När jag senast åkte pendeltåg fick jag lov att lägga ned tidningen och sluta läsa för att inte väcka uppmärksamhet. Det var Grönköpings Veckoblad som jag fann så oemotståndligt rolig att jag skrattade högt där jag satt för mig själv.
Människor skrattar sällan åt roliga saker när de är ensamma, vi skrattar tillsammans med andra. Skrattet har en viktig social funktion och Sophie Scott, engelsk professor i klinisk neurovetenskap och skrattforskare, kallar det a social bonding behaviour.
Skratt, påpekar Sophie Scott, är den enda känslan som kan överväldiga oss till den grad att vi blir hjälplösa -- ett rejält gapskratt och vi blir fullständigt lealösa i kroppen, kan inte styra oss. Lyssna på en intervju med Sophie Scott i radioprogrammet Forskarliv den 14 februari och du får bland annat höra två engelska sportkommentatorer som inte kan sluta skratta i sändning; eftersom skratt smittar våldsamt, garvar snart vi som lyssnar.
Eller gå in på sr.se och hör professor Scott bli intervjuad av Lena Nordlund i Vetandets värld den 19 februari.
lördag 28 februari 2015
Män och kvinnor om skratt
"Skrattet" av Carl Milles, 1909 |
Det har påståtts att när en kvinna säger att en man har humor menar hon "jag skrattar åt hans skämt" men när en man säger att en kvinna har humor menar han "hon skrattar åt mina skämt".
Forskare vid University of Miami har frågat människor vad de satte högst: en partner som får dem att skratta eller en partner som uppskattar deras humor. Kvinnorna svarade att det var viktigast med en man som fick dem att skratta. Män däremot fann det viktigare med en kvinna som skrattade åt deras skämt.
Etiketter:
humor,
könsskillnader,
skratt
fredag 27 februari 2015
Underbar vetenskapsteater om vatten
Tänk att Dramaten har tagit hit en forskare ända från England för att ge oss pjäsen H2O! En kvinna som heter Zoe och kan allt om vatten och vätskor! Det är i Tornrummet som man får träffa Zoe och hennes assistent Mattias (Olle Jernberg) som är hygglig och tolkar allt till svenska. Men vänta, är det inte något med hennes språk? Talar en brittisk forskare så där? Dråj åjs, säger Zoe när hon menar kolsyreis. Javisst, den exentriska, entusiastiska, snälla vattenexperten från London är ingen annan än Emma Broomé som talar cockneyinspirerad engelska.
Detta är underbar, rolig vetenskapsteater. Barn och vuxna, alla lär sig väldigt mycket på 50 korta minuter. Har någon av oss tidigare tänkt på att när man har duschat är man våt utanpå, men man är alltid våt inuti? Av vatten, blod, kiss, snor och annat. När man med egna ögon har sett hur två väteatomer och en syreatom klänger tillsammans, har det fastnat hos en för alltid att så är en vattenmolekyl beskaffad. Att vattenmolekylerna glider omkring med stora mellanrum i rumstemperatur men smyger sig tätt, tätt intill varandra när det blir kallt, iskallt, kommer vi som såg det hända inte heller att glömma.
Det var utsålt i söndags när jag såg H2O. Den här föreställningen förtjänar fullsatt. Se den om du kan, med barn eller utan.
Vattenfontän på Dramaten. Ur bruk. |
Etiketter:
Dramaten,
vatten,
vetenskapsteater
torsdag 26 februari 2015
"Vem var det där?" på rean!
Så här långt har våren hunnit i Sigtuna |
Ett annat underbart fynd att göra på rean är "Århundrandets sommar 1913" av Florian Illies. Jag har läst den, men tänker nu skaffa ett eget exemplar. Välskrivna texter om allt möjligt som hände i världen det året.
Ett tredje tips är min egen bok om ansiktsblindhet "Vem var det där?" Passa på att köpa boken till reapris på Bokus eller AdLibris och ge den till någon av dina vänner som, liksom jag, glömmer ansikten.
Råd nummer ett till ansiktsblinda: berätta för alla om ditt problem. Hörde ni Jesper Rönnholm, segrare i "På spåret", berätta i rutan om sin ansiktsblindhet? Mycket bra, nu behöver ingen tro att det är snorkighet som gör att han inte hälsar på bekanta.
Etiketter:
ansiktsblindhet,
Lydia Davis,
prosopagnosi,
Århundrandets sommar 1913
måndag 23 februari 2015
Behöver du undvika gluten?
Jag har problem med magen, säger min vän B. Hon tror att hon har så kallad vetemage, inte tål gluten. I nästa vecka ska hon till doktorn och ta ett blodprov. Om B verkligen lider av celiaki kommer hennes blod att visa antikroppar mot ett enzym kallat transglutaminas. Blodprovet fungerar bara om man ätit glutenrika produkter en längre tid. Som tur är har B inte på egen hand börjat undvika produkter av vete, råg och korn (som alla innehåller gluten). Det är det annars många som gör i dag när det blivit en fluga att undvika gluten.
"Läkare dömer ut modediet" är en rubrik i dagens SvD där Henrik Ennart skriver om den glutenfria livsstilen. Han har intervjuat överläkare Anneli Ivarsson som är expert på celiaki. Hon menar att bara de som verkligen konstaterats lida av sjukdomen behöver undvika gluten, omkring 3 procent av befolkningen. Andra saknar skäl att inte äta gluten, det är bara att bli lurad att köpa dyra produkter.
Om B inte har celiaki, vad kan då hennes besvär komma av? The New Yorker publicerade förra året en stor artikel om gluten (3 november, 2014). Där får man veta att i USA, där 1 procent av befolkningen bedöms lida av celiaki -- och där man i dag erbjuds glutenfria semestrar, bröllopsmottagningar, oblater, hundmat med mera -- äter 30 procent glutenfritt. Amerikanska läkare menar att det finns en ny överkänslighet mot gluten och kallar det non-celiac gluten sensitivity.
Och hur skulle den här glutenkänsligheten ha uppstått? Man har gissat på förändrade vetesorter men det är mindre troligt. Andra gissar på de kraftiga tillsatser av extra gluten -- kallas vital wheat gluten -- som får industribakat bröd att jäsa snabbare, få större volym och hålla längre.Tål människan så stora mängder gluten?
En hypotes är att FODMAP ligger bakom en hel del problem med magen. FODMAP är en grupp fermenterbara kolhydrater (Fermentable Oligosaccharides, Di-saccharides, Mono-saccharides och Polyols) som finns i många livsmedel däribland äpplen, mango, mjölk, glass och lök. Vanligen har vi inga besvär av att äta de här produkterna i normala mängder. Dock är dessa kolhydrater osmotic, det vill säga de drar vatten till tarmen, och det kan ge magvärk och diarré. När vi har varit oförsiktiga och ätit flera äpplen på raken som ger oss kraftigt ont i magen, handlar det om FODMAP (det finns mycket på nätet att läsa om dessa kolhydrater).
Etiketter:
celiaki,
FODMAP,
gluten,
glutenöverkänslighet
söndag 22 februari 2015
Bajs-transplantationer i fokus
I mitten av december förra året skrev jag om den nya behandlingsmetoden fekal transplantation som också kallas bajstransplantation eller fecestransplantation, FT. Metoden går ut på att föra upp frisk avföring i tarmen på den som drabbats av svåra diarréer på grund av clostridium difficile. Läkare som ger behandlingen vittnar om att de goda bakterierna i den friska avföringen slår ut patogena bakterier och avhjälper diarré på ett synnerligen effektivt sätt.
Har ni märkt att fekal transplantation varit i fokus de senaste veckorna? TV 4 har tagit upp det liksom alldeles nyss radioprogrammet Vetandets värld. Kanske får vi snart möta någon i Fråga doktorn som blivit botad med FT. I Vetandets värld intervjuades en representant för Socialstyrelsen som inte ännu ger generella rekommendationer -- i dag vet man inte allt om vid vilka sjukdomstillstånd och för vilka patienter metoden användas -- men inte heller avråder läkare eller patienter från att tillgripa metoden.
S säger att hans pappa, som var läkare, berättade att i vissa områden i Afrika användes avföring att lägga på svårläkta sår; de goda bajs-bakterierna slog ut de patogena bakterierna i såret. Kanske kommer också detta att bli en ny, användbar metod i svensk sjukvård.
Apropå avföring. Har du trög mage? Då vill jag tipsa om Magtabletter från Semper/BioGaia, (receptfria på apoteket). Varje tuggtablett innehåller en miljon levande bakterier av typen Lactobacillus reuteri Protectis.
Har ni märkt att fekal transplantation varit i fokus de senaste veckorna? TV 4 har tagit upp det liksom alldeles nyss radioprogrammet Vetandets värld. Kanske får vi snart möta någon i Fråga doktorn som blivit botad med FT. I Vetandets värld intervjuades en representant för Socialstyrelsen som inte ännu ger generella rekommendationer -- i dag vet man inte allt om vid vilka sjukdomstillstånd och för vilka patienter metoden användas -- men inte heller avråder läkare eller patienter från att tillgripa metoden.
S säger att hans pappa, som var läkare, berättade att i vissa områden i Afrika användes avföring att lägga på svårläkta sår; de goda bajs-bakterierna slog ut de patogena bakterierna i såret. Kanske kommer också detta att bli en ny, användbar metod i svensk sjukvård.
Apropå avföring. Har du trög mage? Då vill jag tipsa om Magtabletter från Semper/BioGaia, (receptfria på apoteket). Varje tuggtablett innehåller en miljon levande bakterier av typen Lactobacillus reuteri Protectis.
Etiketter:
bajs-transplantationer,
fekala transplantationer,
magtabletter,
trög mage
lördag 21 februari 2015
Agneta Merkels klädfrossa
I går såg jag Agneta Merkel på teve. Hon hade en ny sorts gul kavaj med stråveck, ett annorlunda grepp för henne. Jag har hört i radioprogrammet Stil att Merkel har 90 kavajer i garderoben. Nittio kavajer. Det kallar jag klädfrosseri. Ingen, inte ens en förbundskansler, behöver så många. Skulle Hollande och Obama märka om Merkel bar samma kavaj vid två olika möten? Tror inte det.
Jag har läst att den engelska genomsnittskvinnan har 22 plagg som hon aldrig använt. Förvånar mig inte efter att ha sett Vintagejakten där man får möta unga shoppinggalna kvinnor i London och se deras översvämmade garderober -- ingen hinner använda så oerhört mycket kläder. Programledarens budskap är detta: Köp färre kläder och värdera dem mer. Så klokt.
Vivianne Westwood, berömd modeskapare i London, manar oss också att klädbanta: Köp mindre, välj klokt och vårda det väl (Buy less, choose well and make it last).
Har jag själv oanvända kläder i garderoben? Tyvärr har jag nog det. Felköp som jag ångrade när jag kom hem och inte har gjort mig av med. Det är några dagar kvar av februari. Tänker använda dem till garderobsöversyn.
Jag har läst att den engelska genomsnittskvinnan har 22 plagg som hon aldrig använt. Förvånar mig inte efter att ha sett Vintagejakten där man får möta unga shoppinggalna kvinnor i London och se deras översvämmade garderober -- ingen hinner använda så oerhört mycket kläder. Programledarens budskap är detta: Köp färre kläder och värdera dem mer. Så klokt.
Vivianne Westwood, berömd modeskapare i London, manar oss också att klädbanta: Köp mindre, välj klokt och vårda det väl (Buy less, choose well and make it last).
Har jag själv oanvända kläder i garderoben? Tyvärr har jag nog det. Felköp som jag ångrade när jag kom hem och inte har gjort mig av med. Det är några dagar kvar av februari. Tänker använda dem till garderobsöversyn.
Etiketter:
Agneta Merkel,
klädbanta,
klädfrosseri,
Vivianne Westwood
fredag 20 februari 2015
Den handlingskraftiga skatan
Förundra dig över allt, även det alldagliga (Omnia mirari etiam tritissima), sa Carl von Linné. Det läser jag i tidningen Biodiverse som ges ut av Centrum för biologisk mångfald och är en av dessa utmärkta gratistidningar med läsvärt innehåll. För att få den, skriv till biodiverse@slu.se
Från min läsfåtölj ser jag det höga körsbärsträdet med ett stort fågelbo i toppen. Jag förundrar mig över skatorna som inte ska lägga ägg förrän i april men bygger på sitt bo varje dag sedan tre veckor tillbaka. Säga vad man vill om skator -- har vi inte hört att de är tjuvaktiga -- men de prokrastinerar inte.
Från min läsfåtölj ser jag det höga körsbärsträdet med ett stort fågelbo i toppen. Jag förundrar mig över skatorna som inte ska lägga ägg förrän i april men bygger på sitt bo varje dag sedan tre veckor tillbaka. Säga vad man vill om skator -- har vi inte hört att de är tjuvaktiga -- men de prokrastinerar inte.
torsdag 19 februari 2015
Fel väg för tidningen
Vi har två morgontidningar och jag läser Svenska Dagbladet på morgonen och Dagens Nyheter på kvällen. Därför var det inte förrän efter middagen som jag slog upp DN:s kulturdel och såg en stor artikel om det jag skrev om i går: reklam som liknar journalistiska artiklar. Tydligen är detta vitt utbrett i engelskspråkiga tidningar.
Finns det journalister som lånar sig till detta? Ja, det är knepigt för journalister att få jobb idag. Finns det svenska tidningar som vill publicera sådana kontroversiella annonser? Ja, tidningarna har det svårt och Expressen och Aftonbladet har nu bestämt sig för att börja med artikel-lika annonser som, lär jag mig, går under namnet native advertising.
Men är detta reklamgrepp -- redaktionell reklam, med berättande tilltal, som annonsörerna så gärna vill ha -- rätt väg att gå för en tidning som vill vara trovärdig? De flesta av oss vill ha klara gränser mellan annonser och journalistiska artiklar. I ett gratisblad kan mycket vara tillåtet och vi litar inte på den, men en morgontidning kostar flera tusen för en årsprenumeration. Om man luckrar upp gränsen mellan reklam och redaktion kommer prenumeranterna att tacka för sig.
Finns det journalister som lånar sig till detta? Ja, det är knepigt för journalister att få jobb idag. Finns det svenska tidningar som vill publicera sådana kontroversiella annonser? Ja, tidningarna har det svårt och Expressen och Aftonbladet har nu bestämt sig för att börja med artikel-lika annonser som, lär jag mig, går under namnet native advertising.
Men är detta reklamgrepp -- redaktionell reklam, med berättande tilltal, som annonsörerna så gärna vill ha -- rätt väg att gå för en tidning som vill vara trovärdig? De flesta av oss vill ha klara gränser mellan annonser och journalistiska artiklar. I ett gratisblad kan mycket vara tillåtet och vi litar inte på den, men en morgontidning kostar flera tusen för en årsprenumeration. Om man luckrar upp gränsen mellan reklam och redaktion kommer prenumeranterna att tacka för sig.
Etiketter:
native advertising,
redaktionell reklam
onsdag 18 februari 2015
Kommer vi att ha papperstidningen kvar?
Numera är det sällan man ser någon sitta med en tidning (eller en bok) på pendeltåget. Istället är resenären upptagen av sin mobil. Såväl tidningsägarna som förlagen har sett sina inkomster minska.
I Svenska Dagbladet i dag skriver Malin Ekman att Schibsted, tidningens ägare, har slagit in på samma väg som Google och Facebook. Man vill att online- läsarna ska logga in så att tidningen kan skapa sig en bild av dem, upprätta algoritmer, som gör det möjligt att anpassa annonserna efter användarna -- så som Google gör -- och anpassa innehållet efter läsarna på samma vis som Facebook. Det här projektet, som kommer att kosta flera hundra miljoner kronor, är tänkt att vara sjösatt om ett år. Ska inloggningssystemet lyckas? Ska det rädda journalistiken? Vem vet.
När jag senast köpte The Daily Telegraph, utgiven i London, såg jag vad jag inte observerat tidigare: flera halvsidesreportage om olika produkter och företag som gav sken av att vara skrivna av tidningens journalister. Dock gavs inget namn på skribenten. En rubrik var " My perfect coffee moment. In association with Starbucks" och artikeln handlade om en trebarnsmammas underbara stund med en kopp kaffe (Starbucks får vi förmoda) när maken och barnen lämnat huset på morgonen. Kvinnan, som är namngiven, syns på bild (otroligt vacker) avslappnad med kaffekoppen i handen.
Vad ska vi kalla den här hybriden? Reklamartikel? Är det rätt väg att gå för en tidning med sviktande intäkter? Jag tror inte det. Läsaren vill ha klara skiljelinjer mellan reklam och redaktionellt material.
Kanske får vi, som en av mina vänner tror, en enda papperstidning i fortsättningen, en public service-tidning som motsvarar SR och SVT.
I Svenska Dagbladet i dag skriver Malin Ekman att Schibsted, tidningens ägare, har slagit in på samma väg som Google och Facebook. Man vill att online- läsarna ska logga in så att tidningen kan skapa sig en bild av dem, upprätta algoritmer, som gör det möjligt att anpassa annonserna efter användarna -- så som Google gör -- och anpassa innehållet efter läsarna på samma vis som Facebook. Det här projektet, som kommer att kosta flera hundra miljoner kronor, är tänkt att vara sjösatt om ett år. Ska inloggningssystemet lyckas? Ska det rädda journalistiken? Vem vet.
När jag senast köpte The Daily Telegraph, utgiven i London, såg jag vad jag inte observerat tidigare: flera halvsidesreportage om olika produkter och företag som gav sken av att vara skrivna av tidningens journalister. Dock gavs inget namn på skribenten. En rubrik var " My perfect coffee moment. In association with Starbucks" och artikeln handlade om en trebarnsmammas underbara stund med en kopp kaffe (Starbucks får vi förmoda) när maken och barnen lämnat huset på morgonen. Kvinnan, som är namngiven, syns på bild (otroligt vacker) avslappnad med kaffekoppen i handen.
Vad ska vi kalla den här hybriden? Reklamartikel? Är det rätt väg att gå för en tidning med sviktande intäkter? Jag tror inte det. Läsaren vill ha klara skiljelinjer mellan reklam och redaktionellt material.
Kanske får vi, som en av mina vänner tror, en enda papperstidning i fortsättningen, en public service-tidning som motsvarar SR och SVT.
lördag 14 februari 2015
Kärlek i hjärnan
Alla hjärtans dag och jag har inte bestämt mig: fira eller ofira? Ska man inte vara aktsam om sin käraste varje dag på året? Det är ju bara att tänka efter hur bottenlöst trist livet vore utan den andres blick, replik och famntag. Kanske kvistar jag iväg till kaféet och köper ett par vaniljhjärtan till eftermiddagskaffet, det tycker G (som är borta och hämtar ympkvistar vid Ekebyhovs slott) om.
Häromdagen direktsände Stockholms universitet (i samarbete med Nordiska Muséet) en föreläsning av Håkan Fischer som jag lärde känna på Karolinska Institutet för drygt 20 år sedan. Då var Håkan en lite blyg ung man som gjorde sitt inträde i forskarvärlden. Han, lika sympatisk som då, presenterade sig nu för publiken som professor och kärleksforskare. Rubriken på Håkans föreläsning var "Kärlek i hjärnan".
http://www.su.se/play/public-lectures/håkan-fischer-kärlek-i-hjärnan-1.224686
Kärlek är ett outrett område, vi vet fortfarande så lite om vad som händer med oss vid förälskelse och kärlek. Kärlek, sa Håkan, kan ses som ett biopsykosocialt fenomen: den påverkar vår kropp, vårt psyke och vårt samspel med omgivningen. Kärlek påverkar vårt födointag. Vid förälskelse går passionshormonet dopamin upp och hormonet serotonin går ned, med resultatet att aptiten minskar.
Eftersom det finns så få handfasta fakta, arbetar forskarna efter teorier och hypoteser. Sternbergs triangelteori säger att kärlek är uppbyggd av tre komponenter: intimitet, passion och engagemang. Í hjärnan finns regioner för alla tre komponenterna, som samverkar när vi är i ett förhållande och kan ändras över tid.
Vid forskning har man sett att den rationella delen av hjärnan verkar vara bortkopplad hos förälskade. Ja, så måste det vara. Varför gick Ester Nilsson annars på nit efter nit? Hon förmådde inte tänka klart vad gäller Hugo Rask, som inte ville, och Olof Sten som ville, men inte så mycket att han övervägde lämna sin fru.
Etiketter:
Alla hjärtans dag,
Håkan Fischer,
kärlek
tisdag 10 februari 2015
Ansiktsigenkänning hos getingar
Såg en intressant nyhet: getingar kan känna igen varandra på utseendet. Förut har man trott att det var doften som gjorde att de kunde skilja en kamrat från en annan, men nu vet forskarna att getingar också kan ta hjälp av synen. Varje geting har sina speciella ansiktsmarkeringar i svart och gult som gör hen unik (se Proceedings of Royal Society: Speed and accuracy in nest-mate recognition: a hover wasp prioritizes face recognition over colony odour cues to minimize intrusion by outsiders).
Förvånar mig inte. Jag minns att Kinsey, han med sexualrapporten, började som insektsforskare och hans område var gallsteklar. Han sa att något han lärde sig var att ingen gallstekel var helt lik någon annan gallstekel.
Undrar om det finns ansiktsblinda getingar? Hur klarar de att skilja vänner från fiender?
Förvånar mig inte. Jag minns att Kinsey, han med sexualrapporten, började som insektsforskare och hans område var gallsteklar. Han sa att något han lärde sig var att ingen gallstekel var helt lik någon annan gallstekel.
Undrar om det finns ansiktsblinda getingar? Hur klarar de att skilja vänner från fiender?
Etiketter:
ansiktsigenkänning,
getingar,
Kinsey
lördag 7 februari 2015
Virginia Woolfs semikolon
Så många dagar på ett år, jag hänger inte med. I går var semikolonets dag. Vad är ett semikolon? Ett komma med universitetsutbildning. Ett 500 år gammalt skiljetecken som sträcker på sig och snobbar. Känns ofta lite förmätet att använda.
En som älskade semikolon var Virginia Woolf; hon strösslade texten med semikolon. Jag vet för lite om engelsk litteratur för att kunna säga om hon var ensam om det eller om alla gjorde så på hennes tid. Här är ett utdrag ur A Room of One´s Own:
When you asked me to speak about women and fiction I sat down on the banks of a river and began to wonder what the words meant. They might mean simply a few remarks about Fanny Burney; a few more about Jane Austen; a tribute to the Brontës and a sketch of Haworth parsonage under snow; some witticims if possible about Miss Mitford; a respectful allusion to George Eliot; a reference to Mrs Gaskell and one would have done.
Den här texten är hämtad ur Jacob´s Room:
Mrs Page, Mrs Cranch, and Mrs Garfit could see Mrs Flander in the orchard because the orchard was a piece of Dods Hill enclosed; and Dods Hill dominated the village. No words can exaggerate the importance of Dods Hill. It was the earth; the world against the sky; the horizon of how many glances can best be computed by those who have lived all their lives in the same village, only leaving it once to fight in the Crimea, like old George Garfit, leaning over his garden gate smoking his pipe. The progress of the sun was measured by it; the time of the day laid against it to be judged.
Jag räknar till fem semikolon i första stycket och fyra i det andra.
En som älskade semikolon var Virginia Woolf; hon strösslade texten med semikolon. Jag vet för lite om engelsk litteratur för att kunna säga om hon var ensam om det eller om alla gjorde så på hennes tid. Här är ett utdrag ur A Room of One´s Own:
When you asked me to speak about women and fiction I sat down on the banks of a river and began to wonder what the words meant. They might mean simply a few remarks about Fanny Burney; a few more about Jane Austen; a tribute to the Brontës and a sketch of Haworth parsonage under snow; some witticims if possible about Miss Mitford; a respectful allusion to George Eliot; a reference to Mrs Gaskell and one would have done.
Den här texten är hämtad ur Jacob´s Room:
Mrs Page, Mrs Cranch, and Mrs Garfit could see Mrs Flander in the orchard because the orchard was a piece of Dods Hill enclosed; and Dods Hill dominated the village. No words can exaggerate the importance of Dods Hill. It was the earth; the world against the sky; the horizon of how many glances can best be computed by those who have lived all their lives in the same village, only leaving it once to fight in the Crimea, like old George Garfit, leaning over his garden gate smoking his pipe. The progress of the sun was measured by it; the time of the day laid against it to be judged.
Jag räknar till fem semikolon i första stycket och fyra i det andra.
fredag 6 februari 2015
Ad Rem och Kung Fu
Har blivit lyckliggjord med blommor, bland annat ett par underbara tulpanbuketter, nyligen i samband med att jag fyllde halvrunt (som danskarna säger). Tulpaner kan verkligen vara otroligt stiliga och jag kan inte avgöra om de är vackrast blandade i en vas eller om de ska stå bara en sort tillsammans i ett fång.
Nu har jag bestämt mig för att lära mig några nya tulpansorter varje år. Det kan ju inte vara svårare än äpplen.
Buketten består av kraftiga Ad Rem (orange), Kung Fu (vit och röd), Verona (vit), Red Power (mörkröd) och i mitten Caractere (gul).
onsdag 4 februari 2015
Astrid Lindgren och vildvittrornas skratt
Astrid Lindgren skulpterad av en konstnär som jag tyvärr inte har namnet på. Visades på Avesta Art för några år sedan. |
Jag talade också med Astrid Lindgren i telefon ett par gånger och då handlade det om Nestlé-bojkotten som jag hjälpte till att driva och som hon givetvis stödde. Av de samtalen, som måste ha ägt rum i början av 1980-talet, minns jag att hon hörde mycket dåligt och att hon var överlastad av arbete. Jag vet inte, kanske skrev hon på Ronja Rövardotter då.
Mitt tredje minne är från begravningen i Storkyrkan där jag var med som medlem i författarförbundets styrelse. Precis hela kyrkan var fylld av de vackraste blommor från alla håll i världen och det doftade underbart när Tommy Körberg sjöng "Fattig bonddräng".
Hur skrattar vildvittrorna? Det visste förstås Astrid Lindgren och nu vet jag det också. Jag hörde nämligen den elektroakustiska kompositionen Agnetes skratt i radioprogrammet Klassisk morgon den 23 januari (om du vågar, gå in på sr.se och sök upp programmets andra avdelning som börjar 7´32). År 2011 fick kompositören Birgitte Alsted danska statens kompositörpris på 75000 kr för detta ljudverk.
Etiketter:
Agnetes skratt,
Astrid Lindgren,
Vildvittror
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)