Medusa i Palazzo Rondanini |
29 juli 1787 var jag med Angelica i Palazzo Rondanini. Jag vill påminna om en Medusa som jag nämner i ett av mina första romerska brev och som redan då tilltalade mig mycket, men som nu gör mig den allra största glädje. Bara att veta att någonting sådant finns i världen, att det har varit möjligt att skapa någonting sådant, gör att man gläds dubbelt åt att vara människa.
Hur gärna skulle jag inte säga några ord om detta verk, om inte allt vad man kan säga om ett dylikt arbete vore en tom vindpust. Konsten finns till för att man ska se den, inte för att man ska diskutera den, det kan man bara göra när man står inför ett konstverk.
Hur skäms jag inte över allt konstsladder som jag förut tog del i. Om det blir möjligt att få en bra gipsavgjutning av denna Medusa så skall jag ta med den hem, men det måste vara en ny avgjutning. Här finns några till salu, som jag inte bryr mig om, ty de snarare fördärvar själva idén, än ger oss ett begrepp om arbetet och vidmakthåller det. I synnerhet munnen är obeskrivligt och oefterhärmligt storartad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar