Tisdag, arbetsdag

Det är tisdag, veckans arbetsdag. Du kanske trodde att varje vardag är lika mycket arbetsdag? Nej, nej, nej. En amerikansk undersökning från 2008 som omfattar de tusen största företagen i USA visar att anställda uträttar 12 % av veckans arbete på måndag, 11 % på onsdag och 11 % på torsdag. På fredagar blir bara 3 % av veckans arbete uträttat! Men tisdag, då jobbar man. Hela 57 % av veckans arbete blir gjort då!

Är vi likadana i Sverige? Omöjligt att veta, detta har aldrig undersökts. Är jag själv flitigast på tisdagar? Nej, jag arbetar alltid bäst i morgon, då ska jag hinna både det ena och det andra....

Fantomvibrationssyndromet

Jag var nyss på Postmuséets restaurang Treskillingen. Det var efter lunchrusningen och vi var inte många i lokalen, en ensam herre vid en dator och jag. Så kom ett par i 65-årsåldern som köpte kaffe och delade på en kaka. Om jag tidigare trodde att det bara är ungdomar som sitter klistrade vid sin mobil vet jag bättre nu; så snart de satt sig tog mannen och kvinnan fram sina telefoner och satt sedan tysta, fängslade av de små apparaterna, tills kaffet var urdrucket.

Vad hade de gjort innan de skaffade mobil? Pratat kanske? Om sina ärenden i Stockholm, om sina barnbarn, om sina planer för helgen. Nu var de istället sociala med någon annan. Hur ofta talar dessa två med varandra? Är upptagenheten av mobilen bra för parets förhållande? Det kan i alla fall inte främja deras känsla av samhörighet.

En kommitté i Australien, ledd av dr Michael Spence vid University of Sydney, har utsett Macquarie Dictionary Word of the Year för 2012. Det blev phantom vibration syndrome. Nytt för mig, men när jag berättade det för Cecilia, lärare, visste hon genast vad det var: hon hade hört en rektor berätta om när man bad eleverna lägga ifrån sig telefonerna på ett bord före lektionen och de fortsatte att känna vibrationer i fickan. Fantomvibrationer! Tydligen är fenomenet vanligt bland människor ängsliga för att missa ett samtal.

Nyss skickade en vän en samling bilder på unga människor i olika situationer: på kafé, på museum, på utflykt osv.  Överallt upptagna med sina telefoner istället för med sina vänner. Allra sist fanns ett uttalande av Albert Einstein som ska ha yttrat: "I fear that one day technology will surpass our human interaction."

Vinfluensa och annan flunsa

Det är förrädiskt nu. Man träffar lite folk och vips så ligger man där tre dagar senare med feber och snuva och vet inte riktigt, är det svår förkylning eller lätt influensa? Jag vet ändå säkert att det inte rörde sig om vad engelsmännen har börjat kalla wine flu och medför dunkande huvudvärk. Min översättning blir vinfluensa.....

Sov gott -- för kärlekens skull

Det var Alla hjärtans dag i veckan som gick.  Alla har sitt sätt att fira dagen eller inte fira den alls.  G och jag var förkylda och ingen orkade ut för att handla. Vaniljhjärtan till kaffet har annars blivit vår tradition den 14 februari.

Hur ska man hålla kärleken vid liv? Det gäller att sova bra. Det har psykologen Amie Gordon vid University of California Berkeley kommit fram till efter att ha studerat drygt 60 par i åldrarna 18 - 60 år. Paren fick föra dagbok över sin sömn varje natt  och skriva ned hur en god eller dålig natt påverkade deras inställning till partnern nästa dag. Paren videofilmades också när de sattes att lösa problem efter att ha sovit bra eller otillräckligt. 

Deltagarna påverkades tydligt av för lite sömn. Då var man kort i tonen, visade ingen förtjusning i sin partner,  betedde sig själviskt och glömde tacka när den andre gjorde något vänligt. Inte alls bra för ett förhållande.Har du sovit dåligt, försök ändå att säga "tack" till din käraste när hen häller upp morgonkaffet. 

Snarkare saboterar både sin egen och och sin partners nattvila och bör söka hjälp, för kärlekens skull.  För överviktiga snarkare kan det räcka med att gå ned i vikt, övervikt är en vanlig orsak till kraftiga timmerstockar. Annars finns det hjälpmedel på apoteket att köpa. Läkare kan hjälpa dig att skaffa en CPAP-apparat som håller luftvägarna öppna och minskar snarkningen.

Flickan och hunden

Det måste ha varit för nio, tio år sedan som jag träffade Christina Kellberg i det svenska författarhuset i Kavalla, Grekland. Det stora vita huset byggdes på 1930-talet av Svenska Tobaksmonopolet som bostad för företagets direktörer på besök i Kavalla för att köpa tobak av grekiska odlare; idag har författare, översättare och tecknare den stora förmånen att få hyra ett rum i huset för att sitta här och arbeta. Rummen försågs med möbler från NK och de finns ännu kvar. Senast jag var i Kavalla var mitt rum helt och hållet inrett med möbler ritade av NK:s chefsarkitekt Axel Einar Hjorth; hans  möbler går i dag till sanslösa priser på auktioner.  

Jag skrev på ett manus som det aldrig blev något av och hon, journalisten från DN, hade börjat skriva på det som senare kom ut under titeln Kupongtjuven och var en sann berättelse om tre generationer kvinnor: Christina, hennes mor och mormor. Kupongtjuven är en ytterst välskriven och skakande berättelse om hur svårt livet kan vara och boken har funnit många hängivna läsare. Den finns nu i pocket och jag kan rekommendera den.

Nu har Christina  kommit med sin första roman Flickan och hunden. Den bygger på hennes barndom och vi som läst Kupongtjuven känner igen de två missbrukande föräldrarna, mamma som är hemmafru och pappa som skriver. Boken har ett plågsamt mörkt innehåll och läsaren våndas med tioåringen i det kaotiska hemmet i  femtiotalssverige, barnet som hela tiden längtar efter normala stunder med friska, nyktra föräldrar -- cykla till havet med pappa kanske och plocka blommor med mamma -- men så sällan får njuta det. Christina beskriver den utsatta flickans svåra belägenhet -- det är hon som måste vara klok och duktig i sina föräldrars ställe och städa upp i huset efter fester. Man lider med barnet som måste stå ut med så mycket och man lider med föräldrarna som går med aldrig uppfyllda drömmar. Mamman längtar efter att få yrkesarbeta, vara vacker, bli sedd. Pappan hamrar på sin skrivmaskin och drömmer om att bli erkänd författare. Jag är säker på att Christinas välskrivna roman  kommer att få många läsare.

Bilden av Christina Kellberg är tagen av Arne Jönsson. 

EU vill subventionera tobak

Det är lätt att förstå att David Cameron vill lämna EU. Jag känner likadant. Samtidigt som de styrande i Bryssel lägger stora pengar på antirökkampanjer föreslår EU:s jordbrukskommitté subventioner till tobaksodlare i Bulgarien, Rumänien, Italien och Grekland.

I dag uppskattas tobak orsaka 650 000 dödsfall i Europa varje år. Hur kan EU-ledamöterna ens överväga att stödja tobaksodling? Finns det inte några kloka bland EU-topparna som kan se till att det här huvudlösa förslaget avvisas?

Jordbruksverket måste tänka om

Hur nå hälsa och välbefinnande i livet? Det hjälper bestämt att tänka på vad man äter. Den amerikanske presidenten Thomas Jefferson älskade frukt och grönsaker, både att äta och att odla. Han hade en stor köksträdgård som producerade allt vad hushållet behövde och under 60 år ska han -- med hjälp av slavar -- ha odlat 96 olika sorters grönsaker. Jefferson skrev så här till sin läkare år 1819: Jag har levt förnuftigt, ätit i huvudsak vegetarisk kost och mycket lite kött.

Förra året var den svenska köttkonsumtionen 87 kilo per person. Det är otroligt mycket. Nötkött är vad mina landsmän gillar mest och konsumtionen är den näst  högsta i EU. Är jordbruksverkets förslag om köttskatt ett bra sätt att få människor att äta mindre kött, något som skulle gagna vår hälsa och klimatet? Sedan jag läste ett inlägg i frågan av Per Jensen, professor i etiologi vid Linköpings universitet, är jag inte säker på det (Dagens Nyheter 25 januari 2013). Per Jensen menar att verkets förslag att skattevägen subventionera kyckling leder helt fel.

Kycklinguppfödningen är minst klimatbelastande men plågsam för djuren och pågår under förskräckliga, industrialiserade förhållanden. Jag läste för ett par år sedan en artikel i The New Yorker som ingående beskrev de hårt drivna slaktkycklingarnas helvetiska villkor. De som fortsatte att äta kyckling efter att ha läst den artikeln måste ha ett hjärta av sten.

Det finns bra och dålig nötköttsproduktion i Sverige, menar Jensen, och en köttskatt skulle drabba alla lika. Han   föreslår istället att man sätter djurskyddspoäng på olika former av uppfödning och transport, oavsett djurslag, och lägger straffskatt på de sämsta alternativen.

Min mathållning liknar Jeffersons och har varit i det närmaste vegetarisk sedan 45 år. Så kanske inte alla vill ha det men säkert kan de flesta dra ned på sin köttkonsumtion.