Fusk med matpriser

Läser i tidningen att fler och fler matbutiker struntar i lagkravet att ange kilopris. Antagligen för att man inte vill avskräcka kunden från köp av till exempel avokado och mango. Säljer man sådant till styckpris märker kanske inte kunden att hen köper en dyr vara. En liten ask med körsbärstomater för 15 kr kan verka billigt men räknar man efter, ser man att kilopriset blir skyhöga 60 kr.

Om din butik ger felaktig prisinformation kan du anmäla det till Konsumentombudsmannen som då uppmärksammar butiksägarna på att de bryter mot lagen. Butiken kan sedan välja att rätta sig efter lagkravet och visa kilopriset på varorna eller dömas till  böter i Patent- och marknadsdomstolen.

Förresten, varför heter det Konsumentombudsmannen? Varför inte göra det till ett könsneutralt ord och säga Konsumentombudet?

I några år nu har jag intresserat mig för fusk och bedrägerier som drabbar oss alla. Av detta intresse blev det en bok: "BARA BLUFF, din överlevnadsguide i en värld där bedragarna blir fler och fler" tillsammans med kriminologen Sofia Ardelius. Precis som jag för några år sedan gav mitt särintresse pomologi en egen blogg (www.svenskaapplen.blogspot.com) får nu bedrägerier en egen avdelning: www.bedragarbloggen.blogspot.com  Det är min mening att där fortlöpande berätta om nya bedragarmetoder som vi utsätts för.

På kafé i Alingsås

Den största svårigheten när jag ville gå en kaférunda i Alingsås – som stolt kallar sig The Capital of Fika – var att veta var jag skulle börja. Det är så lätt att det första fiket kommer att utgöra en måttstock för de efterföljande. Lösningen blev att fråga på hotellet där man tveklöst svarade: Nygrens Café. Så till Nygrens på Drottninggatan begav jag mig och fann ett charmigt kafé med servering i två plan plus uteservering på innergården. Nygrens är möblerat med vitmålade pinnstolar  blandat med sammetsfåtöljer, bara att välja grad av bekvämlighet. Min lunchsmörgås var till full belåtenhet.









Nygrens får 10 poäng av 10 möjliga men det får också Ekstedts bageri och kafé som är inrymt i en hus från förmodat 1700-tal. Uttalad brist på sköna sammetsfåtöljer men trivsamt och ett stort sortiment av gott kaffebröd bakat på plats. Killen vid disken rekommenderade potatisbakelse och det är klart att det är vad man ska njuta till kaffe i Alingsås: sockerkaksbotten struken med vaniljkräm, smörkräm på det och så ett täcke av vit marsipan pudrad med kakao.

Potatisbakelse

Café Reval var stängt  och till salu.  Coffee House hade inte heller öppet eftersom man renoverade köket. Men Café Viola välkomnade mig med gammaldags tapeter och skön miljö. Jag valde räksallad och fick till det ett stycke smörad tekaka. Tekaka är en populär brödsort i  Alingsås.


På varje fik jag besökte var det hela tiden en stark inströmning av kunder, mest medelålders eller äldre män och kvinnor, ensamma personer eller par. Ungdomarna dyker upp på kvällen, gissar jag.

Hos Viola träffade jag en äldre kafégäst som vi kan kalla Ulla. Sedan hon blev änka går hon på kafé varannan dag, för att komma ut lite. Då beställer hon en lunchsmörgås, läser sin tidning och tittar på folk, det är trevligt.  Ulla går ofta till Viola där hon har ett favoritbord, men Sallys Café får också besök: "De känner igen mig och är så goa där ".

Kan man se på alingsåsarna att de går och fikar hela tiden? Nej, de ser ut som folk gör mest. Hälften är smala eller nästan smala. Hälften mer eller mindre rundnätta. 




 

Filminspelning i Alingsås

Svemester kommer aldrig att komma in i Svenska Akademiens ordbok men det är roligt att detta nyord, som jag skickade in till Språkrådet för exakt 10 år sedan, har nått ut som det har gjort. Tidningen Vi valde svemester som månadens ord i september förra året och Svenska Turistföreningen byggde samma år sin kampanj på svenska folkets inskickade svemester-bilder. Och nu har det kommit en ny bok: "SVEMESTER, så reser du smart och hållbart i Sverige" av Niklas Kämpargård.




Jag tillbringade tre svemesterdagar i Alingsås tidigare i veckan. Bättre val kunde jag inte ha gjort.  Där hade redan kastanjerna och syrenerna slagit ut. Och Alingsås har vad de flesta andra städer saknar: gammal fin kafékultur. Och där händer det saker. Gudrun Schyman till exempel valtalade på Kungsgatan.
 

Den årliga potatisfestivalen i Alingsås under iscensättning vid filminspelningen av "Min pappa Marianne".

Sedan en månad tillbaka pågick en filminspelning i staden: Min pappa Marianne med Rolf Lassgård i huvudrollen. Jag hade mitt livs chans att få vara statist – som besökare på Alingsås potatisfestival –  och kanske få se mig själv i den färdiga filmen men tyvärr, jag skulle med tåget hem. Får ändå sägas ha snuddat vid filmvärlden när jag åt hotellfrukost några meter från Lassgård en morgon.

Om kompositören Ethel Smyth

Ethel Smyths mässa har nyss fått sin svenska premiär i Stockholm. Ser att den fått fina lovord i pressen. Jag stötte nyss på Dame Ethel Smyth – namnet uttalas smajt – i boken "Recollections of Virginia Woolf" från 1972  där 27 personer meddelar sina minnen av författaren.  Bland annat skriver Louie Mayer om hur det var att arbeta som hushållerska för paret Woolf. 

Ethel Smyth blev mot slutet av sitt liv hett förälskad i Virginia Woolf och Louie Mayer berättar  att  kompositören ofta kom på besök till Monks House, Rodmell. Hon körde dit i sin lustiga skruttbil och väl framme ställde sig den döva gamla damen vid grinden och ropade "Virginia!" så högt hon förmådde.  

Ethel Smyth skrev brev till Virginia Woolf så gott som varje dag. Louie Mayer hade posten med sig när hon kom till Monks House på morgonen och Mrs Woolf frågade alltid om det fanns ett brev från Dame Ethel. När Leonard Woolf sedan satt vid sin frus sängkant och och drack sitt morgonkaffe brukade hon läsa dagens brev från Ethel Smith för honom.

Skriv in "Bringing Composer and Suffragette Dame Ethel Smyth To Life" på Youtube och du får veta mer om denna engelska kompositör.

Åsa Wikforss är rätt val

Äntligen, säger jag. Äntligen har Svenska Akademien valt in en ledamot som deklarerar att facklitteraturen är viktig. Åsa Wikforss skriver själv facklitterära böcker och, enligt Dagens Nyheter,  räknar hon med att ägna sig åt just facklitteratur i arbetet i Akademien. Så välkommet. "Snille och smak" kännetecknar givetvis våra största internationella faktaförfattare men när blev någon sådan uppmärksammad med ett Nobelpris? Hoppas det blir ändring på det nu.