Om reflexbehandlade glasögon

När kompisen Carin började se dåligt gick hon till optikern men det var inte hennes ögon som blivit sämre utan glasögonen som börjat krackelera. Reflexbehandlade glasögon kan göra det.

Optikern varnade Carin för att stå med glasögonen på framför öppen ugnslucka med utströmmande hetluft. Min egen optiker, som jag kollade upp med, tipsade också om att inte spola brillorna med hett vatten.

Fjärilssommar

Så livad man blir av de sammanträffanden som uppstår ibland. I går la jag in min bild av den vackra vinbärsfuksen och några få timmar senare kom posten och jag fick till min överraskning en bok om fjärilar från vännen Göran Bergengren. Fjärilssommar heter hans nya bok och i den ger Göran -- mästare på att skriva på samma gång poetiskt och lärt om djur och natur -- 42 fjärilar var sin ingående presentation.

Den läckra lilla boken är en fröjd att läsa. Jag slog på en gång upp vinbärsfuks och vet nu att fjärilspuppan är grant färgad -- en liten kavallerist, skriver Göran -- och att vinbärsfuksen är en bokstavsfjäril, det vill säga bakvingarnas undersida visar en bokstavsliknande teckning. I vinbärsfuksens fall är det ett vitt C, eller  komma om man så vill (du ser detta C på bilden som jag la in i går). Det engelska namnet är  Comma-butterfly och i Danmark kallar man fjärilen Det hvide C.

Göran Bergengrens stiliga hund Snöflinga har blå ögon. Här är de båda på en bild från förra året.  

En andra chans

A Second Chance är rubriken för en av Lydia Davis noveller. Den består av bara fem meningar  men de är proustianskt långa -- Davis har översatt Marcel Proust -- och handlar om den önskan man kan ha att få göra om en sak i livet. Det får man aldrig, gjort är gjort, men tänk om man fick, så mycket klokare man skulle handla och så mycket nöjdare man skulle vara med sig själv.

Jessika Gedin frågade Lydia Davis i programmet Babel om inte hon kunde få vara huvudperson i en  novell av författaren. Davis såg tveksam ut. Jag hade också velat göra bestående intryck på den berömda författaren men missade min chans. Jag visste att jag skulle be Davis signera min bok Collected Stories by Lydia Davis den där kvällen hon var på Kulturhuset och jag borde ha förutsett att hon skulle be mig bokstavera namnet. Varför hade jag inte tänkt ut ett begåvat sätt att bokstavera? Finge jag göra om det, skulle jag använda alla udda ord jag kan. Till exempel G like in gogmagog, O like in omphalos, R like in rumbustius, E like in eupeptic and L like in lugubrious. Det skulle ha fått Davis att skratta och hon skulle ha åkt hem och berättat för sina vänner om vilka konstiga namn man hittar i Sverige.

Nu tog jag till mansnamn -- om jag ändå hade använt mig av kvinnonamn -- men fick till det mot slutet: "L like in lion". Författaren log och sa: "That was selfrevealing". Kan hon ha sett att jag är  gammal huskatt? Med drömmar om styrka och snabbhet.

Fjärilen på bilden är en vinbärsfuks som landade på trappräcket. Den kunde Lydia Davis ha gjort mycket av.

Lydia Davis, miniatyrist

Någon som såg teveprogrammet Babel i går kväll? Min favoritförfattare Lydia Davis medverkade och henne hade jag förmånen att lyssna på också i torsdags när hon samtalade med Daniel Sjölin på Kulturhuset i Stockholm. Sjölin bar skrynkliga kläder och såg ut att komma direkt från en stund i lekparken med barnen, Lydia Davis hade grå långbyxor, mönstrad tröja, grå kofta och bekväma sommarskor.

Den stora hörsalen var fullsatt så det är tydligt att vi är många som uppskattar den här skarpsynta författaren som visserligen har skrivit en roman men är känd för sina miniatyrer, korta noveller som kan vara från flera sidor långa till att bestå av bara en eller två meningar. Kvinnan som satt bredvid mig hade kommit till Kulturhuset därför att hon var såld på Paul Auster som hon tyckte att hon hade något gemensamt med och en författare som hade varit gift med honom, som Lydia Davis har, måste ha något.

Lydia Davis signerar på Kulturhuset

 Lydia Davis har verkligen något. Båda hennes föräldrar var författare men själv ägnade hon sig först  åt musik -- piano, fiol och gitarr -- för att så småningom börja skriva. Först ville hon författa som Mansfield och Tjeckov (jag tror hon nämnde Beckett och Proust i teve) men ändrade sig när hon blev klar över att hon kunde skriva på sitt alldeles egna sätt, komprimerat, utan dialoger. Davis är en observatör som söker det exakta uttrycket och säger själv att hon är trist att promenera tillsammans med för hon stannar och tittar hela tiden, hon vill se alla detaljer i vad som finns efter vägen. Sjölin hade räknat till sju noveller om flugor som Davis har skrivit och ja, hon kan stå mycket länge och se på en fluga.

Hon skriver också ofta om mödrar och hennes intervjuare frågade varför. Svaret var att det är komplicerat med mödrar  -- hon hade själv aldrig träffat någon kvinna som sagt att hon och modern  hade en underbar förståelse och alltid varit väldigt goda vänner.

Det är mycket humor i texterna och Sjölin frågade om hon skrattar när hon fått till något roligt. Nej, men hon ler kanske. Ibland är det först efteråt som hon ser att det blev roligt.

Från min trädgård 9/12 -- nallon

 

I min trädgård mognar björnbär. Räcker inte till nallonsylt men kanske nästa år....

När strömmen går

Skönt att allt i ett hem ännu inte drivs med elektricitet. När strömmen går, som den gjorde i går kväll, kan man fortfarande gå på toaletten och spola, precis som vanligt. Man kan tvätta händerna också. Man kan dricka ett glas vatten. Man kan använda telefonen och ringa folk för att söka sympati men man får ingen, man får höra att man ska tända levande ljus, ta fram mobilen och lyssna på musik och det skulle man göra om den bara vore laddad.

Man går fram till fönstret för att se om det är svart i andra hus. Det känns inte snällt, men man vill ha meddrabbade, man vill inte vara ensam om att sitta i mörker för det skulle kännas som om man  straffades för något och man vet inte vad det är; makterna är ute efter mig skulle Strindberg ha sagt och Bergman skulle ha talat om dämoner.

Till slut fyller man en varmvattenflaska och går och lägger sig men först sedan man tittat upp på  stjärnorna som tycks stråla mer intensivt när det är svart utomhus. När man vaknar, lyser det överallt i huset.

Enminutsjobb

Idag ska jag göra enminutsarbeten. Finns det jobb som bara tar en minut? Jag vet många. Har en korg där jag slänger allt möjligt löst och svårsorterat. Korgen är tänkt som en mellanstation där en sak får ligga i väntan på sin slutliga destination. Bara det att väntan  kan bli lång.  I korgen hittar jag:
en bruksanvisning för min fem år gamla kontorsstol
en liten påse skruvar
en konstig svart påse som jag trodde att jag skulle ha nytta av
en liten blå anteckningsbok där det står "The whiter the bread, the sooner you are dead"
ett kuvert med påskriften "Till G" som rymmer sex år gamla foton
ett block med kölappar
en cigarillask (milda Bellman Siesta cigariller -- Siesta köps mest, pröva en gratis så förstår ni varför!) med ett trasigt oäkta pärlhalsband,  jag trodde att jag skulle dekorera något med pärlorna  
en gammal tennisboll tänkt att roa besökande hundar med
en plastpåse med namnlappar

Att ta upp en sak ur korgen och bestämma sig -- kasta eller förvara på annan plats -- tar en minut. Men kanske kommer påsen att ta längre tid -- har jag verkligen ingen användning för den?

Låt kunden välja

Jessika Gedin var upprörd i senaste programmet av Spanarna: Varför ska hon tvingas höra en lång utläggning om smaktoner och ingrediensernas förträfflighet innan hon, som är vrålhungrig, får äta sin beställda mat på restaurangen?  Kan hon inte någon gång få börja äta direkt? Kan hon inte själv få avgöra hur maten smakar?

Att säga till servitören på ett vänligt sätt att man avböjer en presentation -- man är svulten och vill äta sin mat medan såsdropparna på tallriken är varma --  är lika svårt som att säga till en ny hårfrisörska -- som kan kasta sig över en redan i hårtvätten med frågor om var man bor, vad man sysslar med, hur sommaren har varit, hur hösten kan tänkas bli --- att man bara vill luta sig tillbaka, koppla av, vara tyst och njuta av att bli omskött.

Varför inte så här: Precis som man alltid frågar hur steken ska vara, frågar servitören om kunden vill ha en lång presentation, en kort presentation eller ingen presentation alls.

Bilden, tagen för två år sedan, visar sopplunch med bröd på Courtauld Gallery i London.

Bristfällig märkning

När ska våra butikskedjor börja visa intresse för den fina svenska frukten?  I går såg jag äpplen av sorten Discovery i min närmaste livsmedelsbutik. "Svenska äpplen" stod det och inget mer. Vilken sort det handlade om var inget man ville skriva ut.

Ok, skriv bara "Svenska äpplen".  Men ta då också bort namnen Jonagold,  Gala, Red Delicious och Golden Delicious och kalla dem "Importerade äpplen".

Ur Ockulta dagboken 1904

 I början  av september 1904 är August Strindberg dystrast av de dystra.


3 september
Lifvet är så sorgligt fult, vi menniskor så afgrundsaktigt onda, att om en författare skulle skildra allt hvad han sett och hört kunde ingen stå ut att läsa det. Det finns saker jag minns mig ha sett och hört, hos goda, aktningsvärda, omtyckta menniskor, men som jag strukit ut, aldrig förmått mig omtala, och icke vill minnas. Uppfostran och utbildning tycktes bara vara masker på djuret och dygden förställning. Det högsta vi komma till är att dölja uselheten.
----
Lifvet är mig ett straff! Ett helvete; för somliga en skärseld, för ingen ett paradis. Man rentav tvingas göra ondt och pina sina medmenniskor. Bara sken och villor, lögn, trolöshet, falskhet, autokomedier. "Min käre vän" är min värste fiende. "Min älskade" borde skrifvas "Min hatade".

6 september
Bref från Harriet, deri hon förödmjukar sig, vill lemna teatern och stanna hos mig; men jag hade redan skifvit till Millar att börja skilsmessan.
Gökklockan hos grannen hördes åter slå. Brukar båda ondt.

12 september
Såg en kalk på salsgolfvet. Dyster och bitter stämning. Har varit sjuk och tagit malört ett par dagar. Samma dofva intryck som septemberdagarna 1901.

Svart fläder

Nu mognar fläderbären. Svarthylle heter det på norska. På resan till Gotland nyss träffade jag Jorunn och Sven Gundersen från Norge som lärde mig att den som har svarthylle på sin tomt har en skyddsängel. Aldrig ta bort en fläderbuske i trädgården, sa Sven.

Sorgligt, Sabuni

Tänk att man ska behöva vara med om detta. Nu kommer kommissionären för EU-rättsliga frågor Viviane Reding att snart lägga fram ett lagförslag som säger att statliga företag och privata storföretag måste ha minst 40 procent kvinnor i styrelsen, annars riskerar de böter.

Då driver Storbritannien tillsammans med Sverige  en kampanj mot en sådan  EU-lag! Den svenska regeringen menar att det av sig självt, utan kvoteringslag, ska komma in fler kvinnor i styrelser. När då, om 100 år? Så länge kan vi inte vänta. I Norge har man en lag om kvotering och där är  nu 40 procent av styrelseledamöterna  kvinnor.

Vi tjänar alla på att svenska företag och organisationer har väl fungerande styrelser. En styrelse är   en arbetsgrupp och det är väl känt att arbetsgrupper fungerar bäst om båda könen är representerade.

Flickor går ut från gymnasiet med bättre betyg än pojkar. I dag är det fler kvinnor än män som läser på universitet och de gör bäst ifrån sig. En duktig styrelse bör omfatta de bästa krafterna på området och då är det självklart att man ska välja in kvinnor. Så går det inte till i dag när andelen styrelsekvinnor i landet ligger på bara strax över 20 procent.

Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (folkpartist) har deklarerat att  den svenska regeringen ska göra vad den kan för att stoppa en könskvoteringslag i EU! Man tar sig för pannan när man inser att förstockade politiker inte begriper att jämnare könsfördelning i styrelser skulle främja utvecklingen av svenska företag.

Ska vi ses?

Välkommen till Sigtuna museum den 7 september kl 14 när det är vernissage på utställningen av Ingrid af Sandebergs akvareller till min bok “Svenska äpplen”! Konstnären är på plats liksom jag själv. Det blir en vacker utställning och muséet kommer att dofta av färska äpplen!

Utställningen pågår till 7 oktober.
 

Från min trädgård 8/12 -- Amandine

Amandine är ett vackert namn och jag vet en liten flicka i Stockholm som heter så. Det finns också en avlång, tunnskalig, mycket fin potatissort som heter Amandine och som jag odlat de senaste åren. En enda sättpotatis har gett bortåt 1.5  kg  i år,  det kallar jag utdelning. Amandine ska dessutom vara motståndskraftig mot potatiskräfta.

Konstnären Tyra Lundgren

Problemen hopar sig på Gotland.  Nu har avverkningen av Ojnareskogen tillfälligt kunnat stoppas, men kommer finska Nordkalk att fortsätta skövlingen senare för att till priset av stora risker för miljön tjäna grova pengar på kalkbrytning?

Visby ringmur är också en källa till oro, den har på sina ställen svåra skador som måste lagas snarast innan det rasar ännu mer.

Som om inte det var nog, har träden på Gotland (liksom på andra håll i landet) drabbats av olika sjukdomar. Man ser sjuka almar och sjuka askar överallt; även ekarna på ön har börjat visa skador och det är mer än sorgligt.

Fredrika Bremer

Grevens trädgård, Paris 1920

Självporträtt från 1923

Vill boende och besökare i Visby glömma alla bekymmer för en stund kan de gå till Gotlands konstmuseum i Visby. Där visas målningar, fåglar och andra verk av den mångsidiga konstnären Tyra Lundgren (1897- 1979). Hennes  pappa föddes i Visby och hon är begravd på Fide kyrkogård på Gotland.