"Vågorna" i nyöversättning

 

Virginia Woolfs roman Vågorna kom 1931. Många håller den för att vara Woolfs bästa roman: poetisk, mångtydig,  tankeväckande. En bok som man behöver läsa flera gånger för att få ett grepp om. Omöjlig att återberätta för någon annan. Lite svår kanske.

Vågorna kom i svensk översättning av Jane Lundblad 1980. Glädjande nog har bokförlaget h:ström nu gett ut en nyöversättning av Margareta Backgård som visat sin stora skicklighet och lyhördhet för Woolfs prosa i flera tidigare översättningar. 

Den nya boken har ett välskrivet efterord av författaren Mats Kempe som, i likhet med Margareta Backgård, är ett hängivet fan sedan lång tid tillbaka. Börjar man läsa den här litterära ikonens verk blir man fast, så är det bara.

– Virginia Woolf var verkligen en fantastiskt kreativ, mångsidig och produktiv författare. Jag blir bara mer och mer förtjust och imponerad ju mer jag lär känna hennes texter och översättning innebär ju att man läser mycket noga, säger Margareta Backgård.

 

Smutsigt på H&M

H&M i Uppsala rymmer ett bottenplan med en trappa ned till herrkläder och en trappa till ett plan högre upp.  Trapporna, ljusa från början, är i dag mörkgrå av ingrodd smuts. Här och där  ser man nedtrampade svarta tuggummifläckar. När blev dessa trappor tvättade senast? Golvet på Uppsala station, där det går tusentals människor varje dag, är renare.

Smutsigt mode har man hört talas om (kläder tillverkade av barnarbetare). Nu har vi smutsiga butikslokaler.
 

Är detta trappan ned till en skum källarlokal?  Nej, det är trappan ned till H&M herrkläder.

 

Är vi på väg tillbaka till det Lort-Sverige som Ludvig Nordström skrev en bok om 1938? 

Förorenad entré vid Uppsala stadsteater

Pelare utanför entrén till Uppsala stadsteater

Framför entrén till Uppsala stadsteater står 12 stiliga pelare av granit, antagligen bästa bohuslänska granit. Alla utom en är nedkissade. Man eller hund? Kanske båda, men mest män, det är stora mörka kissfläckar.  

Teaterbesökarna möts av äckliga, urinfläckade stenpelare. Det ser förfärligt ut. Att kissa på dessa pelare är att kissa på kulturen.

Vad kan teatern göra? Mitt förslag är att man sätter upp strålkastare som aktiveras och lyser starkt tillsammans med ett högljutt larm så snart någon ställer sig vid en pelare och förorenar.  Plus övervakningskamera som fångar männen på bild så att de kan identifieras och  bötfällas.  

Dessutom kan teatern lägga 10 kr på varje biljett som tvättavgift. Så att man får råd att då och då tvätta pelarna och stenläggningen i entrén.

Sara Lidmans Jernbanan i Uppsala

Jag har träffat Sara Lidman en enda gång, när vi delade säte på bussen från Umeå flygplats in till centrala Umeå. Sa jag något om att jag beundrade hennes författarskap? Nej, jag var stum, star struck.  

Nu har jag sett hennes pjäs Jernbanan uppförd på Uppsala Stadsteater. Sara Lidman skulle ha älskat den föreställningen, det är jag viss om. Vilka skådespelarprestationer.

Men kläderna. Jag hade sett en video på stadsteaterns hemsida där formgivaren Nina Sandström säger att hon använde sig av äldre material, äldre tekniker och historiskt snitt för att skapa rätt sorts kläder till människorna i den västerbottniska socknen Lillvattnet. Jag väntade mig genuina tyger och plagg som jag skulle känna igen, jag har ändå bott några år rätt nära Missenträsk.

Döm om min förvåning när jag finner att Nina Sandström har kastat en massa glitter över västar, kjolar och kostymer. Varför skulle Lillvattnetkläderna lyxas till och bli glammiga? Nina Sandström förklarar inte det tilltaget i sin video. 

Som jag och varje annan västerbottning vet var mässingsluckorna på kakelugnen det enda som blänkte i Lillvattnet. Sara Lidman skulle ha förvånat sig över paljetterna på scenen i Uppsala Stadsteater. Men vad taga de sig till? skulle hon ha sagt.

 

En dyr liten bok

 

Leonard Woolf,  Virginia Woolfs stöttande make, gav ut Stories of the East år 1921. Den lilla boken trycktes av makarna Woolf själva i en upplaga på 300 exemplar. Omslaget var ett träsnitt gjort av Dora Carrington, sambo med författaren Lytton Strachey. Ett exemplar av boken var  nyss till salu  i London för 3 450 pund (Times Literary Supplement  20 sept. 2024).

Leonard Woolfs bok fick bra recensioner. Men han fortsatte inte som författare. Det räcker med en författare i ett äktenskap, tyckte han.

Svårtillgänglig text

Man kan inte skriva på vatten. Men man kan skriva på nästan vad som helst annat: sand, snö, tårta, papper, tyg, hud. Ja, hud. Tatuerare skriver på hud. Och det gjorde författaren Shelley Jackson. Hon skrev sin novell Skin genom att låta tatuera ett ord på var och en av 2 095 frivilliga. Nicholas Royle i Manchester var en av dem och han berättar i Times Literary Supplement (23 & 30 aug. 2024) att hans ord är after. 

De frivilliga (som kallas WORDS) får avslöja sitt ord men inte Jacksons berättelse. För att få den måste vi be alla WORDS ställa sig i ordning och sedan gå runt och läsa. 

Oöverstigligt, tänker jag. Istället tar jag fram Snyggt jobbat av David Lodge. Romanen kom 1988 men är aktuell även i dag. Älskar David Lodge.

Två nya bokhandlar i Uppsala

 

Garner i alla färger och kvaliteter klär butiksväggen. Är detta en handarbetsaffär? På en annan vägg ser jag mjukdjur i mängd. Kanske står jag i en leksaksbutik? Men här finns också böcker. Mest böcker,  faktiskt. Detta är Adlibris nyöppnade butik i Uppsala. I dag måste en bokhandel vara diversifierad.

Diversifierad är också, som jag förstår, Uppsalas andra nyöppnade bokhandel Chimära. Jag tittar in genom den öppna dörren. Det är mörkt som i graven därinne. Nej, jag vågar mig inte in, trots att det står att butiken rymmer en tesalong. Kan bara önska båda butikerna lycka till.

Shakespeare i Bloomsbury

 

Bokens omslag har tydlig släktskap med  Vanessa Bells omslag för systern Virginia Woolfs romaner utgivna på det  förlaget Hogarth Press. 

SVT2  repriserar nu den brittiska serien om William Shakespeares liv och gärning (onsdagskvällar) och jag ser den på nytt, tar del av den osannolika historien om hur en ung handskmakarson från Stratford-on-Avon lämnar fru och två små barn för att resa till London, arbeta sig upp i teatervärlden och bli den störste och mest hyllade författaren någonsin.

Bloomsburygruppen, med Virginia Woolf i centrum, älskade verkligen Shakespeare.  Men de gick inte och såg hans pjäser framföras på olika scener i London. Bloomsburyfolket föredrog att läsa pjäserna.  Man träffades i playreading clubs på kvällarna, tog olika roller och läste Stormen, En vintersaga, En midsommarnattsdröm eller något annat. Eller man läste hans pjäser ensam hemma vid brasan. Det var författarens ord man ville få njuta av.

Marjorie Garber vid Harvard University i USA, kom förra året ut med boken Shakespeare in Bloomsbury. Har man läst Woolfs böcker, vet man att Shakespeare dyker upp lite överallt men i Garbers tredje kapitel, med rubriken The Shakespeares of Virginia Woolf, blir jag upplyst om till vilken grad Woolfs texter rymmer citat och referenser till bardens verk. Oerhört intressant information som kommer att berika mina omläsningar av Woolfs romaner.  

 

Cyklar i blom

Om jag skulle behöva en cykel, vet jag vart jag skulle vända mig: CykelAkuten i Uppsala, adress Vretgränd/Dragarbrunnsgatan. Här är ett i sanning blomstrande företag. Det drivs av Parviz Abdi som kom till Sverige som flykting från Iran 1984. Hans sätt att marknadsföra sig är oemotståndligt. Alla fyra gatuhörnen i korsningen har han prytt med blommor och passerande fotgängare stannar till, beundrar och ler.

 

Mer från Borås

Det märkvärdigaste i Borås är inte den flera meter höga statyn av Pinocchio. Nej, det är den imposanta rödeken i Stadsparken, ett träd som mäter över sex  meter i omkrets (efter min måttagning). Hur gammalt kan det vara? Trehundra år?  

Rödek i Borås. Viskan i bakgrunden.

 

Granne med det hus jag bebor i Uppsala växer också en mäktig rödek men den har långt ifrån samma dimensioner som trädet i Borås. 

Rödekens blad är skarpt flikiga.

 

Ny bok: Rural hours

 

Rural Hours med undertiteln The Country Lives of Virginia Woolf, Sylvia Townsend Warner and Rosamund Lehmann är skriven av den engelska författaren Harriet Baker. Bra bok. Läsaren får veta allt om Virginia och Leonard Woolfs liv på Asheham, sommarhuset i Sussex som var mycket vackert och romantiskt men skuggigt beläget och hemsökt av spöklika ljud. 

Sylvia Townsend Warner och Rosamund Lehman (syster till John Lehmann som köpte Virginia Woolfs andel av bokförlaget Hogarth Press) är två mindre kända författare. Båda kvinnorna hade intressanta liv som det är roligt att ta del av. 

Fika i Borås

Bodhy av Fredrik Wretman nedsänkt i Viskan

Har länge velat komma till Borås. Kanske för att Borås är Sveriges textilstad. Som dotter till en sömmerska dras jag till vackra textilier. I sommar blev  resan av och jag säger bara: åk till Borås, gott folk. En lagom liten stad, med en vacker å, Viskan, som rinner mitt igenom stadskärnan. Och så mycket fin konst överallt. Varje tillgänglig fasad har fått en tjusig målning. Varje torg hyser en eller två skulpturer. 

Borås textilmuseum var inte heller någon besvikelse. I bottenvåningen finns en tygaffär med mängder av stiliga tyger att fingra på .... 

Var fikar jag bäst, frågade jag en ortsbo och fick förslaget Divine. Valde cheesecake med björnbär som var mäktig men god. Om jag  bodde i Borås och  var med i en bokcirkel, skulle jag förorda att vi träffades på Divine, där man kan mysa tillsammans i små celler med pseudoturkisk känsla.

 

 

 

 

Fika i Öregrund

Öregrund är precis lika intressant och romantiskt som det låter. Där ser man ut över havet, där hittar man rabatter kantade med tropiska snäckor hemförda av sjökaptener och där kan man se ett vackert 1800-talshus i rött och grönt som skulle ha gjort Carl Larsson avundsjuk. 

I Öregrund kan man njuta sin java på Kafé Wilma mitt emot kyrkan. Stället är välbesökt och inne i lokalen blir det fort stimmigt. Men  det går bra att sitta på bakgården skuggad av en jättestor alm och en lika jättestor lönn. 

På Kafé Wilma kostar två bryggkaffe och två bakelser 176 kronor.

 

Wilmas kafé, Öregrund

 

 

Norbergs hus, Öregrund

 

 

Dalloway Day

 

 

Romanen Mrs Dalloway av Virginia Woolf tilldrar sig i London en onsdag i mitten av juni år 1923.  Därför firar vi The Dalloway Day på en onsdag i mitten av juni. Eller en annan valfri dag i juni. The  Virginia Woolf Society i Great Britain celebrerar The Dalloway Day i dag, den 22 juni.  Jag gör det också genom att gå ut i dag och plocka blommor (det är midsommardag och jag räknar med att  blomsterhandlarna har stängt) och genom att titta på filmen om Mrs Dalloway. 

I boken "Recollections of Virginia Woolf by Her Contemporaries" berättar Woolfs samtida sina minnen av den stora författaren. Rebecca West var ingen stor beundrare av Bloomsburygruppen –– "jag gillade inte dem och de gillade inte mig" —och hon skriver om Woolfs slarviga klädstil. "Virginia Woolf och Vanessa Bell såg alltid ut som om de hade blivit dragna baklänges genom en häck" får läsaren veta. 

Jag har trott att detta var Rebecka Wests eget kreativa bildspråk. Tills jag nyss råkade läsa Mord klockan fem? av Agatha Christie. Där ryser Hercule Poirot när han ser den unga kvinnan Patricia Lane: "Och hennes kläder! Vad ser de ut som? Som om hon har släpat dem baklänges genom en häck! Ma foi, det uttryckte det på pricken!" 

Jag letar på nätet där jag hittar den skotska författaren Catherine Sinclair (1800-1864). Hennes mest kända bok är barnboken Holiday House som handlar om tre moderlösa barn: Laura, Henry och Frank. Laura ser ständigt hopplöst ovårdad ut. Och den här dagen ska det komma fint folk på middag! "They  would suppose you had been drawn backwards through a hedge!"

 

 

 

 

Fika i Uppsala

Det finns många bra fikaställen i Uppsala men jag sätter ett framför andra: Café Victoria. Det ligger i den botaniska trädgården vilket betyder att före kaffet – jag rekommenderar ställets jordgubbspaj till – kan man ströva i den vackra parken med växter från när och fjärran; just nu blommar det jättelika robiniaträdet med hängande, doftande, vita klasar. 

 

magnifikt robiniaträd

 

Victorianäckrosen i tropiska växthuset

 

Efter kaffet går man lämpligen in i det Tropiska Växthuset som ligger granne med fiket. Den ena magnifika växten efter den andra! Åh, ah, titta på den! Och på den! Den  fantastiska blomväxterna skjuter upp från marken eller hänger ned från stora krukor och det är inte alltid man kommer åt att se namnskylten. 

 

.

Natt och Dag blir film

Virginia Woolfs andra bok, Natt ocb Dag, kom 1919. Med sina 34 kapitel är det är en av hennes långa romaner.  Berättelsen handlar om de fem ungdomarna Ralph, Mary, Katharine, William och Cassandra. Vilka ska bilda par och vem av kvinnorna ska bli lämnad ensam?  

Natt och Dag är en traditionellt skriven roman som innehåller mycket av Woolfs ironiska slängar mot män, överklassen och gammaldags konventioner. Boken kom ut på Gerald Duckworths förlag (Gerald Duckworth var halvbror till Woolf) som tryckte 2 000 exemplar för att året därpå trycka 1 000 till.  Men, som Leonard Woolf påpekar i sin självbiografi, tog det hela nio år för förlaget att sälja 2  238 exemplar.  

Trots mestadels goda recensioner sålde Virginia Woolf dåligt i början av sin författarkarriär. Det var först med Orlando som det lossnade, då kom försäljningen igång. Efter 1928 var vi well off, skriver Leonard Woolf. Välbeställda tack vare hans hustrus genialiska, litterära talang. 

En rolig nyhet är att Natt och Dag nu ska bli film. Inte en dag för tidigt. 

https://www.hollywoodreporter.com/movies/movie-news/haley-bennett-elyas-mbarek-night-and-day-virginia-woolf-film-1235492365 

 

Fika i Östhammar

Det händer att jag känner en dragning till havet. Jag vill stå inför en väldig blå yta, dra in den speciella havsdoften (som kanske är lukten av ruttnande sjunket trä), höra sjöfåglar och se en och annan segelbåt. I går åkte G och jag till kustorten Östhammar där vi aldrig hade varit tidigare. 

Östhammar är fint. Stadsprivilegier 1368. Ett förflutet som badort för förnäm societet. Här har funnits en garveriindustri och jag lärde mig ett nytt ord: karduans som betyder fint skinn. I Östhammar har det funnits garvare som kunde bereda sådant tunt skinn att användas till bokryggar och eleganta handskar. 

Var fikar man i Östhammar? Efter att ha tvekat mellan Stenugnsbageriet och Adas Kaffestuga valde vi det senare. Kaffet  (33 kr) var fint och den lilla nötbakelsen (43 kr) smakade toppen.

Kan man se havet från Adas kaffestuga? Nej. Finna här trädgårdsservering? Ja. Men personalen lägger all kraft på bakningen och det blir inga timmar över att sköta trädgården som kan beskrivas som bortglömd. 

Trädgårdsservering hos Adas kaffestuga

 

 

Samtal om Virginia Woolf

I kväll blir det ett program om Virginia Woolf  på The English Bookshop, Södermannagatan 22, Stockholm. Då kommer Veronica Granlund, Daniel Ogden och jag att tala om Woolfs liv och gärning. 

Jag är med i en bokcirkel som läser Virginia Woolf, inget annat. Senast läste vi Woolfs förstlingsverk Resan ut som kom 1915. Jag hade läst den tidigare men Woolfs romaner kan man läsa om och om igen, man fastnar varje gång vid nya saker som man inte uppmärksammat förut. Som detta med speglar. 

Woolf verkar ha haft ett hatkärleksförhållande till speglar. Hon har skrivit att hon hatade att se sig i spegeln. Samtidigt är speglar ofta förekommande i hennes böcker. I Resan ut är det inte mindre än sju personer som vid olika tillfällen tittar sig i spegeln. Och om en person heter det att "han har levt hela sitt liv framför en spegel". 

En roman speglar ett antal personer och deras tillvaro. Har författaren lyckats väl, känner läsaren igen sig. Virginia Woolfs roman Resan ut skrevs för mer än 100 år sedan men är fortfarande superintressant läsning. 

 

Inställt program!

Tyvärr är kvällens program om Virginia Woolf på The English Bookshop i Stockholm inställt på grund av sjukdom hos den butiksansvariga. Vi hoppas på snabbt tillfrisknande och att vårt program kan hållas framöver. 

Glad påsk till alla!

Skärtorsdag på The English Bookshop

Vill berätta att klockan 17 på torsdag, i övermorgon, det vill säga skärtorsdag, kommer Daniel Ogden, Veronica Granlund och jag att samtala om Virginia Woolf på The English Bookshop, Södermannagatan 22 i Stockholm.  

Varför tala om denna litterära ikon just på torsdag den 28 mars?  Därför att det är Virginia Woolfs dödsdag. Det var den dagen hon tog sitt liv genom att dränka sig i floden Ouse nära intill paret Woolfs lantställe Monks House.

Samtalet på The Engslih Bookshop kommer att handlar om Woolfs liv, hennes författargärning, hennes vänner i Bloomsburygruppen och vad som ledde henne fram till självmordet. Varmt välkommen!

 

Kvinnodagen 2024

 

Virginia Woolf ger ut Ett eget rum 1929. Hon kunde inte ana att det skulle bli en kultbok för den feministiska rörelsen. Ändå var det oundvikligt. Ett eget rum är genomsyrad av Woolfs återhållna vrede över kvinnors underordnade ställning i samhället. Hennes budskap till sina medsystrar är det här: kräv ett utrymme där du får göra det du vill och är ämnad för; sluta att underskatta dig själv; du har blivit uppfostrad att spegla mannen och återge honom i dubbel storlek för att han ska må bra, men sluta upp med det; ge mannen den plats han förtjänar men inte mer.

Om hundra år kommer kvinnorna inte längre att vara det svaga, skyddade könet, om hundra år kommer de att vara delaktiga i allt  som pågår i samhället och ha tillträde till alla slags yrken, skriver Woolf. Om hundra år. Det är bara några år dit. 

Har vi total jämlikhet i dag, mars 2024? Nej. För ett par dagar sedan uttalade jämställdhetsexperten Sandra Lindström i DN att jämlikhet har inte uppnåtts inom något av regeringens prioriterade områden: makt, ekonomi, utbildning, hälsa, hushållsarbete och utsatthet. Jämställdhetsmyndigheten rapporterar istället att det går bakåt. Det är mer än bedrövligt.

Man får vara glad för att vissa saker ändå har blivit bättre jämfört med tidigare. I England, under Virginia Woolfs tid, kunde en äkta man som ville bli av med hustru ta henne till en marknad, sätta en snara om hennes hals och sälja henne till högstbjudande. Wife selling pågick från 1600-talet till tidigt 1900-tal.

 

 

Susanna Alakoski och Virginia Woolf

Har precis gått in på STV Play och sett programmet Go'kväll från den 26 januari. Författaren Susanna Alakoski bjuder sin mormor, Virginia Woolf och Moa Martinson på middag. Programledaren frågar om dessa tre hade haft något roligt att prata om. Alakoski svarar att det tror hon säkert, alla bör ha haft något roligt att berätta. 

Många tror att Virginia Woolf var dyster och nedstämd. Det är fel. Faktum är att hennes samtida har vittnat om att Woolf var glad och munter i vänners lag. Hon älskade att skratta åt skämt och var själv en fantastisk konversatör som fängslade människor och fick dem att skratta. Kort sagt, hon var the life of the party och alla ville vara med henne. Bättre, mer underhållande sällskap kunde Alakoskis mormor och Moa Martinson inte ha fått. 

Alakoski talar om hur det skulle ha varit om Woolf hade levat idag. Skulle hon då ha behövt ta livet av sig? Nej, alldeles säkert inte. I dag skulle läkarna ha gett den psykiskt sköra författaren en bättre behandling. När hon levde, under första halvan av 1900-talet, hade man inget annat än farligt starka mediciner som lagrades i kroppen att tillgå. Huvudvärkstabletterna gav Woolf ännu mer huvudvärk, ångestmedicinerna gav ännu mer ångest. 

Mycket tyder på att Virginia Woolf levde med en medicinförgiftning. Utan dessa läkemedelsgifter i kroppen skulle hon bättre ha klarat det svåra livet under andra världskriget – starkt ransonerade livsmedel, dåligt uppvärmda hus, försämrade kommunikationer, ljudet av bombplan varje dag, ständiga rapporter om döda. 

Woolf dränkte sig den 28 mars 1941. Jag önskar att hon visste hur mycket hon har betytt för flera generationer av kvinnor. Susanna Alakoski menar att Woolf har varit hennes ledstjärna och är odödlig. Javisst. En odödlig författare och briljant essäist. 

Vill du veta mer om Virginia Woolf, läs min biografi.

 

Min jul 2023

Upplandsmuséet i Uppsala i julljus

 

Julfrukter :  Holsteiner Cox och sicilianska blodapelsiner 

Julfisk : lutfisk bakad i ugn med brynt smör, hackade mandlar, gröna ärtor och kokt potatis

Julmusik : Paris Concert på SVT 

Julläsning :  Foster av Claire Keegan

Julpoet : Mary Ruefle  som läser sina dikter på YouTube