Flow är att springa som ett rådjur

 

Avslutande paneldiskussion med forskarna Hanna Damasio, Antonio Damasio och Mihaly  Csikszentmihályi

Våra universitet och högskolor har tre skyldigheter: att utbilda, att forska och att sprida kunskap till allmänheten. I det sistnämnda syftet bjöd Karolinska Institutet nyss på ett heldagssymposium -- med titeln Brain and Culture -- i tjusiga Aula Medica då alla fick vara med och lyssna.

Det var en dag med avancerade föredrag varvade med musikinslag. Tänk att få möta den världsberömde hjärnforskaren Antonio Damasio och hans fru Hanna. För att inte tala om att den ännu mer berömde ungersk-amerikanske psykologiprofessorn Mihaly  Csikszentmihályi (mihaj tjiksentmihaj)  -- en lite böjd man med buskiga ögonbryn, vita polisonger och vitt skägg som var klädd i grå t-tröja och mörk kostym -- var där och höll ett föredrag om Flow and the Quality of Life.
Csikszentmihályi berättade att hans två bröder dog under den ryska ockupationen av Ungern. Vad gör en människa efter att något sådant hänt? Man kan leva vidare som ett ting som som flyttar runt  eller man kan ta sitt liv i sina egna händer, sa han.

Vad är flow? Forskaren Georg Klein, Csikszentmihályis vän (som dog förra året) uttryckte det så här:
--- När jag kan koncentrera mig på mitt arbete känner jag mig som ett rådjur som springer i en backe full med med blommor.

Ja, säger Csikszentmihályi, flow är to work at your heart´s content. Det kommer när man är mitt inne i ett arbete som man är uppslukad av. Man förlorar känsla för tiden ---- det finns inget förflutet och ingen framtid.  Kan alla känna flow? Ja, men det kommer lättare till vissa.

Mihaly  Csikszentmihályi håller föredrag  i Aula Medica

Herman Wouk 102 år i dag

Musiker blir ofta riktigt gamla (gäller inte rockmusiker), men det blir sällan författare. Ju större författare, desto mindre chans att nå hög ålder. August Strindberg dog när han var 63, Ernst Hemingway blev 62, Gustav Flaubert 59 och Marcel Proust blott 51 år.

Men det finns förstås undantag. Den judiske författaren Herman Wouk, som skrev den Pulitzerprisbelönade romanen Myteriet på Caine, fyller 102 år idag.  Gratulerar! Häromåret kom hans självbiografi med titeln Sailor and fiddler, reflections of a 100-year-old  author.

Icelandair landar sent

Världens bästa och sämsta flygbolag, sett till hur bra de är på att hålla tiden, har utsetts  av dataföretaget Flightstats. Sämst av de sämsta är israeliska El Al.och Icelandair kommer tvåa.

Drygt 41 procent av Icelandairs flighter landade senare än planerat på sin destination förra året. Det förvånar mig inte det minsta. Det förvånar inte någon som besökt Island. Islänningarna är supertrevliga, de bygger fina badhus med hett vatten från jordens inre och de stickar varma, vackra lopapeysi-koftor med ok. Men de kan inte hålla tiden.

Alla turister har erfarenhet av det här: på avresedagen står man och väntar på den lilla flygbussen  som ska ta dig till den stora flygbussen lite utanför stadskärnan. Bussen kommer inte. Man väntar och väntar men den kommer inte. Till slut tar den nervöse turisten en taxi. Hen gör nämligen misstaget att tro att den stora flygbussen ska avgå efter tidtabell. Det gör den inte. Stor eller liten, båda bussarna är lika försenade. Flyget, i sin tur, det går när det går.

Isländska karlar och konur klar sig självklart i lopapeysi-kofta

På Island säger man så här: Om din vän bjuder dig till sitt bröllop dagen efter bröllopet, då är han ute i god tid. 

Sprutande fontäner med hett vatten är ett stiligt, isländskt naturfenomen

Nya tider för piggor och suggor

Det finns klassiker man alltid återvänder till. Jag tänker på Det susar i säven av Kenneth Graham, Alice i Underlandet av Lewis Carroll och Nalle Puh av A A Milne. Jag läste aldrig de här böckerna som barn men har tagit skadan igen som vuxen.

Lena Landströms fyra böcker om piggor och suggor  (med omslag och illustrationer av Olof Landström) kommer också att få klassiker-status och bli lästa om och om igen. Lena är min vän, så jag är jävig, men fler tycker som jag. Bibliotekstjänst (Btj) har nyss publicerat en berömmande recension av den senaste boken Nya tider för piggor och suggor (som kom förra månaden) och skrev bland annat "Det här är fantastisk läsning". Precis vad jag tycker. 

Texten utmärks av underbar humor, fyndighet och medkänsla för svaghet (som påfrestande stort mått av hurtighet eller benägenheten att bli fördjupad i en bok när det är dags att städa). Läsaren uppslukas av tillvaron för de små liven därnere vid marken och när det stora hotet uppenbarar sig i form av AB Dyvel och Borr, som vill bygga en modern semesteranläggning med stugby och restaurang och dansbana med musik både natt och dag, blir jag orolig. Ska suggfamiljens hus behöva flyttas och skolan läggas ned för att inte vara i vägen för stordyvels turistprojekt?

Jag säger inte mer, men kan berätta att det slutar bra. Btj-recensenten skriver att hon längtar efter nya berättelser och det gör jag med. Men Lena säger nej, hon hade planerat för fyra verk och fler kapitelböcker om suggor och piggor blir det inte. Här är de andra tre böckerna i serien: Piggor och suggor från 2009, Den mystiska bulan från 2011 och Mittvinter från 2012.

Leka vid matbordet

Man ska inte leka vid matbordet. Barn ska inte leka vid middagsbordet utan äta sin mat. Vuxna gör också klokt i att inte leka under middagen. Det kan gå illa annars. Det visar den italienska filmen Vad döljer du för mig? i regi av Paolo Genovese. Ett gäng medelålders italienare  -- några par och en frånskild man -- äter middag tillsammans när de bestämmer sig för att leka öppenhetsleken: de lägger sina mobiler på bordet och alla måste låta de andra höra alla meddelanden som kommer under kvällen.

I filmen är det som i sagan, allt kan hända. Det råkar komma en rasande massa meddelanden den här kvällen. Även samtal och sms som man hade velat hemlighålla för fruar och äkta män. Tittarna får mycket att fundera på efteråt. Hur ska det sluta för paren? Varför vill terapeuten förstora sina bröst, hennes man kirurgen verkar inte tycka att det behövs? Varifrån kommer hennes nya örhängen? Hur många kvinnor kan en man vara otrogen med samtidigt? Kräks den unga kvinnan för att hon är gravid eller för att hon just fått reda på att hennes man gjort också en annan kvinna gravid? Hur många avslöjanden tål ett äktenskap?

De flesta ljuger ibland -- vita lögner är de vanligaste -- men vissa ljuger ofta, flera gånger varje dag. Det kan ligga i generna, vet man idag. Genetiskt identiska tvillingar har lika stor benägenhet för att ljuga. Ja, enäggstvillingar har samma tendens att ta till lögner även om de separerades vid födseln och har växt upp i skilda hem.

Hur bli av med Trump?

Bara 40 procent  av befolkningen i USA är för sin president, visar en undersökning. De övriga 60 procenten går i spänd väntan för vad som kan hända härnäst. Nu har Donald Trump sparkat FBI-chefen  James Comey vilket måste ses som en despotisk gest och ett angrepp på amerikansk demokrati.

Hur göra sig av med den sittande amerikanske presidenten? Det är en fråga som diskuteras i senaste numret av The New Yorker (8 maj, 2017). Man flyttar inte så lätt på en äldre man som är 190 cm lång, väger 107 kilo och har blivit vald till Förenta Staterna högste ledare.

Trumps motståndare pekar på underligheter i hans tal och beteende. Han är för våld och tortyr. Han skryter om sexuella övergrepp. Amerikanska psykologer och psykiatriker drar sig för att bedöma politiker sedan den gången 1964 när mer än tusen psykiatriker uttalade att Barry Goldwater var olämplig som president och kallade honom störd, impulsiv och paranoid. Goldwater stämde för förtal och vann. Därefter antog The American Psychiatric Association sin så kallade Goldwater-regel som säger att man inte får diagnostisera någon utan att ha träffat personen ifråga och man får inte utan lov sprida vad man vet om en persons hälsotillstånd. Rimliga regler, kan man tycka.

Nu har ändå mer än 50 000 psykologer och psykiatriker kommit till slutsatsen att viktigare än Goldwater-regeln är skyldigheten att varna när en person riskerar att skada andra människor. De har skrivit under ett uttalande som säger att Trump är "too seriously mentally ill  to perform the duties of president and should be removed". 

Läser att The Victoria and Albert Museum i London har införlivat protestmössan the pussy hat i sina samlingar. Det är alltså den rosa mössan som stickades och bars av tusentals kvinnor i den stora protestmarschen mot Donald Trump dagen efter  presidentinstallationen. Det borde vara dags att ta fram mössorna och marschera på nytt.

Nässlans dag

Det är nässlans dag i dag och den kunde inte ligga bättre i almanackan. Här i Mellansverige hittar vi prima nässelskott i markerna. G och jag skördade så mycket vi kunde av den dyrbara grönskan häromdagen. Det var viktigt att få ihop en rejäl skörd för nästa månad kommer en ung amerikan som fick nässelsoppa när han förra gången var på besök -- för så där 25 år sedan -- och har önskat sig det igen. Det är många goda och nyttiga maträtter som folk over there inte förstår sig på att laga till.....
 
G:s metod är att klippa av skotten med sax och lägga i kasse. Jag river istället av skotten och får ihop mycket mer på samma tid, men har sedan lite rensningsarbete att göra hemmavid. Vi plockar med trädgårdshandskar som har gummerad insida. Det blir svettigt, men man bränner sig inte. Innan man tar itu med rensningen, är det bra att låta skotten ligga utbredda på en långpanna ett tag, då slocknar de brännande nässelhåren som annars fastnar i huden och ger obehag i flera timmar.

Medan jag rensar bort svalörtsblommor, vissna löv och torra pinnar lyssnar jag på Våren av Vivaldi. Sämre kan en människa ha det. 

Var vi plockar nässlorna? Inom gångavstånd från hemmet. Mer säger jag inte. Goda nässelställen är lika hemliga som svampställen.

För ett par år sedan läste jag i Expressen hur man hanterar brännsveda från nässlor: lägg en bit tejp på huden. När du sedan river av den följer de små otäcka brännhåren med. Försöka duger.

Ikea har nya planer

Jag har ingen aning om hur maten smakar på Ikea  -- jag har aldrig varit på Ikea -- men jag läste i The Times (29 april 2017) att nära en tredjedel av kedjans besökare inte kommer för att köpa möbler, klädhängare, doftljus eller annat utan för att äta där. Maten är billig -- tidningens reporter betalar 45 engelska pund för en trerättersmåltid för fyra personer. Han har vissa kommentarer vad gäller textur och sötma -- jordgubbstårtan är intensivt söt, likaså senapen  -- men verkar tycka att familjen får valuta för pengarna. Laxen och potatismoset får tummen upp.

Ikea tänker nu öppna fristående restauranger som enbart säljer måltider, inget annat (fast vem vet, kanske kommer man att kunna köpa servetter med sig hem?). Ledningens förhoppning är att om några år ska folk säga till varandra: "Ikea har bra mat. Man säljer visst möbler också".

Vad kommer restaurangerna att heta? Det har man ännu inte avslöjat. Din gissning är lika bra som min. Jag tror starkt på SVEA.

På Charleston

Det var kväll och nästan mörkt. Här och där i landskapet -- som utgjordes av skogar, små sjöar och slingrande vägar -- sågs flammande bål. Det såg hedniskt ut. Som om människorna kanske meddelade sig med sina gudar med hjälp av eldar. Men det var Uppland på Valborgsmässoafton som jag fick uppleva när jag flög hem efter några dagar i södra England. Jag missade det stora valborgsmässobålet (som alltid byggs ute på Sigtunafjärden) men hade nöjet att se massor av brasor från luften.

Charleston, det stora hus där Vanessa Bell bodde med sin familj

Ateljedelen på Charleston till höger. Här arbetade Vanessa Bell och Duncan Grant tillsammans varje dag.

Det viktigaste med resan till England var att få komma till Charleston, Vanessa Bells konstnärshem. Precis så intressant och vackert som jag hade föreställt mig det. En fantastisk guide -- en superkunnig, entusiastisk, äldre dam -- visade oss runt. Hon visste allt om Vanessa (syster till Virginia Woolf) och hade flera gånger träffat sonen Quentin Bell som suttit ned med henne och berättat alla möjliga historier om livet på Charleston.


Den stora dammen som ligger nedanför huset måste ha varit en underbar lekplats för sönerna Bell när de växte upp. 












Detta ser ut som Duncan Grant skulpterad av Vanessa Bell, men jag vet inte säkert. Inte heller vet jag vem som tillverkat växtbehållaren nedan.