mastering the Art of French Cooking på 365 dagar och blogga om det var mindre intressant. Men visst var det ett heroiskt projekt, särskilt om Julie verkligen lider av ADD (Attention Deficit Disorder) som det påstås i filmen och därmed har stora svårigheter att fokusera på en uppgift och komma i mål.

Julia Child (1912-2004) är den amerikanska diplomathustrun som blir intresserad av fransk mat under en vistelse i Paris. ”Tänk att i Frankrike äter man fransk mat hela tiden” utropar hon vid ett tillfälle i filmen. Nog är fransmännen en gynnad nation! Julia tar på sig uppgiften att lära amerikanarna att laga Sauce Alsacienne, Bouillabaisse och andra franska läckerheter vilket leder till att hon skriver kokböcker och uppträder i tv.

Meryl Streep är min favoritskådespelerska alla kategorier. Här spelar hon Julia Child och bättre kan det inte bli. Säkert är filmen roligast för alla som sett Julia Child i teverutan. Under de fem år för längesedan när jag bodde i USA följde jag alla hennes program och jublade med henne varje gång sufflén höjde sig eller majonnäsen tog sig.

Meryl Streep överdriver Julias slängiga kroppsspråk lite, men visst, hon var renons på kvinnlig fåfänga och koketteri. Jag vill minnas att elaka kritiker liknade Julia Child vid en häst, man förstod sig inte på den långa, fullkomligt okonstlade kvinnan. Till slut bröt hon dock ned allt motstånd och nu finns hennes kök uppbyggt på Smithsonian Institute i Washington.

Men filmens Paul Child kan jag inte godkänna. Det är inte så där, som en Poirot-kopia, jag har föreställt mig honom. Omöjligt. Då hade ju Julia aldrig blivit kär i honom. Nu blir jag tvungen att läsa mer om paret.

Hundertwassers hus

Friedensreich Hundertwasser (född Friedrich Stowasser 1928, död 2000) är Wiens store arkitekt och konstnär. Man kan inte vara lång stund i staden innan man lägger märke till hans lustiga, färgranna fjärrvärmeverk som är väl synligt på långt håll. Hundertwassers stora bostadshus och hans museum är också värda en titt. Inte en rak linje så långt ögat kan nå. Trottoaren framför huset böljar upp och ner. Det måste vara roligt att bo där men man ska stå ut med att det ständigt står turister med sina kameror framför huset.

Vill nämna att jag och mina reskamrater bodde centralt i Wien hos Dr Jordan som hyr ut trevliga lägenheter för knappt 25 euro per person och natt på Schubert Strasse 11. Lägenheterna har 1-4 sovrum samt vardagsrum, kök och badrum. Adress: Jordan`s Palace, Schubertgasse 11,1090 Wien Tel: +43-69912265720 http://www.jordanspalace.com

Noterat i Wien

I Wien överger man inte gamla vanor så lätt. Där är affärerna stängda på söndagar. Där såg jag herrar kyssa damer på hand. Där är det fortfarande tillåtet att röka på kaféer och restauranger. Där ingår det i den obligatoriska skolundervisningen att barnen lär sig utförsåkning och att dansa wienervals.

Den amerikanska kedjan Starbucks har visserligen öppnat en rad coffee shops i Wien men många gamla kaféer som Weimer nära Volksoper finns kvar. Där har servitörerna svart kostym, svart väst och svart fluga till vit skjorta och gästerna är välkomna från tidig morgon till midnatt att njuta till exempel kaffe och Apfelstrudel mit Schlagobers (vispgrädde) och läsa Die Welt eller någon annan av de många framlagda tidningarna. Om de goda bakelserna heter det i kaféets reklamblad ”Feine Sachen die Freude machen”.

På vårvintern ordnar varje skrå sin egen bal, men det är fullt tillåtet för rörmokarna, fotograferna och andra att också gå på tandläkarnas eller slaktarnas eller vilken som helst annan bal. Min vän Rune och hans fru Magusia gick ett år på läkarnas bal. På biljetterna påpekades det att kvinnans klänning måste nå ned till fotkölarna. När de kom till läkarbalen var det en herre som kontrollerade deras biljetter och en annan herre som kontrollerade längden på Magusias klänning. Damerna var djärvt urringade men fotknölarna fick inte synas.

Små förändringar i stadsbilden blir det ändå. Nu är alla hästarna som väntar med stilig fiaker på turister vid Stefansdomen försedda med bajspåse.

I väntan på Müller

I väntan på att det ska komma böcker av Hertha Müller i bokhandeln tog jag med jag Open Secrets av Alice Munro på resan till Wien. Den här kanadensiska författaren, novellens mästare, bör få Nobelpriset nästa höst. Men man kan inte ge priset till en kvinnlig författare två år i rad, säger kanske någon. Tänk då efter, hur många år i rad har inte manliga författare fått Nobelpriset?

Alice Munro verkar veta allt om hur människor tänker, känner och beter sig mot varandra. Läs henne gärna på engelska, språket är enkelt men texten är mångbottnad och man måste av den anledningen läsas långsamt. Man vill också läsa varje novell flera gånger. I dag presenterar Svenska Dagbladet författaren, som fick det internationella Man Booker-priset 2009, på en helsida och man får veta att två böcker av Alice Munro finns just nu på svenska: Kärlek, vänskap, hat och Nära hem. På Youtube kan man lyssna till flera intervjuer med författaren.

Jag hittade Open Secrets på kyrkans årliga loppis i Sigtuna. På baksidan kan jag se att boken, som kom ut 1995, är inköpt på Munro´s Book Store. Karen, som köpte boken för att ge den till sin väninna Ruth, skriver på försättsbladet att hon förhörde sig i butiken och fick veta på att det var just Alice Munro och hennes exman som en gång startade den här bokhandeln i Victoria. En av Munros noveller har också en huvudperson som är ägare till en bokhandel i Victoria.

Lycka är att komma hem

Lycka är att vara tillbaka hemma. Spelar ingen roll hur många tjusiga människor man har träffat och hur många fantastiska scenerier man har stått inför på en resa utomlands så är det underbart att trampa det egna golvet och göra sitt kaffe i det lite slitna sjuttiotalsköket. Bara att sitta ned på den välbekanta toalettstolen kan lösa den reserelaterade peristaltikproblematiken.

Jag har varit med Sveriges Pomologiska Sällskap i Österrike. Där bor vår kamrat Rune som hade satt ihop ett gediget pomologiskt program med resor både söder och väster och norr om Wien. Länge ska jag minnas Lukas som bodde i ett osannolikt pittoreskt hus ute bland bergen med sin familj, sina vackra bruna getter av en nästan utdöd ras och sina tre respektingivande gäss som väsnades förfärligt när så många okända människor dök upp på gårdsplanen.

Vi besökte också Arche Noah som är en ideell organisation för bevarande av gamla utrotningshotade växter. Den som köper ett äppelträd på Arche Noah får uppge namn och adress och förbinda sig att hålla Arche Noah underrättad om trädets hälsotillstånd och produktivitet.

Fredspris till Obama

Barack Obama fick Nobels fredspris. För tidigt, anser Henrik Hertzberg i New Yorkers online-upplaga. ”Man brukar inte ge guldmedalj till idrottare redan när de väntar på bussen för att åka till olympiska spelen. ” mer på new.yorker.com

Jag skriver här nästa gång den 21 oktober.

Ingmar Bergmans förvirring

Ingmar Bergman led av högervänsterförvirring. Vilket elände för en regissör. När Bergman ville säga till en filmskådespelare ”Flytta några steg till höger” måste han istället säga ”Flytta dig lite” och peka ut riktningen. I sin bil hade Bergman fäst en gul tejp på höger sida av ratten. Då visste han på vilken sida av vägen han skulle köra.

Själv skulle jag behöva sätta en gul tejp på höger sida av cykelstyret. Vi är många som har problem med höger och vänster. Sigmund Freud kunde inte skilja på höger och vänster utan att tänka efter och göra några skrivrörelser med högerhanden. I en undersökning vid Michigan State University, USA, uppgav 2 procent att de alltid har svårt att snabbt skilja mellan höger och vänster och 6 procent sa att så var det ofta. Bara 45 procent uppgav att de aldrig hade några svårigheter med höger och vänster.

Förvirring av den här sorten kan ställa till det. Om man är passagerare i en bil och ska visa vägen säger man vänster när man menar höger och tvärtom. I lyckliga fall uppfattar föraren mitt vänster som höger och man kommer rätt, men man kan inte förlita sig på att föraren är lika förvirrad som man själv. Till slut lär man sig att bara peka ut riktningen.

Kvinnor lider oftare av högervänsterförvirring än andra. Och utpräglat högerhänta eller vänsterhänta (som har en mer asymmetrisk hjärna än andra) har lättare att skilja på höger och vänster än de som inte är lika utpräglat höger- eller vänsterhänta.

Man vill inte att ens opererande kirurg ska ha svårt för höger och vänster. Men läkare med högervänsterförvirring som jag har talat med säger att bara de tänker lever (höger) och hjärta (vänster) går det bra. Upp och ner, nära och långt borta har de inga problem med. Det är något med orden vänster och höger som gör det svårt.

Det är inte lätt för förvirrade konstnärer heller. Johann Heinrich Wilhelm Tischbein till exempel målade av Goethe i sittande ställning (Goethe på Romerska Kampagnan) och alla kan se att Goethes högra ben har en vänsterfot.

Vetenskapsmän kan också göra fadäser. Den vanliga DNA-molekylens dubbelspiral bildar en högerspiral (som en skruv) men har återgivits massor av gånger som en vänsterspiral.

Chris McManus berättar en historia om den kejserliga ryska armén i sin bok Höger hand, vänster hand. För att få de högervänsterförvirrade soldaterna att gå i takt band man en knippa halm vid höger fotled och en knippa hö vid vänster fotled. Sedan ropade kaptenen ”halm, hö, halm, hö”.

Ljusare tider

Vi går mot ljusare tider. Sedan ett år har varje nummer av The New Yorker varit erbarmligt tunt. Men den senaste tidningen är återigen så tjock att man har kunnat trycka numrets tema (The Money Issue) på ryggen.

Två skämtteckningar ur numret:
Världens alla djur håller på att gå ombord på arken. Noaks fru säger till sin man:
-- Jag vet att vi måste pressa kostnaderna men är det en bra idé att bara ta med ett enda djur av varje sort?

En bilist som blir stoppad av en polis:
--Jag skickade inte alls sms. Jag höll på att bygga ett flaskskepp.

Nya postlådor

Det var bara några år sedan posten satte upp nya gula och grå brevlådor. I september var det dags igen. Nya brevlådor överallt. Jag har två anmärkningar: i de nya lådorna sitter inkastet högre upp och det finns ingen låda med bredare inkast. Det betyder att barn, korta människor och människor i rullstol inte når att stoppa i ett brev. Det betyder också att man inte kan stoppa ett skrymmande brev i lådan utan måste lämna varje sådan försändelse på en expedition.

Den som tar emot mitt samtal vet inte varför inkastet sitter 20 cm högre upp på de nya lådorna, men just denna förändring får kundtjänsten många samtal om varje dag. Därför kommer det kanske en annorlunda låda framöver.

Det har varit många incidenter med lådor som haft bredare inkast. Människor har stoppat ned handen för att stjäla post. Det har förekommit olika typer av skadegörelse. Av den anledningen tog man bort de breda inkasten.

I trädgården

Den vingade benveden -- som jag planterade för två år sedan -- ändrar färg på hösten och lyser nu i rosalila. Till höger och vänster syns kvittenbuskar.

Tranorna flyttar

Tranorna är på väg söderut. En stor flock på kanske ett par hundra fåglar flög just över huset.

Möte med Carin Svensson

Säg pomme så blir du vacker. Det har jag lärt av Carin Ardelius som snappat upp rådet i en fransk bok. Ska försöka komma ihåg det nästa gång någon tar fram kamera. Kanske fungerar det bättre än omelett och cheese.

Vi var flera som lyssnade på Carin på Sigtuna bibliotek i går kväll när hon berättade om vägen till sitt författarskap (författarnamnet är Carin Svensson). Uppsats var hennes bästa ämne i skolan och hon blev starkt uppmuntrad av sin lärare. Men det var inte förrän hon var bosatt på Nya Zeeland och hade gått en skrivarkurs som hon började författa, på engelska, under en period när hon hade ett litet barn och flera jobb att sköta.

Fem minuter om dagen, innan hon släckte lampan för att sova, var allt Carin kunde avsätta för att skriva. Men de dagliga fem minuterna svällde senare till tio och tjugo och mer ändå. Innan hon flyttade tillbaka till Sverige för att gifta sig med Lars Ardelius hade hon publicerat en roman och en novellsamling på Nya Zeeland.

Hennes fans nöjer sig inte med de böcker Carin har skrivit i Sverige. Vi hoppas att hennes tidigare verk ska översättas till svenska.

Samtal

Pudel till en annan pudel:
--Min frissa pratar så jobbigt mycket medan hon klipper. Jag tror att jag måste byta. Hur är din?

Rätta skor

Greta Garbo gjorde alldeles rätt. Hon bar lågklackade skor. Jag läser att en forskningsstudie visat att flitigt bruk av högklackade skor ökar risken för att få reumatisk sjukdom.

När jag googlade på Greta Garbo kom jag till ett bildspel med 109 underbara bilder. Greta Garbo som drottning Kristina, Mata Hari och Kameliadamen. Tillsammans med John Barrymore, Nils Asther och Mauritz Stiller. Avslappnad på en segelbåt. På väg till Churchills begravning. Och mycket annat. Se www.imdb.com/name/nm0001256/

Äpplen och vin

Hur kan människan intressera sig för äpplen år efter år? Det tror jag att många frågat sig. Det är bara vinkännarna som förstår mig. Träffade en sådan i Kivik nyss. Han stod länge och tittade på när jag smakade, luktade och spottade. Sedan var han såld.

Äpplen är ju lika spännande som vin, sa han och köpte en bok av mig. Nu ska min nye bekant gå in för pomologin. Inget kunde vara mer välkommet. Skåne rymmer fler äppelträd än något annat landskap och där finns plats för en riktigt duktig expert på gamla och nya äppelsorter.

Nästan som i Yorkshire

Vidsträckta, ljungklädda hedar, sandstäppsmarker och böljande kullar. Det är förstås så här landskapet ser ut i Yorkshire. Där Charlotte Brontë och hennes systrar vandrade när de tänkte ut nya intriger till sina romaner. Hedarna runt pappa Patrick Brontës prästgård var säkert lika intagande som i Drakamöllans naturreservat på Linderöåsens södra del där jag bodde under mitt besök i Skåne nyss, se min bild därifrån.

Lärde mig ett nytt ord: beteshorisonten. Det är den skarpa linje som skapas av lövverket nertill när hästarna i reservatet betar träden så långt upp de når.

Årets guldäpple

Styrelsen för Ideella föreningen Äpplets Hus i Kivik delar varje år ut Årets Guldäpple till någon som "utfört förtjänstfull gärning inom äpplets värld". Medlemmar i föreningen är SLU Balsgård-Institutionen för hortikulturell genetik och växtförädling, Region Skåne, Svenska Äpplen ek för., Tetra Pak och Kiviks Musteri AB.

I år var det jag som fick stiga upp på stora scenen i Kivik under äppelmarknaden och motta det tunga, guldglänsande äpplet.

Äppelmarknaden i Kivik

När många andra var på bokmässan i Göteborg var jag på äppelmarknaden i Kivik. Så mycket folk det kom! För att titta på årets nya äppeltavla tillverkad av 35.000 äpplen, för att lyssna på Sanna Nielsen, för att köpa frukt, för att få sina äpplen bestämda och för att äta sillburgare och annat.

Här ser du årets tavla med sju springande hästar. Vill du se tidigare tavlor, gå till applemarknaden.se/index2.

I Skåne stavar man äpplemarknad och äppleskrott. Uppåt landet skriver vi som man säger: äppelmarknad och äppelskrott. Språkrådet menar att alla får skriva som de vill, båda stavningarna är riktiga.

Stolt fader

Alla talar om Anna Anka men jag är nyfiken på Anna Soderstrom. Enligt The Daily Telegraph (29 sept) har Terry Jones, 67 år och känd från Monthy Pyton, brutit upp från sitt mer än 30-åriga äktenskap för kärleken till den 41 år yngre svenska Anna. Terry Jones visar stolt upp parets lilla söta nyfödda dotter Siri i tidningen.

Måste man vara lycklig?

Läste en mini-intervju med Lars Bäckström, landshövding i Västra Götaland, i DN i går. På frågan ”Var du populär som tioåring?” svarar han att han var lite av enstöring som barn och att hans bästa vän var stadsbiblioteket.

Jag hade också biblioteket som min bästa vän när jag var barn. Mina tankar när jag gick in i den heliga lokalen var ”Tänk att någon har köpt in alla dessa böcker för min skull. Och tänk att jag får låna vilken bok jag vill, så underbart!” Så känns det fortfarande när jag kommer in i ett bibliotek -- där finns så mycket vetande och så många spännande berättelser och alltsammans står till mitt förfogande. Det är en fantastisk sak vi får för skattepengarna. Jag får alltid en lyckokänsla i biblioteket.

I går kväll höll jag föredrag under rubriken Tankar om glädje och vardagslycka, vad vi kan lära av den positiva psykologin på Stadsbiblioteket i Stockholm. Det var roligt att stå där mitt bland alla volymerna och träffa en intresserad publik – både män och kvinnor, både unga och gamla -- som ställde frågor och ville diskutera.

Måste man vara lycklig? Frågade en ung kvinna i publiken. Hon tyckte att det inte får bli så att människor ska känna att de måste till varje pris vara lyckliga, det kan bli ytterligare en svår stressfaktor. Jag menar inte heller att man ska jaga lyckan på det viset.

Säkert vill alla känna livstillfredsställelse och det räcker bra att sträva ditåt. Skulle vi möta ett ögonblick av stor lycka på vägen får vi ta emot det med tacksamhet. Lycka, sa en medelålders kvinna i publiken, kan vara en vacker solnedgång. Och en ung kvinna sa: När man har arbetat länge med något och så blir man klar, det är lycka.

Vi ses på Stadsbiblioteket

Den 29 september kl 18´30 kommer jag att hålla föredrag på Stadsbiblioteket, Sveavägen i Stockholm. Mitt tema blir Tankar om glädje och vardagslycka. Välkommen då!

Jag skriver här nästa gång den 30 september.

Filmen om Coco

Den nya filmen Coco före Chanel är ab fab som man säger i London (absolutely fabulous). Man får se den underbara Audrey Tautou i rollen som Coco och följa hur hon förändrar modet från överdekorerade maränghattar och långa, fluffiga, volangprydda klänningar på korsetterade kroppar till enkla, sofistikerade hattar och kortare, mjukare, bekvämare klänningar och dräkter för moderna kvinnor. Så målmedveten, kreativ och före sin tid hon var. Se filmtrailer på SvD.se

Samtal

Kannibal som rör i en gryta:
-- I dag får man se upp med vad man äter.
Kannibal som eldar under grytan:
-- Jag vet. Alla dessa hemska tillsatser -- silikon, botox och hyaluronsyra. Det var bättre förr. I fortsättningen tänker jag bara äta barn.

Boken som gjorde skillnad

För två år sedan kom Den hemlige kocken, Det okända fusket med maten på din tallrik av Mats-Eric Nilsson, journalist på Svenska Dagbladet. Boken avslöjar spelet bakom kulisserna i matproduktionen, det som den vanlige konsumenten aldrig får inblick i. Jag vet att författaren först hade svårigheter att få den utgiven. Nu har den här viktiga boken tryckts om gång efter gång och öppnat ögonen på hundratusentals svenska konsumenter. Deras påtryckningar
har i sin tur haft effekt på livsmedelsproducenterna.

I går läste jag att både Dafgård och Felix har en ny tillsatspolicy och att Findus ska följa efter. Målet är att ge konsumenten renare mat med färre tillsatser. Det är inte en dag för tidigt. År 2007 använde Dafgård 46 tillsatser i färdigrätterna, i de nya produkterna har de minskat till 9.

Den godaste, renaste, billigaste rätten -- utan färgämnen, konserveringsmedel, emulgeringsmedel och stabiliseringsmedel-- får man fortfarande om man lagar maten själv.

Varför så många ord på S?

Den här månaden och nästa sysslar jag med att skriva klart min pomologi så att den kan tryckas i februari nästa år. Just nu granskar jag alla äppelbeskrivningar för sista gången -- det är 250 stycken totalt -- och tar då bokstav efter bokstav. Efter varje genomgången bokstavsgrupp som jag skickar iväg till formgivaren känner jag en stor lättnad.

Jag tar de enkla bokstäverna först. Det är inte många äpplen som börjar på Q eller U, närmare bestämt två stycken av vardera. Under I, O, P, Å, Ä och Ö finns det inte heller mer än ett fåtal sorter. Medan det är flera äpplen som börjar på H, G och M.

Är det många äpplen på S? Frågade en väninna. Javisst, S är den absolut största gruppen. Kunde tro det, sa den gamla svenskaläraren, vi har många ord på S i det svenska språket. Jag gick till Svensk Akademisk Ordlista. Ord på S upptar hela 154 sidor i boken! Medan till exempel P upptar 66 sidor och R bara 49 sidor.

Hur är det i det engelska språket? Nu tittar jag i Websters stora ordbok på 2 670 sidor. S-orden brer ut sig över 392 sidor. Medan C-gruppen är den näst största (259 sidor) följt av P (238 sidor).

Varför så många ord på S? Kanske, tänker jag, för att det låter så gott av sssssss när kött steker i en panna. Men å andra sidan låter det ssssss om ormar också. Eller är det lättare att säga ord som börjar på S? Det kräver bestämt mindre ansträngning än att börja ett ord på G, K eller P? Om någon har en annan bra förklaring så är den välkommen!

Rätt i tid

Äntligen har jag fått ordning på bloggens tidsangivelser. Nu ska den inte längre ge läsarna intrycket att jag sitter uppe till långt efter midnatt. Frågade en erfaren vän och fick veta att jag skulle gå in på formatering och där välja tidszon.

Larsson i topp

Nu har Flickan som lekte med elden blivit film och Noomi Rapace får fin kritik i tidningarna. Samtidigt har den tredje boken i Stieg Larssons trilogi blivit översatt till engelska med titeln The girl who kicked the hornets´nest. Börjar säljas i oktober.

Bra, då vet jag vad jag ska skicka som julklapp till min amerikanska väninna i Denver, Colorado. Jag brukade ha svårt att hitta på något tills jag upptäckte att hon var galen i svenska deckare av Mankell och andra.

Läser att Stieg Larsson med drygt 15 miljoner böcker var den näst mest sålda författaren i världen under 2008. Slagen endast av Khaled Hosseini. Snart får jag väl läsa någon av dem.

I USA tvivlar man på Darwin

Läser i The Daily Telegraph att den nya filmen Creation som nyss haft premiär i England inte har gått att sälja till USA. Filmen, med Paul Bettany och Jennifer Connelly i huvudrollerna, handlar om Charles Darwin som förlorar sin gudstro sedan hans älskade dotter Annie gick bort när hon var 10 år. Det har gått 150 år sedan Darwin skrev On the Origin of Species men fortfarande finns det människor som inte tror på evolutionen. Särskilt många verkar de vara i USA. En Gallup-undersökning från februari i år avslöjade att bara 39 procent av amerikanarna tror på Darwins utvecklingsteori.

Motion förr och nu

Motionerade man förr i världen? Frågade mig någon. Ja, visst gjorde man det, men man kallade det varken motion eller fysträning. I en bok om Forsmarks bruk (utgiven 1984) skriver Stig Fogelmarck om sina besök i början av 1900-talet hos de stränga morföräldrarna Ludvig och Mary af Ugglas på Forsmark. Till middag var det stor omklädsel, ofta smoking. Efter middagen försvann morfadern och klädde om sig i sportdräkt för en cykeltur i parken. Mörka kvällar kunde man se hans karbidlykta som ett irrbloss på de slingrande gångarna i den engelska parken. Vid dåligt väder och på vintern cyklade han i åttor i en stor sal på bottenvåningen. När han hade cyklat färdigt, tog han på smokingen igen och gick upp till de andra.

I dag motionerar vi genom att cykla på lättrampade, flerväxlade cyklar som friherre af Ugglas skulle ha avundats oss. Vi kan också välja att jogga, promenera, rida, spela tennis och mycket mer, allt efter fallenhet. I söndags promenerade jag tillsammans med en trevlig grupp från Henriksdalsberget till Svindersvik där det serverades äppelkaksbuffé (bilden visar det gamla sommarnöjet Svindersvik som nu tillhör Nordiska Muséet). På vår väg utefter strandkanten av Svindersviken såg vi flera nyss bävergnagda träd. Om man smyger dit i ottan på bäversafari kan man med tur se bävrarna i aktion.

Promenaden leddes av Konstantin Irina, en 33-årig grabb som nyligen valdes till ”Årets Nacka-bo”. Konstantin har lagt upp fantastiskt välgjorda hemsidor som behandlar Danviksklippan, Västra Sicklaö, Henriksdalsberget mm. När jag läste hans texter om Danviksklippan (se danviksklippan.se) fick jag reda på massor som jag inte kände till när jag bodde där på 1960- och 1970-talet.

Blåbär är ett superbär

Hoppas alla har ätit mycket blåbär i sommar. För blåbäret är superbäret av alla superbär, läser jag i The Daily Telegraph (11 september). Forskare från University of Reading har funnit att 200 g blåbärs-smoothie ökar vår koncentrationsförmåga med 20 procent under en dag. Molekylärnutritionisten Jeremy Spencer vid Reading menar att det är blåbärets förmåga att öka blodflödet till hjärnan som förklarar den goda effekten -- flavonoiderna i blåbäret öppnade upp blodkärlen, ökade blodflödet och sänkte blodtrycket. Nu ska Spencer och hans medarbetare studera den långvariga effekten av blåbär på hippocampus, ett område i hjärnan som har med vårt minne att göra.

Nästa sommar tänker jag plocka massor av blåbär och frysa in. Vem vet, forskarna i Reading kanske kommer fram till att en daglig dos blåbär i yoghurt gör oss smartare och senarelägger dåligt minne och demens. Tidigare studier indikerar att blåbär kan bland annat förebygga hjärtsjukdom och cancer och motverka för tidigt åldrande.

Sveriges första kvinnliga författare

Den här dagen år 1730 dog Sveriges första kvinnliga författare Sophia Elisabeth Brenner. För att vara kvinna fick hon en ovanligt gedigen uppfostran. Hon blev framförallt mycket språkkunnig och skrev dikter på inte mindre än sex språk. Sophia Elisabeth Brenner var också aktiv feminist. Hon försvarade kvinnans rättigheter och hävdade alltid hennes jämställdhet med mannen.

I år är det 350 år sedan Sophia Elisabeth Brenner föddes. Om ett år kommer en praktvolym till hennes ära att ges ut.

Viktiga intressen

Ett bra sätt att mota livsleda och bli lite lyckligare är att skaffa sig roliga intressen. Jag är glad att jag kom att intressera mig för pomologi för två decennier sedan. Det har gett mig vänner och bekanta. Och det har lett mig till miljöer som jag aldrig hade kommit till annars, både slott och torp.

Som igår. Då var jag ombedd att besöka Sundsta som är en fastighet med tre hus från 1700-talet. Från början ett såpsjuderi har husen blivit ombyggda till hyreshus med fyra familjer i varje hus. Sundsta, som ligger vackert vid vattnet under Skanstullsbron i Stockholm, ägs av Stadsholmen som vill inventera den misskötta trädgården och sedan renovera den.

Det finns 16 äppelträd vid Sundsta varav flera är av sorterna Sävstaholm och Åkerö. Ett Alexanderträd hittade jag också. Men sedan fann jag två riktigt gamla, enormt stora äppelträd med goda, spännande, för mig okända sorter. Nu blir det för mig att slå i gamla pomologier och försöka identifiera dessa äpplen. Kanske stammar de från Bellmans tid......

Bilden visar Pomona, fruktens och trädgårdens gudinna i den romerska mytologin. Målad av Nicolas Fouché år 1700. Utgör omslagsbild till Pomologia Suecica, en cd om frukt som getts ut av Nordiska Genbanken. Kan beställas via hemsidan www.nordgen.org.

Vad kan man göra?

Barry Schwartz har skrivit en bok med titeln The Paradox of Choice. Han delar upp mänskligheten i maximerare och gott-nog-människor. Maximeraren lägger enorma ansträngningar på att hitta den bästa teven: han går till flera butiker, intervjuar experter, tar reda på allt som finns att veta om teve. Han gör allt för att försäkra sig om det bästa köpet. Medan gott-nog-människan kanske går hem till kompisen och tittar på hans apparat. Om den är bra, köper han en likadan.

Maximeraren köper kanske en produkt av högre kvalitet än gott-nog-människan. Men den gör honom inte lycklig. Han plågas där han sitter framför sin superperfekta teve för han tänker på hur mycket tid och arbete han har lagt ned. Och ändå kan han inte vara säker på att han fick det bästa. Borde han ha frågat ytterligare någon? Har kanske en bekant köpt något bättre? Kommer det en ny exklusiv teve nästa månad?

Den som måste ha det bästa blir aldrig nöjd. Han eller hon kommer hela tiden, på alla områden, att spana efter något annat. Medan gott-nog-människan inte lägger mycket tid på sitt köp, skaffar en fullt godtagbar produkt och är belåten.

Det bästa är fiende till det bra, lyder ett uttryck. Helt säkert är att vi blir lyckligare om vi skruvar ner våra förväntningar och nöjer oss med en bra vara. Istället för att jaga upp den allra bästa.