I dag tänker jag på julklappar. Vad köpte jag förra året? Man vill ju inte köpa samma sak igen. Ska det bli den nya översättningen av Montaignes Essayer? Eller boken om öar som fått så bra kritik? Jag talar givetvis om min julklapp till mig själv. I en Londontidning läser jag att genomsnittsbritten använder mer och mer pengar på julklappar till sig själv, så kallad self-gifting. Kanske är det samma sak i vårt land men ingen har ännu studerat fenomenet.
En undersökning visar att var sjätte britt önskar att de hade fått välja julklapp själva för det är bara på det sättet man får vad man vill ha. Men finns inte begreppet önskelistor i Storbritannien? Liten som stor -- man kanske kan meddela omgivningen precis vad det är man önskar sig och stoppa felaktiga julklappsköp?
Somliga ger nog vad de själva önskar sig - andra ser gåvorna som en möjlighet att omvända mottagaren. Kände en äldre dam med borgliga värderingar, som varje år fick en prenumeration på en vänstertidning, av sin brorsdotter.
SvaraRaderaBöcker ger jag mig själv så ofta jag har råd, utan tanke på årstid. Montaignes Essayer har jag ett gott öga till - men jag tror inte att min tomte är solvent. Kanske har jag råd med med Nina Burtons bok "Flodernas bok".
Margaretha
"Flodernas bok" tycker jag också verkar intressant, jag fantiserar om vad som kan stå i den. "Huckleberry Finn" och "Tre män i en båt" är med förstås. Böcker till oss själva kan vi alltid låna på bibliotek -- om man är rörlig och kan forcera snövallar vill säga....
SvaraRaderaFast en del böcker vill jag äga - som konstböcker och andra vackra böcker.
RaderaVårt pyttelilla bibliotek kan ta hem det mesta, och det de inte kan ta hem kanske finns på Gutenberg och Runeberg.
Annars går jag inte lika gärna till biblioteket nu som förr - det är inte lika trevligt sen barnböckerna fått maka ihop sig för att datorerna ska få plats.
Margaretha