Besökte Waldemarsudde i går och vill gärna rekommendera ett besök. Där pågår just nu tre utställningar: en utställning av fantastiska textila smycken, en utställning av finsk konst (bland annat fem porträtt av Helen Scherfbjeck, se ett litet bildspel på www.waldemarsudde.se) och en utställning av Carl Wilhelmsons konst.
När vi människor ser en bild av ett leende eller skrattande ansikte åker våra mungipor automatiskt upp lite. Vi kan vara omedvetna om det men vi smittas av det glada uttrycket. Och när vi ser ett sorgset ansikte blir vi också påverkade, åt det andra hållet. Därför, om du har det minsta anlag för att bli lätt deprimerad, gå inte ensam för att titta på Wilhelmsons tavlor. De drygt 80 verken som fyller fem salar visar nämligen ledsna, sorgsna, bekymrade, oroade, allvarliga människor. Inte ens unga flickor på väg till lördagsdans speglar någon glad förväntan. Det är bara på porträttet av Carl Eldh som man kan spåra en liten antydan till leende. Wilhelmson var en stor konstnär men han kan inte ha varit en gladlynt människa.
Om du har blivit nedstämd av Wilhelmsons tavlor, gå då att beundra blomprakten på Waldemarsudde för att bli glad igen. Där finns ett överdåd just nu att njuta av för alla blomälskare. Det stora fönstret i prinsens matsal är fyllt till brädden av blommande amaryllis i vitt, rosavitt och rött. I ett annat fönster prunkar en hoper av de största vita brudorkideer som någon har skådat.
Karin Mamma Andersson besökte också Waldemarsudde i går. Planeras det kanske en utställning med henne? Nej, det finns inga tankar på det. Till våren kommer Waldemarsudde att visa Ivar Arosenius och Per Hasselberg. Under sommaren får vi se illustrationer från rara medicinska verk i Hagströmerbiblioteket på Karolinska Institutet under rubriken ”Bilden i läkarkonsten” och till hösten slår man på stort med Anders Zorn och Roland Svensson.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar