Hur ska det gå?

Den här tiden syns många bilister med utstickande impregnerat virke i bakluckan på väg hem och jag tänker på alla gräsmatteodlare och gräsfröförsäljare som ser sitt näringsfång minska i takt med att träcken breder ut sig på en allt större del av tomten. Snart finns inte mycket gräs kvar. Impregnerat virke har många fördelar  -- behöver varken klippas, gödslas, luftas och utemöblerna står stadigt  -- men är det lika vackert och mjukt att gå på? Stickor i foten får man också av trädäcket.

Andra grupper som får det svårare framöver är tillverkare och försäljare av personvågar. Ingen behöver längre en våg som tar plats och försvårar städningen av badrummet. Det går lika bra att hålla koll på fetman med ett måttband.

Alla tog väl del av rapporten om den farliga bukfetman för en tid sedan? En man bör inte mäta mer än 90 cm kring midjan och en kvinna inte mer än 70 cm om man inte ska riskera att dö flera år för tidigt.  Bukfetma rubbar ämnesomsättningen och så uppstår det så kallade "metabola syndromet" som kan leda till diabetes, högt blodtryck och hjärtinfarkt. Det spelar ingen roll om kroppsvikten ligger inom det normala, den bukfeta bär på en allvarlig riskfaktor för tidig död.

Jag mäter mig runt midjan -- utan att fuska och dra åt hårt -- och måttbandet visar 79 cm. Jag är 9 cm för fet, det är den bistra sanningen. Därinne i buken har jag för mycket fast fett som kan ställa till det. Inte bra. Kräver en förändring. Det är nio månader till 2015. Kan jag kanske gå ned en centimeter i månaden? Jag tänker försöka och jag kommer att rapportera hur det går i slutet av varje månad.

Så här ser jag ut i dag. I skrattspegeln på utställningen med Maria Miesenbergers konst på  Märsta konstmuseum. Utställningen går under titeln Rörelse/ Reflektion och avser öppna upp för reflektion över tidens närvaro i nuet och livets olika skeden. Utställningen pågår  en vecka till, sedan tar Lovisa Burfitt plats här.

Portot går upp

Så gammalmodig att du skickar ett pappersbrev ibland? Vet då att brevportot går upp den 1 april. En  person som är lite om sig inhandlar ett bunt valörlösa frimärken nu. Hos mig går det åt rätt mycket frimärken så jag köpte en påse full i går på Postmuséet i Gamla Stan som har stort sortiment.

När jag kom hem och tömde påsen ramlade det ut en överraskning. Jag hade fått en ask med blå och gula gem som bonus.

Fortfarande fyndläge på bokrean

Läser att bokhandlarna (som inte alla har det så lätt) är nöjda med bokrean, köplusten bland kunderna har varit stor. Och undra på det, när man kan köpa rätt nyutkomna verk som  Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson och Tänka snabbt och långsamt av Daniel Kahneman till väldigt bra priser.

Tillåt mig också att påpeka min egen bok Tankar om glädje och vardagslycka finns till ett kolossalt bra reapris på nätet.  

Själv har jag inhandlat ett tre kilo tungt verk med titeln Om Strindberg för en hundralapp. Nu ska jag sätta mig och njuta av text och en massa bilder.

Här är 2:2 - dieten

När ovälkommen snö plötsligt täckte blommande krokus, duniga backsippor och lila tibastknoppar blev det, tillsammans med tillståndet i Ukraina, så att missmodet nästan tog över hos en stackars människa. Men det är bara att streta på, våren kommer tillbaka och nu är dagarna ljusare. Och bäst det är, händer något bra. I går fick jag ett telefonsamtal med nyheten att jag hade vunnit första pris i konstföreningens lotteri här i Sigtuna, en vacker akvarell. Motivet är två kvinnor som skördar äpplen.

Kanske har du kämpat med 5:2-dieten i vinter men glöm den, för det kan gå lika bra med 2:2-dieten. Australiska forskare har funnit att den som varvar att äta återhållsamt i två veckor och sedan "vilar" genom att äta som vanligt i två veckor, går ned i vikt fortare än den som försöker vara restriktiv hela tiden. Det ska sägas att den australiska studien baserar sig på endast 36 män. Kan ändå vara värd att testa.

 I morgon eftermiddag signerar jag min bok "Svenska äpplen" ute på Trädgårdsmässan, Älvsjö. Välkommen då till Pomologiska Sällskapets stånd!

Premiärministern prokrastinerar

Detta är en gipskringla, ett av många läckra bakverk efter gammalt recept som bjöds besökarna i Borgmästargården.

David Cameron,  premiärminister, är en man som gärna skjuter på alla beslut till sista minuten. Därför kallas han "the essay crisis prime minister" i brittisk press. Essay crisis är ett sedan länge etablerat begrepp för den panik som studerande fylls av när de avbryter sorglös prokrastinering med intensivt sista-sekunden-jobb. Ingen bra studieteknik, eftersom det ofta leder till sämre betyg än aktiv tentamensläsning och uppsatsarbete utsträckt över en längre tid.

Är det bra eller dåligt att Cameron skjuter på beslut? Det är bra, förstås, att inte fatta förhastade beslut utan tänka över allting noga, från alla aspekter, innan man klubbar ett beslut. Men ibland kan betänketiden bli för lång. Man får lov att  inse när det inte går att vända på precis alla stenar utan ett beslut måste tas resolut om saker och ting ska hända på ett sätt som gagnar alla.

En som  ofta sköt på saker och ting var författaren Fritjof Nilsson Piraten. Han var känd för det. Tidningsredaktörerna som blivit lovade en novell slet sitt hår när manus aldrig kom. Och på sin gravsten lät han rista "Här under är askan av en man som hade för vara att skjuta allting på morgondagen. Dock bättrades han på sitt yttersta och dog verkligen den 31 januari 1972."

Varför kallades han Piraten? Det fick jag reda på i går när Elisabet Claesson, biträdande musiechef i Sigtuna, tog emot besökare med kaffe och fantastiskt kakbord i Borgmästargården i Sigtuna. Här bodde Sigtunas legendariske borgmästare Gustav Dahl som var 102 år när han dog på övervåningen av sitt fina hus ritat av arkitekten Uno Åhrén.

Som juridikstudent i Lund var Gustav Dahl medlem i ett matlag som fick en yvig, historieberättande och storljugande student som ny medlem runt bordet. "Jag tror bestämt vi har fått en pirat i sällskapet", sa Dahl och Fritjof Nilsson Piraten blev vad nykomlingen fick heta.

Dahl, som också kunde berätta, och Piraten blev vänner för evigt och vissa av författarens historier i böckerna emanerar från Dahl, sa Elisabet.

Långdistansläsning med förhinder

Krokus vid Stora Gatan i Sigtuna

Ett bra tag nu har jag tänkt bli långdistansläsare och och plöja Karl-Ove Knausgårds alla böcker. Snart verkar alla ha läst honom utom jag. Har faktiskt haft första delen av Min kamp hemma, men hann inte läsa ens första sidan förrän lånetiden hade gått ut. Det var alla möjliga avbrott som hindrade mig: åka på semester (Knausgårds bok var för tung att packa ned), städa källarförrådet, klippa av ett par gamla jeans och sy trädgårdsshorts, plocka fram juldekorationerna, plocka bort juldekorationerna, köpa semlor, rensa skrivbordslådan, pröva ett recept på citronkaka som jag hittade i skrivbordslådan (blev inte bra), läsa om en novell av Mavis Gallant efter nyheten om författarens död (läs henne, lika bra som Alice Munro),  köpa register så att det kan bli ordning i mina pärmar och mycket mycket annat. Jag klappar mig på axeln för att jag har bestämt mig för att sluta skjuta upp och få mer gjort, men det är ett förhållningssätt som saboterar alla beslut om långdistansläsning.

Ett annat avbrott består i att det kommer ett nytt nummer av The New Yorker. Numret daterat 17/ 24 februari innehöll en lång novell av Karl-Ove Knausgård och den läste jag. En rar text som handlade om författarens första träff. Han var kanske 12 år, flickan hette Kajsa. Det var ljuvt att kyssa Kajsa men hans bottenlösa förtvivlan och gråtattacker när hon gjorde slut dagen efter! Man orkar nästan inte läsa om hans olycka.

Knausgård är en jävel på att tänka, säger min vän Margareta och jag vill verkligen läsa åtminstone någon bok. Det får bli till hösten. När mina norska äpplen Kjölsberg och Åkerö Hassel har mognat i trädgården så att jag kan njuta dem samtidigt med texten.

Ny barnboksmässa i Stockholm

I morgon lördag anordnar Stockholms stadsbibliotek, Sveavägen,  i samarbete med nio förlag en barnboksmässa. 30 författare medverkar under dagen, kl 12 - 16. Utförligt program på stadsbibliotekets hemsida. 

Barnboksförfattare berättar

Tänk, ibland förstår inte människor sitt eget bästa! Just nu gästas min stad av Svenska Barnboksakademin som tagit in på Sigtunastiftelsen för att konferera i ett par dagar. I går kväll var allmänheten inbjuden att lyssna när nio ledamöter -- några av landets bästa barnboksförfattare -- talade om den läsning som betydde mycket för dem som barn. Det var ett fängslande program men vi var inte särskilt  många i publiken. Var var alla bibliotekarier, lärare, föräldrar och andra litteraturintresserade?

Ulf Nilsson, en av de aderton i Barnboksakademien, tryckte på detta: Det är vansinnigt viktigt att ge varje litet barn en riktigt bra bok!

Vad som är en bra bok kan vi ha olika åsikter om. En av Ulfs favoritböcker som barn var Den underbara pumpan av Lennart Hellsing. När han så småningom fick träffa författaren och uttrycka sin beundran fick han svaret "Nej, den boken vill jag inte prata om".  Lennart Hellsing tycker att Den underbara pumpan är hans sämsta bok.

Nästa bok som Ulf fastnade för som liten var Den lilla vävaren av Elsa Beskow.  En underbar bok! säger han. Men när Ulf försökte få Bonniers att ge ut den på nytt blev det stopp. Boken var försvunnen ur förlagets arkiv. Ulf lånade ut sitt eget ex men det hjälpte inte. Elsa Beskows släktingar motsatte sig en nyutgivning eftersom de ser Den lilla vävaren som Beskows sämsta bok. Ulf har dock inte slutat hoppas.

Christina Björk, kanske mest känd för Linnea i målarens trädgård (översatt till 22 språk) och hedersledamot i Barnboksakademin, berättade hur bedårad hon hade blivit av Trollkarlens hatt och  Tove Janssons andra böcker när hon var barn och hur Toves språk influerade skoluppsatserna på ett sätt som Christinas fröken inte uppskattade. Christina och hennes kamrat tog sig före att skriva ett brev till den beundrade författaren i Finland. Och fick ett flera sidor långt, handskrivet svar! Sådan var hon nämligen, Tove Jansson, som skulle ha fyllt 100 år i höst.







Katarina Kuick, stol nr 13 i Svenska Barnboksakademin,  Augustprisvinnare 2009, brukade blåneka till att ha blivit influerad i sitt skrivande av någon enda. Fram tills hon en dag tänkte efter och såg att hon plockat upp både den ena och den andra goda idén från äldre författare, som till exempel att låta två huvudpersoner i en bok stå för vartannat kapitel så att man får båda sidor väl belysta. Det är ett vanligt förfarande i dag, men så var det inte när Katarina började som författare på 1980-talet.

Vad kostar den billiga laxen?

Köpte lax till middag i går. Kvinnan i fiskdisken skar till två snygga fjärilar (en tjock skiva laxfilé som sedan delas nästan ända ned och fläks ut) som vi kokade och åt med broccoli och potatis till. En god middag om det inte hade varit för funderingar på om det är rätt att köpa farmad lax. En ny bok skriven av Philip Lymbery har titeln "Farmageddon: The True Cost of Cheap Meat". Jag har inte läst den, men sett bokens huvuddrag återgivna i The Guardian Weekly (21 febr.).  Uppfödningen av köttdjur på land och i havet är svårt problematisk.

Den odlade fisken  kräver föda som består av fångad vildfisk. En femtedel av all fisk som fångas i havet går i dag till fiskmjöl. De odlade fiskarna har så trånga utrymmen att de gnider bort skinnet på varandra. Löss och andra parasiter som trivs i de täta populationerna går ut i havet och ger sig på den vilda fisken.

Farmerna lockar till sig sälar och fiskuppfödarna i Skottland har tillstånd att skjuta dem -- istället för att ge fisken säkra burar  -- vilket betyder att beståndet av säl på  norra och östra kusten i Skottland har sjunkit med chockerande 50 % mellan 2001 och 2010.

Läser i DN (27 febr.) att norska laxuppfödare tjänar storkovan. Norway Royal Salmon visade för 2013 en vinst före skatt på 396 miljoner norska kronor  mot 41 miljoner kronor året innan. Företagen bör ta av sin vinst och ger fiskarna bättre villkor.

Återvunna textilier

Hållbara Hav var namnet på en bilaga som följde med dagstidningen  häromdagen och innehöll många läsvärda artiklar om våra utsatta vatten. Bland annat säger Henrik Lindholm, doktorand i kläder och kemikalierisker vid KTH, att alla de kemikalier som används vid klädtillverkning, så kallade processkemikalier, kan vara svårt giftiga för vattenlevande organismer.

Välj miljömärkta textilier, säger Lindholm. Dessutom: Minska konsumtionen, tvätta mindre ofta och när du vill förnya garderoben, köp begagnat.

Häromdagen gick jag till H & M. Butiken var full med vårens klädmode men jag var inte ute för att köpa nya kläder. På H & M finns en behållare där jag stoppade ned gamla, trasiga, nötta bomullstextilier som blir till återvunna fibrer; känns långt bättre än att bara kasta paltorna. Nu väntar jag på en återvinningsbehållare för trasiga nylonstrumpor.