Minister nonchalerar tiggare

Den rumänska socialministern har varit på besök i Stockholm för att diskutera romernas situation. Hon uttalade då att det förekommer ingen diskriminering av romer i Rumänien. Det tror jag så mycket jag vill på.

Ta bara detta att ministern åkte tillbaka hem utan att bry sig om att göra minsta promenad i Stockholm för att möta några av sina landsmän som sitter och fryser på trottoarerna. Inte heller åkte hon ut till ett tältläger för att få veta hur tiggarna bor. Det visar en upprörande nonchalans av ett förfärligt problem. Men det man inte har sett med egna ögon kan man låtsas inte finns. Jag grips av misstanken att rumänska ministrar inte ser tiggarna som sina landsmän.

Kan inte någon ung framåt person med kontakter bilda en stark påtryckningsgrupp? Som arbetar för att via EU förbättra romernas situation så att de kan lyfta sig ur fattigdom och stanna hemma hos sina barn istället för att resa iväg och ha det eländigt i Sverige? Jag går med i gruppen direkt och lovar att göra vad jag kan.

Miniatyramaryllis i blom

Har just druckit en mugg egenbryggt, hälsofrämjande java. Efter den senaste rapporten om dryckens goda effekt på kroppen får man skatta sig lycklig som kan njuta den. Men det ska vara svart kaffe. Mjölk är inte längre den hälsodryck vi betraktat den som. När jag tittade runt på kafé Pascal  på Norrtullsgatan i går såg jag flera våghalsar som höll fast vid latte.

Dagens Nyheter delar varje år ut gulddrakar till kaféer och restauranger. Pascal är nominerat till gulddrake i år. Är det ett mysigt ställe att trivas på? Jag vet inte jag. Det drog kallt från den hela tiden öppna dörren. Ljudnivån var mycket hög. Kafégästerna satt tätt intill varandra på obekväma pallar.

Ett kafé som förtjänar att få guld är varmt och dragfritt, bjuder bekväma stolar och gästerna sitter ett stycke från varandra. Det går att konversera. Sedan måste förstås bröd och kaffe vara av högsta klass. Centralbadets kafé är fint, tycker jag.

Fick en ny typ av amaryllis före jul. Miniatyramaryllis skickar upp flera blomstänglar med knoppar som var och en slår ut med flera blommor. En lök som är riktigt på hugget kan ge bortåt 60 blommor. Min lök visar fem blomstänglar som slår ut en efter en. Röda, skira, vackra blommor som  ökar mitt välbefinnande.

Mr Turner

Det finns saker som man ångrar. Varför skulle jag se "Mr Turner" i mellandagarna? Jag går  fortfarande och tänker på filmen och på att jag aldrig kommer att kunna se någon av Turners sublima målningar utan att fundera på hur en grov, oempatisk människa kunde skapa dessa sköna verk.

Turner var aldrig gift men han fick två döttrar med en kvinna som bodde på annat håll; varken kvinnan eller barnen verkar ha fått mer än smulor av målarens förmögenhet eller omsorger. Ska vi tro filmen hade Turner en kuvad hushållerska som var hans slav att lägras i förbifarten när helst husbonden kände för det. Det är svårt att se hennes underkastelse.

Mr Turner spelas av Timothy Spall som bör få en Oscar för sin rollprestation nästa år. Filmmakarna har lagt stor omsorg på detaljer. När Spall öppnar munnen ser man målarens bruna, misskötta tänder. Spall säger inte mycket men grymtar desto mer och man förstår varje gång precis vad han menar.

Filmen är för lång, minst en halvtimme för lång. Dessutom ska man genomlida en kvart med reklamfilmer. Nej, visa dem efter filmen. Den som vill sitta kvar och se reklamen får köpa biljett till lägre pris.

Fyller min tulpanvas

Tulpanens dag i dag och vad passar bättre än att jag tar fram den vas som jag köpte i somras. Lions i Sigtuna har en välbesökt loppis en söndag i slutet av augusti varje år och det var där jag hittade den här egendomliga saken som såg ny och sjuttonhundratalsaktig ut på samma gång. Jag skickade ett mejl med bilder till tidningen Antik & Auktion.

Efter ett par månader kom svar från experten Antonia Berglund. Min vas var en troligen sydostasiatisk kopia av en så kallad tulpanvas från 1700-talet och blommönstret är ett klassiskt, ofta använt mönster av typ kakiemion (ordet stavas på lite olika sätt). Den franska firman Samson brukade använda korsade två S som sitt märke.

Vaser av den här typen brukar ha två hål för att kunna hängas upp mot en vägg men det saknas här. Tack snälla för infon! En billig kopia alltså, men inte mindre dekorativ för det. Jag fyller vasen med tulpaner och ställer den mot väggen. Tulpaner måste, precis som människor, ha varit mindre omfångsrika förr. Nu går inte stjälkarna ned i hålen med mindre än att jag skalar bort det yttre skiktet.

Supercalifragilisticexpialidocious

Lyssnade du på The Last Night of the Proms nyss? BBC:s symfoniorkester under ledning av den finske dirigenten Sakari Oramo och gästartister bjöd på magnifik musik. Bland annat framfördes ett potpurri på Mary Poppins-låtar inklusive den med det långa svårstavade ordet som alla inblandade förstås klarade galant både att säga och att sjunga.

Vill du också kunna säga supercalifragilisticexpialidocious? Jag lovar, det är inte svårt, kräver bara lite träning. Sedan kan du imponera på omgivningen. Vad betyder ordet? Det bestämmer du själv.

-- Vad tycks om vädret?
Det är supercalifragilisticexpialidocious.
-- Hur smakar soppan?
Så supercalifragilisticexpiadelicious!

Till Paris?

Franskinspirerad park vid Wenngarns slott på eftermiddagen 10 januari

 Jag fick Alberte-trilogin av Cora Sandel som tonåring och har älskat böckerna sedan dess. Nu har Sveriges radio spelat in en dramatisering av den första delen (repris i kväll). Jag sätter på radion  och lyssnar nervöst, måtte det ha blivit bra.

Pjäsen är en och en halv timme lång och efteråt kan jag konstatera att allt det viktiga från boken kom med: de två nordnorska syskonens starka längtan bort från föräldrahemmet -- Alberte, som inte får studera fast hon hett önskar det, lider av att tvingas gå hemma och vänta på att bli gift; Jakob, som inte har läshuvud men förväntas ta studenten, vill sluta skolan och gå på sjön. Här är också de olyckliga föräldrarna, den djärva och flörtiga Beda Bucht, den farlige Cedolf som tjusar Alberte men också förfärar henne. Till och med Albertes promenad med sin pappa häradshövdingen som inte känner igen folk (han lider tydligt av prosopagnosi, ansiktsblindhet, men de orden fanns inte i början av 1900-talet) har till min glädje kommit med.

Radioteatern har gjort en fin pjäs av den kända klassikern. Det enda jag reagerar på är att skådespelarna uttalar Alberte med ett tydligt r-ljud så som man gör i finlandssvenskan. Hur tänkte man här?

I en senare del av trilogin slår sig Alberte loss och beger sig till Paris, frihetens stad. Men är det  frihetens stad i dag? Efter de fruktansvärda, blodiga massakrerna som tog livet av 17 offer? Nu uppmanas fransmännen till försiktighet. För vem vet när och var några fanatiska galningar kan slå till igen.

Vågar mina vänner och jag planera för en resa till Frankrike i höst? Ja, vi får inte låta oss skrämmas till overksamhet. Livet måste fortsätta, i Paris och på andra håll. Men försiktighet är ändå på sin plats.

En frankofil som vill försöka återfå modet efter terrorhändelserna kan läsa En engelsman i Paris av Nicolas Barrreau, en lättsam roman som jag just har lagt ihop. Boken avslutas med några som det verkar pålitliga recept. Tänker pröva författarens blodapelsinparfait.

Vita Sackville-West hade svenska rötter

Matsedeln under de gångna helgdagarna var given. G och jag har inte julbord utan väljer att äta julmat varje dag -- lutfisk en dag, glasmästarsill en dag, rökt fårfiol en dag, Janssons frestelse en annan dag. Ställa fram allt på en gång och frestas att äta för mycket tilltalar mig inte.

Viktigt är förstås att få umgås med familj och vänner vid matbordet. Det tredje nödvändiga under julen är att ha god läsning på lut. I år hade jag lånat hem den stora boken "Biby, ett fideikommiss berättar". Biby är den stora sörmländska herrgården känd bland annat för sin turkiska salong. Detta är en oerhört intressant bok med läsvärda kapitel om ägarna, möblerna, konstverken, kläderna och mycket mer knutet till Bibys långa historia.

Här läser jag att Vita Sackville-West -- känd som skapare av en berömd vit trädgård, väninna till Virginia Woolf -- hade svenska rötter. Hennes farfars morfar var Henrik Leijel, född 1717. Han var son till Hedvig Lucia Lohe som var född på Biby där hennes bröllop med Adam Leijel hölls 1713.

Henrik flyttade till England, gifte sig med Catherine Allestrec och fick ett barn, Catherine. Efter att ha sagt nej till Axel von Fersen gifte sig Catherine med John West, 4th Earl De la Warr.  

Röda apelsiner, svart pudding

Blodapelsiner är min stora njutning så här års. Söta, saftiga, aromrika, rödköttiga blodapelsiner från Sicilien. Men blodapelsin får det inte längre heta på Coop. Där har man börjat skriva "röda apelsiner " och "röd grape". På Coop förklarar man att kunderna tycker att blod låter läskigt.

Blodgrape har blivit röd grape

Kan det vara sant? I dessa tider när ord som mens och mensblod börjar bli neutrala, rumsrena. En vän fick till julklapp ett par trosor med vad hon först trodde var mönster av rosor. Det visade sig vara bilder på en vagina med mensblod.

Vad ska Coop kalla sin blodpudding? Det är säkert en vara som många köper utan att tveka i den magra, långa månaden januari.

Kanske åt man blodsoppa förr. Sedan var det några svear som tyckte att det lät läbbigt och började kalla rätten för svartsoppa. Blodpudding får väl bli svartpudding. Svart Maria, kan det bli en populär drink?

Snälla, sluta markera!

Vad jag önskar att pressen ville avge det här löftet på det nya året: sluta med gula överstrykningar.  Man ser dessa gulmarkeringar överallt i tidningarna i dag. Jag blir så trött. Tidningen ser läst och ofräsch och hanterad ut när jag får den. Kan inte jag få bestämma vad som är viktigt i en artikel i min tidning? Kan jag inte själv få gulmarkera?

I går i tunnelbanan såg jag annonstavlor med röda textmarkeringar. Fyllde inget ändamål alls, de markerade orden gick inte att läsa, var för mörka.