Nabokov, en författare fascinerad av fjärilar

 

Gick ut i går för att uppleva våren. I Tilskogen, Sigtuna, hörde jag bofinken, beundrade de första blåsipporna och vinkade till den första gula vårfjärilen. Jag såg citronfjärilar i förra veckan, säger G.

För författaren Vladimir Nabokov var två saker viktigare än något annat: böcker och fjärilar (jag säger böcker och äpplen). Så snart han fick nys om att någon siktat en sällsynt fjäril reste han till platsen med sin stora håv och hustrun Vera i sällskap.

Nabokov ägnade mycket tid åt att studera och rita av fjärilar och nu har det kommit en ny bok med illustrationer av hans hand: Fine Lines från Yale University Press.  Se några av dem här (klicka på bilden och du kan se fler): http://www.newyorker.com/tech/elements/vladimir-nabokov-butterfly-illustrator

Påskens färg är gult

Varför är gult en så orättvist mobbad färg? Ja, det var i motsats till rött en billig färg att framställa förr i tiden. Rött var en fin, dyrbar färg, det var en färg för de rika. Det är en av förklaringarna som man får i radioprogrammet Stil med Susanne Ljung som sändes den 4 mars och helt och hållet handlade om den gula färgen.



Påskens färg är gult. Det är påskliljornas, påskkycklingarnas, krokusarnas, vintergäckens, äggulornas och vårsolens färg.



Här nedan en bild på Rip van Winkle, en dvärgpåsklilja med fransade kronblad.

Gult, om ni frågar mig, är den vackraste färgen i universum.  Glad påsk!

!

Bort med grått!

Gör forskningen någon nytta? Jag tror inte det. Forskare talar om för oss gång efter gång att det inte är inte bra för miljön att föda upp köttdjur, det är inte bra för hälsan att äta mycket kött och när man grillar kött bildas skadliga ämnen. Ändå kommer människor att grilla och äta kött som galningar när den varma årstiden är här. Ingen lyssnar.

Läsforskare har talat om att svart text på ljus botten har den största läsbarheten. Det behövs bara sunt förnuft för att inse det. Men ingen lyssnar och tänker efter. Nu verkar alla ha övergått till ljusgrå text.

Ljusgrå och ljusblå texter är ett otyg

Jag ser ljusgrå ingresser,  ljusgrå bildtexter och ljusgrå listor som är svårläsbara. Häromdagen var jag på ett seminarium i sakprosa med intressanta föreläsare. De texter som visades i anslutning till föredragen var säkert intressanta och hade nog berikat oss lyssnare om de hade gått att läsa, men texterna var grå och nådde inte fram till den bakre rad där jag satt.

Just nu försöker jag hindra att man förser en annars vacker affisch med  oläslig ljusgrå text. Hur kan ett så här värdelöst mode uppstå? När tar det slut?`

20 mars, en lyckodag

Det snöade nyss och våren stannade upp, men den underbara vita pärlhyacinten och de andra vårblommorna i fönstret  gör oss lyckliga.

Idag är internationella lyckodagen som instiftades av FN för fyra år sedan. Ja, varför inte, en dag när vi tänker efter hur vi mår. Kan vi göra något för att känna ett högre välbefinnande så att vi orkar göra mer för våra behövande, små barnbarn kanske eller en gammal förälder?

Den genomsnittlige tysken äger 10 000 saker. Det genomsnittliga brittiska hushållet rymmer kläder för 4 000 pund och britterna kastar 350 000 ton kläder varje år. Man uppskattar att 6-8 procent av vuxna amerikaner lider av oniomani, tvångsmässig shopping. Min gissning är att vi inte är så mycket sämre än tyskarna, britterna och amerikanarna. Våra skåp och källarförråd bågnar av saker och ändå köper vi på oss mer; det är galet och måste få ett slut.

Här är ett sätt att må bättre: rensa. Börja med en skrivbordslåda i dag och innan året är slut har du kommit ned till källarrummen. Rensa och röja är arbete som skänker lättnad, befrielse och lycka, kan jag intyga.

Den nu världskända Marie Kondi sålde mer än en miljon ex av sin bok The Life-Changing Magic of  Tidying Up förra året. Hennes råd -- KonMari-metoden -- är att hålla upp varje sak framför sig och fråga: blir jag glad av det här?  Funkar bra, vill jag påstå.

Här är Tête à Tête.

Vem förvdärvade min Daim?

När man hostar och snyter och känner sig upphängd och nedsläppt (som vi säger i Västerbotten) är det lite som behövs för att man ska känna att världen är emot en och att nästa som väntar är ett slukhål. Ta detta med Daim, mitt favoritgodis sedan tonåren: ett vågigt lager härlig mjölkchoklad runt en platta mandelkrokant. Nu finns den läckerheten inte mer. 

Det är sällan jag plockar något från godisgondolen men häromdagen köpte jag Daim. G och jag tog den till kaffet i går och sa i mun på varandra: detta köper vi aldrig mer! Vad vi fick i munnen var något konstigt, främmande, sött och trist.

Mondelez stod det på förpackningen. Jag ringde och fick veta att Marabou såldes 1993 till amerikanska Kraft Foods som sedan bytt namn till Mondelez. Många tycker att Daim smakar sötare, många tycker också att Marabou mjölkchokladkaka smakar sötare, svarade kundtjänst. Det kan inte vara svenska produktutvecklare som gör så här? Det måste vara amerikaner utan känsla för vårt nationalgodis.

Något måste jag göra för att bli lycklig igen och glömma alla korkade produktfördärvare.
1) Jag lägger pussel. Jag har inget maffigt tiotusenbitarspussel men det behövs inte heller. Det är bara att gå till new.yorker.com; nästan längst ned på hemsidan till vänster finns jigsaw puzzle av tre svårighetsgrader. Det snäpper till på ett trevligt sätt så fort man har lyckats infoga rätt bit. Men lite irriterande med klockan som visar hur länge man har hållit på .....

2) Jag lyssnar på fipradio.fr , en fransk musikkanal. Tio minuter före varje hel timme blir det nyheter och alltid lyckas jag förstå några ord. I går tyckte jag mig uppfatta det här: Detta att det finns skönlitteratur visar att livet inte räcker till.

En sparvhök slår till

 I går morse hörde G  en duns och tittade ut. Utanför verandadörren kunde vi se två vackra fåglar: en koltrast i dödsryckningar och hans baneman en sparvhök (G säger att det är en sparvhökhane och honom kan man lita på). Båda måste ha fått en kraftig smäll mot vår glasveranda. Sparvhöken blev liggande kvar under några minuter tills den tyckte att jag hade tagit nog många bilder, samlade ihop sina krafter och flög iväg. Kanske hämtade den sin lunch efter en stund. Eller så var det en katt som drog iväg koltrasten, säger G. Borta var den i alla fall när vi kom hem några timmar senare.

The Queen and I

Tänk att ha något gemensamt med Queen Elizabeth, vem hade trott det. Men hon är som jag en rubbish-hating litter picker. Om jag får tro The Daily Telegraph så plockar drottningen upp allt skräp som hon ser. Det gör jag också. Förutsatt att det är nära till en papperskorg (eller jag råkar ha en plastpåse till hands) och skräpet inte är för äckligt att ta i. Kanske är det här ett personlighetsdrag som utvecklas med åren.

Tänk om alla ville sluta kasta skräp omkring sig. Så rent och fint det skulle bli vid våra vägar och busshållplatser. Fast det är en utopi. Alltför många verkar tycka att det är jobbigt att bära med sig godispapperet om skräpkorgen är fem meter bort.

Vi skräphatare får sätta in motkrafter: om var och varannan plockade upp ett skräp i veckan så skulle landet vara välsignat fritt från glassomslag, cigarettaskar, snusdosor m m. Har någon en tång av teleskopmodell att sälja till mig? 

Vem var det där?

Svenska Dagbladet har skickat ut en reporter som visat foton av berömda internationella företagsledare för unga människor på stan. Frågan var om männen och kvinnorna på bilderna gick att känna igen? De flesta tillfrågade var lika dåliga på igenkänningen som jag skulle ha varit.

Jag trodde att ansiktsblindhet var ett ganska välkänt ett begrepp idag. Ändå förhör sig inte den utsände SvD-reportern om de tillfrågade normalt brukar vara duktiga på att känna igen ansikten eller om de kanske är ansiktsblinda. Det hade annars varit en rätt självklar fråga av betydelse i sammanhanget. 

Just nu finns min bok om ansiktsblindhet "Vem var det där? "  -- med information om den här speciella funktionsnedsättningen och tips på hur man underlättar sin tillvaro -- på rean.

Kvinnodagen 8 mars

 

En vacker lekstuga som har högt i tak, många utsprång och flera fönster inramade i vitt. Den lyckliga lilla flickan på Alnön, som fick det, har lekt och lekt och lekt i sitt  hus, säger hennes mamma. Huset ritades av flickans mormor som också byggde det på plats. Eftersom jag själv är oduglig med hammare i hand blev jag kolossalt imponerad. Det blev jag också av de fem begåvade kvinnorna i programmet Fem banbrytande arkitekter som SVT2 visade i fredags.

På kvinnodagen kommer begreppet jämställdhet i tanken. Jämställdhet mellan könen har vi när en manlig skidåkare inte skulle komma på tanken att hoppa in framför en kvinnlig åkare på upploppet i Vasaloppet och sabotera hennes segerchanser, så som skedde i söndags. Jämställdhet mellan könen har vi också när männen tar lika mycket ansvar för hemarbetet som kvinnorna och man slipper höra en man säga att han sitter barnvakt när han är hemma ensam med barnen en kväll.

Forskarna Scott Coltrane och Michele Adams har tittat på data från US Survey och funnit att män, som tar stor del av hemarbetet, har friskare, mer harmoniska barn som är duktigare i skolan. Dessa barn visar också färre problembeteenden och mindre skolk. Dessutom, barn i skolåldern som gör hemsysslor tillsammans med sina fäder kommer bättre överens med sina skolkamrater och har fler vänner.

Kan tanken på barnens bästa få en man att lägga fler timmar i veckan på att laga mat, diska och städa? Om inte, notera det här som psykologen John Gottman vid University of Washington har funnit: män som delar hemarbetet och omsorgen om barnen med sin fru har mer sex. Det säger sig självt. En kvinna som inte är utsliten av yrkesarbete och hemarbete har givetvis mer lust och ork att mysa med mannen.

Varning för doftljus

Läste nyss att vår kulturminister tänder ett doftljus så snart hon kommer in på arbetsrummet. Hon gillar doften och det milda skenet. Jag önskar att hon ville sluta med doftljus. Många studier visar  att doftljus är riktigt, riktigt dåliga för hälsan (för mer information, sök toxic scented candles). Vissa doftljus avger en rök, från ljusmassan och veken, som är lika farlig som cigarettrök.

Vill vi vara rädda om oss, men fortsätta mysa till levande, doftande ljus, köper vi ljus av bivax. Ställ inte ljuset i drag och se till att rummet är väl ventilerat.