Jag såg fram emot att få medverka i bokfestivalen i Vallentuna i lördags och jag blev inte besviken. Biblioteket var fyllt av unga och gamla människor. ”Det här är det roligaste vi har på hela året”, sa en entusiastisk bibliotekarie. Årets festival var den tjugonde i ordningen. Alla bibliotek borde ha en bokfestival en gång om året.Jag träffade flera trevliga människor. Bland annat en själsfrände som är psykolog och äppelvän. Han och jag hade förstås mycket att tala om. Vi enades om att Maglemer är en underbar sort att njuta just nu. Han och hans fru gör underbar must av på Maglemer. Det ska jag prova när mitt lilla träd börjar bära mer. Hoppas att min nya bekant går med i Pomologiska Sällskapet så att vi kan fortsätta prata äpplen, eller ta upp psykologiska spörsmål, vid tillfälle.
Jag träffade också en man som arbetade på Kungliga Biblioteket. Han berättade att jag hade varit hans allra första besökare när han började på KB. Jag hade då arbetat med en bok om äpplen (måste ha varit Äppelboken som kom 1986). Tänk att en gång ha fått vara den första. Vidare träffade jag litteraturvetaren Britt Dahlström som visade sig bo i Vallentuna. Jag är ledsen att jag inte kände igen dig direkt, Britt. Så är det att vara prosopagnostiker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar