God Jul!

På biblioteket i Märsta stod en vagn med böcker till salu -- utgallrade verk och volymer som människor har lämnat in till biblioteket -- och plötsligt hade jag för några ynka kronor inhandlat fyra böcker med härlig julläsning:

Innan bilden bleknat av Nathalie Sarraute. Det är författarens fina skildring av sin barndom i Frankrike i början av 1900-talet. Jag har läst den tidigare, nu kan jag försjunka i den på nytt.

Spårhundar, spioner och spännande personer. Bo Lundin presenterar huvudpersonerna hos ett trettiotal kända deckarförfattare. Bosse är min vän, vi har suttit i Författarförbundets styrelse tillsammans, och han kan allt om deckare. Ska bli roligt att läsa vad han skriver om Agatha Christie, Adam Dalgliesh, Martin Beck och andra.

The Importance of Being Ernest av Oscar Wilde. En komedi som gavs som språkkurs i radio sommaren 1953, läser jag på bokens framsida. Komplett med ordlista till båda akterna och en utförlig presentation av författare och skådespelare. Jag visste inte att Wildes far var en berömd kirurg som kanske behandlade Oscar I; i alla fall gav kungen honom en orden. Blir det tråkigt och händelselöst i mellandagarna ska jag ta fram den boken. Önskar att jag kunde höra språkkursen också.

Othello av William Shakespeare. En skolupplaga kommenterad av Ingvar Holm och Göran Lindström från 1964. Blodigt drama om den falske Jago som hetsar moren Othello -- hur kunde han gå på Jagos lögner, varför tänkte han inte efter lite? -- och förvandlar honom till en rasande svartsjuk best som dödar sin hustru Desdemona för att sedan sticka värjan i sig själv. Också Jago dödar sin hustru, samt sin medbrottsling Roderigo, och blir straffad med döden. Pjäsen är rik på liknelser med djur som flugor, fåglar, apor, kattor, hundar, getter, lejon och vargar. Den väna Desdemona säger om sig själv i första akten att hon är en fridens kålmask.

Bildprogrammet Iphoto fungerar inte -- jag beklagar den mörka bilden men det går inte att ta en ny idag -- och jag måste lämna in datorn för översyn. Återkommer till bloggen efter nyår. Ber att få önska alla God Jul! Må vi alla denna helg vara fridens kålmaskar som visar varandra omtanke.

Rätt att skvallra

Om någon tror att bokcirkelprat även omfattar skvaller så stämmer det inte, sådant finns det knappast tid till om man pratar böcker. Men att skvallra är inte alltid fel, tvärtom. Nyss publicerade psykologen Colin Gill vid Harvard University en artikel i den ansedda tidskriften Science.

Det kan vara hälsosamt och nyttigt att ägna sig åt skvaller, slår Colin Gill fast (om det inte är illasinnat och falskt skvaller förstås). När vi byter information med varandra -- som vi har gjort alltsedan vi levde i grottor -- skapar vi ett band med de övriga i gruppen, kroppen avsöndrar må-bra-ämnen som serotonin, stressen minskar och vårt välbefinnande ökar. Nittio procent av all kommunikation människor emellan handlar om andra människor, säger Gill i The Daily Telegraph. ”Det är just det informationsutbytet som lett till att människan har utvecklats som hon har.”

Vi kan bli klokare av skvaller, vi lär oss mycket om människors beteende och vad vi ska se upp med. Om skvaller får oss att skratta tillsammans, stärker det vår samhörighet. Så låt oss skvallra på, men vänligt förstås!

Lästips Kupongtjuven

Alla kvinnor i min omgivning talade om sina bokcirklar, det var bara jag som inte hade någon. Men har man sett, plötsligt i våras blev jag invald i en grupp. I ett huj fick jag fyra nya vänner -- det kan inte bli bättre.

Nyss möttes vi och talade om den starka biografiska boken Kupongtjuven av Christina Kellberg. Boken handlar dels om hennes mormor som blev fast för att ha stulit ransoneringskuponger under kriget (när kaffe, te, kakao, socker, ägg, mjöl, bröd, kläder, skor och mycket mer ransonerades), dels om Christinas egen uppväxt på 40- och 50-talet. Samtliga var tagna av denna familjehistoria och imponerade av författarens sätt att berätta den utan självömkan. Alla borde läsa och lära av Kupongtjuven, sa vi. Hade kunnat sitta hela dagen och diskutera den boken.

Skämt från The New Yorker

Två krokodiler i en tunnelbanevagn tittar på passageraren mitt emot. Ena krokodilen: ”Den där kvinnans skor påminner mig om Joey”.

Två änglar på ett moln i himlen. Runt omkring dem står fyrkantiga kontorsskåp. Ena ängeln: ”Det var mycket trevligare här innan folk började lagra all information i molnen.”

Skicka paket

Nu är det dags att få iväg alla julpaketen. Jag önskar inte den gamla posten tillbaka för det är bra bekvämt att kunna köpa mjölk och skicka paket på samma ställe. Mina heta önskan är att varje post-kiosk kunde fungera lite bättre.

För några veckor sedan kom brev till stora och små företagare om att posten justerat sina priser. Jag gick in på postens hemsida. Posten har inte bara justerat priserna, de har även justerat sina benämningar. Företagaren som förr skickade postpaket ska nu skicka MyPack.

Ska det skickas? frågar kvinnan i livsmedelsaffären. Av någon anledning frågar man det varje gång jag kommer med ett paket. Jag nickar: ”Ja, det ska skickas, som MyPack”. Kvinnan går för att ringa postens huvudkontor och blir borta länge. Jag surar på mig själv för att jag inte tog med sidan jag tryckte ut på skrivaren, jag borde ha förstått att posten inte har skickat ut någon info om sina nyord.

Till slut går paketet iväg. Mottagaren får inget meddelande om att det kommit. Sedan, när hon är bortrest, får hon en påminnelse. Då hon ska hämta ut paketet, har det gått tillbaka. Varpå jag i min tur skickar det tillbaka. Gudarna vet var detta paket befinner sig just nu.

Varför Apple?

Paul McCartney har varit på Globen och gett en bejublad konsert. Önskar att jag hade varit där. Varför kallade beatlarna sitt grammofonbolag för Apple, frågar min vän Olle Ridelius. Berodde det på Ringo Starr? Ringo betyder faktiskt äpple på japanska, skriver Olle. Ja, är det någon som vet? Inte hade Apple samband med Ringo? Var inte trummisen den siste att infogas i gruppen?

Olle, som vet att jag gillar ABC-ramsor, har skickat mig den här med uppgiften att den var välkänd redan på 1600-talet och sedan dess har förekommit under olika titlar och med vissa variationer. År 1835 publicerades till exempel The Adventures of A. Apple Pie, who was Cut into Pieces and Eaten by Twenty six young Ladies and Gentlemen with whom All Little People Ought to be Acquainted.

A was an apple pie;
B bit it,
C cut it,
D dealt it,
E eat it,
F fought for it,
G got it,
H had it,
I inspected it,
J jumped for it,
K kept it,
L longed for it,
M mourned for it,
N nodded at it,
O opened it,
P peered in it,
Q quarted it,
R ran for it,
S stole it,
T took it,
U upset it,
V viewed it,
W wanted it,
X, Y, Z and ampersand
All wished for a piece in hand.

Simenon och Nobelpriset

Fast jag tycker att det är lite bisarrt att sitta och se 1300 människor äta middag -- publik spisning hör väl ändå gångna tider till -- gjorde jag ändå det i lördags lite uppsträckt i svarta jeans, svart polo och tulpanmönstrad slipover. För det var roligt att se Tomas Tranströmer sitta där vid honnörsbordet som välförtjänt Nobelpristagare.

Medan dansarna dansade och Romeo och Juliakören sjöng tänkte jag på Georges Simenon. Han trodde varje år att han skulle få Nobelpriset. Det år Camus istället fick priset drack Simenon sig full och gick hem och slog frun. Ska man skilja på författaren som kan vara en buse och hans verk som kan ha god litterär kvalitet? Ibland är det omöjligt, till exempel i fallet Simenon. Hans förhållande till kvinnor står i vägen för att jag ska vara intresserad av hans romaner.

Georges Simenon påstod för sin vän Federico Fellini att han lägrat 10 000 kvinnor. När hans fru Denyse fick höra siffran fnös hon och sa ”Pyttsan, 1 200 kanske”. Tolvhundra är också rätt många så hur hann han med? Han skrev ju faktiskt också väldigt många böcker.

Förklaringen är att Simenon var snabb i vändningarna. En bok tog bara sju, åtta dagar att skriva och två, tre dagar att skriva om (hade han lagt mer tid på att skriva om hade han varit närmare ett pris). För att kunna börja skriva var han tvungen att ha fyra dussin välvässade pennor uppradade på skrivbordet och han måste bära en särskild ”tur-skjorta” som skulle tvättas varje kväll.

Ett samlag, alltid med kläderna på, tog två minuter. Han tömde sig och det var inte mer med det. En gång kom Simenon in i hustrun Denyses kontor när hon arbetade tillsammans med sin sekreterarassistent Joyce Aitken. Han ville ha sex. Assistenten, som blev tillsagd att hon inte behövde lämna rummet, vände ryggen till paret på mattan och ett par minuter senare fortsatte arbetet som vanligt.

De kraftfulla lejonen står utanför Etnografiska Muséet i Stockholm som jag nyss besökte för att se en fin utställning med skatter från Afghanistan.

Ny kunskap om bronsåldern

Sensationella bronsåldersfynd fyra meter ner i jorden vid Cambridgeshire i England ger en tydlig bild av hur livet gestaltade sig för människor bosatta intill en flod för 3 000 år sedan. Arkeologerna har hittat sex fint dekorerade båtar -- från fyra till drygt åtta meter långa -- utmejslade ur ekstammar. Samtidigt har man hittat välbevarade rester av kläder, smycken (till exempel gröna och blå glaspärlor), svärd, spjut och burar flätade av sälg avsedda för att fånga fisk. Man har till och med hittat en skål med nässelstuvning och en nedstucken träsked. Kanske var nässlor vanligt förekommande i bronsåldersfamiljens matsedel.

Nu ska fynden konserveras för att sedan kunna visas upp. Ännu har man bara grävt fram en liten bråkdel av områdets arkeologiska skatter. Utgrävningarna kommer att fortsätta under många år och kanske kan vi se fram emot ett bronsåldersmuseum framöver.

John Milton, av många ansedd som Englands näst störste författare, föddes denna dag 1608.

Grönt mode

Alltsedan filmen The King´s Speech är Colin Firth en av mina favoritskådespelare. Jag gillar också hans italienska fru Livia. Hon, som ofta är bjuden på fest, avvisar de stora modehusens galaklänningar och främjar istället green carpet, det vill säga återbruk av kläder för röda-mattan-evenemang.

Livia Forth är drottningen av grönt ekomode. När hon gick på premiären av The King`s Speech bar hon till exempel en klänning sydd av makens malätna kostym. Det kallas upcycling -- man låter sy om ett plagg till något ännu snyggare -- eller wardrobe surgery.

G har också en snygg maläten kostym i garderoben som han inte förmått sig att kasta. Kanske ska jag skära upp den och se vad jag kan göra med hjälp av lite kirurgi. Jag har inget emot ett par nya långbyxor och en väst.

Den sanna bilden av Jane Austen?

En stor händelse i den litterära världen: Austenforskaren Paula Byrne är säker på att hon har hittat den sanna bilden av Jane Austen, se ovan. ”När jag såg näsan, visste jag” har Byrne sagt. Hon gillar inte den mest spridda av författaren -- en målning som visar en söt, själlös, moderiktigt klädd kvinna -- men på den nya bilden ser man den seriösa, ambitiösa författaren.

Under julen kommer BBC TWO att visa en dokumentär under rubriken ”Jane Austen: The Unseen Portrait?” Dr Byrnes Austenbiografi, The Real Jane Austen, kommer att ges ut 2013.

Sådan var Kurt Vonnegut

Speglar verket författarens personlighet? För det mesta skulle jag tro. Kerstin Ekmans nyaste bok ger intryck av att författaren är en klok, bildad, humoristisk person med ett stort intresse av historia, religion, botanik och mycket annat. Jag är ganska säker på att Kerstin Ekman är allt detta.

Ibland är författaren någon annan än vad verket ger sken av. Tyskamerikanen Kurt Vonnegut (död 2007) gav intryck av att vara en varm, humoristisk morfarstyp men den nya biografin And So It Goes av Charles Shields (som jag läser om i The Observer) visar upp en ilsken, bitter och högst otrevlig person som blev osams med alla människor. Kurt Vonnegut var skadad av sina erfarenheter, framförallt av att ha varit med om krigets fasor i Tyskland och sedan tagen som krigsfånge med uppgift att samla ihop och bränna liken efter bombningen av Dresden. Hans mor tog livet av sig, hans syster dog av bröstcancer dagen efter att hennes man dött i en tågolycka.

Man kan inte vänta att en man med traumatiska erfarenheter ska visa en solig personlighet. Vi får glada att han kunde skriva bra böcker.

Årets bästa svenska bok

För Svenska Akademiens ledamöter är akademien en hon. Detta och mycket annat får man veta i Kerstins Ekmans nya, underhållande och lärda bok Grand final i skojarbranschen. Årets bästa bok. Årets bästa julklapp.

Köp den nu så hinner du läsa den själv innan du slår in den. Men får man läsa den bok man ska ge bort? Nej, boken ska helst ge ett orört intryck. Bara i det här fallet får man göra ett undantag.

Bröd som smakar som champagne

Svenska Dagbladet har i dag en genomgång av var i Stockholm man köper goda surdegsbröd, så kallad levain. Jag har turen att bo i Sigtuna och det är faktiskt där, på R C Chocolat, man köper en levain som slår alla andra.

En god levain ska smaka som champagne med syra, karaktär och bubblor, säger konditorn Jan Hedh i tidningens artikel. Levain från R C Chocolat smakar som Château d'Yquem av en magnifik årgång. Bilden är från i somras.

Lilla Fördärfvet

Nu under adventshelgerna är det julmarknad i Sigtuna. Om du kommer till stan, glöm inte att besöka Sigtuna Museums kafé Lilla Fördärfvet med stort sortiment av gott hembakat kaffebröd och smörgåsar.

I taket och över fönstren på muséet hänger de vackraste, skiraste slingor av lingonris. Jag har fått en demonstration av Eva Nicklasson som tillverkat slingorna och kortfattat går det till så här: Man tar en lång tråd (Eva använder knyppeltråd) och gör en slinga, sticker in en kvist lingonris och drar åt; flyttar fram handen, gör en ny slinga på tråden, sticker in en kvist och drar åt. Och så vidare. Enkelt och effektfullt.

Konsten att resa

När jag ser mina vänner med go-fever, som Rudyard Kipling kallade sin stora reslust, undrar jag hur de orkar ge sig iväg så ofta. Det skönaste är ju varje gång att komma hem igen.

Efter att ha varit i Kazakstan i oktober och sedan kvistat över till Los Angeles den här månaden, ser jag mig plötsligt som en världsvan person som vet något om konsten att resa. Som berest person lämnar jag fram passet när jag checkar in, inget annat. Den där elektroniska biljetten som resebyrån skickade ger besked om avgångstider, flygtider, terminaler mm. Man får den för informationens skull och för att man antagligen skulle tycka att det var konstigt att inte få en biljett, men det är inget som behövs vid incheckningen.

Resenärer med långa ben ber att få plats vid nödutgång där benutrymmet är störst, så kallad exitplats. När flygvärdinnan frågar om du är beredd att hjälpa till vid en nödsituation, svara ett klart och tydligt "Javisst", annars får du flytta.

Beresta personer reser alltid längre sträckor med sovkrage runt halsen och stödstrumpor på benen. Skaffa en skön, mjuk, tjock, sammetsklädd sovkrage. Nu senast använde jag min uppblåsbara från 70-talet. Inte lyckat, på hemvägen kollapsade den.

Vissa plan (Swiss Air till exempel) har huvudstöd som kan vikas upp i gavlarna så att man får något att luta skallen mot.

Om du åker till USA och tycker att den där kakan till kaffet på planet ser god ut men du föredrar att lägga den i handbagaget och äta den senare, tänk om. När du köar vid säkerhetskontrollen kommer en tullhund att nosa upp kakan och du måste därefter köa vid en särskild avdelning för jordbruksprodukter innan du blir insläppt i landet.

Vända blad

Nu vänder vi blad och ser framåt, sa kungen för en tid sedan. Visst lät det som ett gammalt svenskt uttryck? Men när jag söker efter uttrycket i Pelle Holms Bevingade ord hittar jag det inte.

I pjäsen Exorcism av Eugene O´Neill svarar Ned på vännen Jimmys förslag att han ska vända blad: "Åt helvete med nya blad! Det ska bli en helt ny bok utan ett enda blad kvar från den gamla. Allt det gamla är dött och kremerat! "

När jag söker turn over a new leaf på nätet kan jag läsa att uttrycket finns med i till exempel Cambridge Dictionary of American Idioms och betyder att ändra sitt beteende, bli en bättre människa, göra en nystart. Uttrycket påstås härstamma från 1500-talet och det har just med böcker att göra, inte med nya blad på ett träd. Oscar Wilde ska ha sagt att han tänkte vända blad, men inte hade kommit till botten av sidan än.

Själv väntar jag till nyår. Då ska jag vända blad och bli en bättre människa: älska alla medmänniskor, inte hänga upp mig på futtigheter. Bilden är tagen av Sylve Rolandsson i Kazakstan.

Alltid aktuella Sverige

Om man följer den välskrivna amerikanska tidningen The New Yorker slås man av hur ofta hemlandet dyker upp i spalterna. I numret från 17 oktober i höst dyker Sverige upp inte mindre än tre gånger.

Tidningen, känd bland annat för sina utmärkta skämtteckningar, visar en scen på det stora förlaget. Två entusiastiska redaktörer till en nedslagen författare:
”Det är en fruktansvärt bra deckare men vi undrar om du kunde göra den lite mer svensk?”

Ett annat svenskt inslag ingår i den nyss återfunna självbiografiska enaktaren Exorcism av Eugene O´Neill som läsaren får ta del av. Pjäsen handlar om den svårt olycklige och nedgångne unge mannen Ned i New York som vill ta livet av sig (när O´Neill skrev pjäsen hade han sju år tidigare försökt ta sitt liv), hans rumskompis Jimmy, Neds pappa, majoren Andrews och så Nordstrum -- a tall, husky, blond Swede dressed in flannel shirt and working overalls står det i anvisningarna -- som talar dålig engelska och utgör pjäsens komiska inslag. Nordstrum lovar att ta Ned med när han reser västerut till Minnesota om någon månad. Då, säger Jimmy, kan du vända blad. Skoal, Nordy, säger Ned.

Här möter man också Tomas Tranströmers dikt The House of Headache i översättning av John Mattias och Lars-Hakan Svensson, en dikt som på ett plågsamt övertygande sätt beskriver hur en fruktansvärd huvudvärk kan kännas. Två veckor senare, när Tranströmer fått Nobelpriset, presenterades han för läsarna på tre sidor i tidningen.

Ta en kaffelur och bli pigg

När jag kom hem efter att ha sprungit runt i Stockholm häromdagen var jag utmattad, trött in till själen. Tog fasta på vad jag hade läst i New York Times nyligen -- forskare har kommit fram att en kopp kaffe följt av en tupplur ger effektiv vila -- och gav mig själv en vederkvickande lur, vad jag kallar kaffelur.

Nästa gång du är trött -- på jobbet, bakom ratten, hemma i soffan -- drick du också en kopp kaffe och lägg dig omedelbart att sova i 15 minuter. När du vaknar har den lilla sömnstunden gjort dig gott samtidigt som koffeinets uppiggande verkan börjar sätta in. Ledsen att detta råd bara kan användas av de som tål att dricka kaffe!

Mästerverk på Moderna Muséet

I går morse klockan tio var jag på Moderna Museet. Ett lyckat drag för jag behövde inte köa för att komma in, det fanns boxar att stoppa ytterkläderna i och mellan tio och elva var vi inte fler besökare än att man kunde se den pågående utställningens alla underbara tavlor av Claude Monet, Joseph Mallard William Turner och Cy Twombly på ett obehindrat sätt.

Jag kom mest för Turners skull, kan titta hur länge som helst på hans sätt att fånga ljuset. Den här solnedgången är målad 1827-1828.

Dessa näckrosor målades av Monet någon gång efter 1916.

Twomblys färger och penseldrag påminner mig om Carl Fredrik Reuterswärds målningar. Tavlan (akryl på papper) är från 1990.

Låt eken bli en skulptur

Någon föreslog i Dagens Nyheter nyligen att man skulle ta ned tv-eken förutom en bit av stammen som kunde få bli en skulptur. Där har vi en bra kompromiss. Eken står kvar, men riskerar inte längre att falla och skada någon.

Gubben på bilden mötte jag i Röros i somras. Tv-eken kunde kanske bli en teskedsgumma?

En varm och vänlig stad

I Los Angelesdistriktet är människor oerhört vänliga. Bilförare släpper tveklöst in varandra i filen, invånarna hjälper främlingen att hitta rätt och personal på hotell och restauranger kunde inte vara mer omtänksamma och förekommande.

Santa Monica, staden vid kusten, är strödd med palmer och man njuter doften från eukalyptusträden som kastar silverfärgade frukter på marken, frukter som torkar och delar sig i ett bröstformat lock och en toppig behållare för svarta frön; när de mognat faller fröna ut från en stjärnformad öppning. Jag får veta att de vackra frukterna är populära hos smyckestillverkare. Och en skål med eukalyptusfrukter får klädkammaren att dofta gott.


Vid några hus nära stranden växte fräken som en grön ridå. Väldigt snyggt. Skavfräken, säger G som förstår sig på sådant.

Detta är min släkting Melene vid ett banyanträd planterat 1879 vid hotell Miramar i Santa Monica.

Hemlösa ser man flera vid stranden. Det milda vädret tillåter att man vilar utomhus året om.

Mannen har somnat från sin bok Acts of Faith.

Lördag morgon i Santa Monica

Santa Monica, 20 minuter med bil från Los Angeles flygplats, ligger vid Pacific Ocean. Strandpromenaderna -- det finns en övre gångväg i nivå med staden och en nere vid havet -- är långa och de nyttjas av alla: de som cyklar, surfar, rastar hundar, promenerar eller behöver vila. Fantastiska vågor i dag, sa surfaren som vi mötte på väg till utomhusduschen.

Ungdomarna lär sig använda en ny sorts krävande träningsskor som säkert kommer till Sverige också.



Har man joggat långt behöver man ligga ned och stretcha.

Möten

För några år sedan besökte jag en vän på Vidarkliniken i Järna. Det kändes svårt att åka dit men min vän, som var en person man alltid hade blivit glad tillsammans med, var densamme när han låg på sitt yttersta. Hur otroligt det än kan låta, smittade han mig även då med glädje. Jag kommer ihåg att vi bland annat talade om musik och min cancersjuke vän berättade om den stora lycka som klassisk musik hade gett honom på äldre dagar. Jag har Bertil i ljust minne. Måtte jag också visa mognad när min stund kommer.

I förra veckan fick jag veta att min släkting i Los Angeles är svårt sjuk i cancer. Jag reste dit och våndades inför mötet, men mitt kusinbarn, döpt efter morfarsmor från Västerbotten, var samlad och lugn. Hon, jag och vår släkting från norra Kalifornien fick ett par fina dagar tillsammans. Jag är glad att jag åkte över.

I Los Angeles blommade det överallt i parker och trädgårdar.

Svårt att säga adjö

Maria Sveland och Katarina Wennstam har kommit med boken Happy, happy i vilken ett antal kvinnliga författare berättar om sina lyckade skilsmässor. För den som lever i ett olyckligt äktenskap och vill skiljas men inte vågar, som väger för och emot men inte kommer till skott, kan boken vara bra läsning.

Många människor lever i ett destruktivt förhållande. De är offer för kränkningar, misshandel och olika former av övergrepp men stannar ändå kvar hos sin partner. Varför låter de sig plågas istället för att bryta upp?

Det är flera gånger visat i studier att människan är mer ovillig att förlora det hon har, än hon är villig att vinna något nytt och okänt. Hålla kvar sitter inbyggt i vår hjärnstruktur och det är därför vi harvar på i gamla hjulspår hur svårt vi än har det.

Vi hatar att bli av med något. Förlustaversion kallas det här som kännetecknar alla människor. De tre ordspråken hellre en fågel i handen än tio i skogen, den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket och man vet vad man har men inte vad man får handlar alla om förlustaversion.

Bilden från Bergianska trädgården visar blommande Queen Sirikit. Återkommer till bloggen i slutet av nästa vecka.

Vikt och pengar

”Ölmage, nej tack” såg jag en gång i en kontaktannons. Kvinnan som önskade träffa någon ville inte ha en storbukig man och man förstår henne. Män med ölmage löper stor risk för en rad sjukdomar och för tidig död.

Har tjocka män alls några utsikter på äktenskapsmarknaden? Ja, om de tjänar bra, visar en undersökning som gjorts av ekonomen professor Pierre-Andre Chiappore vid Columbia University, USA. Han har samlat data från 667 vita amerikanska par och fått veta att både män och kvinnor föredrar rika, slanka partners. Men en tjock man med hög lön kan välja och vraka.

Den som ökar sitt BMI (body mass index) med 10 procent måste höja sin lön med 2 procent om han ska ha en chans att dejta lika attraktiva kvinnor som tidigare, har Chiappore kommit fram till. Bara att gå ned i vikt alltså, om du vill behålla din dragningskraft. Det kan vara svårare att få ett mer välbetalt jobb.

Referens: Fatter Attraction: anthropometric and socioeconomic matching on the marriage market av Pierre-Andre Chiappore

Tips för lyckligt äktenskap

Tro inte att moderna svenskar är rationellt tänkande människor. Fredag den här veckan här veckan infaller datumet 11-11-11. Ett magiskt datum? I alla fall har många unga par bokat sin vigsel just den dagen. Men äktenskapets beständighet hänger på andra saker.

Välfärd är en superintressant tidning som Statistiska centralbyrån ger ut. Nummer 2 i år tar upp vad som talar för och emot ett äktenskaps varaktighet. Forskare har studerat 160 000 par (gifta, sambo, registrerat partnerskap) som bildades åren 1999-2001.

Ålder, yrke och utbildning har betydelse för relationen. Det är bra om det inte är för stor ålderskillnad; vart fjärde par där det skiljde mer än tio år i ålder mellan parterna hade separerat år 2010. Om skillnaden var mindre än tre år var nästan nio av tio fortfarande ett par.

Risken för skilsmässa ökar om parterna har olika utbildningsnivå. Skilsmässor och separationer är vanligare bland lågutbildade par och av de par där bara en hade låg utbildning hade omkring tre av tio separerat; av paren där båda hade hög utbildning hade endast 12 procent separerat.
Så skaffa dig en bra utbildning innan du gifter dig, då har du också hunnit bli lite äldre. Risken för separation och skilsmässa är nämligen större för unga. Av de par som under 25 år vid parbildningen, separerade tre av tio.

Människor inom yrkesgruppen säkerhetspersonal -- dit räknas brandman, väktare, ordningsvakter och kriminalvårdare -- skiljer sig mer än andra. Människor som arbetar i yrkesgrupperna ”bygg, fabrik och gods” samt ”renhållnings- och återvinningsarbete” skiljer sig också i hög grad.

Vill man behålla sin partner länge ska man välja någon som har fötterna på jorden. Endast en av tio inom yrkesgruppen ”specialister inom biologi, jord- och skogsbruk” hade separerat från sin partner under de tio åren.

Bilden visar Southease church nära Rodmell där Virginia Woolf bodde. En av Englands äldsta kyrkor.

Bättre än en hund

Titt och tätt får man höra om vänner och bekanta som brutit upp och gått skilda vägar. Nyss fick jag veta att tidigare grannar, som varit gifta och skiljda för att senare gifta om sig, nu har skiljt sig på nytt. Jag har också för länge sedan gift mig och skiljt mig. Om jag inte haft så bråttom utan tänkt efter lite mer, som Charles Darwin, hade jag inte behövt gifta mig med helt fel man. När Darwin började fundera på giftermål tog han fram papper och penna för att skriva ned för och emot.

Mot giftermål, menade Darwin, talade att som ungkarl kan man gå vart man vill, när man vill. Man bestämmer själv, behöver inte besöka släktingar och slipper kostnader och oro för barn. Som gift får man inte sitta och läsa på kvällarna.

Men det fanns också det som talade för giftermål. En hustru skulle ge honom ständigt sällskap och vara någon att älska och leka med -- bättre än en hund, skrev Darwin. Han skulle få barn, ett hem och någon som tog hand om alltihop. Han skulle få höra musik i hemmet och trevligt småprat om ditt och datt. Sådant är bra för hälsan, menade Darwin. Men så fruktansvärt mycket tid det skulle ta....

Charles vägde de två listorna mot varandra och kom fram till att han ändå skulle söka sig en hustru. Det blev hans söta kusin Emma som födde honom tio barn, spelade piano för honom på kvällarna och fann sig i att huset delvis liknade ett museum för naturhistoria.

Darwin, den metodiske, ordningsamme vetenskapsmannen, fick en hustru som inte hade minsta sinne för ordning och reda (hans systrar klagade på att det såg ut som Jerusalems förstöring i huset) men bestämde sig klokt nog för att aldrig bråka om sådana futtigheter. Med eftergifter från båda håll blev det ett lyckligt äktenskap.

Träskulpturen med titeln Connection, som föreställer ett par som dras till varandra, står på Aludden i Sigtuna. Konstnären är tysk och heter Johannes Hillebrand.

Nya ord

När man har kommit upp i åren tror man gärna att man har hört alla ord. Det har man inte. I förra veckan föreläste en lärd äldre man i Sigtuna. Han sa bekajad och gav intrycket att det var ett ord han använde dagligen. I Svenska akademiens ordlista över svenska språket hittar jag bekajad med betydelsen behäftad med, ansatt av. I dag är jag bekajad med en lätt snuva.

Opinel är något annat som jag lärde mig förra veckan. En opinel är en kniv med trähandtag som uppfanns av Joseph Opinel i Savojen 1890. Hans kniv tillverkad blev mäkta populär och är det fortfarande. Företaget är kvar i familjen Opinels ägo och säljer runt 15 miljoner knivar av olika modeller per år.

Ingångsgarderob stötte jag på i en tidning när jag länge hade stört mig på walk in closet som förekommer överallt. Första tanken: Bra att någon tänkt till och översatt den engelska glosan. Andra tanken: Vad är det för fel på klädkammare?

Den glada gubben står utanför en montessoriskola i Sigtuna. Trevlig helg!

Efterlysning

Anna Hoffstedt heter en av mina kamrater på resan till Kazakstan. Anna, som är läkare och därtill begåvad cellist bosatt i Uppsala, har ett projekt som går ut på att smaka alla äpplen som finns med i Anton Nilssons bok Våra äpplesorter. Under några år har Anna smakat sig igenom bra många av sorterna, men så finns det mer svårfångade äpplen som hon gärna vill ha tag i.

Anna behöver hjälp om hon ska genomföra sitt projekt! Odlar du någon av sorterna i nedanstående lista? Var då snäll och skriv till annah_53@hotmail.com

Ananasrenett råkar tursamt nog ligga ute på min glasveranda så att Anna kan få smaka när hon kommer hem till mig om någon vecka.

Alfa 68, Ananasrenett, Atlas, (Backatorpsäpple), Beauty of Bath, Billingeäpple, Björkvik, Björnegårdsäpple, Bläsingsäpple, Bäckmans favorit, Charles Ross, Close, Delicious, Domö favorit, Engdalsäpple, Fredriksdalsäpple, Frösvidal, Fågelsta, Fårnos, Gimmersta, Gladstone, Guldborg, Hagstrandsäpple, Hanaskogsäpple, Hawthornden, Hedemoraäpple, Huvitus, Iglabo stött, Ivö, Jonathan, Jungfruäpple, Keswick Codlin, Kinnekulle kantäpple, Kvistrumsäpple, Lane´s Prince Albert, Lord Grosvenor, Lord Suffield, Lärjeholmsäpple, Lökäpple från Huskvarna, Madam Palm, Malmbergs gylling, Manningstons parmän, Mullsjö, Mölnbacka skogsäpple, Norrviken, Pederstrup, Pilungsäpple, Queen, Quinte, Rudaäpple, Röd atlas, Röd sommarkalvill, Rött jungfruäpple, Rött smultronäpple, Salaholmsäpple, Sandbergs röda, Silva, Sjögestads pipping, Sjöholmsäpple, Skovfoged, Skälbyäpple, Snilsäpple, Spellinge favorit, Stensbergsäpple, Stinas äpple, Storebergsäpple, Strimmig vinterkalvill, Svanetorp, Svärmorsäpple, Södermanlandsäpple, Tegnersäpple, Thuleäpple, Tornpipping, Tryserums kransäpple, Uveredsäpple, Vallda, Veseäpple, Vikarydsäpple, Villands glasäpple, Värmlands sötäpple, Värnanäsäpple, Wellington, Åbyäpple, Äs baron

Har den äran, Lars!

I går fyllde författaren Lars Ardelius 85 år. Åldern hindrar honom inte från att vara fortsatt verksam. Lars kom förra året med femte delen av sin självbiografi som har titeln Livs levande, mycket intressant. Nu är han på gång med något annat. Jag ber att få gratulera en dag i efterhand! Min bild är från en solig, varm junisöndag i år.

Berusad älg i äppelträd

Ibland tar en svensk nyhet vägen över USA för att nå Sigtuna. Jag fick brev i går från min väninna i Denver som skickade mig ett klipp ur Denver Post. Det handlade om en berusad älg som fastnat i ett äppelträd. Kunde det vara sant?

Eftersom allt finns på nätet sökte jag på "berusad älg i äppelträd". Här ser vi skogens drottning i bedrövligt tillstånd.

Bra igen från RLS

Restless legs (RLS) är en besvärlig sjukdom drabbar både män och kvinnor. I lördags träffade jag B, sjuksköterska, som har lidit svårt av detta i många år. Hon, som brukade ta maxdosen av medicin, är bra igen!

B berättade att hon går hundpromenader i branta backar och det är just de branta backarna som har effekt. Om det kan hjälpa alla med samma sjukdom vet jag inte.

Jens Stoltenberg får pris

Stiftelsen Tällberg Forums ledarskapspris, som delades ut den 27 oktober, gick i år till Norges statsminister Jens Stoltenberg. Jens Stoltenberg tackade och skänker priset 500 000 kr till Anna Lindhs stiftelse med motiveringen att denna svenska politiker har varit en stor förebild för honom.

Jens Stoltenberg är självklar som FN:s generalsekreterare nästa gång.

Bidrag till litteraturen

Författare kan se fram emot att få göra fler framträdanden och vinna fler läsare. Litteraturutredningen som tillsattes i mars i år föreslår att en miljon kronor avsätts till litterära evenemang i den fysiska bokhandeln.

Man vill också avsätta en miljon kronor till läsfrämjande projekt i samarbeten mellan folkbiblioteken och organisationer som studieförbund, idrottsföreningar och biblioteksföreningar. Dessutom ska en miljon kronor gå till elektronisk utgivning av redan utgivna verk på svenska.

Varför dessa åtgärder? Man vill göra något åt detta att läsandet minskar. Andelen vuxna som aldrig läser en bok har ökat med hela 10 procent på 20 år. Dessutom har läsförmågan minskat hos barn och skillnaden i läsförmåga mellan pojkar och flickor och mellan olika socialgrupper har ökat.

I Partille

Har varit i Partille som förr hette Porthälla med betydelsen ”porten mellan bergen”. I Partille rinner den strida Säveån nära ett bergsmassiv. Högst upp på berget ser jag en stenborg (klicka två gånger på bilden och den blir mycket större, titta ovanför busskuren). En kuliss, får jag veta. En rik man byggde den till sin älskade hustru från Tyskland för att hon skulle känna sig hemma. Taj Mahal, Kina slott, en låtsasborg -- vad har inte män med pengar byggt till sina hustrur.

Jag missade det finaste i Partille, har jag förstått efteråt. Partille bokhandel har en avdelning modellerad på den berömda boklådan Shakespeare and Company som låg i Paris på Gertrude Steins tid.

Vad händer mellan R och H?

Den här sittande flickan passerar alla som går förbi Kulturhuset i Stockholm. På sockeln hittar jag inga upplysningar men i Dagens Nyheter nyss fick jag veta att statyn har titeln Lärjungen och är gjord av Peter Linde 1988 med den egna dottern som modell. Ska minna om att här låg en gång Kungliga Gymnastiska Institutet.

När jag tog bilden tänkte jag inte på att titta uppåt. Det är först nu jag ser fasadklättraren mellan R och H. Kan någon säga vad som pågår?

Griis i Backe

Såg att veckans morgonandakter kommer från Grisbacka kyrka. Det finns roliga namn. För flera år sedan skrev Kerstin Kåll, uppskattad kåsör på Dagens Nyheters Namn-och-Nyttsida, om släkten Suursill. Hon hade hittat Suursillar över hela världen. Erik Sidenbladh, gift med Eva Bonnier, var en Suursill vill jag minnas.

Jag är ingen Suursill men det finns en Griis långt tillbaka i släkten. Om man kan heta Svinhufvud kan man väl heta Griis. Görel Kristina Griis låter riktigt stiligt. Ändå kommer jag kanske inte att byta namn. När jag söker på Eniro hittar jag inte heller någon Griis (även stavat Grijs) fast vi måste vara rätt så många ättlingar vid det här laget.

Vid mitten av 1500-talet bodde tre bönder med namnet Griis i Backe utanför Umeå. Kanske var de bröder eller kusiner, ingen vet. Och ingen vet varifrån de hade sitt namn. De utredningar jag har sett på nätet slutar med att man inte kan fastställa varifrån namnet kommer. Griis i Backe blev Griisebacka och därefter Grisbacka.

Idag är Grisbacka ingen bondby utan en stadsdel som för några år sedan utan framgång ville få byta namn. Bilden visar vildsvin i ett hägn vid Öster-Malma i Sörmland.

Kunglig fruktlund vid Haga slott

Här är ett scoop som hovreportrarna har missat: kronprinsessparet håller på att anlägga ett grönsaksland och en äppelträdgård vid Haga. Jag råkar veta att de fick min pomologi Svenska äpplen i bröllopspresent. Paret har förstås bläddrat i den och blivit rejält inspirerade ........

Victoria och Daniel, som vet allt om vikten av att hålla kroppen frisk och glad med motion, vill att familjen ska äta obesprutade grönsaker och äpplen av högsta kvalitet från egen trädgård. Det står tjugotalet nyplanterade träd i fruktlunden på Haga och i förra veckan överlämnade två representanter från Knivsta hembygdsgille den exklusiva sorten Noors glasäpple.

Sommaren 2005 dog det enda kända trädet av sorten. Tursamt nog hade G dessförinnan hämtat ympar av Noors glasäpple och nya små träd höll på att växa upp. G skulle som sortens räddare ha varit med vid överlämnandet på Haga men blev tyvärr sjuk.

I hembygdsgillets skrivelse till hovet påpekade man sortens anknytning till den kungliga familjen. Prinsessan Eugénie, dotter till Oscar I, var nära vän till familjen Hermelin på Noors slott och måste flera gånger ha njutit Noors glasäpple vid sina besök hos familjen på slottet. Så borde inte det trädet stå på Haga? Hovmarskalken hörde av sig och tackade ja.

Det finns några lediga platser i fruktlunden på vid Haga. Föder kronprinsessan en dotter, föreslår jag att föräldrarna planterar Prinsessäpple, en vacker sort. Blir det en son kan man välja Friedrich von Baden som är döpt efter storhertig Friedrich von Baden, far till Gustav V:s gemål drottning Victoria.

Hergés historia

Nio och tio stockholmare är nöjda med sina liv, visar en undersökning gjord av Statistiska centralbyrån som frågat 8 000 länsbor 18-85 år. Nio av tio, det är inte så illa. Kanhända är det ännu fler ute i landet där man slipper allt pendeltågstrassel.

Varje dag försöker jag att vara nöjd med min lott. Men det kan inte hjälpas, jag är avundsjuk på alla som har en tvilling. Tänk att växa upp med en identisk syster, att vara så nära någon – en blick bara och min syster hade förstått direkt. Jag skulle haft dubbelt så stor garderob (alla hennes kläder skulle ha passat mig och vice versa), dubbelt så många vänner och dubbelt så många böcker. Så praktiskt när man ska köpa något -- bara att be systern prova kappan så ser man om man passar i den. Vi skulle alltid ha firat jul ihop som vuxna......

Pappan till Georges Prosper Remi, belgaren som under namnet Hergé skrev och tecknade Tintinböckerna, var enäggstvilling. På kvällen brukade modern Elisabeth ställa några små frågor till mannen för att vara säker på att hon inte gick i säng med fel tvilling. Man tror att pappa Alexis och hans bror Leon var förebilder för Tintins vänner töntarna Dupont och Dupond.

På fredag är det premiär för Steven Spielbergs animerade film om Tintin och vi läser om Hergé överallt. I Financial Times från 22 oktober, som jag läste på ett hotell i Göteborg i lördags, fanns en stor artikel. Den berömde tecknaren talade aldrig om sitt ursprung och det var först efter hans död 1983 som journalisterna började rota.

Finns det inte ett smått aristokratiskt drag över Tintin? Hergés pappa och farbror föddes 1882 av en ung ogift kvinna som arbetade för en baronessa på ett slott i Belgien. Vem fadern var avslöjades inte. Men det bör ha varit någon högt upp för baronessan lät mor och barn bo på slottet tills tvillingarna var 14 år. I Belgien är man viss om vem som var pappan: den ofta återkommande gästen på slottet kung Léopold II.