Vad man får och inte får

"Vertumnus" av Arcimboldo

"Höst" av Philip Haas, fritt efter Arcimboldo

"Vinter" av Philip Haas, fritt efter Arcimboldo

Får man leka med maten? Bygga bilder av frukt och grönsaker till exempel? Det är klart att man får och kanske tycker barnen då att det smakar godare med rädisa och melon. Den store konstnären Giuseppe Arcimboldo lekte med maten och skapade en rad kända konstverk varav tavlan Vertumnus (kan stavas på olika sätt) och Bibliotekarien finns på Skokloster slott. Riktigt hur de kommit dit vet man inte. I sommar pågår på slottet en sevärd utställning om Arcimboldo och hans konst. Man har till exempel låtit den amerikanske konstnären Philip Haas spinna vidare på Arcimboldos årstidstavlor.

Man får leka med maten. Däremot får man inte bitas eller uttrycka sig nedsättande om andra människor. Samma vecka händer det här: 1) den kände fotbollsspelaren Luis Suarez biter en anfallssspelare i axeln under match och 2) den kände operasångaren Loa Falkman är oförskämd under sändning mot allsångsledaren Petra Marklund.

Man bits inte som vuxen om man inte gjort det som barn. Om Suarez kan man säga att han visar ett infantilt beteende, att han troligen haft för vana att bita sina antagonister alltsedan sandlådetiden och att han saknar såväl mognad som impulskontroll.

Vad ska man säga om Falkman? Jag vet inget om honom, men ingen talar föraktfullt till en kvinna i ett teveprogram om han inte har uttryckt sig föraktfullt till kvinnor tidigare och i andra sammanhang.

Jag tar bloggledighet och återkommer omkring 15 juli. Ha det bra!

Gramse på en grävling

Tänk att gå och vara gramse på en grävling, det trodde jag väl aldrig. Grävlingen är  ju ett
snällt och vänligt djur som tar fram tofflor och nattrock, låter besökaren värma sig framför den muntra stockvedsbrasan i det trevna tjället och bjuder på en gedigen kvällsmåltid.

Men det är på vintern det. På sommaren blir grävlingen som förbytt. Då går den ut och härjar i folks trädgårdar och det skriver Kenneth Grahame inget om i Det susar i säven. Nu är det andra gången som den har gett sig på magnolian, skadat grenar och sparkat i jorden så att de omgivande pelargonerna flugit långt väg.

Grävlingen måste få finnas. Nästa gång kan den väl hugga några sniglar istället.

Nya fynd i Sigtuna

Arkeologerna som gräver i Sigtuna var uppgivna. Så mycket att upptäcka, så lite tid. När jag besökte deras arbetsplats i går hade man nyss hittat två sigtunabor från början av 1000-talet och hur ska man hinna ta hand om allt när utgrävningens sista dag är i dag?  Sedan ska den gamla gravgården täckas över med asfalt och bli parkeringsplats.

Skallarna på bilderna är skadade. På platsen stod en bensinstation (Götes mack) och när man tidigare lagt ned diverse ledningar och rör i marken fick åtskilliga skelett en törn.

Ost och kanel

I den norska romanen Berlinerpopplarna  läser man om smörgås med ost och kanel. Strör man verkligen kanel på osten i Norge? Jag skrev till Sven som bor utanför Stavanger. Ingen han känner strör kanel på osten men hur man gör i det "trönderke kjökken" som bokens författare är uppväxt i vet han inte. Det finns norsk brunost som är smaksatt med kanel, kanske är det den som avses.

Sven säger också att norrmän inte skulle drömma om att rucka på viktiga dagar i almanackan. Där firar man alltid midsommarafton den 23 juni och då festar man runt ett stort St. Hans-bål hela natten.

Tips! Tips! Tips!

Jag läser inte så mycket skönlitteratur längre men när en god vän sa att romanen Berlinerpopplarna av Anne B. Ragde skulle passa mig, spetsade jag öronen. Boken handlar om tre norska bröder som träffas igen efter många år: en grisbonde, en begravningsentreprenör och en man som arbetar med skyltfönster i Köpenhamn. Man får veta mycket om grisskötsel, begravningar, hundpsykologi och annat. Alltsammans berättas så att läsaren rycks med, det gäller särskilt avsnittet om grisar och hundar. Det är lätt att förstå att romanen har blivit en en storsäljare i Norge.

Förra året skrev jag om fina, gula, rikblommande hängväxten A million bells som lyste upp vår glasveranda precis hela sommaren. Det är svårt att få den att övervintra, tyvärr. Nu har samme vän, lagom till midsommar, förärat oss en enorm miljonblomma i flera färger. Ser fantastisk ut! Jag vet att den kommer att glädja oss med en triljon gula, röda och lila blommor i sommar.

Glad midsommarsolfest  till alla!

Kaffe på sjön

Hörde på radion i går att kaffe förebygger karies. Det var inte dumt. Faktiskt längesedan jag hade ett hål. Jag trodde det berodde på flitig borstning med flourtandkräm men det kan alltså vara allt kaffedrickande som gör sitt till. Synd om alla som inte tål den bruna drycken.

Var smakar kaffe och saft bäst om inte på sjön. Den här familjen tog sitt flytetyg och stack ut på Sigtunafjärden för att fika häromdagen.

En röst från förr

I Sigtuna, alldeles intill busstorget vid Stora Gatan, har under den senaste tiden pågått en utgrävning av en gravgård från tidigt 1000-tal. Man hittade flera kristna gravar (känns igen på att människor, ofta svepta, placerades utan gravgåvor i öst-västlig riktning i jorden). Ett fynd som fick arkeologerna att tappa skrapslevarna var ett bronsgjuteri, andra uppseendeväckande fynd var tre skelett av män med horisontellt slipade tänder; arkeologerna har inget svar på om de här männen var krigare, trälar eller representerade någon annan grupp. Tidigare har hittats ett åttiotal män med slipade framtänder i Sverige.

En arkeolog gräver efter gamla saker. En arkeofon (av engelskans archeophonist) lyssnar efter gamla ljud. Det äldsta ljud som kunnat avlyssnas är Édouard -Léon Scott de Martinvilles insjungning av en folkvisa i Paris i april 1860.

Édouard-Léon arbetade som en korrekturläsare av medicinska texter och han hade just läst en text om örats anatomi när han fick idén att bygga sig en "fonoautograf". Via denna snillrika maskin, med hjälp av svinborst som kopplades till en cylinder täckt med ett sotat papper, kunde den smarte fransmannen fånga tal och sång. Ett av hans efterlämnande "fonoautogram" på sotat papper har nyss spelats upp av Carl Haber som arbetar vid Lawrence Berkeley Laboratory i Kalifornien.

Édouard-Léon hörde aldrig sig själv sjunga. Det var inte heller hans avsikt att spela in ljud. Han var intresserad av att fånga de ljudvågor som tal och sång ger upphov till och utgör en "stenografi" som han trodde att man skulle kunna lära sig att läsa. Skriven text var dött språk, ansåg Édouard-Léon, det riktigt intressanta var att bevara människors "levande tal", det vill säga hur högt människor pratade, det tryck de la på orden och så vidare.

Om en människa talar fort eller långsamt, högt eller lågt, monotont eller inte -- nog tycker vi även i dag att det säger mycket en person.

Nya fynd om fasta

Det var längesedan jag fastade, men det kan vara dags att pröva det igen. Forskare vid University of Southern California har nämligen funnit att tre dagars fasta då och då har en kraftigt positiv påverkan på immunsystemet. Kan särskilt gynna äldre samt cancerpatienter som ofta får nedsatt immunsystem av sin behandling.

Fastan åstadkommer en vitalisering av immunsystemet, säger professor Valter Longo i The Daily Telegraph (6 juni 2014). Dessutom verkar en fasteperiod då och då reducera ett enzym i kroppen kallat PKA som är associerat till förhöjd cancerrisk och tumörtillväxt.

Säg som det är

Min småskolefröken talade om för oss barn att bibeln innehöll judiska folksagor.  Jag har därför aldrig trott på att världen skapades på några dagar.

Jultomten har jag heller aldrig trott på. När jag var barn i Västerbotten kom inte jultomten med julklappar och man pratade inte mycket om honom, vad jag kan minnas;  jultomten var en figur som vi såg bild på i jultidningar, en gestalt likt Lucia.

Att kapten George von Trapp och alla sju barnen 1938 flydde från Österrike efter Anschluss genom att gå till fots över bergen till Schweiz har jag däremot trott på. Jag har väl sett "Sound of Music". Nu läser jag att att familjen inte alls vandrade över bergen. Istället tog man tåget till Italien och reste sedan till London där familjen bodde hos en släkting tills man kunde ta båten till USA i september.
 
I USA går diskussionens vågor höga om vad som kallas "the Santa Lie". Ska man verkligen låta barnen tro på jultomten? Kan det inte ha konsekvenser när sanningen avslöjas för dem? Påverkar det inte deras tilltro till föräldrarna? Kommer barnen att ifrågasätta allt, undrar oroliga amerikanska föräldrar varje år.

Jag säger: Ljug inte. Berätta för Leonore och alla andra små barn som det är, att tomten är en påhittad figur. Det finns ingen rödklädd gammal man med outtömliga resurser att köpa julklappar för.

Vänner är som stjärnor

I dag kan man läsa en essä om vänskapens väsen av Ronny Ambjörnsson i Dagens Nyheter. Han skriver att det finns ett framväxande intresse för vänskap bland historiker, antropologer och idéhistoriker. Vänskap fascinerar för hur ska man egentligen definiera det? På frågan om vad som är vänskap finns inget svar.

Ambjörnsson citerar Aristoteles som sagt att det goda livet är omöjligt utan vänner och att vänner söker sig till varandra utan att riktigt förstå varför, det är ett slags drift.

Min danska väninna som bor på  Färöarna fyller år i dag och hon skriver detta till mig som tack för min  födelsedagshälsning: Venner er som stjerner. Man ved de er her, men man ser dem ikke hele tiden.

Rosen, som jag en gång kunde namnet på, växer vid en gata i grannskapet och är den tidigaste att slå ut.