Därför låter jag mobilen ligga

Fick ett meddelande på mobilen i dag: "Din skärmtid ökade med 102 % förra veckan".  Det låter oroande. Men så läser jag vidare: "Din skärmtid är nu i genomsnitt 3 minuter per dag".

Läser i DN om hur en app i mobilen kan rapportera alla mina rörelser: när jag går ut och vart jag beger mig. Information som man sedan i hemlighet säljer till olika firmor.

Bevara mig för det. Appföretagen ska inte tjäna pengar på mig. Inte heller vill jag bli störd av mobilsignalen när jag står i en butik eller sitter på café med en vän.

Min taktik är den här: jag har två appar,  det är allt jag behöver. När jag går ut, lämnar jag mobilen hemma. Den som vill nå mig kan lämna ett meddelande och jag svarar när jag kommer  hem. Och jag gör som alla andra i dag: den som har ett för mig okänt nummer och inte lämnar ett meddelande hör jag inte av mig till.

Vad gör jag på pendeltåget när alla andra tittar på sin skärm? Jag läser. Just nu Historiens metoovrål av Ebba Witt -Brattström. Boken ger exempel efter exempel på övergrepp, hämtade både från verkliga livet och ur litteraturen som ofta speglar den förfärliga verkligheten. Det måste bli ett slut på det sexuella våldet mot småflickor, tonåringar och kvinnor.

Körsbärsblommornas dag

Kungsträdgården 26 april 2019

Det är körsbärsblommens dag i dag. Så härligt att vi inte behöver flyga någonstans för att uppleva fantastisk   körsbärsblom. Det räcker med att ta sig till Kungsträdgården. Jag var där i går. Då hade det börjat snöa för underbart är kort. Stora rosa flingor låg i drivor på marken men fortfarande gjorde de blommande trädkronorna ett häftigt intryck.


Mitt eget vildsådda körsbärsträd har också slagit ut och päronblommen är på gång. Dans les startingblocks som
fransmännen säger. 

The invisible woman

I torsdags visade SVT filmen The Invisble Woman om Dickens häftiga förälskelse i skådespelarskan  Ellen Ternan. Filmen ligger kvar att se på svtplay. Där ligger också Bergmans film Smultronstället med nyss bortgångna Bibi Andersson och andra lysande stjärnor. Den måste jag se (för kanske femte gången) någon av påskdagarna.

I dag, påskafton, är dock min eftermiddag vikt till musikprogrammet "Från Blåkullajazz till kycklingpolka" av författaren Anna-Lena Lodenius (P 4, 17-19).

Glad påsk!

ASMR är inte för mig

Tänk så olika vi är. Jag har nu sett den ena ASMR-videon efter den andra och försökt förstå hur närbilder av en människa som under några minuter tuggar, sörplar och sväljer kan få miljoner tittare. En video med en kvinna som äter lax har visats mer än 18 miljoner gånger (sök på ASMR salmon sashimi). En annan video som visar en person som äter kyckling har visats mer än 40 miljoner gånger.

ASMR står för autonomous sensory meridian response och betyder att ljudet av käkar som äter cornflakes, ostron, bikaka, äpple, gurka eller något annat låter ger behagliga rysningar i kroppen hos mottagliga människor – makes your spine tingle är hur man uttrycker det i Financial Times (23 mars). Ätljuden är så höga att man inbillar sig att det måste sitta en mikrofon i halsen. Tittaren rekommenderas att ta på sig hörlurar för maximal effekt.

Rubinola

ASMR kan handla om annat än mat: smällar av bubbelplast, tyg som viks ihop med mera. En ASMR-video saknar ofta tal men i vissa inspelningar viskar personen till tittaren då och då.

Vad känner jag själv när jag ser dessa inspelningar? Det beror på. Jag blir väldigt sugen av att se ostronätaren slurpa i sig det ena blötdjuret efter det andra. Men kvinnan som äter stora stycken rå lax med bara lite krasig sallad till inger mig äckelkänslor. Rysningar av övermättnad, inget annat.

Sanningen om Charles Dickens

Charles Dickens är ett hyllat geni i England. Kanske är han britternas mest berömda författare näst Shakespeare. Ingen har haft annat än stor aktning för honom. Men nu, sedan man vid Harvard hittat en stor samling brev från Dutton Cook (Catherine Dickens granne efter skilsmässan från Charles Dickens) till hans vän William Moy Thomas, börjar den sanna bilden av författaren komma fram. Mrs Dickens hade anförtrott sig till sin granne om de svårigheter hon hade tvingats gå igenom vid skilsmässan och Cooks brev berättar sanningen om Dickens fula beteende mot makan som han hade tio barn tillsammans med.

Det var 1857 som Charles Dickens förälskade sig i den unga skådespelerskan Ellen Ternan och önskade bli befriad från sin hustru. Men var skulle han stoppa undan sin gamla fru? Dickens vän författaren Edward Bulwer-Lytton hade fått sin hustru Rosina intagen på mentalsjukhus med hjälp av ett falskt läkarintyg (när detta kom till allmänhetens kännedom blev upprördheten stor och Rosina släpptes ut).

Kanske Dickens kunde bli av med sin fru på samma sätt? Han började med att skriva ett brev till vänner och bekanta och berätta om fruns psykiska ohälsa, ett brev som nådde pressen. Sedan bad Dickens en läkarvän att skriva ett intyg om att mrs Dickens var rubbad och behövde spärras in, men doktorn vägrade. Dickens kunde inte hitta någon läkare som ville skriva det önskvärda intyget eftersom mrs Dickens var lika psykiskt frisk som någon annan.

Hjalmar Söderberg var inte bättre. Han försökte också, förgäves, att få sin fru intagen på mentalsjukhus.

Franny och Zooey

I år är det 100 år sedan Jerome David  Salinger, Doris Lessing och Iris Murdoch föddes. Jag bestämmer mig för att under året läsa en bok av var och en av dem. Börjar med Franny och Zooey som stått bra många år  i min bokhylla. 

Jag  köpte boken när den gallrades ut från Norrvikens bibliotek och i en ficka längst bak ligger utlåtandet från Bibliotekstjänst. Anmälaren skriver att boken, översatt av Sonja Bergvall, är en välkommen återutgivning av Salingers verk: "För de som vill fördjupa sig i Salingers författarskap är boken omistlig. För andra kan den religiösa mysticismen vara svår att ta till sig."

Fastän det var strålande sol på lördagsmorgonen var det väder för tjock överrock igen, inte bara för lätt rock som det skulle ha varit hela veckan och som man hade hoppats det skulle förbli över den stora weekenden - den weekend då matchen mot Yale skulle gå av stapeln.  

Så börjar berättelsen om Franny som åkt för att möta sin kille Lane under en helg. Boken skrevs på 1950-talet och universitetsungdomarna som det handlar om kallas pojkar och flickor. Alla röker som besatta: före, efter och under det att de äter. Franny krisar.  

Jag började läsa i går och hann till sidan 30. Salinger visar en otrolig insikt i hur en ung kvinna känner och tänker i sällskap med en ung, dominerande man. Jag får en konspiratorisk tanke: hade han en hemlig, kvinnlig medförfattare? Som sedan lämnade honom varpå det inte kom fler böcker av Salinger ......