En andra chans

A Second Chance är rubriken för en av Lydia Davis noveller. Den består av bara fem meningar  men de är proustianskt långa -- Davis har översatt Marcel Proust -- och handlar om den önskan man kan ha att få göra om en sak i livet. Det får man aldrig, gjort är gjort, men tänk om man fick, så mycket klokare man skulle handla och så mycket nöjdare man skulle vara med sig själv.

Jessika Gedin frågade Lydia Davis i programmet Babel om inte hon kunde få vara huvudperson i en  novell av författaren. Davis såg tveksam ut. Jag hade också velat göra bestående intryck på den berömda författaren men missade min chans. Jag visste att jag skulle be Davis signera min bok Collected Stories by Lydia Davis den där kvällen hon var på Kulturhuset och jag borde ha förutsett att hon skulle be mig bokstavera namnet. Varför hade jag inte tänkt ut ett begåvat sätt att bokstavera? Finge jag göra om det, skulle jag använda alla udda ord jag kan. Till exempel G like in gogmagog, O like in omphalos, R like in rumbustius, E like in eupeptic and L like in lugubrious. Det skulle ha fått Davis att skratta och hon skulle ha åkt hem och berättat för sina vänner om vilka konstiga namn man hittar i Sverige.

Nu tog jag till mansnamn -- om jag ändå hade använt mig av kvinnonamn -- men fick till det mot slutet: "L like in lion". Författaren log och sa: "That was selfrevealing". Kan hon ha sett att jag är  gammal huskatt? Med drömmar om styrka och snabbhet.

Fjärilen på bilden är en vinbärsfuks som landade på trappräcket. Den kunde Lydia Davis ha gjort mycket av.