Mrs Dalloway och ASMR

Självspridda krokusar

 

Only for a moment; but it was enough. It was a sudden revelation, a tinge like a blush which one tried to check and then, as it spread, one yielded  to its expansion, and rushed to the farthest verge and there quivered and felt the world come closer, swollen with some astonishing significance, some pressure of rapture, which split its  thin skin and gushed and poured with a extraordinary alleviation over the cracks and and sores! Then, for a moment, she had seen an illumination‚ a match burning in a crocus‚ an inner meaning almost expressed. But the close withdrew‚ the hard softened. It was over – the moment. 

Så skriver Virginia Woolf om vad mrs Dalloway i boken med samma namn känner i vissa situationer. Läsaren förstår att det handlar om en extraordinär känsloexplosion som Clarissa Dalloway har erfarit, till exempel när hon blev kysst i ungdomen av sin väninna Sally. I dag kallas det som uppstår hos mottagliga människor i olika situationer – vid beröring,  när man hör vissa ljud, ser något speciellt eller tuggar på något särskilt – för head orgasm eller headasm på engelska.

 

ASMR och Virginia Woolf

Design Museum i London har nyss stängt en utställning om ASMR (som ska uttydas Autonomous Sensory Meridian Response). Fenomenet har alltid funnits men inte varit mycket omtalat förrän efter 2007 när det första inlägget på nätet om detta publicerades: någon berättade då att vissa ljud ger honom en märkvärdig känsla som börjar i huvudet och sprider sig i kroppen; ett stort pirr som har kallats head orgasm eller headgasm. Det är svårt att hitta ett bra svenskt ord. Huvudorgasm? Eller hjärnasm? Har någon ett bättre förslag?

Det finns i dag mängder av videoinlägg på nätet som visar folk som äter eller viskar eller  trummar med naglarna eller skrynklar papper i syfte att ge tittarna ASMR-pirr. (Alla människor är dock inte mottagliga för detta, får inget pirr).  

I en artikel i London Review of Books (30 mars 2023) läser jag att en österrikisk författare vid namn Clemens Setz har påpekat att Virginia Woolf beskrev ASMR i sin roman Mrs Dalloway. I luften ovanför Londons gator syns ett flygplan som formar bokstäver. En barnsköterska berättar för Septimus Warren Smith (en av bokens två huvudpersoner) om bokstäverna i skyn: 

K ... R .. said the nursemaid, and Septimus heard her say 'Kay Arr' close to his ear, deeply, softly, like a mellow organ, but with a roughness in her voice like a grasshopper's, which rasped his spine deliciously and sent running up into his brain waves of sound which, concussing, broke. A marvellous discovery indeed – that the human voice in certain atmospheric conditions (for one must be scientific, above all scientific) can quicken trees into life! 

ASMR kan skapas av olika saker som t ex att höra vissa ljud,  se något speciellt eller äta viss mat. I boken Ett eget rum jämför Virginia Woolf två måltider med varandra: en vällagad, påkostad lunch med vin ställs mot en enkel middag i en studentrestaurang. Den senare måltiden var inte tillfredsställande: The lamp in the spine does not light on beef and prunes, skriver Virginia Wolf.  

Jag har undrat över den där lampan i ryggraden. Nu tror jag att jag vet: det var Virginia Wolfs uttryck för ASMR. God mat kan verkligen ge ett stort behagligt pirr.

 

 

 

 

 

 

A Loom of One's Own

 

En bok i  skyltfönstret hos The English Bookshop fångade mitt öga: A Loom of One's Own.  Författaren var Virginia Wool. Den boken måste jag bara ha. 

På 128 sidor får jag tips om hur man kan använda böcker på allehanda kreativa sätt. Stora uppslagsverk kan man bygga nattygsbord av,  mindre böcker kan bli bokstöd, girlander, rosetter, kransar, påsar, muggar, pappersrosor  och mycket mer. Det kliar i fingrarna att få sätta igång. Det finns några verk av minor poets som jag kan offra.

Man undrar vad Virginia Wool ska komma med nästa gång. Resan in kanske, en analys av människors själsliv.  Eller Jacobs flum, en genomgång av skumma självhjälpsmetoder.  

Men får man skoja på det sättet med en litterär ikon? Det är klart. Virginia Woolf var inte främmande för att skämta, tvärtom.

Nytt BBC-program om A Room of One's Own

Tre engelska litteraturvetare som är experter på Virginia Woolf  diskuterar boken A Room of One's Own tillsammans med programledaren Melvyn Bragg. Väl värt att lyssna på.

 https://www.bbc.co.uk/sounds/play/m001kh32