Tack, 2012!

I morgon är årets sista dag. 2012 har varit ett svårt år på många sätt och vi har alla bilder från Breiviks vansinnesdåd i Norge, från kriget i Syrien, från Sandy Hook Elementary School och från Costa Concordias förlisning på näthinnan. Bara för att nämna några av årets händelser.

Men jag vill också tacka år 2012 för det goda det gav. För min personliga del var det till exempel resorna till Lübeck och St Petersburg, två städer som jag nu kan stryka på min lista över Platser att  Besöka Innan Jag Dör.  Kvar står Venedig, Nice och Barcelona. Få se om jag kommer dit också.

Vad ska man tro om 2013?  Jag hoppas alla
 1) tar det lite lugnare med dator och mobil för att istället erfara hur trevligt det är att umgås med riktiga människor vid ett bord, se en film med en vän på en riktig biograf och läsa en riktig bok med bläddringsbara sidor som man kan anteckna på.

2) lagar mat med familjen varje dag för att njuta långsamt av goda smaker istället för att kasta i sig något vad som helst.

3) avstår från konsumtionshetsen och fulköp som bidrar till växthusgaser. Bra köp=övertänkt köp, helst efter att vi sett om det vi vill ha kanske finns på begagnatmarknaden. Fulköp=förhastat köp av överflödsvara vi inte behöver.

Jag hoppas på en så fin framtid som möjligt för alla. Gott Nytt År!

Glad mittvinterfest!

I går inföll vintersolståndet, Maya-kalendern avslutades och det blev uppenbart att våra domedagsprofeter hade missuppfattat allt; jorden gick inte under utan allt som hände var att mayaindianernas gamla kalender slutade  och man började på en ny. Nu kan vi lugna ner oss och tänka på julen.

Julafton borde alltid ligga på en måndag. Det ger oss lördag och söndag att pynta huset och klä granen, sedan kan vi njuta av tre helgdagar under veckan. Jag har, inspirerad av barnboksförfattaren Lena Landström, börjat tänka på julen som mittvinterfest. Lenas senaste fina lilla bok heter just Mittvinter och handlar om små varelser som firar med god mat, brasa på tallbarr i öppna spisen och mittvinterkvist pyntad med ljus och glitter. På mittvinterafton får alla fina mittvinterklappar. Lena skriver med mycket humor och fyndighet och jag rekommenderar hennes bok -- illustrerad av maken Olof Landström --  till  stora och små. Den som inte får rätt julbok kan byta till den här.

Har du tröttnat på julmusik, gå in på Youtube och lyssna på Benjamin Stearn som är ett ungt stjärnskott  inom konstmusiken. Han har nyss fått ett  pris på 180 000 kr för sitt verk Worried souls. Benjamin Stearn har synestesi och ser toner som färger. Jag lyssnade på hans Four colours och försökte gissa vilka färger verket handlade om. Jag vet inte varför, men de fyra färger som kom för mig var saffransgult, kanelbrunt, grangrönt och sidenbandsrött.

God jul! Glad mittvinterfest till alla! Den ståtliga granen hittade jag i stora hallen på Nordiska muséet häromdagen. Gustav Vasa håller ett öga på den.

Ted Hesselbom till Sigtuna

Har precis fått meddelande om att Ted Hesselbom, chef för Röhsska muséet i Göteborg, mannen med  den japanska frisyren, blir ny chef för Sigtuna museum. Han tillträder 1 februari. Ny chef för Röhsska blir Tom Hedqvist.

Stoppa felaktiga julklappsköp

Jag försöker glömma att kommunfullmäktige i Sigtuna i förra veckan röstade ned mitt utmärkta förslag om att stänga av en viss liten gränd för biltrafik. Samtidigt som man beslutade man att öppna Stora Gatans gågatsdel för cykeltrafik!!!! Visst, det är inne att cykla och det är nyttigt att cykla. Men det är inte lämpligt att cykla överallt. Hoppas att man ändrar sig.

I dag tänker jag på julklappar. Vad köpte jag förra året? Man vill ju inte köpa samma sak igen. Ska det bli den nya översättningen av Montaignes Essayer? Eller boken om öar som fått så bra kritik? Jag talar givetvis om min julklapp till mig själv. I en Londontidning läser jag att genomsnittsbritten använder mer och mer pengar på julklappar till sig själv, så kallad self-gifting. Kanske är det samma sak i vårt land men ingen har ännu studerat fenomenet.

En undersökning visar att var sjätte britt önskar att de hade fått välja julklapp själva för det är bara på det sättet man får vad man vill ha. Men finns inte begreppet önskelistor i Storbritannien? Liten som stor -- man kanske kan meddela omgivningen precis vad det är man önskar sig och stoppa felaktiga julklappsköp?

Det snöade när jag tog bilden av den julpyntade trädgården  i Sigtuna. 

Nya trafikregler i Sigtuna

Stabs- och exploateringschef Eva Leijon har skrivit det förslag till nya trafikregler i Sigtuna stad som kommunfullmäktige har att ta ställning till i kväll kl 18´30 vid sammanträde  i Kulturum, Kunskapens Hus, Märsta (se mina inlägg i går och förrgår).

Som jag ser det förlorar både bilister och fotgängare på Eva Leijons förslag till trafikregler. Fotgängarna slipper inte bilar i Ladugränd och måste dessutom tampas med cyklar på den del av Stora gatan som nu är gågata. Bilisterna ska krypa fram i gångfart (ca 6 km i timmen) hela vägen mellan Manfred Björkqvists allé -- från Sigtunastiftelsen ungefär -- till Lilla Torget och man undrar varför?

Men än så länge har vi gågata i Sigtunas kärna och nu på söndag är sista marknadssöndagen före jul med kanvasförsäljning av julkransar, gotter, korvar, ostar, stekt strömming på knäckebröd, varma tofflor, vantar och mycket annat fint. Kanvasförsäljning är det vedertagna begreppet för tillfällig försäljning från stånd och vagnar, har jag nyss inhämtat, och heter så för att säljarna förr brukade lägga ut grova dukar (kanvas eller kanfas) på gatan för att skydda sina varor från smuts. Bilden är från förra söndagen.

Trevlig Luciadag till alla!

Detta är gångfartsområde

Gångfartsområde är ett ord jag inte hade stött på förrän jag läste stabs- och exploateringschef Eva Leijons svar på mitt medborgarförslag. Jag skulle vilja att lilla korta Ladugränd i Sigtuna stängs av för biltrafik eftersom det på var sida om gränden finns en liten vacker park och det blir mer sammanhållen parkmiljö och lättare att gå från den ena parken till den andra om vi slipper bilarna i gränden.

Eva Leijon vill att Ladugränd -- tillsammans med Nicolaigränd och Stora Gatan mellan Manfred Björkqvists allé och Lilla Torget -- görs om till gångfartsområde. Efter att ha kollat på nätet vet jag nu att gångfartsområde betyder att bilar, cyklar och andra fordon får färdas i området men inte köra fortare än människor går.

I reglerna för gångfartsområden ingår att fordonsförare har väjningsplikt mot gående. Bilister, cyklister och andra fordonsförare ska alltså lämna gående företräde. Jag läser också att när en förare lämnar ett gångfartsområde har hen väjningsplikt mot varje fordon vars kurs skär den egna kursen. Här gäller alltså inte högerregeln.

I Alingsås,  Uppsala med flera platser har man redan infört gångfartsområden och det är något som verkar nå fler kommuner. Ovan det trafikmärke som anger gångfartsområde.

 

Gågatan i Sigtuna blir cykelbana?

I april i år skrev jag ett medborgarslag att behandlas av kommunfullmäktige i Sigtuna kommun. Kommunens anställda och fullmäktige har mycket att stå i, någon annan förklaring kan jag inte se till att mitt förslag först nu den 13 december kommer upp till  behandling och till att jag först i går den 10 december fick en kopia på kommunstyrelsens svar efter behandling av ärendet.

Medborgarförslaget gäller att Ladugränd, en liten gränd mellan Prästgatan och Stora gatan som skär rakt genom de fina fickparkerna Trekanten och Humlegården i Sigtuna, stängs av för biltrafik. Då skulle parkerna  knytas samman och gående, vuxna som barn, skulle känna sig tryggare när de promenerar i området. Svaret på mitt förslag är skrivet av stabs- och exploateringschef Eva Leijon som tyvärr föreslår avslag.

Eva Leijon föreslår att den del av Stora Gatan som är gågata öppnas för cykeltrafik. Är inte charmen med Stora Gatan att det är just en gågata? Om cyklister ska tillåtas att susa fram i livsfarliga hastigheter är det slut med att strosa i lugn och ro från butik till butik på den lilla stadens affärsgata.

Må vara att mitt förslag kanske röstas ned den 13 december. Men jag hoppas att Stora Gatan får förbli en gågata och inte förvandlas till cykelbana.

När Thomas Mann fick Nobelpriset

I dag är det Nobelprisutdelning med middag i Blå Hallen och vi kan följa festligheterna i teve.  Om vi känner avund, ska vi tänka på vad det kostar middagsätarna att sitta där och jäsa: nya dyra kläder, besök hos frissan, taxi dit och hem...... Vi som lagar egen festmiddag och avnjuter den vid köksbordet kommer betydligt lindrigare undan.

År 1929 fick Thomas Mann Nobelpriset och hur det gick till vid prisutdelningen och festmiddagen har Katia Mann, Thomas Manns hustru, redogjort för  i sin högintressanta bok Oskrivna memoarer i översättning av Ingeborg von Rosen. Memoarerna berättar mycket om faktiska händelser som bakgrund till flera av Manns romaner och om författarhustruns bidrag, bland annat vistades hon en tid på sanatorium  där maken besökte henne och fick berättelser att inkludera i romanen Bergtagen.

Vi kan konstatera att den svenske kungen och de övriga middagsgästerna har blivit mer jämställda med åren:
"Vid den egentliga prisutdelningen var det naturligtvis mycket festligt men också mycket komiskt. Där satt kungen på sin stol, sin tronstol. Pristagarna var alla i frack och talade några ord. Sen blev de uppropade, den ena efter den andre, fick närma sig tronstolen och kung Gustav överlämnade diplomet till dem. Men när så den franske fursten fick sitt diplom reste sig kungen upp och gick honom några steg till mötes. Det tyckte jag var fel.

Sen var det festmiddag. Då var det så att kungen bara kunde sitta bredvid personer av börd, inte till äventyrs bredvid makan till en pristagare utan det måste vara högadliga damer för det var en fin  middag. Där att han alltså mellan två gamla mumier, två prinsessor. Bordet var mycket festligt dukat med en praktfull damastduk och vi åt alla på silvertallrikar. Kungen hade emellertid ovanpå den här damasten en extra spetsduk och han ensam åt på guld. Många uppassare bjöd runt rätterna men bakom kungen stod hans livjägare som serverade honom personligen.

Det var komiskt men det hela var också mycket vackert och festligt och vi var naturligtvis i hög stämning."

Kommentar: Den franske fursten var furst de Broglie som Katia Mann beskriver som en betydande fysiker från Paris.

"Svenska äpplen" till jul

Många har sökt min bok Svenska äpplen på AdLibris för att beställa den som julklapp men inte hittat den på företagets hemsida. Den boken och fler till, säger man på AdLibris, har av okänd anledning hoppat bort några gånger från hemsidan på sistone. När jag talade med företaget nyss, lovade man att  boken snart skulle vara tillbaka på sin plats. Bokus.se och Bokia.se  för också Svenska äpplen.

Engelska är en skandinavisk dialekt

Två professorer  vid Oslo universitet --  Jan  Terje Faarlund och Joseph Emonds -- hävdar att de kan bevisa att engelska inte bygger på fornengelska, Old English, så som man länge har trott, utan är en vidareutveckling av fornskandinaviska med ord och grammatik hämtade från språk som norska, danska, svenska, isländska och färöiska.

Förvånar mig inte alls. Precis vad vi alla anat, eller hur?

Som barn bodde jag några år i saralidmanland omgiven av myrmarker med pors, rosling och ängsull. Byborna hade två språk, de talade på ett sätt med varandra och på ett annat sätt med mig för bymålet kan ingen som kommer utifrån förstå; den som vill veta något om det kan läsa Sara Lidmans romaner där många meningar följs av en översättning till rikssvenska och böckerna dessutom har en ordlista längst bak.

Så till exempel heter kvinna qweijn – Lidman stavar det ömsom qweijn, qveijn, quejn, queinn och queejn i sina romaner. Vem som helst av oss kan gissa att det svenska ordet kvinna och det engelska queen har sitt ursprung i samma fornnordiska ord, men när man hör en bybo i trakten av Missenträsk säga qweijn är släktskapet med queen glasklart.

Vill du läsa mer om engelskans rötter i fornskandinaviska, sök  Jan Terje Faarlund på nätet. Bilden visar två fanbärare på Victoria & Albert museum i London.

Svarta fingrar

Godis kan hjälpa vid SAD (seasonal affective disorder), som även kallas årstidsbunden depression, visar studier. Lagom stora doser godis vill säga, annars börjar vi deppa på grund av oönskad övervikt.

En lakritsälskare skulle fylla jämnt och måste få sitt favoritsnask i present. Man vill ju inte att hennes nya höga ålder -- jämte höstmörkret och nya oroande klimatrapporter -- ska trycka ned humöret. Jag fick rådet av en författarkollega att gå till Lakritsroten, en butik vid Sveavägen i Stockholm som ägs av ett barnbarn till Molly Johnson.

Den som tror att en lakritsbutik måste vara ett mörkt hål i väggen tar fel. Den här butiken upptar försvarlig golvyta, tusentals produkter är exponerade längs väggarna och ett stort antal lakrits lovers gick där och vacklade mellan finsk lakrits, engelsk lakrits, lakritskola, lakritstabletter, lakritstuggummi, lakritsslickepinnar och annat svart godis.

Vill du ha några växter med dig hem? Sa en av expediterna och gav mig tre krukor med chilifrukter i  samma färg som levrat blod, växter som Lakritsroten hade använt i sin Halloweenskyltning. Ingen som arbetar i butiken kan ta hem krukorna, förklarade expediten: "Vi har svarta fingrar".

Meddelande till födelsedagsbarnet: Lakrits innehåller glycyrrhizinsyra som påverkar din hälsa. För mycket av det svarta kan ge högt blodtryck, kaliumbrist  och muskelsvaghet. Bara några bitar per dag!

Vattenbufflar i Uppland

För ungefär två år sedan skrev jag på den här bloggen om vattenbufflar på väg till Sverige. I går hade DN en artikel om den här gruppen vattenbufflar som nu betar på en gård i Harbo utanför Uppsala och verkar trivas. Östermalmshallen säljer redan buffelsmör från Harbo och snart kommer äkta uppländsk buffelmozarella också. Spännande utveckling, menar jag.

När tu blir ett

Pussy Riot  är ett ryskt punkkollektiv som hade fräckheten att kritisera Putin och därför fick fängelsestraff. Så går det till i Ryssland.

Nu ser jag att de två amerikanska grupperna And You Will Know Us by the Trail of Dead och The Coathangers har gått ihop i ett band kallat Thee Deadcoats  som spelat in låten Putin lights up the fires som finns att höra på Theedeadcoats.bandcamp.com; lyssnaren betalar vad hen vill och pengarna går till advokatkostnader för Pussy Riot.

Att använda två namn för att skapa ett nytt kallas meshing i U K och blir allt populärare bland unga brittiska brudpar, läser jag i The Daily Telegraph. När tu blir ett, kan även deras namn förenas till ett nytt, gemensamt namn som bekräftar samhörigheten. Mr Pugh och miss Griffin blir mr och mrs Puffin. Miss Harley och mr Gatts blir the Hatts,  miss Price och mr Nightingale blir the Prightingales.

Svenska brudpar kan också göra så och gör det kanske redan. Se bara vilka trevliga efternamn det blir: Hansson och Lundin blir Hanslund, Sundblad och Svanberg blir Sundsvan, Ekholm och Almén blir Ekmén, Halldin och Lundvall blir Hallvall. Börjar man para ihop namn är det svårt att sluta.....

Ska jag gifta mig med G istället för att bara bo samman? Nej, det går inte. Lägger man ihop våra namn blir det Näsäng och vem vill heta så?

Ingrid Sjöstrand fyller 90

Ingrid Sjöstrand , 90 år 
Vill jag bli 90 år gammal? Ja, om jag får vara så vaken och alert som Ingrid Sjöstrand i Uppsala -- författare, feminist, kärnkraftsmotståndare och en allmänt humoristisk och genomskådande person. Hennes mamma blev 108 och Ingrid kommer att leva minst lika länge, hoppas jag. Hennes senaste bok, underbara Skånes somrar ila, kom för några år sedan och jag vet att hon skriver på en ny bok med dikter.

Ossian med morfar Esbjörn, äldste son till Ingrid

Författaren Kerstin Strandberg med Kari, dotter till Ingrid

Ulla Tarp Danielsen, dansk konstnär från Charlottenlund som illustrerat Ingrids dikter och kallar sig själv svenskofil

Ingrid  bjöd på 90-årsfest i lördags och alla var där. Begåvade barn och barnbarn och ingifta lät oss njuta av dans, sång och musik, till exempel Ingrids sånger tonsatta och sjungna av dottern Kari, Bellman tolkad på ett underbart sätt av sonen Malte med fru (varför är det inte fler kvinnor som sjunger Bellman?), fantastisk afrikansk dans utförd  till trumspel av barnbarnet Mårten och mycket  mer.

Vi och vårt mikrobiom

Så här grått var det  i Sigtuna i går. Bara att gilla läget och gå en promenad i dimman. När jag kom hem tog jag fram The New Yorker  (22 oktober) och läste jag en artikel med titeln Germs are us av Michael Specter.

Minns hur förvånad man blev 1982 när forskare berättade att magsår inte beror på stress som alla hade trott utan på en bakterie, Helicobacter pylori? Den här bakterien -- spiralformad och tre microns lång, ett sandkorn är 300 mikroner -- måste man utrota, blev den allmänna meningen. Nu har det visat sig att H. pylori och andra bakterier kan vara kroppens bästa vänner och bör skyddas istället.

Människan bär på omkring 1 1/2 kilo bakterier -- vår hjärna är ungefär lika tung -- av 10 000  slag och vi behöver dem för att må bra. Bakteriefloran i kroppen kallas för mikrobiom och  hälsan hänger  på hur det är sammansatt. Sedan fem år arbetar forskare i ett projekt kallat Human Microbiome Project med att kartlägga människokroppens mikrobiom. Kroppen liknas vid ett jordbruk där bakterierna är grödan och antibiotika fungerar som pesticider.

Många upptäckter har gjorts. Människor som saknar Lactobacillus sakei  (kan slås ut av antibiotika) drabbas lättare av sinuit. Barn behöver H. pylori -- noggranna studier tyder på att barn som saknar bakterien i tarmen drabbas lättare av astma. Det finns också studier som visar  att om H. pylori slås ut ökar risken för fetma; flera forskargrupper har hittat ett starkt samband mellan H. pylori och de aptitreglerande hormonerna ghrelin och leptin.

Antibiotika behövs i sjukvården men bör användas med försiktighet. För några veckor sedan fick jag ont i halsen. Doktorn skrev ut antibiotika som jag åt bara för att bli sämre efter några dagar. Prov visade att det var virus jag hade drabbats av och antibiotika skulle inte hjälpa. Skydda ditt mikrobiom, insistera på provtagning före medicin!

Samband mellan mat och demens?

Man kan äta sig till övervikt och diabetes och överbelastade knäleder som kräver reparation. Men kan man äta sig till demens? Mycket tyder på det. För en tid sedan skrev medicinjournalisten George Monblot i The Guardian Weekly (21 sept. 2012) om sin misstro när New Scientist publicerade en artikel om sambandet mellan mat och Alzheimers sjukdom och ville kalla sjukdomen för i första hand en metabolisk sjukdom. Sedan Monblot själv studerat forskningsresultat på området har han blivit förvissad om att bevisen är överväldigande.

Typ 3 diabetes -- så vill i dag forskare som menar att Alzheimers sjukdom beror på nedsatt insulinsystem kalla sjukdomen. Hör här: Människor som lider av typ 2 diabetes löper två, tre gånger högre risk för att drabbas av Alzheimers sjukdom. Det finns ett samband mellan Alzheimers och övervikt. Det finns också ett samband mellan Alzheimers och metaboliskt syndrom (ett kluster av metabola sjukdomar som kan utlösas av bukfetma).

Som Monblot skriver: vi förlorar inget på att äta förståndigt. Undvika skräpmat, undvika övervikt. 

På kryssning till St Petersburg

Har varit på mitt livs första kryssning som gick till St Petersburg med uppehåll i Tallinn på vägen dit och i Helsingfors på vägen tillbaka. Vi var nära 200 personer i gruppen och den vanligaste frågan man fick var: "Har du rest med Pelle Mohlin förut?" Vi som deltog för första gången utgjorde en förkrossande minoritet. De flesta hade rest med Pelle Mohlin Travel AB många gånger och mer än en hade gjort 20 resor. Pelle Mohlin visade sig vara en gammal överste med glimten i ögat som halkat in i resebranschen och ordnar innehållsrika utflykter -- som han själv är med på -- till olika hörn på jorden.

För bara några år sedan hade ingen kunnat gissa att det skulle gå att åka visumfritt till St Petersburg år 2012 (gäller om man besöker staden bara en dag). Vår resa omfattade stadsvandringar på de olika nedslagsplatserna samt museibesök. På båten fick vi en lång rad föredrag om ryskt måleri, rysk musik, rysk historia och rysk politik som hölls av framstående experter som Ulf Abel, Gudrun Persson, Lena Jonsson, Lars Erik Blomqvist och Per-Arne Bodin. Mycket givande. Jag blev intresserad av att ta reda på mer om Peter den Store som var 204 cm lång och hade fobi för stora salar och rum med högt i tak.

Vinterpalatset i St Petersburg

Kejserlig barockpark i Tallinn. Just nu pågår en stor konflikt i Tallinn mellan ett läger som vill utöka barockparken och naturvänner som protesterar mot detta eftersom mer park skulle kräva nedhuggning av en väldig massa träd.

Vad var det bästa på denna kulturhistoriska kryssning? Det var den fantastiska konsert med Michail Kazinik och Vjatjeslav Zubkov som vi fick lyssna till i Helsingfors. Två begåvade musiker som spelade ryska klassiker så man fick tårar i ögonen.  Kazinik hittar man på Youtube men tyvärr inte den mästerlige ryske pianisten Zubkov. Inte än.

Stel nacke

Jag har fått problem med nacken, något som jag tror drabbar många skribenter och tecknare som sitter böjda mot datorn och arbetsbordet. Sjukgymnasten har gett mig ett träningsprogram och rått mig att justera skrivstolen och datorbordet. Stolsitsen ska vara tippad framåt, då blir svanken som den ska och nacken pekar uppåt som den bör istället för att sjunka ihop.

Jag kommer snart att vara bättre men tänker dra ner på bloggandet och bara göra något inlägg i veckan.  Låt oss behålla kontakten! Jag återkommer här 23 oktober.

På Nordiska Muséet hittade jag den glade gycklaren med stel nacke och bjällror i håret.

Gutterat vatten

Jag blir en bättre kock av att veta mer, sa en intervjuad kock i tidningen nyss. Blir man en bättre människa av att veta mer, till exempel kunna svänga sig med några fackuttryck? Nej, inte alls. Men livet blir roligare. Ser jag en bokhylla undrar jag om den har full hålbild och känner mig för ett  ögonblick kompetent och insatt på hylltillverkarnas område. Full hålbild betyder att det finns borrade hål hela vägen upp så att hyllorna kan flyttas precis som man vill (lärde mig det när jag köpte bokhyllor i våras).

Eller ta cykeltider. Det är, om jag inte förstått fel, den tid ett monotont arbete tar från början till slut. När jag åker förbi en fabrik kan jag fundera över cykeltiderna därinne, långa eller korta?

Guttation är ett botaniskt fackuttryck. Om luften har hög fuktighet på kvällen när vatten strömmar upp genom en växt för att transpireras, kommer vattnet att hamna på växten istället för att gå ut i luften. På morgonen är bladen kantade av små droppar.

Bilden från i somras visar min dahlia med gutterat vatten.

Om cancer och högt blodtryck

Lite vin varje dag är bra för hjärtat, har vi fått höra i flera år nu. Nu varnar forskare för att lite vin varje dag också kan leda till bröstcancer (Annals of Oncology). I studier har man sett att även ett begränsat alkoholintag ger ökade risker för cancer, särskilt mun-, strupe- och bröstcancer.

Studier visar att en portion yoghurt varje dag  kan minska risken för högt blodtryck med en tredjedel. Det meddelade forskaren Huifen Wang vid American Hearts Associtions konferens om högt blodtryck nyligen. Yoghurt innehåller kalcium som håller blodkärlen elastiska och därför  kan förebygga  högt blodtryck. Att äta för mycket kalcium i pillerform kan dock ha en motsatt effekt: kalcium kan lagras i blodkärlsväggarna och får dem att hårdna.

Yoghurt innehåller förutom kalcium också vänliga bakterier som man tror kan hjälpa till att hålla nere blodtrycket. Studier på området fortsätter.

Äppelskal innehåller ursolsyra som verkar ha en rad goda effekter. I en studie på råttor har man sett att ursolsyra motverkar till exempel muskelförtvining. Nu kommer studier på människor.

Äpple, äppel

Språket förändras, det vet vi. Nu kan ordet själv betyda ensam och många säger vart när de menar var.

I somras fick jag besök av en ung journalist som sedan i sin artikel skrev ett äppel när hon menade ett äpple. Jag frågade om hon hade finskt ursprung för där säger man äppel, men så var det inte. Häromdagen hörde jag så en ung kvinnlig reporter på Rapport säga ett äppel istället för äpple.

Var kommer det ifrån? Är det för att många av oss skriver äppelkaka som man börjar säga äppel?

Äpplekaka och äppelkaka, äpplebok och äppelbok. Båda sätten att stava är rätt, säger språkvetarna.

Musiken var bättre förr

Att vara retrofil är att längta tillbaka. Nog var vissa saker bättre förr? Mitt favoritgodis Dajm var täckt av ett tjockare chokladtäcke, man kunde lita på att tågen gick som de skulle och så snart man tryckte på knappen blev det ljust i rummet, nu står man en stund i mörker på den offentliga toaletten innan lampan börjar lysa.

För flera år sedan blev ett par verser som jag hade skrivit tonsatta och sedan dess får jag STIM -magasinet (dock inga STIM-pengar tyvärr).  I senaste numret kan jag läsa att det är vetenskapligt bevisat att musiken var musiken var bättre förr. Spanska forskare har -- efter analys av nästan en halv miljon skivor som getts ut mellan 1955 och 2010 -- kunnat visa att populärmusiken blivit  mindre varierad. Ackordföljderna  är enklare och melodierna, liksom klangfärgen, är mer likartade än tidigare.

En annan skillnad: dagens låtar låter mer. Jämfört med för 50 år sedan är musiken nio decibel starkare i dag.

Ovan en staty av Händel som jag hittat på Victoria and Albert Museum i London. 

Ölands färg är orange

Om Öland har en landskapsfärg är det orange. I alla fall den här tiden lyser det brandgult var man tittar. Varje grindstolpe med självaktning har prytt sig med en pumpa, människor lastar bilen full med pumpor och vida f'ält intill vägen lyser orangeprickiga av brandgula pumpor som väntar på kunder. Jag ångrar att jag inte köpte med mig en grann pumpa att laga soppa av.

På Capellagården

Linet rötas vid Capellagården på Öland

Tidlösa  blommar i mängder

Äpplen, hästar med mera väntar på bränning i rakuugnen

Har varit gästföreläsare på Capellagården -- den skola som Siv och Carl Malmsten grundade i Vickleby på Öland 1960 -- under helgen. Stimulerande att se denna kreativitet hos lärare och elever och att möta alla unga trevliga pojkar och flickor som lär sig trädgård, trä, keramik och textil. Jag hade velat ta samtliga dessa ungdomar med mig hem och bjuda på middag.

Om reflexbehandlade glasögon

När kompisen Carin började se dåligt gick hon till optikern men det var inte hennes ögon som blivit sämre utan glasögonen som börjat krackelera. Reflexbehandlade glasögon kan göra det.

Optikern varnade Carin för att stå med glasögonen på framför öppen ugnslucka med utströmmande hetluft. Min egen optiker, som jag kollade upp med, tipsade också om att inte spola brillorna med hett vatten.

Fjärilssommar

Så livad man blir av de sammanträffanden som uppstår ibland. I går la jag in min bild av den vackra vinbärsfuksen och några få timmar senare kom posten och jag fick till min överraskning en bok om fjärilar från vännen Göran Bergengren. Fjärilssommar heter hans nya bok och i den ger Göran -- mästare på att skriva på samma gång poetiskt och lärt om djur och natur -- 42 fjärilar var sin ingående presentation.

Den läckra lilla boken är en fröjd att läsa. Jag slog på en gång upp vinbärsfuks och vet nu att fjärilspuppan är grant färgad -- en liten kavallerist, skriver Göran -- och att vinbärsfuksen är en bokstavsfjäril, det vill säga bakvingarnas undersida visar en bokstavsliknande teckning. I vinbärsfuksens fall är det ett vitt C, eller  komma om man så vill (du ser detta C på bilden som jag la in i går). Det engelska namnet är  Comma-butterfly och i Danmark kallar man fjärilen Det hvide C.

Göran Bergengrens stiliga hund Snöflinga har blå ögon. Här är de båda på en bild från förra året.  

En andra chans

A Second Chance är rubriken för en av Lydia Davis noveller. Den består av bara fem meningar  men de är proustianskt långa -- Davis har översatt Marcel Proust -- och handlar om den önskan man kan ha att få göra om en sak i livet. Det får man aldrig, gjort är gjort, men tänk om man fick, så mycket klokare man skulle handla och så mycket nöjdare man skulle vara med sig själv.

Jessika Gedin frågade Lydia Davis i programmet Babel om inte hon kunde få vara huvudperson i en  novell av författaren. Davis såg tveksam ut. Jag hade också velat göra bestående intryck på den berömda författaren men missade min chans. Jag visste att jag skulle be Davis signera min bok Collected Stories by Lydia Davis den där kvällen hon var på Kulturhuset och jag borde ha förutsett att hon skulle be mig bokstavera namnet. Varför hade jag inte tänkt ut ett begåvat sätt att bokstavera? Finge jag göra om det, skulle jag använda alla udda ord jag kan. Till exempel G like in gogmagog, O like in omphalos, R like in rumbustius, E like in eupeptic and L like in lugubrious. Det skulle ha fått Davis att skratta och hon skulle ha åkt hem och berättat för sina vänner om vilka konstiga namn man hittar i Sverige.

Nu tog jag till mansnamn -- om jag ändå hade använt mig av kvinnonamn -- men fick till det mot slutet: "L like in lion". Författaren log och sa: "That was selfrevealing". Kan hon ha sett att jag är  gammal huskatt? Med drömmar om styrka och snabbhet.

Fjärilen på bilden är en vinbärsfuks som landade på trappräcket. Den kunde Lydia Davis ha gjort mycket av.

Lydia Davis, miniatyrist

Någon som såg teveprogrammet Babel i går kväll? Min favoritförfattare Lydia Davis medverkade och henne hade jag förmånen att lyssna på också i torsdags när hon samtalade med Daniel Sjölin på Kulturhuset i Stockholm. Sjölin bar skrynkliga kläder och såg ut att komma direkt från en stund i lekparken med barnen, Lydia Davis hade grå långbyxor, mönstrad tröja, grå kofta och bekväma sommarskor.

Den stora hörsalen var fullsatt så det är tydligt att vi är många som uppskattar den här skarpsynta författaren som visserligen har skrivit en roman men är känd för sina miniatyrer, korta noveller som kan vara från flera sidor långa till att bestå av bara en eller två meningar. Kvinnan som satt bredvid mig hade kommit till Kulturhuset därför att hon var såld på Paul Auster som hon tyckte att hon hade något gemensamt med och en författare som hade varit gift med honom, som Lydia Davis har, måste ha något.

Lydia Davis signerar på Kulturhuset

 Lydia Davis har verkligen något. Båda hennes föräldrar var författare men själv ägnade hon sig först  åt musik -- piano, fiol och gitarr -- för att så småningom börja skriva. Först ville hon författa som Mansfield och Tjeckov (jag tror hon nämnde Beckett och Proust i teve) men ändrade sig när hon blev klar över att hon kunde skriva på sitt alldeles egna sätt, komprimerat, utan dialoger. Davis är en observatör som söker det exakta uttrycket och säger själv att hon är trist att promenera tillsammans med för hon stannar och tittar hela tiden, hon vill se alla detaljer i vad som finns efter vägen. Sjölin hade räknat till sju noveller om flugor som Davis har skrivit och ja, hon kan stå mycket länge och se på en fluga.

Hon skriver också ofta om mödrar och hennes intervjuare frågade varför. Svaret var att det är komplicerat med mödrar  -- hon hade själv aldrig träffat någon kvinna som sagt att hon och modern  hade en underbar förståelse och alltid varit väldigt goda vänner.

Det är mycket humor i texterna och Sjölin frågade om hon skrattar när hon fått till något roligt. Nej, men hon ler kanske. Ibland är det först efteråt som hon ser att det blev roligt.

Från min trädgård 9/12 -- nallon

 

I min trädgård mognar björnbär. Räcker inte till nallonsylt men kanske nästa år....

När strömmen går

Skönt att allt i ett hem ännu inte drivs med elektricitet. När strömmen går, som den gjorde i går kväll, kan man fortfarande gå på toaletten och spola, precis som vanligt. Man kan tvätta händerna också. Man kan dricka ett glas vatten. Man kan använda telefonen och ringa folk för att söka sympati men man får ingen, man får höra att man ska tända levande ljus, ta fram mobilen och lyssna på musik och det skulle man göra om den bara vore laddad.

Man går fram till fönstret för att se om det är svart i andra hus. Det känns inte snällt, men man vill ha meddrabbade, man vill inte vara ensam om att sitta i mörker för det skulle kännas som om man  straffades för något och man vet inte vad det är; makterna är ute efter mig skulle Strindberg ha sagt och Bergman skulle ha talat om dämoner.

Till slut fyller man en varmvattenflaska och går och lägger sig men först sedan man tittat upp på  stjärnorna som tycks stråla mer intensivt när det är svart utomhus. När man vaknar, lyser det överallt i huset.

Enminutsjobb

Idag ska jag göra enminutsarbeten. Finns det jobb som bara tar en minut? Jag vet många. Har en korg där jag slänger allt möjligt löst och svårsorterat. Korgen är tänkt som en mellanstation där en sak får ligga i väntan på sin slutliga destination. Bara det att väntan  kan bli lång.  I korgen hittar jag:
en bruksanvisning för min fem år gamla kontorsstol
en liten påse skruvar
en konstig svart påse som jag trodde att jag skulle ha nytta av
en liten blå anteckningsbok där det står "The whiter the bread, the sooner you are dead"
ett kuvert med påskriften "Till G" som rymmer sex år gamla foton
ett block med kölappar
en cigarillask (milda Bellman Siesta cigariller -- Siesta köps mest, pröva en gratis så förstår ni varför!) med ett trasigt oäkta pärlhalsband,  jag trodde att jag skulle dekorera något med pärlorna  
en gammal tennisboll tänkt att roa besökande hundar med
en plastpåse med namnlappar

Att ta upp en sak ur korgen och bestämma sig -- kasta eller förvara på annan plats -- tar en minut. Men kanske kommer påsen att ta längre tid -- har jag verkligen ingen användning för den?

Låt kunden välja

Jessika Gedin var upprörd i senaste programmet av Spanarna: Varför ska hon tvingas höra en lång utläggning om smaktoner och ingrediensernas förträfflighet innan hon, som är vrålhungrig, får äta sin beställda mat på restaurangen?  Kan hon inte någon gång få börja äta direkt? Kan hon inte själv få avgöra hur maten smakar?

Att säga till servitören på ett vänligt sätt att man avböjer en presentation -- man är svulten och vill äta sin mat medan såsdropparna på tallriken är varma --  är lika svårt som att säga till en ny hårfrisörska -- som kan kasta sig över en redan i hårtvätten med frågor om var man bor, vad man sysslar med, hur sommaren har varit, hur hösten kan tänkas bli --- att man bara vill luta sig tillbaka, koppla av, vara tyst och njuta av att bli omskött.

Varför inte så här: Precis som man alltid frågar hur steken ska vara, frågar servitören om kunden vill ha en lång presentation, en kort presentation eller ingen presentation alls.

Bilden, tagen för två år sedan, visar sopplunch med bröd på Courtauld Gallery i London.

Bristfällig märkning

När ska våra butikskedjor börja visa intresse för den fina svenska frukten?  I går såg jag äpplen av sorten Discovery i min närmaste livsmedelsbutik. "Svenska äpplen" stod det och inget mer. Vilken sort det handlade om var inget man ville skriva ut.

Ok, skriv bara "Svenska äpplen".  Men ta då också bort namnen Jonagold,  Gala, Red Delicious och Golden Delicious och kalla dem "Importerade äpplen".

Ur Ockulta dagboken 1904

 I början  av september 1904 är August Strindberg dystrast av de dystra.


3 september
Lifvet är så sorgligt fult, vi menniskor så afgrundsaktigt onda, att om en författare skulle skildra allt hvad han sett och hört kunde ingen stå ut att läsa det. Det finns saker jag minns mig ha sett och hört, hos goda, aktningsvärda, omtyckta menniskor, men som jag strukit ut, aldrig förmått mig omtala, och icke vill minnas. Uppfostran och utbildning tycktes bara vara masker på djuret och dygden förställning. Det högsta vi komma till är att dölja uselheten.
----
Lifvet är mig ett straff! Ett helvete; för somliga en skärseld, för ingen ett paradis. Man rentav tvingas göra ondt och pina sina medmenniskor. Bara sken och villor, lögn, trolöshet, falskhet, autokomedier. "Min käre vän" är min värste fiende. "Min älskade" borde skrifvas "Min hatade".

6 september
Bref från Harriet, deri hon förödmjukar sig, vill lemna teatern och stanna hos mig; men jag hade redan skifvit till Millar att börja skilsmessan.
Gökklockan hos grannen hördes åter slå. Brukar båda ondt.

12 september
Såg en kalk på salsgolfvet. Dyster och bitter stämning. Har varit sjuk och tagit malört ett par dagar. Samma dofva intryck som septemberdagarna 1901.

Svart fläder

Nu mognar fläderbären. Svarthylle heter det på norska. På resan till Gotland nyss träffade jag Jorunn och Sven Gundersen från Norge som lärde mig att den som har svarthylle på sin tomt har en skyddsängel. Aldrig ta bort en fläderbuske i trädgården, sa Sven.

Sorgligt, Sabuni

Tänk att man ska behöva vara med om detta. Nu kommer kommissionären för EU-rättsliga frågor Viviane Reding att snart lägga fram ett lagförslag som säger att statliga företag och privata storföretag måste ha minst 40 procent kvinnor i styrelsen, annars riskerar de böter.

Då driver Storbritannien tillsammans med Sverige  en kampanj mot en sådan  EU-lag! Den svenska regeringen menar att det av sig självt, utan kvoteringslag, ska komma in fler kvinnor i styrelser. När då, om 100 år? Så länge kan vi inte vänta. I Norge har man en lag om kvotering och där är  nu 40 procent av styrelseledamöterna  kvinnor.

Vi tjänar alla på att svenska företag och organisationer har väl fungerande styrelser. En styrelse är   en arbetsgrupp och det är väl känt att arbetsgrupper fungerar bäst om båda könen är representerade.

Flickor går ut från gymnasiet med bättre betyg än pojkar. I dag är det fler kvinnor än män som läser på universitet och de gör bäst ifrån sig. En duktig styrelse bör omfatta de bästa krafterna på området och då är det självklart att man ska välja in kvinnor. Så går det inte till i dag när andelen styrelsekvinnor i landet ligger på bara strax över 20 procent.

Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (folkpartist) har deklarerat att  den svenska regeringen ska göra vad den kan för att stoppa en könskvoteringslag i EU! Man tar sig för pannan när man inser att förstockade politiker inte begriper att jämnare könsfördelning i styrelser skulle främja utvecklingen av svenska företag.

Ska vi ses?

Välkommen till Sigtuna museum den 7 september kl 14 när det är vernissage på utställningen av Ingrid af Sandebergs akvareller till min bok “Svenska äpplen”! Konstnären är på plats liksom jag själv. Det blir en vacker utställning och muséet kommer att dofta av färska äpplen!

Utställningen pågår till 7 oktober.
 

Från min trädgård 8/12 -- Amandine

Amandine är ett vackert namn och jag vet en liten flicka i Stockholm som heter så. Det finns också en avlång, tunnskalig, mycket fin potatissort som heter Amandine och som jag odlat de senaste åren. En enda sättpotatis har gett bortåt 1.5  kg  i år,  det kallar jag utdelning. Amandine ska dessutom vara motståndskraftig mot potatiskräfta.

Konstnären Tyra Lundgren

Problemen hopar sig på Gotland.  Nu har avverkningen av Ojnareskogen tillfälligt kunnat stoppas, men kommer finska Nordkalk att fortsätta skövlingen senare för att till priset av stora risker för miljön tjäna grova pengar på kalkbrytning?

Visby ringmur är också en källa till oro, den har på sina ställen svåra skador som måste lagas snarast innan det rasar ännu mer.

Som om inte det var nog, har träden på Gotland (liksom på andra håll i landet) drabbats av olika sjukdomar. Man ser sjuka almar och sjuka askar överallt; även ekarna på ön har börjat visa skador och det är mer än sorgligt.

Fredrika Bremer

Grevens trädgård, Paris 1920

Självporträtt från 1923

Vill boende och besökare i Visby glömma alla bekymmer för en stund kan de gå till Gotlands konstmuseum i Visby. Där visas målningar, fåglar och andra verk av den mångsidiga konstnären Tyra Lundgren (1897- 1979). Hennes  pappa föddes i Visby och hon är begravd på Fide kyrkogård på Gotland.

Fikon på Fårö

På Fårön finns det får förstås, massor av får. Men längst ut på Ryssudden, i Ryssnäs naturreservat, finns också något oväntat: ett fikonträd eller snarare fikonbuske. Det var 1961 som någon såg den första gången och sedan har den hållit sig kvar skyddad för betande får av en inhägnad. Ger den frukt? Nja, vi såg ett par små gröna frukter. 

Stoppa Nordkalk

Jag var i Visby en vecka för att sitta och arbeta i det speciella gästhem för författare och översättare från Östersjöregionen som finns i Visby. Huset, som byggdes för att vara en Lancasterskola (där fattiga barn i olika åldrar undervisades i samma rum) är högt beläget på det som kallas Klinten och min utsikt från skrivbordet utgjordes av domkyrkan och havet.

Jag var också i Visby för att delta i pomologiska sällskapets utflykter på Gotland. Bo Hammar är en kunnig, pomologiskt intresserad bonde som var med under dagarna. Han berättade om den oro som alla på Gotland känner inför det finska företaget Nordkalk som ska avverka Ojnareskogen och sedan bryta kalk på området som har unika naturvärden. Rödlistade arter kommer att ryka och kalkbrytningen är ett  hot mot grundvattnet i området, ett grundvatten som bönder och övriga boende är beroende av.

Man begriper inte hur Mark- och miljööverdomstolen kunde ge sitt tillstånd till denna avverkning och kalkbrytning som Naturvårdsverket och Naturskyddsföreningen och demonstranter försöker göra allt för att stoppa.
-- Beslutet som mark- och miljööverdomstolen har tagit är decenniets mest orimliga och felaktiga tillämpning av miljöbalken, säger Björn Risinger i Svenska Dagbladet i dag. Risinger är generaldirektör  för Havs- och vattenmyndigheten.

I Visby

När man ska åka till Visby? Inte under Almedalsveckan och inte heller under medeltidsveckan -- -- läste i en Gotlandstidning att en restaurang i stan tar 149 kr för en sallad under medeltidsveckan men så snart den slutar går priset ned till 89 kr för samma rätt.

Nej, det är tredje eller fjärde veckan i augusti man ska besöka Visby. Det är fortfarande varm  sommar och, viktigast av allt, mullbären mognar nu. Man ser mullbärsträd i flera av Visbys trädgårdar och nog måste det vara en gammal gotländsk regel att bär på grenar som sticker ut över planket som  skiljer trädgården från gatan är den förbipasserandes egendom? Besökare från fastlandet kan i alla fall inte låta bli att smaka på  ljuvliga, nymognade, svarta bär men jag lärde mig snabbt att den som pallar mullbär måste ha oömma kläder -- bären sprutar saft -- och våtservett att torka händerna med.

 Vid ringmuren

Först när mullbär ändrat färg från orange till svart är de mogna

Jättegott, sa dessa turister från fastlandet som aldrig settt eller smakat mullbär tidigare

Visby har horder av turister hela sommaren och tänk att människor ändå i slutet av säsongen orkar vara så vänliga mot besökare. Jag samlar på leenden och några leenden från min vecka i Visby kommer jag  att minnas länge.