Dagens Nyheter om Mrs Dalloway

Åsa Beckman på Dagen Nyheter skrev i går om Bonniers nyöversättning av Mrs Dalloway gjord av Eva Åsefeldt. Åsa Beckman, som läste boken första gången för länge sedan, slutar sin recension så här: 

Det är en ren lycka att läsa om denna roman, så späckad av vackra och originella bilder för själens vindlingar. Inte ett slitet ord, inte en nött liknelse, en fräschör som får tillvaron att bli sedd på nytt. Kanske kan man kalla den för världslitteraturens största livshyllning. 

Jag håller inte alltid med om vad Åsa Beckman skriver, men den här gången är vi eniga: Mrs Dalloway är en fantastisk roman och Åsefeldts översättning är välgjord. Jag fick vetskap om den för någon månad sedan när jag fick ett mejl från  The Virginia Woolf Society in Great Britain som bad mig kontrollera hur meningen "If you wanted to know about Pope, say, or Addison, or just to talk nonsense, what poeple were like, what things meant, Peter know better than any one" var översatt. En av sällskapets medlemmar oroade sig för att den svenska översättaren kanske inte visste att Pope är en känd engelsk författare (Alexander Pope, 1688–1744). En norsk översättare hade tidigare tagit fel och skrivit "påven eller Addison". Ett så fatalt misstag skulle givetvis aldrig en en svensk översättare göra.

 

 

Iris är framtidens blomma

Iris variegata, känd från 1800-talet, blommar i mitten av juni

I framtiden blir klimatet varmare och torrare. Det verkar oundvikligt. Så vad ska våra efterkommande, som drabbas av ett allmänt bevattningsförbud, kunna odla?

Jag tror att irisen blir morgondagens favoritblomma. Lättskött och kräver ingen bevattning. Rotknölarna älskar att stå nakna och bakas i gassande sol. Och så finns det irisar i tusen olika vackra skepnader och färger, den ena mer spektakulär än den andra. 

Deckarförfattaren Rex Stout hade en stor irissamling. Det är lätt att skaffa irisar och skapa en samling eftersom man kan byta med andra irisentusiaster, utan kostnad. 

 Glad midsommardag!

 

 

Dalloway Day i Uppsala

 

Virginia Woolfs roman Mrs Dalloway firar 100 år i år.  Boken handlar om vad som sker en rad människor under en dag i London, en onsdag i mitten av juni. Fans världen över firar därför Dalloway Day en onsdag i mitten av den här månaden. 

Min bokcirkel –  vi läser bara Virginia Woolf och är nu inne på tredje året – valde att lägga firandet den 11 juni (men den 18 juni är precis lika rätt). Först gick vi på en irländsk pub i Uppsala och åt underbar fish and chips.  

Sedan hem till mig för kaffe och tårta. I boken Mrs Dalloway möter vi Rezia, en italiensk modist som gör de vackraste hattar. Min tårta ville något likna en hatt. Jag använde två förpackningar kakbottnar och varvade dem med björnbärsmarmelad och hemlagad lemon curd.

Nytt pussel: The world of Virginia Woolf

 

Får jag något gjort numera?  Går jag ut och går i solen? Nej, nej. Jag sitter inne klistrad vid mitt nya pussel "The World of Virginia Woolf" på 1 000 bitar. Alla romanerna finns med och hela Bloomsburygruppen. Jag försöker gissa på alla 50 figurerna – där sitter Orlando, där är lilla Flush med sin matte, där är familjen Ramsey på väg mot fyren, där får Lytton Strachey håret klippt av Vanessa Bell. 

 Det kan regna. Sommaren är ändå räddad.

 

Immaculate Forms

Helen King heter en medicinhistoriker som skrivit boken Immaculate Forms, Uncovering the History of Women´s Bodies (utgiven förra året). Det är en tjock bok på drygt 400 sidor som handlar om allt det som skiljer kvinnokroppen från den manliga kroppen; brösten, livmodern, könet. Jag lär mig mycket. 

Hur gjorde man förr när kvinnan inte kunde ge barnet mjölk? Man lät barnet suga på getspenar.

Och när en nyförlossad kvinna hade för mycket mjölk i brösten la man i England små hundvalpar till brösten. Till exempel Mary Wollstoncraft (17569–1797), författare och feminist, fick hjälp av valpar på det sättet.

Genom århundraden har det världen runt uppstått myter om de kvinnliga särdragen och här redovisas alla. Slidkrans har blivit det svenska ordet för mödomshinna; det ordet har sedan inlemmats i engelska språket som vaginal corona. I den här boken avhandlas i ett långt kapitel allt som sagts om slidkransens vara eller inte vara. 

Näsan domnar

Favoriterna Kevin, Axel och Jakob vann inte. Ledsamt. Men gå in på Youtube och lyssna när Jakob Norrgård sjunger Nessun dorma så blir du glad igen. I KAJ:s version  heter arian Näsan domnar. 

Mrs Dalloway 100 år

 

För jämnt 100 år sedan gav Hogarth Press (ägt av Leonard och Virginia Woolf) ut Virginia Woolfs roman Mrs Dalloway, en roman som fortsätter att ges ut igen och igen. Den 14 maj 1925, utgivningsdagen, skrev hon så här i sin dagbok:

The first day of summer, leaves visibly drawing out of the bud & the Square almost green. Oh what a country day – & some of my friends are now reading Mrs D in the country. [...] But the odd thing is this: honestly I am scarcely a shade nervous about Mrs D. Why is this? 

Virginia Woolf brukade vara ytterligt nervös och uppjagad för vad kritikerna skulle säga om hennes verk. Skulle de berömma eller säga att det var ett uselt verk skrivet av en galen kvinna? Men den här gången var hon ganska lugn. Hon måste ha känt på sig att hon hade lyckats.

BBC sände nyss ett program där Woolf-kännare talar insiktsfullt om den stora 1900-talsromanen Mrs Dalloway.

 bbc.co.uk/sounds/play/m002c3gm

 

Minnesmästaren Jonas von Essen

 

 

Har lyssnat på världsmästaren Jonas von Essen. Han är klädd i tröja och utanpåskjorta och lediga byxor, ser ut som vilken ung man som helst. Men han är bäst av alla på att minnas.

Knepet, säger Jonas, är att skapa bilder och berättelser av det som man vill minnas. Vill man komma ihåg vad överbefälhavaren Michael Claesson heter, kan man exempelvis tänka på Michael som en räv medan Claesson kanske för tanken till en vindruvsklase. Så ser man Claesson med en räv bakom örat och en vindruvsklase som skägg, en bild man minns. 

Jonas von Essen minns en serie på 100 000 siffror. Han har skapat en berättelse av siffrorna, en story som går hela vägen genom Skövde och en bit in i Göteborg. Vi i publiken får testa honom och blir otroligt imponerade. Ingen av oss vill spela Trivial Pursuit med Jonas. Han minns svaren på alla 3 000 frågorna.

 

I Vår Herres Hage

Nu sänder SVT nya avsnitt av I vår herres hage som bygger på veterinären James Herriots bok med samma namn. Jag är såld på berättelserna om arbetet på en veterinärpraktik på den engelska landsbygden under andra världskriget. Ibland är det sorgligt, ibland skrattar jag högt. 

James Herriot blev refuserad på det första bokförlaget han lämnade sitt manus till. Där ångrar man sig säkert lika mycket som man har gjort på Bonniers efter att man refuserade Astrid Lindgrens bok om Pippi Långstrump. 

James Herriot är en pseudonym som författaren tog efter en fotbollsmålvakt i Birmingham City. Herriots riktiga namn var James Alfred Wight. Det var statuterna i The Royal College of Veterinary Surgeons som stoppade honom från att ge ut boken under sitt eget namn. 

 

 

 

Medeltida kvinnor

 

Vilken tur att jag får bo i Uppsala som har två bibliotek, Stadsbiblioteket och Carolina Rediviva. På det senare kan jag låna alla böcker, från tidens början. På det förra lånar jag nästan vad som helst; biblioteket köper in nya titlar och gallrar inte så mycket utan sparar gamla klassiker i magasin.

Stadsbiblioteket köper också in böcker efter låntagarnas önskemål. Jag kan läsa om en superintressant bok i Times Literary Supplement eller i London Review of Books och blir själaglad när biblioteket sedan köper in den. 

Nu senast köpte biblioteket in Poet, Mystic, Widow, Wife av Hetta Howes. Den handlar om fyra speciella medeltida engelska kvinnor: Margery Kempe, Christine de Pizan, Marie de France och Julian of Norwich. Man begrundar deras öden och får samtidigt veta något om tillvaron för kvinnor på tidig medeltid.  

Jag läser boken med stor behållning men ska jag ha dåligt samvete? Kommer någon fler att låna boken? Jadå. Jag går tillbaka med den i dag, någon står i kö för boken.