Varför heter det marmelad?

Vissa ord verkar fascinera mer än andra. Hur många har funderat på ordet stuvning? Knappast någon. Men ta ordet marmelad, det har människor velat hitta ursprunget till. En teori är att en kvinna i Skottland kokade en så god sylt på apelsiner att alla hennes gäster sa ”Mair, milady” (mer, my lady) och det blev till ordet marmelad.

En annan förklaring är att när Mary, Queen of Scots, låg sjuk grunnade kocken på vad han skulle göra för henne och medan han muttrade om och om igen ”Marie est malade” (Marie är sjuk) hittade han på att koka apelsiner med socker. Hans nya produkt kom sedan att heta Mariemalade och därefter marmalade.

Men vi ska inte tro på något av detta. De första marmeladerna såg dagens ljus i Portugal. De gjordes av kvitten som kokades i honung och kallades marmelada efter marmelo, portugisiska för kvitten.

Man vet att marmalada importerades från Portugal till England på 1400-talet. Så småningom lärde sig engelska kockar att laga det själva.

Vita dagar

Snart slutar januari och den vita period -- janupaus -- som många ålägger sig efter jul- och nyårsfirandet. I England kallar man det janopause. Varför jano? frågade ordkännaren Michael Quinion i sitt veckobrev nyligen.

En Rick McArthur i Finland påpekade då att jano på finska betyder törst. Janopause är därför ett mycket lämpligt ord. Men Rick tror ändå inte att det språk som talas av Finlands sex miljoner invånare har påverkat engelskan. Michael Quinion står fortfarande utan säker förklaring.

I flera år har vi fått höra att det är bra för hälsan att dricka alkohol varje dag. Tror inte på detta. Tror att det är bättre att ösa på med grönsaker och frukt varje dag. Lite alkohol varje dag kan leda mig till mer alkohol varje dag och sedan till beroende.

I England säger bedömare att invånarnas alkoholmissbruk kostar 20 biljoner pund om året i kriminalitet och ohälsa. En biljon är en miljon miljoner eller tusen miljarder läser jag på Wikipedia.

Nu kräver engelska läkare att Department of Health ska råda alla till två vita dagar per vecka. Nästa månad kommer också hälsodepartementet med nya Change4Life-annonser som varnar för riskerna med alkohol.

En ny studie vid Cedars-Sinai Medical Center i Los Angeles pekar på att rött vin är bättre än vitt vin för kvinnor. Alkohol ökar kroppens halt av östrogen som främjar tillväxt av cancerceller men risken kan vara mindre om man dricker rött.

Bilderna tog jag i går eftermiddag vid Krusenbergs herrgård söder om Uppsala.

Spindeln som spinner guldtråd

Den vilda naturen är fantastisk och människan likaså. Tänk att det finns spindlar som spinner silke och tänk att människan kan ta vara på tråden och väva kläder av det. Att göra tyg från spindelsilke låter som en saga men är ett gammalt hantverk som praktiserades senast på 1800-talet.

Under fem år har 80 personer med spindelvana samlat in guldfärgat silke från mer än en miljon honspindlar av sorten Madagaskar Golden Orb. Därefter har skickliga hantverkare vävt och broderat en vacker cape som sedan ett par dagar visas på Victoria & Albert Museum i London (fram till femte juni). Spindlarna, stora som en handflata, har ”lånats” in från skogarna på Madagaskar och vid slutet av sin arbetsdag har de släppts ut i det fria igen.

Aldrig på Ikea

Nu ska jag säga som det är, fast det kräver mod: jag har aldrig varit på Ikea. Jag vet att det låter orimligt men är inte desto mindre sant. Har aldrig blivit av, det har alltid kommit något emellan. Ikea låg långt utanför City och jag hade inte bil. Senare, när jag hade bil, behövde jag inte fler möbler. Jag förstår att det är bristen på Ikea-poäng som ger den molande känslan av utanförskap.

Fast jag tvingas inte leva ett fattigt liv utan möbler från det stora varuhuset för det. I hallen står en röd byrå som jag föll för direkt jag såg den på en skol-loppis på Stora Torget i Sigtuna. Den har sex lådor, vågig framsida och en läcker klarröd plastig yta.

Byrån påminner om en underbar klarröd plastig axelremsväska som jag fick en sommardag när jag var sju år; alltsedan den dagen har jag varit svag för det som är rött och blankt. När byrån stått bra länge i hallen talade en bekant på besök om att den kommer från Ikea. Vet någon vad den kan heta? Och får man vara så förtjust som jag är i den röda byrån? Ja, det får man. Läs vad Sigmund Freud skrev till sin fästmö Martha under förlovningstiden:

Bord och stolar, sängar, speglar, en klocka som påminner det lyckliga paret om tidens gång, en fåtölj som man kan skönt dagdrömma i under en timme, mattor som hjälper husmor att hålla golvet rent, lakan ombundna med vackra band i ett skåp och klänningar efter senaste mode och hattar med artificiella blommor, tavlor på väggen, glas för vardagsbruk och andra glas för festliga tillfällen ..... Ska vi bry oss om sådana trivialiteter? Ja, tveklöst.

Skulpterat i snö

Liten snöalf, Torsgatan, Stockholm , 24 januari

Snögumma, Pyrolavägen, Lidingö, 24 januari

Magiskt rött

Lidingötåget är målat i blått och har de mest välkomnande röda säten som ropar: Kom, sitt ned och trivs i vår kupé! Och det lilla Café Oleo i Skärsätra, Lidingö, där jag trillade in i går på väg till tandteknikern, har en rar bibliotekshörna och bord med rödvitrutiga dukar.

Rött är blodets och kärlekens färg. Det finns magi i färgen rött. Grönluvan och vargen, det hade inte blivit någon klassiker. I Kina symboliserar den röda färgen lycka och rikedom. I såväl Kina som Ryssland är rött den vackraste och mest lyckobringande färgen.

I England är rött en kunglig färg. När prins William gifte sig med Kate Middleton förra året bar han en vacker, klarröd jacka. Förr var röda kläder bara för de mycket rika eftersom det röda färgämnet var mycket kostsamt.

Rött är en signalfärg, bland annat för skotillverkaren Christian Louboutin som fick ingivelsen att måla alla skosulor röda och varumärkesskyddade den idén 2008. Nu vill Yves Saint Laurent också sälja rödsulade skor och detta har blivit en rättssak i New York. AkzoNobel, världens största tillverkare av färger, har bestämt att rött är årets färg 2012. Rött, meddelar företaget, är möjligheternas färg.

Ordet för dagen

Förra veckan gick jag förbi stockholmsbutiken Awesome rags! som påminde mig om att awesome är modeordet i England just nu. Allt som är underbart eller fantastiskt eller otroligt fint är awesome, säger min väninna med barn och barnbarn i London.

I USA är ordet för dagen amazing. Programledare i teve använder det så ofta att folk har börjat klaga. Martha Stewart sa nyss amazing hela sex gånger under de första fem minuterna av sin teve-show.

Inneordet bland oss svenskar är tänker, påpekade Sissela Kyle i radioprogrammet Spanarna. Tänker att hon har alldeles rätt, jag hör det ordet användas hela tiden istället för anar, menar, anser, tycker, tror.

På 70-talet var det upplever som gällde. Man upplevde vinet som surt, luften som kall, kjolen som välsittande, semesterresan som underbar. Vad kan nästa modeord bli? Uppfattar? Jag uppfattar problemet med att hitta en bra partiledare som svårlöst. Bilden visar Virginia Woolfs skrivarstuga vid Monk´s House i Rodmell.

Strindberg fyller år

I går den 22 januari var det August Strindbergs födelsedag. Så här skriver författaren i Ockulta dagboken 22 januari 1898 med sin tydliga piktur:

"Jag fyller 49 (7 x 7) år. Natten till: drömde att jag fick fatt i ett par ockultistböcker svart magi. Ville ut ur en ladugård men det blef mörkt och jag fann ej utgången. Vaknade med hjertklappning, och hörde folk ofvanpå gå ut. Kleen kom.

Dreyfus -- oroligheter. Skrifver på: Till Damaskus."

Giuseppe Arcimboldo (1527-1593) har målat tavlan Bibliotekarien. Den och fler tavlor av Arcimboldo rövades hem av krigande svenskar och hänger på Skoklosters slott.

Vägrasärskrivning!

En av uppmaningarna i senaste Blandaren var denna: Vägrasärskrivning! Det särskrivs alltmer. Så många reagerar så starkt att det finns hemsidor i ärendet och en särskild instans att vända sig till. SÄPO, särskrivningspolisen, har hemsidan www.sapo.se Särskilt upprörande fall kan vi rapportera till sarskrivningspolisen@ spray.se

Pär Lagerkvists bok Mariamne kom 1967. Den handlar om Herodes, den grymme härskaren som dödar den kvinna han älskar. Pär Lagerkvist skriver engång. Det är inget tryckfel, ordet förekommer flera gånger i boken. Engång står det också i en svensk översättning av en av Rilkes dikter (SvD 15 januari, 2012).

Det talade och skrivna språket förändras hela tiden. En dag började engång att särskrivas.

Mästaren Ma och Juholt

Mästaren Ma, en satirisk tänkebok av Willy Kyrklund, kom 1965. När Mästaren innehade ämbetet som andre arkivarie beskrevs han så här:
”Hans uppträdande präglades ofta av en viss narraktighet. Sålunda plägade han i diskussioner envist förfäkta de mest överdrivna åsikter, utan att nöjaktigt kunna motivera dem och utan att kunna sammanföra dem till en enhetlig grundsyn. I reglerna för dekorum brast han åtskilligt. När han yttrade sig om ämbetsmännen och förvaltningen, var han stursk. Men när han kom för sent om morgnarna, var han överdrivet undfallande. Han saknade sinne för rätta proportioner. Stundom kunde han visa prov på en utomordentlig naivitet.”

Varför tänker jag på Håkan Juholt?

Strindbergsår i år

Det är Strindbergsår i år (det har gått 100 år sedan hans död) och eftersom jag har en volym av hans utgivna brev (dec. 1896 – aug. 1898) och Ockulta dagboken (i faksimil från 1970) i bokhyllan tänkte jag citera ur dessa verk under året. Här är ett utdrag ur ett brev till barnen Karin, Greta och Hans skrivet i Paris 4 december 1897:

Vill Ni nu gifva mig hvar sin julklapp: ett löfte hvar och en som Ni försöker hålla så godt Ni kan.

Karin: att icke i onödan reta menniskor med öfvermod och motsägelser, och att icke förtrycka syskonen.

Greta: att väga sina ord och inte vara alltför känslig.

Hans: att lägga band på sitt hastiga lynne.

Ser ni hade jag kunnat allt detta, hade lifvet varit mig och Er drägligare.

Lifvet är en svår konst och måste läras. Jag kunde det ej; och jag hade alla era fel, men saknade äfven Era små förtjänster. Det är således ingen predikan jag har rätt att komma med, endast en bön! för Er egen skull!

Fler recensioner, tack!

Hur ska folk veta om min bok när den inte recenseras? Säger många av oss författare. Man kan inte som förr lita på att ens bok ska uppmärksammas i tidningarna. Kanske beror det på att det kommer ut många flera böcker i dag, kanske har tidningarna minskat sitt utrymme för kultur.

Jag har i alla fall hittat en recension av Margareta Ekarvs nya bok på GD.se (Gefle Dagblad). Här är ett utdrag:

”Glaset” liknar en landskapsmålning, eller kanske hellre en sådan där skolplansch från en svunnen tid det är så lätt att bli nostalgisk över fastän man aldrig varit där. Man får inte ha bråttom utan ta sig tid att vila i motivet, bondelandskapet. Fast det nostalgiska är, som alltid, förrädiskt. Skolplanschen visar vare sig sjukdomar eller spruckna drömmar. Det gör Ekarv, men inte på ett sätt som får en att hoppa till i fåtöljen utan som en naturlig del av landskapet och tiden”.

År 2010 recenserades 1776 titlar medan förra årets siffra var glädjande nog 2096 titlar, visar en sammanställning som Svensk Bokhandel gjort. Vissa böcker recenseras oftare än andra. Den bok som flest recensenter behandlade förra året var Vid sidan av: möten med författare från fyrtiotal till sjuttiotal av Olof Lagercrantz (38 recensioner). Tvåa kom Kerstin Ekmans Grand final i skojarbranschen (35 recensioner)

Bilden av solbadande kvinnan tog jag i går eftermiddag utanför Centralbadet i Stockholm.

Änkans bok

Änkans bok (A Widow´s Story: A Memoir) är en bok av Joyce Carol Oates som kom förra året. Den handlar om författarens första svåra år efter makens död. Han hette Raymond Smith, var åtta år äldre än Oates, gillade svenskt knäckebröd, drev kulturtidningen Ontario Reveiw, planterade blommor och hade ett stort trädgårdsintresse.

Paret hade ett innerligt förhållande, det förstår man. Delade samma intressen, hade många gemensamma vänner. Men var det också något som fattades? Hon läste och arbetade för hans kulturtidning, han läste inte hustruns böcker. Hon skrev så många, han hade ingen chans att hinna, kan någon påstå. OK, men han var en van läsare som säkert inte skulle ha behövt mer än ett par kvällar för att läsa ut en roman.

Vad mer, man och hustru talade aldrig med varandra om sina bekymmer. Joyce Carol Oates skriver att man ska behålla sina sorger för sig själv och inte tynga sin partner -- den som berättar om ledsamheter gör bara den andre nedstämd. Men heter det inte ”bären varandras bördor”? Och ”delad sorg är halv sorg”?

Raymond Smith bar på mycket han sällan talade om, till exempel sin katolska uppfostran med ständiga hot om att hamna i ett brinnande helvete. Det som måste ha varit den största sorgen blev Oates inte varse förrän efter hans död när hon gick igenom alla papper: han hade haft en syster som lobotomerades strax före tonåren och därefter vistades på institution.

Det är nog ingen som berättar allt – om man har gjort eller sagt något mindre begåvat som den andre inte kan hjälpa till att få ogjort, kan man hålla det för sig själv. Men har jag ett bekymmer som det kan finnas en lösning på, vet jag att den lösningen uppenbarar sig fortare om jag diskuterar saken med G som är klok och kan se saken lite annorlunda. En annan gång är det G som behöver få tala om något som tynger honom.

Det står inte i Änkans bok men jag vet att Oates gifte om sig ett år efter makens död. Jag vet inte med vem, men gissar på den där neurologen som nämns i slutet av boken. Jag begär inte att maken ska läsa alla Oates 55 utgivna romaner men nog kommer han väl att läsa varje ny bok hon skriver? Och jag hoppas att han och hustrun kan tala om sina bekymmer med varandra. Han kommer att säga "Det är väl inte så farligt" och "Du ska se att det ordnar sig" när det krisar, det vill jag tro.

Skulpturen Ungdom gjord av Arvid Brydh står placerad i Eskilstuna. Susan Sontag föddes denna dag 1933.

Bättre minne III

Allt som är bra för hjärtat är bra för hjärnan. Att springa eller promenera varje dag är att hålla hjärnan i trim och vi motar demens och sämre minne. Det bästa är en kombination av psykisk stimulans, fysisk rörelse och samvaro med andra människor. Vad kan vara bättre än att svänga sig på ett dansgolv, gärna i en tango som kräver lite mer.

När vi är fysiskt aktiva stärks hjärta och blodkärl. Då strömmar blodet lättare och syre tillsammans med näringsämnen når hjärncellerna snabbt. Det skapar nya nervceller och omkopplingsstationer i hjärnan. Vid Salk Institute i USA har man konstaterat att aktiva möss bildade dubbelt så många hjärnceller i hippocampus än stillasittande möss som inte tilläts göra dagliga motionspass i löphjul. Detta gäller människor också, tror man. I Betula-studien vid Umeå och Stockholms universitet har man sett att regelbunden träning fick hippocampus – viktig för långtidsminnet -- att öka i storlek.

Rätt mat på regelbundna tider är av stor betydelse för hjärnan och minnet, står det i boken Bättre minne. Hippocampus vill ha stadig tillförsel av blodsocker (glukos). Den vill inte ha de snabba blodsockerhöjningarna som kommer av snask och läsk utan kolhydrater som bryts ned långsamt och finns i fullkornsprodukter, baljväxter och grönsaker.

Bilden är tagen av naturfotografen och saxofonisten Mats Wilhelm www.matswilhelm.com

Bättre minne II

När vi blir äldre kan vi märka att minnet försämras. Jag går ned på bottenplanet för att hämta vinterkängor från en garderob. När jag står på nedersta trappsteget har jag glömt mitt ärende. Vad var det jag skulle göra? Det är fokuseringen som avtar med stigande ålder, säger forskarna. Det blir mer brus i hjärnan.

På väg nedför trappan kommer tankarna Vad ska vi ha till middag? och Hinner jag gå till både biblioteket och apoteket i dag? Och Var har jag lagt den där boken jag måste lämna tillbaka? Alla möjliga tankar brusar omkring i hjärnan och tränger bort tanken Det är kallt ute, jag ska hämta vinterkängor. Jag kan behöva gå tillbaka upp för att komma ihåg vad jag skulle göra.

I boken Bättre minne av Marianne Lesslie, som jag hittade på biblioteket, står att vill man behålla sitt goda minne och mota demens ska man tänka på att hålla sig frisk, höra bra, vårda sina tänder så att man får behålla dem, sova bra, äta bra, inte gå upp i vikt, motionera, ha flera roliga intressen.

Hur kan tänder ha samband med kognitiv förmåga? Det vet man inte riktigt men en hypotes är att varje gång man låter dra ut en tand åstadkoms en liten skada i hjärnan. Det ger sämre blodgenomströmning och därför sämre kognitiv förmåga.

Bättre minne I

Har du bestämt dig för att få bättre minne under 2012? Det finns utprovade tekniker att ta till, skriver Marianne Lesslie som intervjuat forskare för sin bok Bättre minne från 2011. Läsaren får ta del av några minnesövningar som ska stoppa glömskan.

Här står mycket som är intressant. I Umeå startade 1988 det så kallade Betula-projektet som omfattar 4 500 umeåbor 35 – 90 år gamla. Vart femte år undersöker man deras hälsa och testar minnet. Studien visar att varje generation får bättre minne. Troligen beror det på tre faktorer: senare generationer äter bättre mat, har bättre utbildning och färre syskon.

Ju färre syskon, desto bättre minne, visar Betula-projektet. Föräldrar med få barn kan använda mer tid och pengar på varje barn och det gynnar deras kognitiva förmågor, till exempel minnet.

Årets namn är Lisbeth Salander

The American Dialect Society har utsett årets viktigaste ord. Vinnaren i kategorin "Det mest användbara ordet" blev humblebrag som uttryck för skryt framfört med låtsad ödmjukhet av kändisar. Place Name of the Year blev Fukushima, Personal Name blev Kadaffi och i kategorin Fictional Name vann Lisbeth Salander.

The Occupy Movement har nått sådan betydelse att rörelsen fick en egen kategori och vinnaren blev 99 percenters som avser den stora majoriteten som kommer i kläm i finansvärldens skugga. Årets ord blev Occupy.

Bilden är tagen utanför Nationalmuseum i mellandagarna.

Den mystiska bulan

Tänk att få vara en småpigga i röd klänning med svarta prickar. Få äta plisterpaj, inlagda kottefrön och mosspannkaka. Bygga koja av långbarr. Gå i skola med retingarna Visp, Vasp och Vesp och lära sig läsa. Se fram emot Mittvinter när man får klappar. Kanske en varm, skön halsduk stickad av äkta ängsull? De små varelsernas värld verkar idyllisk fast det händer spännande saker också förstås. Vad kommer det egentligen att bli av den stora bulan som dokumenteras av forskaren Brumlan och blir större för var dag? Upplösningen blir en pangnyhet i Nya Grobladet.

Kapitelboken Den mystiska bulan av Lena Landström (bilden) som kom förra året på Rabén & Sjögren är stor underhållning för barn och vuxna. Påminner lite om Det susar i säven som också handlar om djur (fast lite större djur). Lenas man Olof Landström svarar för illustrationerna och parets son Albin har formgett. Firade de kanske Mittvinter? Jajamensan, det vet jag att de gjorde, då var det fest med mittvintermat och tårta hos familjen Landström.

Glaset

Margareta Ekarv heter en författare med rötter i den uppländska landsbygden. Hon är kanske mest uppmärksammad för sin roman Leran. Margareta, Lena Landström och jag -- som lärde känna varandra i en av författarförbundets nämnder för några år sedan -- träffas ibland. Senast sågs vi strax före jul på det kulturmärkta, cirkelformade kaféet på Östra Station (serverar mandelkrokar, bara det ett skäl att besöka stället).

Vi bytte böcker på kaféet. Jag fick Margaretas sprillans nya roman Glaset som jag sedan har läst under julen. Boken handlar om en liten flicka på landet som iakttar stormänniskorna hemma på gården och sommargästerna som är lite eljest. Det är lätt att känna igen Margareta i den lilla flickan.

Det är en roman, har Margareta påpekat. Vissa saker är tillagda, andra saker har tagits bort. Det skrämmande som hände vid kallkällan måste dock vara självupplevt. Idag ska jag ringa Margareta och säga hur mycket jag tycker om hennes bok. Den är välskriven, underfundig, humoristisk -- Margaretas bok gjorde mig glad och hjärtevarm. Hoppas den får många läsare.

Den här dagen 1908 föddes Simone de Beauvoir.

Peredvizjniki -- rysk konst på Nationalmuseum

"Vid skoldörren" av Nikolaj Bogdanov-Bolsky, målad 1897. År 1890 var det endast 20 procent av den Rysslands befolkning som kunde läsa.

Rysk konst på Nationalmuseum – det lockade mig inte. Men när en god vän rekommenderade utställningen pallrade jag mig dit och ångrade mig inte. Tavlor målade av konstnärsgruppen Peredvizjniki, som bildades 1870, har nästan aldrig tidigare visats utanför landet. Dessa konstnärer målade familjesituationer, barn, arbetare, kosacker, fångar, pråmdragare, ryska skogar om vintern och ödsliga landskap. Man ville ge en sann skildring av det samtida ryska samhället. Utställningen pågår till 22 januari. Se den om du kan.

”Ett muntert avbrott” av Antonina Rzjevskaja

”Familjen” av Sergej Ivanov

Att förbli smal

Som många andra har jag gått upp i vikt under helgerna. Så snart jag äter mer än vanligt, och fetare mat än vanligt, blir jag lite tjockare. Visserligen rör det sig bara om ett halv kilo och jag är inte orolig, när oxveckorna drar i gång efter trettonhelgen kommer jag att bli av med det. Men blir jag rultig, skulle det bli riktigt svårt att gå ned i vikt och stanna där.

Jag minns en ung kvinna som jag träffade en gång för längesedan när jag arbetade på tidningen Vi och besökte en fabrik. Jag mins inte vad det var för fabrik, eller vad jag skulle skriva om, men jag minns den där kvinnan som i förbigående, när vi gick över fabriksgolvet, sa att hon hade gått ned mycket i vikt ”och nu vill kroppen ha det tillbaka”. Jag förstod att hon befann sig i strid, striden mellan hennes nya smala person och den gamla tjocka kroppen.

Den svåra kampen efter viktnedgång har den australiske forskaren Joseph Proietto tittat närmare på. Under 15 år har han hjälpt människor att gå ned i vikt och noterat att även om många kan bli tunnare, är det få som klarar att behålla sin nya vikt. De smala är tjocka på nytt om ett år. Vad beror det på? Proietto valde att studera 50 män och kvinnor som först minskat i vikt och sedan gått upp igen. Han fann att de 50 personerna ännu efter ett år kännetecknades av biologiska förändringar som viktminskningen orsakat.

Deras kroppar betedde sig som om de var i svälttillstånd och arbetade frenetiskt på att få tillbaka alla kilon som de blivit av med. Efter ett år låg ett ”hungerhormon” som kallas ghrelin ungefär 20 procent högre än vid studiens början och ett annat hormon, peptid YY, som ses som hungerdämpande, låg abnormt lågt. Leptin, ett hormon som dämpar hunger och ökar ämnesomsättningen, var också lägre än normalt hos de 50 personerna. I The New York Times (The Fat Trap) säger dr Proietto så här: ”Vi såg en koordinerad ansträngning hos kroppen att ta tillbaka sin gamla vikt. Det måste vara orsaken till att människor misslyckas med att behålla sin nya lägre vikt”.

Är det då omöjligt för överviktiga att bli slanka och förbli slanka? Nej, men det kräver livslånga rutiner. Upp på vågen varje morgon, motion varje dag och regelbundna måltider med förståndig mat varje dag. Det kan det vara värt för att slippa ohälsosamma kilon.

Proiettos undersökning ger upphov till frågor. Kommer hans försökspersoner att vara kvar i ”svältillstånd” om ytterligare ett år? Hans försökspersoner minskade i genomsnitt drygt 13 kilo under en tio veckors lågkaloridiet. Det är att gå fort fram. Kanske hade de biologiska förändringarna inte uppträtt om viktminskningen hade fått ta ett år?

Granen hittade jag i Los Angeles när jag var där i november.

Julrosor i blom

De vackra vita julrosorna blommade i en trädgård mellan Stora Gatan och Prästgatan i Sigtuna men blev skadade av en frostnatt innan jag hann fota dem.

Sedan min dator kom tillbaka efter översyn, har jag problem med att lägga in texter på bloggen -- det blir alla möjliga storlekar på bokstäverna -- men jag hoppas få ordning på det.

Det svåra året 1902

Prästgården har sitt ursprung i 1700-talet. De vackra dubbeldörrarna bär enekransar.

Vet att det finns de som tycker tvärtom men jag gillar gröna jular. Ingen behöver gå ut och skotta och vägarna blir säkrare för alla bilister som åker för att besöka släktingar. Men tyvärr, istället för snö hemsöktes landet av Dagmar. På julafton åkte vi till barn och barnbarn som bor i en prästgård på landet, men åkte hem innan det började blåsa hårt.

Det var synd om alla som drabbades av stormen Dagmar vid jultid -- strömlösa hushåll, strandade resenärer, skogsägare med flera -- och det är synd om alla som drabbas nu av det senaste dygnets kraftiga storm. Ändå är detta inget emot den orkanartade storm som bröt in över södra Sverige den 25 december 1902. Vid den berömda ”Julastormen” vällde havet in över fördämningarna i Halmstad och trängde in i fastigheter en halv kilometer bort från stranden. Jag citerar Raoul Iseborgs bok Väder och oväder under 1900-talet: Natten till annandagen nådde vinden väst 40 m/s vid västkusten och havsvattennivån steg 2-3 meter.

Överhuvudtaget var 1902 ett svårt år med stark kyla i landet, torka och missväxt.

I prästgårdsparken blommade bellis på julafton.

Inomhus lyste vackra amaryllisar.

Ur Blandaren

Sveriges roligaste tidning är Blandaren med stolta traditioner, utgivning sedan 1863. Synd bara att den kommer så sällan (varje december). Förr bestod redaktionen av idel män. Nu finns det kvinnor med och tidningen har blivit ännu roligare.

Det är svårt att skratta ensam. Den som sitter solokvist kanske småler åt ett skämt, mer blir det inte. Bara Blandaren lockar mig att skratta ensam i soffan. Här är några skämt:

På bageriet: franska för nybörjare.

Om det bara är en minut tills tåget ska gå har man inte mycket att vinka på.

Patienten till tandläkaren: Hur ont kommer det att göra?

Tandläkaren till patienten: Vill ni ha bedömning?

Är ni nötallergiker? Ät lamm.

Pingstmust, Allhelgonamust, Trefaldighetsmust, Annandagjulmust, Trettondagsmust, Andra musten efter Trefaldighet

God fortsättning!

Önskar alla ett gott, händelserikt år hopat med trevligheter! Själv åt jag ett äpple med det första när jag vaknade i går. Det, trodde man förr, är ett sätt att försäkra sig om god hälsa under kommande året. Lovade också mig själv att äta medelhavsmiddag varje dag, gott och hälsosamt.

Min vän Ingrid Sjöstrand som bor i Uppsala ringde i går. På nyårsafton hade hon samlat femton personer som alla hade tagit med sig en fem minuter lång berättelse –- från en bok eller från egen fatabur. Det blev en fin kväll som man ville avsluta med att gå ut och lyssna på domkyrkoklockorna klockan tolv. Bara det att klockorna inte hördes för alla raketer.

Raketer skadar många människor varje år, för oväsen, väcker små barn som börjar gråta, skrämmer hundar, katter och alla andra djur, skräpar ned och sprider gifter i naturen. I Danmark är det förbjudet med att raketer, sa Ingrid. Varför ska vi tillåta det i Sverige? Det måste bli ändring på det, sa vi.

G och jag satt med goda vänner på nyårsafton och beundrade gula, svävande farkoster som lyfte mot himlen. Det var något annat. Har fått veta att de kallas Khom Loy och likt luftballonger drivs av en låga (man skickar upp dem genom att tända en brikett). Även dessa ballonger blir förstås till skräp när de slocknar och faller ned men de är i alla fall tystgående.