måndag 10 december 2012

När Thomas Mann fick Nobelpriset


I dag är det Nobelprisutdelning med middag i Blå Hallen och vi kan följa festligheterna i teve.  Om vi känner avund, ska vi tänka på vad det kostar middagsätarna att sitta där och jäsa: nya dyra kläder, besök hos frissan, taxi dit och hem...... Vi som lagar egen festmiddag och avnjuter den vid köksbordet kommer betydligt lindrigare undan.

År 1929 fick Thomas Mann Nobelpriset och hur det gick till vid prisutdelningen och festmiddagen har Katia Mann, Thomas Manns hustru, redogjort för  i sin högintressanta bok Oskrivna memoarer i översättning av Ingeborg von Rosen. Memoarerna berättar mycket om faktiska händelser som bakgrund till flera av Manns romaner och om författarhustruns bidrag, bland annat vistades hon en tid på sanatorium  där maken besökte henne och fick berättelser att inkludera i romanen Bergtagen.

Vi kan konstatera att den svenske kungen och de övriga middagsgästerna har blivit mer jämställda med åren:
"Vid den egentliga prisutdelningen var det naturligtvis mycket festligt men också mycket komiskt. Där satt kungen på sin stol, sin tronstol. Pristagarna var alla i frack och talade några ord. Sen blev de uppropade, den ena efter den andre, fick närma sig tronstolen och kung Gustav överlämnade diplomet till dem. Men när så den franske fursten fick sitt diplom reste sig kungen upp och gick honom några steg till mötes. Det tyckte jag var fel.

Sen var det festmiddag. Då var det så att kungen bara kunde sitta bredvid personer av börd, inte till äventyrs bredvid makan till en pristagare utan det måste vara högadliga damer för det var en fin  middag. Där att han alltså mellan två gamla mumier, två prinsessor. Bordet var mycket festligt dukat med en praktfull damastduk och vi åt alla på silvertallrikar. Kungen hade emellertid ovanpå den här damasten en extra spetsduk och han ensam åt på guld. Många uppassare bjöd runt rätterna men bakom kungen stod hans livjägare som serverade honom personligen.

Det var komiskt men det hela var också mycket vackert och festligt och vi var naturligtvis i hög stämning."


Kommentar: Den franske fursten var furst de Broglie som Katia Mann beskriver som en betydande fysiker från Paris.

4 kommentarer:

  1. Så tacksam jag är att jag slipper pina mig igenom den sortens tillställning!
    Margaretha
    som kommer att tillbringa
    kvällen i bekväma paltor
    och med en god bok

    SvaraRadera
  2. Bekväma paltor, det gillar jag också bäst. Vad läser du just nu?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oh, jag hör till dem som har många böcker på gång samtidigt (för många). Med min dementa mamma (vars verbala fakulteter är förvånansvärt intakta) läser jag bitar ur Kerstin Johansons "Svenska uttryck" och "Anguished English" av Richard Lederer. Den senare rekommenderas å det varmaste.
      Själv läser jag Lena Holgers "Helene Schjerfbeck, Och jag målar ändå", och "Onward & Upward in the Garden" av Katharine White (gift med E. B. White). Så gör jag massor med nedslag hos Project Gutenberg förstås.
      Margaretha
      som hoppas att
      även du har
      intressanta
      böcker på gång
      - böcker att
      förlora sg i

      Radera
  3. Tack för den intressanta listan som jag ska ta med till biblioteket och beställa efter! Har inte läst någon av de böcker du nämner. Min bokcirkel ska tala om första delen av "På spaning av den tid som flytt" nästa gång så jag läser den för andra gången nu och njuter av all humor som finns hos Proust.

    SvaraRadera