Drabbad av svår nyfikenhet och sensationslystnad öppnar jag
K, den sprillans nya boken skriven av f d akademiledamoten Katarina Frostenson. Nu ska jag få veta vilka försonande egenskaper hos Jean Claude Arnault som får henne att älska mannen.
Tyvärr, just det får jag inget besked om. Läsaren får veta att Arnault "har inte alltid varit sedesam" men att han skulle använda våld och vara annat än chevaleresk mot kvinnor är påhitt: "Det som sker är obeskrivligt orättvist; den elakhet, den småaktighet du utsätts för är utan sans. Du må ha betett lite amoraliskt men detta förtal är förföljelse. Galenskap".
Allt, precis allt, som arton kvinnor – som KF kallar avundsamma megäror, hämndgudinnor och furier – vittnade om i den stora dagstidningen hade de ljugit ihop och skriverierna om Arnault var en kabal. Jag slår upp ordet,
kabal betyder sammansvärjning. Att göra så här mot paret är inte mindre än en skandal;
skandal, lär jag mig av KF, kommer från grekiska
skándalon som betyder förargringsberg, något som reser sig upp, som man stöter sig mot, retar sig på. Mycket, får läsaren veta, beror på att mannen är en främling i Sverige som här kallas den trånga stöveln; han är fransman och, som KF påpekar flera gånger i sin bok, av judisk härkomst. Arnault är förföljd för att han är en främling.
KF går omkring i Paris och röker. Hon sitter på parkbänkar i Paris och röker. När hon inte skriver på sin försvarsskrift.
Jag har svårt att fatta det abstrakta, skriver hon. Det har jag också.Jag har haft svårt att fatta hennes dikter. Men
K är en bok som jag kan ta till mig och det finns mycket i den att tycka om.
