Engelska är en skandinavisk dialekt

Två professorer  vid Oslo universitet --  Jan  Terje Faarlund och Joseph Emonds -- hävdar att de kan bevisa att engelska inte bygger på fornengelska, Old English, så som man länge har trott, utan är en vidareutveckling av fornskandinaviska med ord och grammatik hämtade från språk som norska, danska, svenska, isländska och färöiska.

Förvånar mig inte alls. Precis vad vi alla anat, eller hur?

Som barn bodde jag några år i saralidmanland omgiven av myrmarker med pors, rosling och ängsull. Byborna hade två språk, de talade på ett sätt med varandra och på ett annat sätt med mig för bymålet kan ingen som kommer utifrån förstå; den som vill veta något om det kan läsa Sara Lidmans romaner där många meningar följs av en översättning till rikssvenska och böckerna dessutom har en ordlista längst bak.

Så till exempel heter kvinna qweijn – Lidman stavar det ömsom qweijn, qveijn, quejn, queinn och queejn i sina romaner. Vem som helst av oss kan gissa att det svenska ordet kvinna och det engelska queen har sitt ursprung i samma fornnordiska ord, men när man hör en bybo i trakten av Missenträsk säga qweijn är släktskapet med queen glasklart.

Vill du läsa mer om engelskans rötter i fornskandinaviska, sök  Jan Terje Faarlund på nätet. Bilden visar två fanbärare på Victoria & Albert museum i London.