Pokémon nu även i Sigtuna

Nu är det farligare än någonsin att gå strandpromenaden i Sigtuna. Inte bara det förfärliga att cyklister är tillåtna att susa fram bland de promenerande. Inte bara att de som cyklar eller promenerar eller svischar fram på snabba brädor kollar sina sms och är avstängda för världen. Nu har också alla människor laddat upp Pokémon och då varken man ser eller hör.

Tips till Pokémonspelare: det finns horder av monster längs promenadvägen från våffelserveringen till minigolfbanan. Eftersom jag kände tilltagande FOMO (fear of missing out) bad jag en liten kille visa mig några. 

Första Pokémon-skämtet hittar jag i The New Yorker. En entusiastisk mäklare säger till ett par som tittar på en lägenhet:
--Jag vet att det är en liten och dyr lägenhet, men vänta tills ni ser alla Pokémon-monster som finns här.

Från min trädgård --1

En bekant ringde mig och bekände färg:
--Jag är frukt- och bärberoende.
Jag kunde bara svara att jag har samma problem.  Men dyrbarare och mer destruktiva  beroenden kunde ha drabbat oss och nu är en underbar tid. Fullt av bär i markerna och i trädgården.

Det stora glädjeämnet vid sidan av äppelträden har blivit en mullebuske, Morus australis, som jag varmt kan rekommendera. Min buske blir 5 år i höst och ger mängder av sagolikt goda bär, som mognar efterhand under lång tid, åtminstone en och en halv månad, och kan skördas var eller varannan dag. Både buske och bär är friska, helt utan angrepp. Bären är lätta att plocka och det lilla gröna skaftet behöver inte rensas bort.


 Mullebuskens bär dyker upp överallt på grenarna. Den röda färgen övergår till svart vid mognad.

Orienterare lika ansiktsblinda som vi andra

Läste en intressant artikel i SvD i dag om att orienterare är skrala på att känna igen sina kända landslagsorienterare. Jag är säker på att TT hade fått samma svaga resultat om de undersökt ansiktsigenkänningsförmågan hos skidåkare, kanotister, kulstötare, handbollsspelare eller vilka svenska sportmänniskor som helst.

Varken TT eller journalisten Anders Hansson tar med handikappet ansiktsblindhet  (prosopagnosi) i beräkningen. TT:s undersökning bekräftar vad jag blev varse för flera år sedan när jag skrev min bok “Vem var det där? En bok om ansiktsblindhet”: en väldigt stor procent av vårt svenska folk är drabbad av ansiktsblindhet. Idrottare eller inte, många av oss känner tyvärr dåligt igen folk.

Tidigt lärande gynnar de små

I år är ett riktigt morotsår. Överallt i markerna runt Sigtuna ser jag de vita blommorna hos vild morot, Daucus carota.

För längesedan hade jag en granne som tyckte om att lära sin lilla dotter olika saker. Kanske såg jag det som väl ambitiöst att lära tvååringen räkna till 20 på engelska, men min granne var rätt ute när han insisterade på tidig inlärning. 

 

Barn som tidigt får lära sig nya saker blir mer intresserade av att lära sig nya saker som vuxna eftersom personligheten kan påverkas av tidigt lärande, tror forskare vid Linköpings universitet. Där har man genomfört en serie inlärningstester med små kycklingar.  I ett test fick kycklingarna lära sig att skilja mellan färger för att få belöning, så kallad associativ inlärning. I ett annat test stimulerades den rumsliga, spatiala, inlärningen då kycklingarna lärde sig räkna ut att belöningar finns gömda bakom ett hörn. 

Kycklingarna fick lära sig en mängd olika saker under veckorna av tester. När de blivit vuxna (vid cirka fem månaders ålder) jämförde forskarna deras beteende med en grupp fåglar helt utan liknande erfarenheter av inlärning. De fåglar som stimulerats till inlärning redan tidigt under uppväxten var mer uppmärksamma på omgivningen när de sattes i en ny miljö.

Forskarna menar att den tidiga inlärningen ökade fåglarnas intresse för att utforska och undersöka nya situationer som vuxna. Den tidiga stimuleringen påverkade fåglarnas personlighet som vuxna.

 

Studien publiceras i Behavioural Processes.
Zidar J, Sorato E, Malmqvist A-M, Jansson E, Rosher C, Jensen P, Favati A, Løvlie H. Early experience affect adult personality in the red junglefowl: a role for cognitive stimulation? Accepted in Behavioural Processes, Special Issue.

När den vilda morotsblomman blommat över sluter den sig i en kvast.

Gutenbergsparentesen slutar nu

Vi stod där i fredags utanför biblioteket i Sigtuna och ryckte i dörren -- en mamma, hennes tioåriga flicka och jag. I svårt oroliga tider som dessa måste fler än jag ha blivit ängsliga: hellre sitta hemma och läsa om främmande kulturer än att resa utomlands. Men biblioteket var stängt, här fanns inget att låna. Hur kan de göra så här, sa vi till varandra. På dörren kunde vi läsa i svart på vitt: stängt fredagar och lördagar.

Rosersberg är en tättbebyggd del av Sigtuna kommun. Där är biblioteket stängt varje dag hela sommaren. Det pratas mycket om läsfrämjande åtgärder -- att lära sig läsa och lära sig förstå en text är en mänsklig rättighet och den viktigaste grunden för ett fungerande demokratiskt samhälle  -- men den bästa läsfrämjande åtgärden, tillgång till ett bibliotek, struntar kommunen i. I Rosersberg bor flera hundra barn och nu kan ingen av dem låna böcker under hela sommarlovet.

Plötsligt förstår jag sammanhanget: boken ses inte som viktig längre. För beslutsfattarna på kommunen spelar det ingen roll om barn och vuxna har sämre möjlighet att låna böcker när det är semester och sommarlov och det finns tid att läsa. Lars Ole Sauerberg, som är professor vid Institutet för kulturvetenskap vid Syddanska universitetet i Odense, har myntat begreppet "Gutenbergsparentesen". Han menar att efter en lång period av muntligt berättande kom den revolutionerande tryckpressen och med den en ökande grad av läskunnighet och tillgång till böcker. Men nu har Gutenbergsparentesen varat i drygt 500 år och den tryckta boken börjar ersättas av digitala texter och sociala medier.

Människor surfar och instagrammar och spelar dataspel istället för att läsa. Hur formar det människor? Vad betyder det för en demokrati? Kommer minskad bokläsning att leda till mindre förståelse för andra och större klyftor mellan människor i samhället? Det finns mycket att oroa sig för.

När kyrkklockorna tystnar

Det här är fjärde året som vi gläder oss åt  den maffiga blomman A million bells, en petunia som är otroligt rikblommig och blir större för varje sommarvecka. Rekommenderas! Man får dock inte åka bort. En miljon klockor, det kräver mycket vatten.

G säger att nu är dagen 25 minuter kortare än den var 21 juni, sommarsolståndet. Snart en halvtimme kortare dag, det märks.

Ännu mer märkbart är att kyrkklockorna inte längre hörs i Sigtuna. Det är lika tyst som i Frankrike  efter revolutionen när kyrkorna stängdes, det blev förbjudet att ringa i kyrkklockorna och många klockor smältes ned för att bli till mynt och kanoner. Folkets uppror mot detta var dock så stort att förbudet kom att hävas.

Också den ryska revolutionen betydde att kyrkornas och kyrkklockornas tid var förbi. En stor kyrka i Moskva blev förvaringsplats för lejon, i en annan kyrka byggde man swimmingpool. Ute på landet kunde kyrkorna förvandlas till verkstäder för snickare och andra hantverkare. Att ringa i kyrkklockor förbjöds i lagen och de gamla klockorna togs ned, slogs sönder och gav material till traktorer och annat.

En av de tre kyrkklockor som förstördes när klockstapeln i Sigtuna brann den 29 juni var ett ryskt krigsbyte från 1580. Det påminner mig om att i rysk folkkultur ingick en föreställning om att kyrkklockan är ett levande väsen med magiska förmågor. Elif Batuman skrev om detta i en artikel i The New Yorker  från april 2009 som jag tog fram och läste på nytt i går.

En rysk kyrklocka skulle vara tillverkad så att den förmedlade Guds röst -- tonen skulle därför vara rik, djup och klar för hur skulle Guds röst kunna låta på ett annorlunda vis? I medeltida Ryssland menade man att klockringning hindrade den dödsbringande pesten från att sprida sig. I dag ger den ryske psykiatern Andrei Gnezdilov sina cancerpatienter "klockterapi" -- för att lindra deras smärtor låter han dem höra en särskild inspelning av ringande kyrkklockor och hävdar att det hjälper ungefär en tredjedel av patienterna.

Ja, ska man tro på ryssar hjälper klockringning mot nästan allt: jagar bort förkylningsvirus, renar luften, får linet att växa. Hoppas att vi snart kan sätta upp nya kyrkklockor i Sigtuna.

Ledsamt i Sigtuna

Svarta bjälkar är allt som återstår av den flera hundra år gamla klockstapeln i Sigtuna.

Kyrkklockorna i Sigtuna har brukat klämta för freden två gånger per dag, klockan 10 och klockan 15. Nu tystnar den ringningen. I går kom beskedet att klockstapeln, byggd på en järnåldersgrav, brann ned under natten till torsdagen. Två gånger i juni har någon eller några försökt bryta upp dörren till byggnaden. Det verkar som om ett tredje försök har lyckats och någon har eldat upp den gamla klockstapeln som ringt med sina klockor sedan 1608. Det inre av klockstapeln var mycket gammalt och byggt av grovt kärnvirke från medeltiden.

De tre klockorna är skadade och ska smältas ned för att utgöra material till nya kyrkklockor, var det besked som gavs i förmiddags vid ett möte på Klockbacken som samlade flera hundra ledsna invånare. Kan man bygga en tillfällig klockstapel nära kyrkan? En sådan sak är inte så enkel i Sigtuna med sin svarta jord; här måste varje bygge föregås av arkeologiska utgrävningar.