Influerare har alltid funnits men förr kallades de inflytelserika människor. Jag minns att Magdalena Ribbing, som inte bara var en högt värderad etikettexpert – vi är många som saknar henne – utan också kunnig på smycken, för flera år sedan kom med en bok som hette "Ringar". Boken handlade verkligen om ringar. Framförallt handlade den om juvelerarfirman Bolins ringar. På drygt 20-talet sidor sågs helsidesbilder eller mindre bilder på ringar från Bolins. Ett helt uppslag var vikt för en bild tagen i Bolins ateljé. Om jag minns rätt fanns där ett efterord skrivet av juvelerare Bolin själv.
Läsaren kunde inte undgå att få intrycket att han betalat den inflytelserika Magdalena Ribbing att skriva en bok för företagets räkning.
Det kallas influencer marketing och återfinns i dag på Instagram och Youtube. Marknadsföring med hjälp av influerare växer snabbt i vårt så kallade rekommendationssamhälle (konsumenten köper vad en känd person har tipsat om). I år väntas influerarna dra in cirka 950 miljoner kronor i reklamintäkter enligt Institutet för reklam och mediastatistik. En av dem är Bianca Ingrosso som är med och säljer in klädfirman Gina Tricots sommarkampanj.
Nu har företaget Svenskt kött uppdragit åt influerare i sociala medier att skriva om fläskkött som ett led i en kampanj riktad mot unga konsumenter.
När barnet har smulor runt munnen men påstår att det inte har tagit någon kaka från fatet, ler vi vuxna. Vi vet att barn genomgår ett stadium där de har svårt att alltid tala sanning. När företaget Svenskt kött ska använda 27 miljoner av EU-medel – d v s skattepengar – till en kampanj för fläskkött påstår projektledaren Anders Dalenius att syftet med projektet Gilla gris, som har konsumenter mellan 18 och 29 år som målgrupp, inte alls är att få människor att äta mer kött.
-Vi vill inte öka konsumtionen utan öka kunskapen, säger han i Svenska Dagbladet (24 juli 2019).
Läsarna ler åt det uttalandet. Som om Svenskt kött bara vill lära ungdomar att skilja på fläskkotlett och karré. Men naturligtvis kan företaget inte säga som det är. Inte när minsta barn vet att vi måste göra något för klimatet och bland annat skära ned på fläsk, nöt och kyckling.
onsdag 31 juli 2019
tisdag 30 juli 2019
Goethe på dans
Ur Goethes dagbok från den italienska resan; han är nu 38 år och känner sig ännu äldre:
30 juli 1787 stannade jag hela dagen hemma och var flitig. "Egmont" närmar sig slutet, fjärde akten är så gott som färdig. Så snart jag får en avskrift, skall jag skicka den med kurirpost. Vilken glädje kommer det inte att vara för mig, om jag får höra att ni ger detta verk en smula beröm. Jag känner mig riktigt ung igen, då jag skriver det här stycket. Måtte det också på läsaren göra ett intryck av friskhet.
På kvällen hölls en liten bal i trädgården bakom huset, också vi blev bjudna till den. Trots att årstiden inte just lämpar sig för dans, så hade man ändå riktigt roligt. De små italienska sötnosarna har sina egenheter, för tio år sedan hade några kunnat gå an, nu har den ådran torkat in, och den lilla festligheten intresserade mig knappast så mycket att jag skulle ha hållit ut till slutet.
Månskensnätterna är otroligt vackra: när månen går upp och innan den ännu hunnit arbeta sig fram genom dimmorna är den alldeles gul och varm, come il sole d´Inghilterra, resten av natten är den klar och vänlig. En sval vind – och alla lever upp på nytt. Ända till inemot morgonen rör sig folk på gatorna, de sjunger och spelar, man hör många slags duetter, det är vackert och vackrare än en opera eller en konsert.
30 juli 1787 stannade jag hela dagen hemma och var flitig. "Egmont" närmar sig slutet, fjärde akten är så gott som färdig. Så snart jag får en avskrift, skall jag skicka den med kurirpost. Vilken glädje kommer det inte att vara för mig, om jag får höra att ni ger detta verk en smula beröm. Jag känner mig riktigt ung igen, då jag skriver det här stycket. Måtte det också på läsaren göra ett intryck av friskhet.
På kvällen hölls en liten bal i trädgården bakom huset, också vi blev bjudna till den. Trots att årstiden inte just lämpar sig för dans, så hade man ändå riktigt roligt. De små italienska sötnosarna har sina egenheter, för tio år sedan hade några kunnat gå an, nu har den ådran torkat in, och den lilla festligheten intresserade mig knappast så mycket att jag skulle ha hållit ut till slutet.
Månskensnätterna är otroligt vackra: när månen går upp och innan den ännu hunnit arbeta sig fram genom dimmorna är den alldeles gul och varm, come il sole d´Inghilterra, resten av natten är den klar och vänlig. En sval vind – och alla lever upp på nytt. Ända till inemot morgonen rör sig folk på gatorna, de sjunger och spelar, man hör många slags duetter, det är vackert och vackrare än en opera eller en konsert.
måndag 29 juli 2019
Goethe i Rom
Åren 1787- 1788 reste Wolfgang von Goethe omkring i Italien som Philip Müller, tysk, konsthandlare och förde hela tiden dagbok. Dessa anteckningar redigerades av Göran Schildt till en volym som kom på Biblioteksförlaget 1961: Johann Wolfgang von Goethes italienska resa. Jag hittade på loppis det ex som Göran Schildt 1969 gav till Giacomo Oreglia, italienskt kulturråd i Stockholm.
Ur dagboken (översättning av Bertel Kihlman)::
29 juli 1787 var jag med Angelica i Palazzo Rondanini. Jag vill påminna om en Medusa som jag nämner i ett av mina första romerska brev och som redan då tilltalade mig mycket, men som nu gör mig den allra största glädje. Bara att veta att någonting sådant finns i världen, att det har varit möjligt att skapa någonting sådant, gör att man gläds dubbelt åt att vara människa.
Hur gärna skulle jag inte säga några ord om detta verk, om inte allt vad man kan säga om ett dylikt arbete vore en tom vindpust. Konsten finns till för att man ska se den, inte för att man ska diskutera den, det kan man bara göra när man står inför ett konstverk.
Hur skäms jag inte över allt konstsladder som jag förut tog del i. Om det blir möjligt att få en bra gipsavgjutning av denna Medusa så skall jag ta med den hem, men det måste vara en ny avgjutning. Här finns några till salu, som jag inte bryr mig om, ty de snarare fördärvar själva idén, än ger oss ett begrepp om arbetet och vidmakthåller det. I synnerhet munnen är obeskrivligt och oefterhärmligt storartad.
Medusa i Palazzo Rondanini |
29 juli 1787 var jag med Angelica i Palazzo Rondanini. Jag vill påminna om en Medusa som jag nämner i ett av mina första romerska brev och som redan då tilltalade mig mycket, men som nu gör mig den allra största glädje. Bara att veta att någonting sådant finns i världen, att det har varit möjligt att skapa någonting sådant, gör att man gläds dubbelt åt att vara människa.
Hur gärna skulle jag inte säga några ord om detta verk, om inte allt vad man kan säga om ett dylikt arbete vore en tom vindpust. Konsten finns till för att man ska se den, inte för att man ska diskutera den, det kan man bara göra när man står inför ett konstverk.
Hur skäms jag inte över allt konstsladder som jag förut tog del i. Om det blir möjligt att få en bra gipsavgjutning av denna Medusa så skall jag ta med den hem, men det måste vara en ny avgjutning. Här finns några till salu, som jag inte bryr mig om, ty de snarare fördärvar själva idén, än ger oss ett begrepp om arbetet och vidmakthåller det. I synnerhet munnen är obeskrivligt och oefterhärmligt storartad.
söndag 28 juli 2019
Första koket
lördag 27 juli 2019
Postnord tog min bok
Postnord har problem med minskade brevvolymer. Jag har problem med Postnords opålitlighet.
En viktig bok som Patrik Anderssons antikvariat i Lund skickade till mig levererades aldrig. Som tur var hade antikvariatet ytterligare ett ex som man kunde posta och verkligen kom fram häromdagen.
Jag hade också beställt en bok från USA och fick meddelande från Postnord om att jag skulle betala in en momsavgift på 120 kr före den 4 juli. Betalningen gick den 2 juli men någon bok såg jag inte till.
Jag ringer Postnord som säger att paketet gick tillbaka till avsändaren den 9 juli och jag måste höra med Tullverket för att få en förklaring. Jag ringer Tullverket som säger att det har inga upplysningar, jag måste höra med Postnord.
Postnord nekar stenhårt till att ha fått några pengar. Först när jag skickar ett bankutdrag på betalningen fogar man sig och lovar att betala tillbaka momspengarna, ska finnas på mitt konto i nästa vecka. Hoppas nu att säljaren i USA kommer att returnera mina pengar.
En viktig bok som Patrik Anderssons antikvariat i Lund skickade till mig levererades aldrig. Som tur var hade antikvariatet ytterligare ett ex som man kunde posta och verkligen kom fram häromdagen.
Jag hade också beställt en bok från USA och fick meddelande från Postnord om att jag skulle betala in en momsavgift på 120 kr före den 4 juli. Betalningen gick den 2 juli men någon bok såg jag inte till.
Jag ringer Postnord som säger att paketet gick tillbaka till avsändaren den 9 juli och jag måste höra med Tullverket för att få en förklaring. Jag ringer Tullverket som säger att det har inga upplysningar, jag måste höra med Postnord.
Postnord nekar stenhårt till att ha fått några pengar. Först när jag skickar ett bankutdrag på betalningen fogar man sig och lovar att betala tillbaka momspengarna, ska finnas på mitt konto i nästa vecka. Hoppas nu att säljaren i USA kommer att returnera mina pengar.
fredag 26 juli 2019
Boris Johnson har egna regler
Så blev alltså Boris Johnson premiärminister. En man känd för att fabulera, skarva till och hitta på. En man som också är känd för att vara mycket noga med sin klädsel: den måste se derangerad ut. Kostymen ska vara skrynklig och sitta illa, slipsen ska vara lite på sned. Håret rufsar premiärministern till varje gång han står framför en fotograf. Boris Johnson, the wilfully scruffy.
Varför måste Boris Johnson se ut så där? Därför att han representerar engelsk överklass och då hör det till att visa dishevelment, se ovårdad ut. Den privilegierade bär ylletröja med malhål, kostym med såsfläckar och skjortor med söndernötta manschettkanter som ett sätt att markera sin position: jag bryr mig inte, jag behöver inte gå till banken och ansöka om lån, jag behöver inte vara snygg för någon.
Jag gör som jag vill, jag följer mina egna regler, är ett mantra för Boris Johnson och hans vänner i de brittiska överklassen. Det gäller tyvärr för mer än klädstil. Sanningen till exempel tummar han ofta på. Låt oss hoppas på det bästa för Great Britain.
Varför måste Boris Johnson se ut så där? Därför att han representerar engelsk överklass och då hör det till att visa dishevelment, se ovårdad ut. Den privilegierade bär ylletröja med malhål, kostym med såsfläckar och skjortor med söndernötta manschettkanter som ett sätt att markera sin position: jag bryr mig inte, jag behöver inte gå till banken och ansöka om lån, jag behöver inte vara snygg för någon.
Jag gör som jag vill, jag följer mina egna regler, är ett mantra för Boris Johnson och hans vänner i de brittiska överklassen. Det gäller tyvärr för mer än klädstil. Sanningen till exempel tummar han ofta på. Låt oss hoppas på det bästa för Great Britain.
tisdag 23 juli 2019
Ur Kafkas dagbok
Ur Kafkas dagbok 23 juli 1914. Franz Kafka och hans fästmö Felice Bauer genomgår en kris (men den slutliga brytningen sker först 1917):
Tribunalen i hotellet. Resan i taxin. F:s ansikte. Hon strök handen genom håret, snöt sig och gäspade. Plötsligt samlade hon ihop sig och uttalade elakheter som hon hade samlat på sig sedan länge. Resan tillbaka med fröken Bl. Rummet i hotellet, hettan som reflekterades från väggen på andra sidan gatan. Eftermiddagssol därtill. Energisk servitör, liknar en östjude i sitt sätt. Innergården lika bullrig som en en fabrik. Dåliga lukter. Löss. Ett svårt beslut att döda dem. Hotellstäderskan är förvånad: det finns inga löss här, bara en gång har en gäst hittat en lus i korridoren.
Hos hennes föräldrar. Mammans tårar. Jag läste upp min läxa. Hennes pappa förstod saken från alla håll. Reste särskilt från Malmö för att träffa mig, reste hela natten, satt där i skjortärmarna. De kom överens om att jag hade rätt, det fanns ingenting att göra, eller i alla fall inte mycket som jag kunde anklagas för.
Tribunalen i hotellet. Resan i taxin. F:s ansikte. Hon strök handen genom håret, snöt sig och gäspade. Plötsligt samlade hon ihop sig och uttalade elakheter som hon hade samlat på sig sedan länge. Resan tillbaka med fröken Bl. Rummet i hotellet, hettan som reflekterades från väggen på andra sidan gatan. Eftermiddagssol därtill. Energisk servitör, liknar en östjude i sitt sätt. Innergården lika bullrig som en en fabrik. Dåliga lukter. Löss. Ett svårt beslut att döda dem. Hotellstäderskan är förvånad: det finns inga löss här, bara en gång har en gäst hittat en lus i korridoren.
Hos hennes föräldrar. Mammans tårar. Jag läste upp min läxa. Hennes pappa förstod saken från alla håll. Reste särskilt från Malmö för att träffa mig, reste hela natten, satt där i skjortärmarna. De kom överens om att jag hade rätt, det fanns ingenting att göra, eller i alla fall inte mycket som jag kunde anklagas för.
fredag 12 juli 2019
The Shaking Woman
Vid tre tillfällen inom en månad har Angela Merkel drabbats av kraftiga skakningar. Nyss visades på Rapport hur förbundskanslern darrade vid ett framträdande när hennes finländske kollega var på besök i Berlin.
Jag kommer att tänka på den amerikanska författaren Siri Hustvedt som skrev boken The Shaking Woman sedan hon drabbats av samma oförklarliga symptom, igen och igen. Hela hennes bok är ett sökande efter varför hon skakar. När hon annars mår fysiskt bra?
Första gången det hände Siri Hustvedt var när hon höll ett minnestal efter sin döde far, den norskamerikanske professorn. Sedan har hon skakat på samma märkliga sätt, igen och igen. I sin bok kommer hon inte fram till någon förklaring. Men det är nu nio år sedan den skrevs och kanske vet läkarna mer i dag.
Angela Merkel och Siri Hustvedt borde träffas och byta erfarenheter.
Första gången det hände Siri Hustvedt var när hon höll ett minnestal efter sin döde far, den norskamerikanske professorn. Sedan har hon skakat på samma märkliga sätt, igen och igen. I sin bok kommer hon inte fram till någon förklaring. Men det är nu nio år sedan den skrevs och kanske vet läkarna mer i dag.
Angela Merkel och Siri Hustvedt borde träffas och byta erfarenheter.
Etiketter:
Angela Merkel,
Den skakande kvinnan,
Siri Hustvedt
torsdag 4 juli 2019
Fjärde juli
Robinson Crusoe reste mot Afrika men fartyget kapsejsade och han tvingades skapa sig en tillvaro på en tropisk ö. Det är nu 300 år sedan The Life and Strange and Surprizing Adventures of Robinson Crusoe, of York, Mariner, ... written by Himself gavs ut. För några år sedan läste jag om boken och visst är det en spännande äventyrsbok (med tunga inslag av religiösa betraktelser) men det är också en bok om hur en vit man kommer att behärska ett litet landområde och skaffar sig en underdånig, infödd tjänare.
Det är 527 år sedan Christopher Columbus styrde mot Indien. Inte heller han kom dit han skulle. I dag firar USA sin nationaldag till minne av självständighetsdeklarationen från 4 juli 1776.
Det finns fyra kopior av deklarationen: en i Washington, två i Frankrike och en i Sverige, på Rosersbergs slott. På slottet berättade man i söndags att vi fick kopian därför att Sverige var det första land som godkände USA:s självständighet.
Vi har en American Food and Gift Store i Sigtuna. Jag gick in där för att köpa Fig Newton, en klassisk amerikansk produkt. Den kakan förde man inte, så jag får fira fjärde juli med jordnötssmakande godisstången Butterfinger istället.
Det är 527 år sedan Christopher Columbus styrde mot Indien. Inte heller han kom dit han skulle. I dag firar USA sin nationaldag till minne av självständighetsdeklarationen från 4 juli 1776.
Självständighetsdeklarationen från 4 juli 1776 |
Vi har en American Food and Gift Store i Sigtuna. Jag gick in där för att köpa Fig Newton, en klassisk amerikansk produkt. Den kakan förde man inte, så jag får fira fjärde juli med jordnötssmakande godisstången Butterfinger istället.
Etiketter:
Fjärde juli,
Robinson Crusoe
tisdag 2 juli 2019
Minnesdag
Blir man lycklig av att läsa böcker? Inte alltid. Jag minns när jag läste Olles nya cykel av Annika Holm för kanske 30 år sedan och sedan gick omkring deprimerad i flera dagar. Boken handlar om Olle som tvingas låna ut sin nya splitter blanka cykel till ett par hårdföra grabbar och får den tillbaka ramponerad, i två delar. Vad ska hans stränga pappa säga? Jag var inte med om något jämförbart som barn, men ändå grep Olles öde mig riktigt hårt.
För det mesta får böcker oss att må bättre och känna oss lite rikare. Vi är våra goda författare stor tack skyldiga. I dag fyller Hjalmar Söderberg 150 år. Samtidigt är det i dag 58 år sedan Ernest Hemingway dog. När Dagens Nyheter den 29 juni presenterade "75 böcker att älska i sommar" fanns hans bok En fest för livet på listan. Den handlar om Paris. Jag har läst den några gånger och blir alltid lika upprymd. Men ska vi tro på allt han berättar om Picasso, Gertrude Stein och den andra storheterna i 20-talets Paris? Nej, det kan vi inte. Hemingway är romanförfattare och har till yrke att skarva. Det är bara fackboksförfattare som läsaren kan lita på fullt och fast.
För det mesta får böcker oss att må bättre och känna oss lite rikare. Vi är våra goda författare stor tack skyldiga. I dag fyller Hjalmar Söderberg 150 år. Samtidigt är det i dag 58 år sedan Ernest Hemingway dog. När Dagens Nyheter den 29 juni presenterade "75 böcker att älska i sommar" fanns hans bok En fest för livet på listan. Den handlar om Paris. Jag har läst den några gånger och blir alltid lika upprymd. Men ska vi tro på allt han berättar om Picasso, Gertrude Stein och den andra storheterna i 20-talets Paris? Nej, det kan vi inte. Hemingway är romanförfattare och har till yrke att skarva. Det är bara fackboksförfattare som läsaren kan lita på fullt och fast.
Etiketter:
Annika Holm,
Ernest Hemingway,
Hjalmar Söderberg
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)