De randiga tygernas historia

Skämtteckning i The New Yorker (25 nov. 2013): Ung kvinna till gatukonstnären som målar hennes porträtt: "Var snäll och gör så att det ser ut som en selfie".

Selfie har valts ut som årets ord av redaktionen för Oxford Dictionary. Ordet noterades första gången 2002 i Australien men det är först i år som det blivit vida använt världen runt. I World Wide Words Newsletter läser jag att selfie gett upphov till andra nya ord:
helfie,  bild av mitt hår
belfie,  bild av min bakdel
welfie, bild av mig i träningskläder
shelfie, bild av mig med bokhylla i bakgrunden
drelfie, bild av mig som påverkad (av nyårschampagne eller något annat)

Apropå böcker så är trevlig läsning, förutom varm gemenskap med de nära och kära, det viktigaste för en lyckad julhelg. Den här julen har förljusats tack vare Margaretha som tipsade mig om boken "Ränder. Rändernas och de randiga tygernas historia" av Michel Pastoureau. Biblioteket fick in boken strax före jul.Vilket underbart verk med massor av fakta och härliga bilder! Här får man veta allt om det randiga tygets utveckling från att vara något enbart för fångar, fattiga, utstötta och ringaktade till något högt värderat i modevärlden. Tack snälla Margaretha!

 De två bilderna ovan visar tavlor av Jacob Dahlgren, en konstnär som arbetar mycket med ränder och nyss hade utställning på galleri Andréhn- Schiptjenko i Stockholm. Enligt den presentation jag fick i handen på galleriet går Dahlgren varje dag i randiga tröjor sedan tretton år tillbaka och ser sig själv och sin klädsel som en levande utställning.

I mitt tak lyser Saturnus...

.... och i fönstret står den randiga glasvasen som ser ut som om den buktar in och ut. Det är lur. Utanpå är vasen alldeles slät. Men inuti buktar vasen in och ut, kan någon förklara det här?

Ber att få önska en god fortsättning på julen och ett gott nytt år!

Pojkar mognar senare, visar ny hjärnstudie

Så här på tredjedag jul (som var en helgdag innan Gustav III avskaffade den 1772) funderar jag på skillnaden mellan pojkar och flickor. PISA-undersökningen 2012 visade som känt att svenska pojkar och flickor gjorde sämre ifrån sig vad gäller läsförståelse, matematik och naturvetenskap än ungdomar i övriga OECD-området. De svenska flickorna nådde dock avsevärt bättre resultat än de svenska pojkarna. Jämfört med OECD-området som helhet var könsskillnaderna större i Sverige. Man skulle vilja få en förklaring till både det första och det andra. Har svenska ungdomar, och i synnerhet pojkar, slutat lägga manken till?

Att flickor lyckas bättre i skolan är väl känt från internationella studier. Det har länge funnits en föreställning om att flickor utvecklas snabbare och nu har vi svart på vitt. Nyss publicerade man nämligen vid Newcastle University en studie av hjärnan hos 121 personer mellan 4 och 40 år. Den visar att pojkar mognar upp till 10 år senare än flickor (Cerebral Cortex, 15 december, 2013: Preferential Detachment During Human Brain Development: Age- and Sex-Specific Structural Connectivity in Diffusion Tensor Imaging (DTI) Data).

När hjärnan utvecklas, avlägsnar den oviktig information för att koncentrera sig på vad som är väsentligt. Genom att kontinuerligt rensa bort överflödig information och organisera om sitt nätverk kan hjärnan arbeta snabbare och mer effektivt. Forskaren Marcus Kaiser (intervjuad i The Daily Telegraph 20 dec. 2013) säger att man blev överraskad, när man såg att hos flickor börjar den här utrensningen i hjärnan redan vid 10, 12 års ålder:
-- Hos pojkarna såg vi inte samma aktivitet förrän vid 15 till 20 års ålder.

Det här kan vara orsaken till varför pojkar inte förmår att göra lika bra ifrån sig i skolan som flickor.  Vad krävs för att pojkar och flickor ska få samma kunskapsmassa och lika goda betyg? Hjälper vi pojkarna bäst genom att tillrättalägga undervisningen för dem? Och låta dem gå i klasser skilda från flickor (som skulle få tråkigt i en skola med långsammare undervisningstakt)?

Se upp under julen

God fortsättning på julen som jag hoppas är en lugn och skön högtid för alla. "You better watch out, you better not cry" heter det i sången Santa Claus is coming to town. Alltså: Se upp under julen! Förr i världen åt man mycket på julen för att försäkra sig om att man skulle få tillräckligt med mat under det nya året. Ingen tradition vi behöver hålla fast vid! Det är illa att vi inte har någon svensk julvisa som hälsovarnar, för julen är inte att leka med. Tänk bara på alla knäckskadade tänder som tandklinikerna vittnar om att de måste åtgärda  efter jul.

Men det stannar inte med det. Julen dödar. Tänk på Fredrika Bremer. Hon gick till kyrkan på julotta 1865 och blev förkyld varefter hon snabbt insjuknade i lunginflammation och dog på nyårsafton. Charlie Chaplin dog på juldagen och det gjorde Dean Martin och Eartha Kitt också.

Om julen inte dödar, så gör den en sjuk. Som barn var jag frisk som en nötkärna hela terminen men så kom julen och vad hände, strax drabbades jag av någon barnsjukdom som röda hund, mässling eller vattkoppor. Som vuxen har jag noterat att om jag ska få en svår influensa eller en feberdrivande inflammation så är det just vid jul. Omöjligt att förklara.

Nära 30 procent fler svenskar avlider i januari jämfört med juni månad och särskilt i början av januari dör många. Förra året visade Dagens Nyheter att fler svenskar dör på nyårsdagen än på någon annan dag under året och jag erfar att det är samma mönster i England och Wales, även där visar nyårsdagen flest dödsfall. Så snart juldekorationerna åkt ut vid Tjugondag Knut sjunker överdödligheten. Var rädd om dig! Låt inte granen och julljustakarna och tomtegubbarna stå kvar onödigt länge i stugan....... 

God jul!

Richard Wagner -- som uppmärksammats stort i år eftersom det är 200 år sedan han föddes -- led av migrän,  stackars man. År 1857 skrev han till sin vän Franz Liszt "Jag klarade inte att skriva en enda ton eftersom jag hade den mest fruktansvärda huvudvärk". Wagners migrän har gett avtryck på flera håll i hans musik, har tyska musikforskare funnit.  Operan Siegfried till exempel börjar med att musiken stegras och den plågade huvudpersonen sjunger  "Fruktansvärda lidande! Smärta utan slut!" Siegfried kan höras på Youtube och de tyska forskarnas studie har publicerats i British Medical Journal.

Musik smygs in i många sammanhang för att skapa en känsla. En spellista som får kunderna att köpa mer är efterfrågad av affärsfolk. Lugn musik som ger en varm känsla och passar i en hotellobby  är omöjlig i livsmedelsbutiken  "för det kommer folk att gå omkring och såsa" läser jag i senaste numret av STIM-tidningen.

Hur får man människor att spendera mer pengar i den eleganta restaurangen? Man spelar klassisk musik, det ger middagsätarna en känsla av lyx. På lunchrestaurangen kör man häftigare och högre musik så folk inte dröjer sig kvar så länge, då hinner man med fler gäster.

Kände du vid senaste besöket i butiken en plötslig önskan att köpa rosor till din älskade?  Eller ananas och granatäpplen till jul? De försåtliga butiksägarna använder nämligen så kallat riktat ljud: man spelade kanske en kärleksballad när du gick förbi hinkarna med röda rosor och lät dig höra Hawaii-musik vid fruktståndet. Det finns människor som har till sitt yrke att tänka ut köpstimulerande tonslingor och tempoväxlingar. Tider på dagen när det inte är så mycket folk i butiken spelar man gärna olika sånger, det får kunden att känna sig mindre ensam.

Dan för dan önskar jag alla en fin, migränfri jul med lagom mycket mat av godaste sort, mycket lek och glam med familjen och fantastisk, avstressande julmusik! Bilden visar en balearjulros som blommar i Anderssons växthus på Bergianska Trädgården.

Blommande amaryllis

Fick en röd och en vit amaryllis för ett par månader sedan. Den vita blommar nu och vilka ljuvliga blommor! Så heter också sorten Jewel, läser jag på etiketten. Dessutom har Jewel inga problem med att stå rak, men så har jag följt givarens råd: vattna en enda gång och sedan inte mer, annars ränner stjälken i höjden och blomman faller omkull. Allt som löken behöver har den i sin knöl.

Julklappstips 2

När datorn blir stum och inte ger den minsta lilla tonslinga ifrån sig måste man ringa fackmannen som till min överraskning inte svarade från Glasgow eller Frankfurt utan var en helt vanlig kille i Stockholm. Med rötter i Härnösand. Vid en felsökning blir det flera vänteminuter när program ska laddas och jag frågade den unge mannen om han köpt julklappar. Inte alla, ska köpa en till, sa han.

Till den här familjens julfirande  i Härnösand hör en speciell julklappslek. Alla köper två julklappar (för 200 kr tillsammans) och lägger i en hög (det ska vara klappar som passar alla). Sedan slår man tärning och den som får upp en sexa får välja julklapp först. Så fortsätter det enligt ett system som jag inte riktigt förstod men här, tänker jag, kan man hitta på egna regler.

För visst är det ett bra julklappstips? Ingen ruinerar sig och alla har roligt. Får man byta julklappar? Ja, med varandra, innan man har öppnat paketen, sa mitt datorstöd. Som kom fram till att datorns tystnad berodde på att jag missat att göra påkallade uppdateringar av program. Nu låter den igen och jag tackade med att tipsa om en klapp som passar alla: vass nagelklippare från apoteket. Köpte nyss en till mig själv, klipper alla slags naglar.

Ovan min bild av det vinnande bidraget i årets pepparkakshustävling på Arkitekturmuséet .

Jullklappstips 1

Varför har du skrivit en bok om prokrastinering? Frågar man mig. Jag undrar varför jag har skjutit så länge på att skriva den. Författare tar upp frågor som berör dem och arbetet med boken "Kom till skott!" har haft precis den effekt jag hoppades på när jag satte igång med att undersöka varför människor drar på saker som ropar att de måste bli gjorda och vilka metoder det finns att förhindra oblomoveri: jag har blivit mer expedit och det var vad jag behövde.

Ta till exempel detta att jag köpte mina julklappar (säger inte vad men samma sak till alla, bara olika färger och storlekar) redan för tre veckor sedan, det har aldrig hänt förr att jag har varit så tidigt ute men det kan rekommenderas; ingen trängsel i butiken och en stark lättnad efteråt istället för ständig julklappsvånda. Dessutom fick jag alla klapparna presentinslagna i glansigt papper av samma färg som innehållet, mer kan man inte begära. Vad mer, i går skrev jag alla julkort som jag ska skicka strax.

Om du vet någon som inte har köpt din julklapp än, så är det här en underbar bok att önska: "1913 -- Århundrandets sommar". Av Florian Illies som är konstvetare, journalist och författare. Han verkar känna till allt. Boken berättar om tilldragelser inom politik, konst, musik, litteratur m m under året 1913 och det är otroligt så mycket som hände då, för 100 år sedan. Franz Kafka blir nästan galen av kärlek till Felice, Arnold Schönberg framför en konsert i Wien och blir offentligt örfilad när han slår an för skrälliga toner, Virginia Woolf skriver klart sin debutbok, Charlie Chaplin tecknar sitt första filmkontrakt med Keystone Studios, den trettonårige Louis Armstrong gör sitt första framträdande som jazzmusiker. Sigmund Freud plockar svamp med barnen iklädd lederhosen. Burt Lancaster föds. Och Oscar Kokoschka köper en linneduk lika stor som sin älskade Alma Mahlers säng och påbörjar sin stora kärleksparsbild; bara om Oscar målar ett mästerverk ska Alma gifta sig med honom. Alma, som hade sitt hår uppsatt så att hon lätt kunde släppa ut det under ett samtal eller en dans, håller inte sitt löfte.

Ja, det händer mycket år 1913 och man ömsom skälver, ömsom skrattar under läsningen. "Århundrandets sommar" är en av årets bästa böcker. Jag har snart läst ut den och kommer att börja en omläsning under julen.

Kunskapsfrågor

Det har varit mycket fokus på kunskap på sistone. PISA-undersökningen visade tråkigt nog att våra svenska ungdomar ligger dåligt till i en internationell jämförelse. Nu får skolan ta ett krafttag. Jag undrar hur jag själv hade klarat  testet. Här är två frågor som nyss ställdes i teve till Londons borgmästare Boris Johnson som oförsiktigt yttrat att det är de intelligenta människorna som når toppen:

En man bygger ett kvadratiskt hus med fyra sidor som alla vetter mot söder. En stor björn kommer fram till huset. Vilken färg är det på björnen?

Nästa fråga återger jag på engelska:
Take two apples from three apples and what do you have?

Så var det nobeldag när snillen fick ta emot välförtjänta priser. Bara män, men det kommer att ändra sig. Om 30 år är det minst lika många kvinnor som män som trycker kungens hand, tro mig. Jag följde festmiddagen på ett halvhjärtat vis fram till talen. Emma Johansson presenterade som vanligt varje pristagare på sitt säkra sätt och jag hoppas att hennes svenska pappa och polska mamma borta i Wien får se inslaget med sin språkbegåvade dotter i hennes viktiga roll under nobelmiddagen.

Medge att du också svarade fel på frågorna ovan?  Boris Johnson missade båda. Jag har facit och svaret på första frågan är "Vit". Det är bara på nordpolen som man kan bygga ett hus med fyra sydsidor,  alltså är den besökande björnen vit.

Svaret på andra frågan är "Två". Det här handlar inte om två från tre och vad som blir kvar. Tar du två äpplen så har du två äpplen.

I eftermiddag visar SVT1 filmen "Away from her" byggd på Alice Munros novell "The bear that came over the mountain".  Jag har läst novellen, tänker se filmen. I måndags gav radioteatern  en dramatisering av samma novell under titeln "Björnen sover".

Kom till skott! Ny bok om prokrastinering

Odiskat, osopat, fullt uppå borden.
Stolarna har tappat pinnar och ben.
Bron är full av snö, men den tinar till våren.
Allt jag ska göra, det gör jag i morgon.

Den gamla ramsan från Jämtland inledde ett program för Vetenskapsradion i oktober som handlade om uppskjutarsjuka eller prokrastinering som det mer och mer kommit att kallas. I programmet intervjuades psykologen Alexander Rozental som leder en nystartad behandling av studenter som har svårt att få flyt i sina studier därför att de skjuter på tentaläsning och skrivuppgifter.

För ett par år sedan hörde jag ett annat program om prokrastinering. Det var studenten Alexander som ringde till radiopsykologen för att få hjälp med sitt allt överskuggande problem: han fick inget gjort. Många unga människor har det så här, de kommer efter med sina studier därför att det är så frestande att skjuta på pluggandet och syssla med roligare saker. I dag är det så ofantligt mycket som lockar en ung människa: facebook, instagram, bloggar, podcast, film, musikvideo och mycket annat. Det här är The Age of Distraction, har någon så riktigt påpekat.

Jag har använt de senaste två åren till att tränga in i fenomenet prokrastinering och menar att det finns tre grupper av människor:
A. De som inte skjuter på någonting. Mina intervjuer  -- och  jag har pratat med många -- visar att   gruppen består av några få människor.
B. De som prokrastinerar rätt ofta med en del saker. En stor grupp dit de flesta av oss hör.
C. Kroniska prokrastinörer som skjuter på så mycket hela tiden att det påverkar arbete, hälsa och socialt liv. Studier visar att 20 procent av den vuxna befolkningen ingår i grupp C.

För alla som skulle vilja ändra på sitt uppskjutandebeteende och bli lite raskare har jag skrivit en handbok med titeln  "Kom till skott! Hur du slutar prokrastinera, får allting gjort, blir älskad av alla och har tid att gå på bio".  Den har just blivit klar och finns att beställa som e-bok  på Bokus och AdLibris.

Allt händer i en liten stad

Det bästa med att bo i en mycket liten stad är att det händer så mycket där. En människa får inte en chans att ha sitta och ha tråkigt. För inte så längesedan hade Sigtunastiftelsen besök av tecknaren Jan Berglin som tillsammans med sin fru Maria Berglin gör humorstripparna med de stornästa människorna. Vi var en stor skara stadsbor plus några tillresta från satellitorter (Märsta, Uppsala, Knivsta) som lyssnade till vår älskade humorfavorit -- en gänglig, svartklädd 53-åring med norrländskt tonfall -- och undrade "Var får han allt ifrån?"

Jan svarade inte "från en butik i Köpenhamn" som jag tror att Hasse Alfredsson brukar säga, utan berättade om inspirationskällor. Det finns, sa han ett ställe där skämten vistas, det gäller bara att få tillträde dit. Tillträdet underlättas av att man som paret Berglin har ögonen och öronen öppna för tabbar, kollisioner, pinsamheter, missförstånd och helt vanliga dumheter som de själva och vi andra gör oss skyldiga  till.

Till parets kreativa metoder hör att alltid ha trålen ute och lyssna....  och att bolla idéer, plötsligt studsar bollen på ett nytt sätt så att man måste skratta. Vad gör man när inget rinner till? Då går man ifrån och gör något annat som räfsar löv eller diskar. Det fysiska arbetet kan förlösa tankekraften, är Jan Berglins erfarenhet. Paret sparar allt --  idéer som inte var fullgoda när de föddes kan stöpas om och komma till användning senare.

Öppet slott
Sedan stod det inte på förrän det var "Öppet slott" när vänner till Wenngarns slott fick komma på besök en kväll, äta kantarellsoppa, titta runt i alla skrymslen av slottet och komma med förslag till hur den gedigna byggnaden ska användas i fortsättningen. Varför inte ett äldreboende för utlevade författare.........

Inga Landgré
I går var en annan förtrollad afton när vi kunde lyssna till Inga Landgré, vår mest välkända profil i Sigtuna. Hon intervjuades av författaren Carin Svensson Ardelius men även publiken fick ställa frågor till skådespelerskan som varit yrkesverksam sedan 40-talet och arbetat med alla de stora regissörerna och stjärnorna inom film och teater. Varför valde hon skådespelaryrket? Det har med barndomen att göra. När den ensamstående mamman gick till sitt servitrisjobb på söndag eftermiddag fick Inga, som ofta önskat sig ofödd, en slant att gå på matiné för och där hon satt i biografen började hon drömma om "att få vara någon annan, slippa vara jag".

Vad tycker en veteran om teaterkonsten i dag? Det är dålig scenografi numera, menar Inga Landgré, den är så enkel och nedskalad. Skådespelarna får ingen hjälp av scenografin och publiken får inte något att titta på. Jag kan bara hålla med. För några dagar sedan såg jag pjäsen "De oskyldiga" på Dramaten. Hela scenografin utgjordes av en träställning som skjutsades runt på scenen. Inget att titta på.

Julmarknad
Helgerna framöver kännetecknas Sigtuna av julmarknad längs hela Stora Gatan. Mycket folk och många stånd med godis, stickade luvor, enriskransar, julbockar och korvar. Kommer du när Café Lilla Fördärfvet på Sigtuna museum håller öppet nu på lördag och söndag (som är julmarknadsdag), ta tillfället! Lilla Fördärfvet är det bästa med julmarknaden.

Grattis, Lena Andersson!

Vad var det jag sa? Lena Andersson fick Augustpriset och ett annat val hade inte gått att försvara. Gratulerar, Lena! Alla unga människor bör läsa din bok. Det kommer inte att skydda dem från att någon gång bli försmådd av den de avgudar men de är i alla fall förvarnade om hur det känns att vara olyckligt förälskad och hoppas, hoppas, hoppas.

Lästips -- Egenmäktigt förfarande

Ledsen, Per-Olof Enquist, jag tror inte längre att du får Augustpriset i kväll. Du har fått det tidigare och blir kanske inte alltför bedrövad. Jag har läst Lena Anderssons bok Egenmäktigt förfarande och menar att hon självklart bör ta hem priset.

När ska gruppen Kända Män lära sig att avstå från kvinnor som kan skriva? De borde förstå att ifall de beter sig svekligt kommer deras handlande att bli känt för hela världen. Den opålitlige mannen i Lena Anderssons bok kallas Hugo Rask och vem han egentligen är har gått från mun till mun under hösten.

Boken handlar om den unga intellektuella kvinnan Ester Nilsson som faller huvudstupa för en överviktig, äldre man med fullmåneansikte som möter henne med en blandning av kallsinne och svaga pustar av intresse. Läsaren förstår aldrig vad det är hos Hugo som gör Ester förälskad, får henne att tappa all stolthet och förnedra sig men kanske är det Lena Anderssons budskap: kärleken är blind precis som den gamla klyschan säger och vem som helst kan bli uppslukad av en annan människa utan att omgivningen fattar något alls. Väninnekören försöker få Ester att begripa att hon inget har att hämta hos Hugo men en människa som är besatt lyssnar lika mycket på råd som en alkoholist som får höra att han borde dricka mindre.

Egenmäktigt förfarande är en bok om utsatthet och obesvarad kärlek som berör läsaren.

Under tungan

Jag lägger det under tungan, brukade min mamma säga när hon berättade för mig om något negativt som en bekant kanske hade sagt. Mamma menade att hon stoppade det ovänliga yttrandet under tungan istället för att haka upp sig på det. Jag har inte hört någon annan  använda samma uttryck och kan undra varifrån det kom. Kanske sa alla så i Västerbotten förr i tiden?

Bite your tongue, bit dig i tungan, heter det på engelska och med det menas samma sak: man håller  tyst hellre än att man besvarar en kritisk anmärkning med en egen kritisk anmärkning. För även om man aldrig ska låta någon sätta sig på en, så behöver man inte  reagera på varje litet angrepp. Somliga yttranden kan faktiskt få passera utan kommentar.

En studie som leddes av Sarah Holley vid San Francisco State University omfattade 127 medelålders och äldre par. Dr Holley fann att de äldre paren kännetecknades av långt färre små vardagsgräl därför att de med åren hade lärt sig att hålla igen, vara tysta och bita sig i tungan. Just detta, menar Sara Holley, kan vara en förklaring till att man lyckas hålla ihop och bli ett gammalt par.

När den andre är småsur/irriterad/arg/gnällig och muttrar därför att hen är stressad/ur form/ osäker/rädd/ängslig, pröva att lägga orden under tungan.

OK, Smartglasögon

Nyss var det förskolor som larmade och i veckan sa personalen på BB i Växjö ifrån: man uppmanar mammorna att lägga ifrån sig mobilen och ägna sig åt sin nyfödda bebis, särskilt under amningen. Barnet är viktigare än att svara på ett sms, tänk att det ska behöva sägas.

Tro mig, det kommer att svänga. För 40 år sedan satt mammor och rökte medan de ammade, nu skulle vi bli förskräckta om någon gjorde så. Snart kommer föräldrar att vara uppmärksamma på sina barn igen och vi kommer att bli förvånade om vi ser mammor och pappor som hukar över mobilen med ett försummat barn bredvid sig på pendeln.

För övrigt kommer smarttelefonen när som helst att bli obsolet. I dess ställe kommer supersmarta datorglasögon som kan göra allt: ta bilder, spela in en video, översätta främmande ord, hjälpa dig med korsordet, hjälpa dig att hitta, visa din vän 100 mil bort den konstutställning du just nu besöker och mycket mer.

För lite sedan skrev Gary Shteyngart en artikel i The New Yorker om hur det är att bära Google Glass, det vill säga smartglasögon. Blir vi trevligare och tillgängligare med sådana på näsan jämfört med att sitta lutad över en mobil? Inte. Ska jag lita på Gary kommer vi att gå omkring och se frånvarande ut medan vi hela tiden lyfter blicken upp och ned, upp och ned samtidigt som vi ömsom knackar på glasögonen och ömsom ropar kommandon: "OK Glass, knäpp en bild" eller "OK Glass, spela in en video" och "OK, Glass, översätt  awesome".

Men de nya glasögonen är framtiden. Vi kommer inte att kunna ta av dem när vi ska sova.

Äppelträdet i Hjoggböle

Dä va märkvärditt! säger hälsingebonden Olausson när Karl Oskar visar honom den lilla plantan vid gaveln av sitt blivande hus, plantan som var "kommen hemifrå" i form av en kärna från en astrakanapel vid Kristinas föräldrahem.

Märkvärdigt, sa jag också när jag läste Ett annat liv av Per-Olof Enqust. Han skriver:
"Hans far hade själv byggt huset Sjön 3, det skulle vara klart när de gifte sig, så förlovningen drog ut på tiden. Innan det var klart planterade han ett äppelträd utanför bron som fästmansgåva. Det var ovanligt med äppelträd eftersom de brukade frysa bort, och en gång kom ungar från Västra Hjoggböle, där pappa inte hade några släktingar, och stal. Då blev det också ett mörkt ansikte på modern och hon småflänne. Det var det enda äppelträdet i byn."

I början av 1930-talet var äppelträd något närmast okänt i Västerbotten. Så var detta sant eller hade PO hittat på som skönlitterära författare har rätt att göra? Måste undersökas! Hjoggböle är en märkvärdig plats på jorden, härifrån kommer inte mindre än fyra författare och tre av dem har utsetts till hedersdoktorer: PO, Kurt Salomonson och Anita Salomonsson. Jag ringde först Kurt och sedan hans syster Anita. Det blev långa trevliga samtal -- Kurt känner jag sedan tidigare -- men ingen av dem kunde säga om trädet var diktat eller verkligt. Anita berättade att hon skriver på en roman som handlar om en ung kvinna som blev halshuggen för fosterfördrivning i början av 1800-talet och vi  jämförde vad vi visste om offentliga avrättningar i Västerbotten. Var, sa vi, skrapade man ihop de 100 man som skulle stå i så kallad spetsgård runt bödeln och den olyckliga? Kanske fick man lita till soldater. Av Kurt fick jag veta att det nyss i Finland kommit en omfattande doktorsavhandling som handlar om mottagandet av hans arbetarromaner och att en annan avhandling, om hans verk, håller på att skrivas i Umeå.

Ring Gunnar Hedman, sa både Kurt och Anita, han vet. Gunnar föreslog att jag skulle ringa PO:s kusin som var osäker men lovade att fråga sin syster. Nu insåg jag att jag måste närma mig författaren.

Jag skickade ett mejl och det kom svar samma dag. "Jojomän, det var ett äppelträd, det kan jag svära på för mamma var mycket stolt över det. Om det gav äpplen ... tror det, kan inte svära. " skrev PO i sitt första brev. Och nästa dag skickade han ett tillägg: "jo, det kom äpplen! för en höst var det byaslynglar som stal och Mamma svor nästan!"

Dessa byaslynglar! De hemsökte även min mammas träd men man får förstå lockelsen, äppelträd var som sagt något sällsynt den här tiden. Från kusinen kom också ett vänligt mejl: "Nu har jag forskat och hört att ett äppelträd med paradisäpplen fanns på tomten".

Saken måste anses utredd. Äppelträdet utanför bron till det gröna huset i byn Sjön fanns verkligen. Vi kan inte lita på att stora författare alltid fabulerar, ibland skriver de som det är.

PO Enquist och det kvistfria trägolvet

Per-Olof Enquists roman  Liknelseboken har blivit nominerad till Augustpriset och han kommer att segra. Det är som det ska, men jag inte förlåta juryn att Sara Danius bok Den blå tvålen inte blev nominerad och fick en chans att vinna i fackboksklassen. Sara Danius har skrivit en innehållsspäckad bok som ger läsaren god insikt i hur sättet att skriva förändrades under 1800-talet och ger rika exempel på hur Stendahl, Flaubert och Balzac använder konkretion, exakthet och precision som verklighetseffekter i sina romaner. Danius citerar Roland Barthes: "Tingen förankrar fiktionen i det världsliga. De har till funktion att göra illusionen av det verkliga verklig".

Av recensioner samt vänner och bekanta som läst Liknelseboken har jag förstått att många uppfattar den komiska sexscenen mellan den 14-årige pojken och den 51-åriga kvinnan som sann. PO skriver att det hände på ett kvistfritt trägolv i köket. Just kvistfritt trägolv (och trång förhud) är ord som återkommer när mötet mellan ung pojke och medelålders kvinna beskrivs. Kvistfritt trägolv, inser jag efter att ha läst Den blå tvålen, används som verklighetseffekt, det är en detalj som bidrar till att scenen uppfattas som äkta. Dessutom skriver PO i jagform och då, säger Ernest Hemingway i Fest för livet, tror läsarna att det författaren skriver om har hänt honom själv.

I själva verket är "kvistfritt" ett av de skämt i boken som signalerar till invigda (vi som har växt upp i Västerbotten) att detta är fria fantasier. Kvistfria trägolv har aldrig skådats i västerbottniska bondekök, de skulle vara för kostsamma. Dessutom, kvistfritt eller ej --  i Hjoggböle låg det praktiska, lättstädade, brunmurriga korkmattor i köken på 1940-talet.

Är PO Enquist någon som alltid skarvar? Mer i morgon. 

Ränder på Nordiska Muséet

Precis som det finns hundmänniskor och kattmänniskor tror jag att man kan ha en preferens för ränder eller rutor. Jag gillar ränder och blev lycklig av att se utställningen "Ränder, rytm, riktning" på Nordiska Muséet (pågår till och med augusti 2014). Muséet har mängder av randiga föremål i sina arkiv och nu har man har hämtat fram och grupperat några hundra av dem i montrar nere i stora utställningshallen: vardagskläder, finkläder (som drottningens svartvitrandiga Nobelklänning), galonerade uniformer, textilier för hemmet, glas, porslin, keramik, möbler, redskap m m.

Engelska tygprover från 1700-talet samlade av professor Anders Berch

 

Efter besöket på Nordiska Muséet gick jag Nybrogatan upp till Östermalmshallen och hittade ränder även där. Här en bänk reserverad för Dramatens personal och därovan ett skyltfönster till lyxbutik. Också bilderna här nedanför visar Nybrogatans ränder.

Tala med dig själv

Vad ska man göra om man märker att man håller på att glida in i ett beroende? Av mobilen, godis, cola, vin eller något annat? Handlar det inte om ett fullt utvecklat beroende kan det räcka med att man pratar med sig själv. Men det gäller att lägga orden rätt.

De amerikanska forskarna Vanessa M Patrick och Henrik Hagvedt har studerat effekterna av två sätt att tala till sig själv: I can´t (jag får inte) och I don´t (jag gör det inte). Säg att det är din  träningskväll men det är samtidigt ett lockande program på teve och soffan ser skön ut. Du kan säga till dig själv "jag får inte missa min träning" och du kan säga "jag missar inte min träning".

Gör det någon skillnad? Ja, enligt Patrick och Hagvedt har det avgörande betydelse. När vi säger "jag får inte missa min träning" och "jag får inte äta godis" upplever vi det som om någon annan styr över oss. Det är otrivsamt, så vill vi inte ha det. Alltså stannar vi hemma från träningen eller äter godis i  trots, bara för att visa att det är vi som bestämmer.

Istället ska vi säga ett kraftfullt, bestämt "jag äter inte godis" och jag missar inte min träning" och "jag spelar inte dataspel före nio på kvällen" till oss själva. Det förstärker vår känsla av att vara kloka, självständiga människor som vet vad som är bäst för oss och agerar därefter.

Trevlig helg!

Psykologiprofessor varnar för att vara uppkopplad

Teveprogrammet Korrespondenterna i går kväll handlade om ungdomars mobilberoende och i inslag från Indien och USA berättades om detoxkliniker för mobilmissbrukare, det vill säga tonåringar som sitter klistrade framför skärmen och missköter skola och jobb.

Alla borde se programmet från i går kväll och höra psykologiprofessor Larry Rosen,  amerikansk expert på digitala droger, varna för att ständigt vara uppkopplad. Hjärnan får aldrig vila om den smarta telefonen är i aktivt bruk hela tiden och vi kommer att sova sämre.

I dag intervjuas en ung kvinna, 19 år, om sina telefonvanor i SvD. Hon svarar att hon kollar sin mobil var femte minut. Jag hoppas att hon snart ser ljuset  -- att det är viktigare att skaffa utbildning och sköta ett jobb än att varje minut kolla upp vad vännerna skriver på facebook -- och lägger om livsstil.

Beroendeframkallande medier

Svenska Dagbladet skrev i går om att vissa öppna förskolor har infört förbud mot mobiler. Man har nämligen sett hur föräldrar sitter framåtlutade över sina apparater istället för att vara uppmärksamma på sina små barn Jag anar följderna: barn som föds i dag kommer att gå i blöjor längre tid, de får ett begränsat ordförråd och blir sena med talet när mobilen har kidnappat föräldrarna.

Forskare vid University of Chicago Booth School of Business har visat att Twitter och Facebook är mer beroendeframkallande än cigaretter och alkohol. Resultatet från en studie på 205 personer (som publicerats i Psychological Science) blev att sex och sömn var det som människor längtade mest efter, men svårast att stå emot under dagen var att gå in på sociala medier.

Orden omkring oss

Kan skrivkunniga människor för tusen år sedan har ristat runor i takbjälkarna? Skrev de kanske "För vänfattig man går intet väl" och andra tänkespråk på väggen? Själv är jag övertygad om att långhusen var prydda med runor. Människor trivs med att vara omgivna av bokstäver.

Rika slottsherrar kunde låta hugga in ett stålblankt romat citat i stenväggen eller förse trapphallen med kärnfulla sentenser medan andra välbeställda människor lät en konstnär måla åtminstone någon latinsk devis ovanför en dörr.  Fattigare svenskar kom istället att brodera tänkespråk på bonader som sattes upp i stugorna. Jag besökte Halmens hus i Bengtsfors i lördags och där hade en efterlysning fått människor att skicka in mängder av bonader som nu visas på muséet.

Omger vi oss med bokstäver i dag? Jadå, tänk på alla t-tröjor med text fram och bak som vi går omkring i på sommaren. I går läste jag i SvD att höstens mode visar åtskilliga plagg som pryds med textrader och i samma tidning fanns ett inredningsreportage där man kunde se en hel matrumsvägg prydd med svart skrift på vit botten.

Dessa tre sentenser och många fler återfinns i trapphallen på Skokloster slott. Kan någon berätta för mig vad det står?

Dessa bonader och 150 till är just nu utställda på Halmens Hus i Bengtsfors, Dalsland, där man också ser en permanent utställning om halmarbeten.

Brad Pitt är ansiktsblind

Brad Pitt, högbetald filmstjärna med vingård i Provence tillsammans med Angelina Jolie, kom ut i början av sommaren. Då berättade han i Esquire Magazine att han inte kan minnas ansikten. Så mycket vi känner till om Brad Pitt i och med det. Vi vet att han har svårt att hitta till platser -- de flesta av oss ansiktsblinda har nämligen nedsatt lokalsinne. Det kan vara så att han är dyslektiker, ungefär hälften av alla prosopagnostiker eller ansiktsblinda har vissa svårigheter att läsa och skriva. Kanske har Brad också svårt att minnas namn -- det är inte ovanligt bland folk som har svårt att känna igen folk. Kronprinsessan Victoria till exempel är dyslektiker och prosopagnostiker och har svårt att minnas namn. Precis som Brad Pitt kompenserar Victoria genom att glänsa med andra goda färdigheter.

Det är troligt att Brad Pitt inte bryr sig mycket om kläder. När han måste köpa något nytt ber han säkert Angelina om hjälp och för att slippa handla så snart igen köper han mycket på en gång, det tror jag för det är så vi gör, vi ansiktsblinda. Att köpa kläder är nämligen riktigt riktigt svårt för den som glömmer ansikten och ingen har ännu kunnat förklara sambandet. När vi stöter på något som omgivningen säger klär oss hakar vi fast vid komplimangen och köper flera skjortor eller blusar eller tröjor av samma slag.

Vad jag inte förstår

Jag förstår inte varför man bara pratar om det rörliga friluftslivet. Ingen talar om det stillasittande friluftslivet. Är det vi som tar med en bok till parkbänken? Eller handlar det om fritidsfiskarna? Bilden tog jag i förra veckan i hamnen i Sigtuna. Där, sa mannen med de sköna abborrarna, är en bra site.

Varför vill människor ha mobilen på när de sover? Ringde till Katarina som svarade först efter många signaler. Hon var i Houston, det var natt och jag hade väckt henne. Ledsamt, indeed.

Varför känner jag inte igen ansikten som andra människor? Häromdagen när jag stod och plockade äpplen på en kommunal tomt i Sigtuna, stannade en leende man sin bil, vevade ned rutan och började prata. En nära bekant, men vem? Sådana gånger är det bara att ta det lugnt och konversera i visshet om att den andre snart ska säga något personligt som klargör vem det är.

En annan dag var jag inne i Stockholm för att bli intervjuad om ansiktsblindhet av en ansiktsblind journalist. Vi kom in på knep att känna igen folk. Det finns inget helt tillförlitigt knep, sa vi. Journalisten är bra på att  känna igen röster, men en gång när hon hade lärt sig rösten hos en svårigenkänd kvinna tog hon ändå fel på person och det blev en konstig situation; det visade sig sedan att kvinnan hade en syster med nästan likadan röst.

Eftersom vi ansiktsblinda inte alltid förstår att hälsa på folk vi känner, är det en välsignad tur att det finns människor som hälsar på oss. Efter den nämnda intervjun åkte jag till Äppelviken och roade mig med att gå runt och titta på hus och trädgårdar. Sedan på Park Konditori (rekommenderas) log en kvinna tvärsöver rummet och sa "Det är Anna Bergenström." Javisst, var det hon. Anna som bott här tidigare och nu hade gått till Park med sin dotterdotter efter att ha blivit fin i håret hos frissan. Väldigt roligt att träffa Anna och hennes barnbarn.

Kommer det en ny bok snart, frågade jag Anna som har en rad bästsäljande kokböcker bakom sig. Ja, det kommer en till våren och den ska ta upp detta att vi inte kan fortsätta att äta stora mängder kött. Det blir en viktig bok som jag ser fram emot.

Venngarn blir Wenngarn

Venngarns slott med omkringliggande 58 byggnader, varav ett är den stora  f d alkoholistanstalten (när jag en gång intervjuade  Clark Olofsson på ett danskt fängelse berättade han att pappan hade varit intagen för behandling på Venngarn), ägs sedan 1 oktober av Olle Larsson som kallar sig fastighetsförädlare. Hans affärsidé är att köpa nedgångna hus och bygga om, bygga till och renovera.   Venngarn, som den nye ägaren stavar Wenngarn, är något att bita i, här finns en del att göra.

Nu kommer slottet, som ligger strax utanför Sigtuna och uppfördes av Magnus Gabriel de la Gardie i slutet av 1600-talet, att rustas liksom parken. Olle Larsson säger att den gamla anstalten ska bli Hotell Anstalten, en större gårdsbyggnad ska byggas om till småföretagscenter och flera nya villor ska uppföras längs kanten av området.

I förra veckan drog 80 arbetare in på området och tanken är att till sommaren ska det mesta stå klart. Olle Larsson har också bett om hjälp med att inventera den stora fruktträdgården bakom slottet. Där finns tre sorter som jag inte klarar att bestämma, bland annat ett underbart äpple med smak av champagne....

Inne i slottet finns ett fantastiskt kapell med intakta utsmyckningar från barocken. Jag anar att det kommer att bli en mycket populär plats för vigslar och dop. Överallt ifrån tittar de raraste änglar, alla med var sitt uttryck, på besökaren.
 

Gratulerar, Alice Munro!

Alla vi som är hängivna läsare av Alice Munro jublar idag, tänk att Svenska Akademien gjorde ett så förnämligt val och gav henne Nobelpriset! Jag har skrivit om henne flera gånger på den här bloggen och önskat henne priset. Det hjälper att tjata på akademien för nu har det alltså hänt, rätt författare har fått sin belöning! Munro -- som uttalar sitt efternamn med betoning på  andra stavelsen -- skriver mästerliga noveller om människor som man går och tänker på länge efteråt, ja, aldrig kan släppa faktiskt.

På Youtube kan man lyssna till flera intervjuer med Munro. I en telefonintervju från i går säger hon att priset kanske får henne att tänka om, möjligen ska hon fortsätta skriva trots att hon tidigare i år meddelat att hon lagt ned pennan. Här är en fin intervju från 1990:

Spaning 4 -- Downton Abbey

En ny omgång av Downton Abbey har börjat sändas i engelsk teve. Den 2 november kl 21´30 blir det vår tur, då kommer första avsnittet i  TV1.

Nu är det 1922 och det är ingen djärv gissning att kvinnorna (utom kanske the Dowager Countess spelad av Maggie Smith) kommer att kasta korsetten och bära vackra, löst hängande, knäkorta klänningar med pärlfransar och ha små krukor på huvudet som modeintresserade tittare kanske blir inspirerade av. Jag ser fram emot att sångerskan Nellie Melba (spelad av Dame Kiri Te Kanawa) ska uppträda på slottet och att även Virginia Woolf kommer att visa sig där, how exciting!

Jag erfar också att baby George, lady Marys son, spelas av ett par tvillingpojkar. Så praktiskt. När det ena barnet fått nog av strålkastare och det suger i magen, in med barn nummer två och ingen ser skillnad. Lena Endre önskar nog också att hon hade en tvilling att skicka in på scenen ibland.

Hur kommer intrigerna, uppe bland herrskapet och där nere hos fotfolket, att se ut? Jag tippar att lady Mary, vars Matthew så tragiskt gick bort i bilolycka, blir uppvaktad av flera rivaliserande män och att hon  slutligen gifter om sig med en jazzmusiker. Dock, Marys män dör alltid och så blir det den här gången också.

Hustrun till Lady Ediths älskare går bort och paret kan gifta sig och starta en ny, feministiskt lagd tidning, det är vad jag tror. I en sådan här serie är det flera som dör tyvärr, så vem ytterligare? Det måste bli stoppklossen lord Grantham så att ungdomarna kan gå vidare i sin strävan att modernisera den gamla egendomen.

Ett säkert tips: Inte heller i fortsättningen kommer vi att få se en enda trädgårdsarbetare som sliter eller någon enda som dammar och torkar golv i slottet. Hur kan det då vara så snyggt och välstädat överallt?

Spaning 3 -- Telefonväxlar

Ringde Kungliga Biblioteket och kom till växeln som kopplade mig vidare. Till låneavdelningen, dit skulle jag inte alls. På låneavdelningen skrattade man och sa, ja det blir ofta fel, växeln sitter i Kalix numera.

I dag verkar det vara ogörligt att ha sin växel i samma hus som företaget. Växeln är placerad i Kalix eller Moldavien eller Bortre Asien. Det verkar också vara ogörligt att utbilda personalen i Kalix och Moldavien och Bortre Asien om det företag människor är satta att arbeta för.

I framtiden kommer alla telefonsamtal att kräva längre och längre tid, det blir nämligen inte möjligt att komma rätt på en gång. 

Spaning 2 -- Telefontölpar

Allting kommer att ta längre tid. Att handla tar längre tid, att åka buss mellan två platser tar längre tid, att samtala med någon tar längre tid, varje måltid tar längre tid. Och allting är telefontölparnas fel....

Om det finns ett vedertaget svenskt ord för engelska phubbers (bildat genom en sammanslagning av av phone och snub) vet jag inte, men jag kallar dem telefontölpar, de där människorna som svarar i sin mobil när de står framme vid kassan istället för att göra vad kassören och vi i kön förväntar oss: hiva fram betalkortet och slå koden. Eller svarar i mobilen mitt framför chauffören när de går på bussen, mitt framför oss när vi trodde att vi satt i ett givande möte och mitt framför oss under vad vi hoppades skulle vara en gemensamhetsskapande middag.

Varför anser sig många tvungna att svara varje gång det ringer? De vet ju att det inte är nödvändigt, de kan kontakta den uppringande senare? Men vi människor är nu en gång obotliga optimister och tror, fast erfarenheten borde ha lärt oss annat, att varje telefonsignal är ett löfte om något underbart  -- en miljon från Postkodlotteriet kanske -- och vill inte vänta med att höra vad det gäller.

I en engelsk tidning läser jag om hur man hanterar telefontölpar. Man tar fram en bok och försjunker i den så snart hen svarar i sin mobil. Det kommer att förnärma den andre mycket. Men leder kanske till en diskussion om vad man bör och inte bör göra när man är tillsammans med en vän?

Spaning 1 -- Papper som försvinner

Stod vid häcken och sög på ett rött, svullet idegransbär -- smakar som sött gelé -- när det slog mig: träden i skogarna kan andas ut. Det krävs allt mindre papper.

Vi skickar nästan inga pappersbrev längre utan kommunicerar per e-post.

Gammaldags papperstidningar som Dagens Nyheter och  Göteborgsposten kommer om några år att vara ett minne blott, de ersätts av tidningar på nätet (och jag tycker det ska bli ledsamt).

Pappersböcker kommer också att försvinna. Visserligen har de många förtjänster -- man kan göra marginalanteckningar, man kan enkelt bläddra fram och tillbaka för att läsa om vissa stycken -- men de ersätts av e-boken, så lätt att ta med överallt. Min unge granne läser bara e-böcker i dag och till och med min vän bibliotekarien har övergått till digitala läsupplevelser.

Papperssedlar kommer att ersättas av plastkort. De finns redan i flera länder och är  på väg i Great Britain (avgörande beslut ska tas i december). Är det ett steg i ekologisk  riktning? Jag vet inte, men det påstås så. Dessutom överlever plasthundringen en maskintvätt om man skulle råka glömma den i jeansfickan.  Men låt  den inte ligga kvar i byxan vid strykning, då smälter den.

Finns det ansiktsblinda i Norge?

Norska TV2 tänker göra ett program om ansiktsblindhet och söker nu en ansiktsblind norska eller norrman som vill berätta om hur det påverkar dem att inte kunna minnas ansikten. De frågar mig (som författare till boken Vem var det där? En bok om ansiktsblindhet) om jag känner någon gutt som har svårt att minnas ansikten. Nej, tyvärr, jag vet ingen, men låter frågan gå vidare till läsarna.

Eftersom det är så otroligt vanligt med ansiktsblindhet i Sverige -- min erfarenhet är att i varje grupp om 5 svenskar är det alltid någon som är ansiktsblind -- så borde det också finnas många med samma handikapp i grannlandet. Känner du någon norsk man eller kvinna som har svårt att komma ihåg nyllen? Tipsa då den personen om att kontakta Ronny Oksvold på norska TV2 så att hans program kan bli av!

Ned med transfett nu!

För två år sedan röstade riksdagen för att Sverige skulle följa i Danmarks,  Islands och Österrikes spår och införa ett förbud mot höga halter av transfett i mat. Inte mer än  2 procent av mängden fett i en produkt ska få lov att vara transfett.

Har då regeringen genomfört den ordningen nu? Nej. Istället vill Eskil Erlandsson avvakta EU:s kommande  beslut i frågan.Trots att det kan ta många år innan EU blir klar med en översyn och yttrar sig i frågan!

Det är illa att regeringen inte följer vad våra folkvalda beslutar om. Många producenter har sänkt halten av transfett i sina varor eller helt tagit bort det men fortfarande, som en en dansk kartläggning av sortimentet i stora butikskedjor i  Malmöområdet visar, finns det produkter med farliga halter av transfett på den svenska marknaden.

Transfett är kopplat till cancer och hjärtsjukdom och ett snabbt förbud är nödvändigt om vi vill värna folkhälsan och dra ned på sjukvårdskostnaderna.

Uppror i skärt och svart

Konstakademins hörsal var fullsatt i går kväll när boken Uppror i skärt och svart  presenterades, en biografi över Kerstin Thorvall skriven av Beata Arnborg, min kära granne som tidigare har skrivit om Vivi Täckholm och Bang.

Jag lovar att här är en bok som kommer att få en stor läsekrets och många berömmande ord. Beata har under ett par år lagt ned ett enormt arbete på att intervjua familjemedlemmar och människor i Kerstins närhet samt läst hennes böcker, brev m m. Nu längtar jag att få kasta mig över boken och lära känna den komplicerade personen Kerstin Thorvall -- begåvad  illustratör, barnboksförfattare,  krönikör och romanförfattare. Och mor till flera pojkar.

Susanne Ljung, känd från sina radioprogram om mode (Stil), samtalade med författaren Beata Arnborg (t h) om Kerstin Thorvall i Konstakademins hörsal.

Beata Arnborg med barmbarnen Bella och Bianca.

Kerstin Thorvall  var i flera år gift med den så småningom framgångsrike konstnären Lars Erik Falk, 91 år och fortfarande verksam (det blir snart en utställning i Uppsala). Han bor i Sigtuna och jag ser ofta den raske mannen ute på promenad. Jag träffade Lars Erik i minglet i går  och han är mycket nöjd med Beatas bok. Jag har kommit fram till förförelsen, sa han. Det vill säga hans förförelse av Kerstin.

Jag har humor, alltså lever jag, skrev Kerstin en gång till Lars Erik. Humor hjälpte henne nog att stå ut med en ångestfylld tillvaro. En av Lars Eriks och Kerstins söner var med i går kväll, en son bor långt bort och kunde inte komma. Den tredje sonen tyckte att det skulle vara alltför tungt att vara med, sa Lars Erik. Det var inte lätt att vara barn till Kerstin Thorvall och det var inte lätt för henne att vara mamma.

Kan du hjälpa Anna Hoffstedt?

Jag har tidigare på denna blogg skrivit om Anna Hoffstedt -- läkare, musiker och äppelentusiast --  vars projekt är att smaka alla äpplen som ingår i Anton Nilssons bok Våra äpplesorter. Det är ett stort företag men Anna har hunnit långt. Nu återstår att hitta knappt 40 sorter och Anna behöver hjälp från oss alla! Hennes adress är annah_53@hotmail.com

Här kommer Annas lista med äpplen som återstår att provsmaka:

Baumanns renett
Billingeäpple
Björkvik
Björnegårdsäpple
Börringeäpple

Charles Ross
Close

Delicious

Fredriksdalsäpple
Fågelsta

Iglabo stött
Ivö

Jungfruäpple

Kvistrumsäpple

Lord Grosvenor
Lärjeholmsäpple
Lökäpple fr Huskvarna

Manningstons parmän
Mullsjö
Mölnbacka skogsäpple

Norrviken

Röd atlas

Salaholmsäpple
Sandbergs röda
Sjögestads pipping
Skälbyäpple
Snilsäpple
Spellinge favorit
Stensbergsäpple
Storebergsäpple
Svanetorp
Svärmorsäpple

Tegnersäpple
Thuleäpple
Tornpipping
Tryserums kransäpple

Uveredsäpple

Villands glasäpple
Värmlands sötäpple
Värnanäsäpple

Åbyäpple


       

Rättsvidrigt i USA

Det är den 7 september och jag har just tagit ett dopp i sjön. Varmt i luften, varmt i vattnet, bra fantastiskt. Jag har nog aldrig badat så här sent på året tidigare.
 
Obama har rest vidare och alla är vi lite smickrade av att han besökte Sverige på väg till G 20-mötet. Som många andra hade jag velat ha ett samtal med honom. Som många andra hade jag velat ta upp avlyssningen, drönarattackerna, Guantanamo och Syrien. Men jag hade också velat ta upp upp djurhållningen i USA. En av de artiklar i The New Yorker som gjort mig mest upprörd var den som handlade om uppfödningen av kycklingar, en brutal och gravt oetisk hantering som borde få alla att sluta äta  kycklingkött efter att ha fått kännedom om hur det går till. Jag hoppas att Obama inte äter kyckling.

Jag skulle också ha tagit upp civil forfeiture som kan översättas med "beslagtagande av privat egendom". The New Yorker publicerade nyss en lång artikel i ämnet (12 & 19 augusti 2013). Civil forfeiture betyder att vem som helst kan stoppas på vägen av poliser som kanske påstår att man gjort sig skyldig till en mindre trafikförseelse men avsikten är att söka igenom bilen. Tidningen tar bland annat upp fallet Jennifer Boatright som med sina två barn och sin sambo åkte från Houston till Linden för att hälsa på svärfar och köpa en begagnad bil. Bilen stoppades av polisen och blev genomsökt utan att någon narkotika kunde hittas. Jennifer Boatright och hennes sambo fick två alternativ: antingen skulle de åtalas för penningtvätt och för att ha utsatt barnen för fara och då skulle de vuxna hamna i fängelse och barnen komma på barnhem. Eller så kunde de lämna sina hopsparade 6 037 dollar (som låg i handskfacket och skulle gå till bilköpet) till polisen och åka vidare. Jennifer Boatright lämnade över pengarna.

För så kallad criminal forfeiture krävs att en person är åtalad och dömd innan egendomen blir konfiskerad men vid civil forfeiture blir man av med det äger utan direkt, utan rättegång. Systemet skapades för att komma åt narkotikahandeln men missbrukas idag av polisen, berättar artikelförfattaren som lämnar flera upprörande exempel. Är det vita och välbärgade människor som blir utsatta för detta? Nej, det är i första hand fattiga människor med latinamerikanskt och afroamerikanskt ursprung som inte har råd med advokater.

Känner Obama till de hjärtskärande historierna om människor som utan grund blir  berövade allt de har? I så fall, vad tänker han göra åt det? Det skulle jag ha frågat presidenten om.  

Klätterträd till alla barn

Man har läst om att skolan drar ned på gymnastiktimmar och friluftsdagar men jag hoppas att det inte är sant. Barn behöver få grundlägga en vana att röra på sig ofta och att vara i naturen. De här fjärdeklassarna från Kristinebergsskolan nära Kristinebergs slott i Stockholm var ute med sin lärare och lekte kurragömma i går och passade samtidigt på att klättra i de härliga gamla äppelträd som finns  i äppelparken intill slottet.

Hoppas att barnen fortsätter att vara rörliga hela livet och de alla får bli minst 100 år.

Hur lever vi längre?

Af mad på fad
og drik i glas
er lidt for lidt
praecis tilpas

Så lyder en dikt av dansken av Piet Hein som jag stötte på när jag nyss tittade i mitt klipparkiv. Samma sak sa vetenskapsjournalisten Henrik Ennart i sitt föredrag "Hur gamla vill vi bli?" under litteraturfestivalen i Sigtuna förra helgen: studie efter studie visar att om vi vill bli gamla så hjälper det att äta mindre. Henrik Ennart redogjorde för mekanismen bakom detta (och den finns säkert också återgiven i hans bok Åldrandets gåta som kom för inte så längesedan) som kan summeras så här: för mycket mat sliter ned. Plus att det ger en övervikt som belastar lederna, leder till diabetes m m.

Förutom att äta knappt ska man röra på sig, röra på sig, röra på sig. 

Människor blir allt äldre och forskare tror att av de barn som föds i dag kommer många att bli 100 år. Vill jag själv bli så gammal? Varför inte, om jag får ha ögon och hörsel och förstånd i behåll. Och om äldrehjälpen fungerar för jag kanske inte kommer att vara så rörlig att jag tar mig till butiken och kan bära hem varor. Inte för att hundraåringens matkassar kan vara så tunga, då har man säkert lärt sig att äta som en fågel. Jag ska börja i dag ...

Bilden visar en and som vilar i de romerska baden i Bath, England, där jag var i juni. 

Litterära mustascher

Intresserad av mustascher? Funderar på att skaffa en egen men tvekar om hur den ska se ut?  Gå in på 30 Greatest Literary Moustaches och få inspiration. Om man har en smula tråkigt kan man roa sig med att gissa vilket skägg som hör till vilken författare.