Så många dagar på ett år, jag hänger inte med. I går var semikolonets dag. Vad är ett semikolon? Ett komma med universitetsutbildning. Ett 500 år gammalt skiljetecken som sträcker på sig och snobbar. Känns ofta lite förmätet att använda.
En som älskade semikolon var Virginia Woolf; hon strösslade texten med semikolon. Jag vet för lite om engelsk litteratur för att kunna säga om hon var ensam om det eller om alla gjorde så på hennes tid. Här är ett utdrag ur A Room of One´s Own:
When you asked me to speak about women and fiction I sat down on the banks of a river and began to wonder what the words meant. They might mean simply a few remarks about Fanny Burney; a few more about Jane Austen; a tribute to the Brontës and a sketch of Haworth parsonage under snow; some witticims if possible about Miss Mitford; a respectful allusion to George Eliot; a reference to Mrs Gaskell and one would have done.
Den här texten är hämtad ur Jacob´s Room:
Mrs Page, Mrs Cranch, and Mrs Garfit could see Mrs Flander in the orchard because the orchard was a piece of Dods Hill enclosed; and Dods Hill dominated the village. No words can exaggerate the importance of Dods Hill. It was the earth; the world against the sky; the horizon of how many glances can best be computed by those who have lived all their lives in the same village, only leaving it once to fight in the Crimea, like old George Garfit, leaning over his garden gate smoking his pipe. The progress of the sun was measured by it; the time of the day laid against it to be judged.
Jag räknar till fem semikolon i första stycket och fyra i det andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar