Virginia Woolfs dagböcker

Äntligen! Bokförlaget Granta har gett ut Virginia Woolfs dagböcker i fem volymer på nytt. Nu handlar det om tjockare volymer än när dagböckerna gavs ut första gången i slutet av 1970-talet. Detta är oavkortade texter och vi får läsa de partier som tidigare utelämnades av hänsyn till personer som fortfarande levde och kunde känna sig förtalade av Woolf. The English Bookshop i Uppsala tog hem volymerna åt mig och det ska bli spännande att läsa dagböckerna igen, i sin nya skepnad.

I Svenska Dagbladet kunde man i fredags (28 juli) läsa en mycket välskriven understreckare om Woolfs dagböcker skriven av Erika Vallin. Hon skriver: "Det fladdrar lite hit och dit. Författarens skiftande och ambivalenta inställning till skrivandet och livet. Meningarna bryts ofta av ett still, yet eller however. Virginia Woolf är lika kluven till sitt kön, sin klass och nationalitet som till James Joyce eller den blå klänningen som hon köpte på Bond Street". 

Ja, Virginia Woolf ville både vara en uppmärksammad del av Londons kulturliv och världen och hon ville vara ifred, få sitta ostörd med sitt viktiga arbete. Det arbete som höll henne uppe och skyddade henne från att slukas av mörk ångest och tankar på döden som en befriare. Tills det inte längre gick. Bara några dagar innan hon kastade sig i floden Ouse gjorde hon ett sista inlägg i dagboken. 

Erika Vallin har ett torkat almblad från Woolfs sommarhus Monk's House i en glasburk på skrivbordet. Jag har mina bilder därifrån. Här är  ett av de många äppelträden i trädgården vid Monk's House.