Mörk och dyster? Se en utställning!

Sista dagen i november konstaterar SMHI att månaden har satt nytt rekord i grått mörker. Solen har visat sig blott tre timmar under de senaste fyra veckorna i huvudstaden. Vi kan bli dysterkvistar av sådant om vi inte ser upp.

Något som piggar upp är att se en konstutställning om man kan. Jag föreslår utställningen med tavlor av Vera Nilsson (1888-1979) på Liljevalchs, Stockholm. Här visas inte mindre än 140 målningar från alla perioder: tavlor i glada pastellfärger, tavlor i mörka jordfärger och tavlor som går i rött och grönt som var Vera Nilssons älsklingsfärger. Porträtt av målarens dotter Ginga (som egentligen hette Catharina) från småbarnsåren till tidiga tonår, porträtt av fiskare och porträtt av sengalesiska män.

Jag blir glad och fascinerad av att se alla fint målade verk och måste gå två varv innan jag kan säga adjö. Utställningen pågår till 6 januari.

Pojke med blå mössa

Barn med pioner

 

Fiskare

Träd på Alvaret

Fettdrypande recept i Dagens Nyheter

En liter vispgrädde och 50 smör ingår i potatisgratängen för 4 personer som publicerades i Dagens Nyheter den 22 november.

I dag är jag på mitt värsta humör. Det är stjärnkockar som får mig att se rött. Förr tog matkreatörer ansvar för vad man delgav allmänheten. Tro det eller ej, men man ville att recepten skulle gå att laga efter och att det blev god, bra mat. Som inte gjorde folk sjuka. På de stora tidningarna fanns vad som kallades provkök där man lagade upp och provsmakade varje recept innan det gick i tryck eftersom man visste att det kostar läsarna tid och pengar att laga mat. I dag har provköken troligen förvandlats till "tysta rum" där de anställda kan dra sig undan när de blivit utmattade i kontorslandskapet.

I Dagens Nyheter för en vecka sedan, 22 november, bidrog Tommy Myllymäki med två recept. Det ena är ett recept på potatisgratäng (4 portioner) som innehåller 1 liter vispgrädde, 50 g smör, 900 g potatis, 3 dl mjölk, lök och vitlök.

Kanske var det ett skrivfel? Ska det verkligen vara en hel liter vispgrädde, frågade jag matredaktören Elin Peters. Ja, svarade hon i ett mejl. Hon hade kollat med förlaget och receptet krävde all grädden. Resultatet var precis lika uselt som man kan gissa när man läser receptet. Det blev en fet soppa. G och jag hällde bort 1 liter grädde och åt var sin normalstor portion fettindränkt potatis som fick oss att må illa och sova dåligt på natten. Det skulle Elin Peters också ha gjort, om hon hade tagit sig för att provlaga receptet.

Men kanske det andra receptet från Myllymäki var lite bättre? Nej. Det var en ratatouille (4-6 portioner) som innehöll 3 dl olja, 1 msk socker och 1.5 msk salt. Ja, mängden olja är nödvändig för rätt konsistens, försäkrade mig matredaktören. Jag fick ingen lust att prova.

I januari kommer Dagens Nyheter alla gånger att ha en serie som handlar om bättre hälsa med hjälp av sundare mat och mer motion. Det brukar man ha i början av året. Hur vore det att ge läsarna sunda matrecept hela året?

Från Hupmobil till Greyhound

Bänken ovan står på min glasveranda. På sommaren hyser den blommande krukväxter, på hösten korgar med äpplen.

Det är inte vilken bänkskiva som helst. Den är tillverkad av en bred planka från en förpackning. Varken G eller jag vet vad träslaget kan heta. I början på 1900-talet importerades amerikanska bilar till Sverige i trälådor. Inuti lådan som den här skivan kommer ifrån stod en Hupmobil. Aldrig hört talas om Hupmobil? Då är du ingen bilentusiast. Det är inte jag heller, men den här amerikanaren känner jag till tack vare min bänk som tillverkats av en vän.

Den första Hupmobilen visades upp 1909 av Hupp Motor Company. Bilen hade fyra cylindrar och 20 hästkrafter, priset var 750 dollar. Det läser jag i boken Busskungen av Kristin Lundell. Busskungen hette Eric Wickman och han kom som fattig dalmas till USA 1905. År 1913, när han bor i Hibbing,  Minnesota, köper han en Hupmobil och börjar köra gruvarbetare till och från jobbet. Förtjänsten är inte stor, men här har vi början på en enastående karriär som slutar med att Wickman startar bussbolaget Greyhound som när det står på topp årligen transporterade 100 miljoner människor kors och tvärs över USA.

Vad författare måste stå ut med när de gör efterforskningar. Tappra Kristin Lundell har åkt många hundra mil med Greyhound och det är inget vi ska avundas henne. Själv har jag gjort två långresor med bolaget. Den första gick mellan St Paul Minnesota och New York, det kan ha varit 1966. Som jag minns det gick resan utan mankemang, Greyhound var kvar i sin glansperiod.

Min andra resa gick från San Francisco till Minneapolis, Minnesota. Året var 1996 och jag hade missbedömt min ålder. Jag måste ha trott att jag fortfarande var ung. Jag visste inte heller att Greyhoundbolaget hade förändrats så mycket. Jag fick mer äventyr på den resan än jag önskar någon och höll på att bli kvar i den lilla orten Ogallalla, Nebraska, där jag hoppade av bussen för att få sova en natt på motell. Greyhound är ett Micky Mouse-företag, sa föreståndaren för Ogallallas lilla busstation där jag nästa kväll förgäves väntade in bussen. Nå, missöden blir som tur är efteråt till en god historia.

Vad du än gör i USA, åk inte Greyhound. Att läsa boken om bussbolagets uppgång och fall räcker långt.

Vape är årets nya internationella ord

Oxford Dictionnaries har i dag meddelat att man utsett vape till International Word of the Year 2014. To vape är att röka en e-cigarett och rökaren själv kallas för vaper.  E-ciggen innehåller en mix av nikotin, vatten, glycerin och aromämnen (e-juice eller e-liquid). Blandningen upphettas och avger ofattbart stora moln av rök, vapour.

Den första e-cigaretten tillverkades av ett kinesiskt företag 2003 och sedan dess har företeelsen vunnit mark. Användarna menar att det är hälsosammare att vejpa än att röka vanliga cigg (som börjat kallas tobakscigarettter) men det håller inte alla hälsoexperter med om.

Välbefinnande ger längre liv

Blommor ökar välbefinnandet hos många av oss. Den här buketten har jag fotat på Skokloster slott.

Människor med stark känsla av välbefinnande -- lyckliga människor med andra ord -- får ett längre liv än de missnöjda. Det har kommit fram i en stor studie på 9 050  äldre britter. De som kände störst välbefinnande löpte 30 % mindre risk att dö under de 8.5 år som studien pågick, oberoende av andra faktorer.

Medan studien pågick dog 29 procent av människor med lägst välbefinnande. I gruppen med högt välbefinnande dog bara 9 procent under samma tid.

Studiens huvudförfattare är professor Andrew Steptoe, psykologiprofessor i London, och han säger så här (intervjuad av Henrik Ennart i SvD 7 nov. 2014):
--Det finns ett samband mellan välbefinnande och dödlighet som inte hänger ihop med någon annan faktor som vi kunnat upptäcka.

Andrew Steptoe är en forskare jag känner -- på 90-talet samarbetade vi i en studie om hälsobeteende hos studenter -- och jag tror på hans resultat. Ett bra åldrande måste framförallt ge en människa möjlighet att känna en mening med sitt liv: Man vill fortsätta göra en insats. Man vill betyda något för sina barn och barnbarn och det samhälle man lever i.
Hur man når ett bättre välbefinnande har jag skrivit om i min bok "Tankar om glädje och vardagslycka" som kom 2009 (Optimal förlag) och finns att köpa i nätbokhandeln. En bok att ge till alla morföräldrar och farföräldrar som man vill ha kvar länge!  Finns också att ladda ner som e-bok.

Noam Chomsky ifrågasatt

Noam Chomsky är en firad amerikansk språkprofessor. Hans teori från 1950-talet om att alla språk har en gemensam grund och bygger på vad han kallar Universal Grammar har omfattats som sanning av lingvister världen över. Alla barn föds med samma instinkt för att lära språk, en instinkt som är unik för människan, menar Chomsky som idag är 85 år.

Efter ny forskning på området hörs röster som protesterar mot Chomskys teori. Chomskymotståndarna har fått hett bränsle till den livliga debatten genom den nyutkomna boken The Language Myth av Vyvyan Evans, professor  i lingvisitik vid Bangor University i norra Wales. Han menar att en instinkt för språk knappast kan ha kommit till som en mutation för 100.000 år sedan så som Chomsky hävdar. Vårt talorgan, som är knutet till komplicerade hjärnstrukturer, måste ha utvecklats stegvis under en lång tid och kan omöjligt vara resultatet av en plötslig förändring. Neanderthalarna var utrustade på ett liknande sätt som vi och kunde antagligen kommunicera med tal. Evans hävdar också att barn inte alls föds med ett område i hjärnan som är specifikt för att hantera grammatiska regler i språket så som Chomsky har påstått, det finns inget "grammatikområde".

Jag lär om The Language Myth i nyhetsbrevet World Wide Words  (6 nov. 2014) som ges ut av Micael Quinion.  Alltid läsvärt! I samma brev får jag veta att vårt svenska ubåt kommer av U-Boot, den tyska förkortningen av Unterseeboot. Engelska  U-boat avser alltid tyska militära ubåtar från de två världskrigen.

I Pompeji

Miljoner människor vallfärdar varje år till Pompeji. Jag har också varit där och det var speciellt att gå på samma gator som antikens människor, se deras byggnader och alla utsmyckningar som grävts fram ur asklagren som täckte staden vid ödeläggelsen år 79 e Kr.

Det gick an att leva då, om man tillhörde det rika skiktet vill säga. Tjänarna hade inga rättigheter, husets herre hade fri tillgång till de unga slavkvinnornas kroppar, de tillhörde honom. Mary Beard heter en  professor vid University of Cambridge som vet allt om antiken och har gett många uppmärksammade föreläsningar om bland annat Pompeji.



I söndags var jag vid Millesgården där det (fram till maj 2015) pågår en innehållsrik utställning om Pomeji. Se den och räkna med att du vill ta lång tid på dig!