Läste en mini-intervju med Lars Bäckström, landshövding i Västra Götaland, i DN i går. På frågan ”Var du populär som tioåring?” svarar han att han var lite av enstöring som barn och att hans bästa vän var stadsbiblioteket.
Jag hade också biblioteket som min bästa vän när jag var barn. Mina tankar när jag gick in i den heliga lokalen var ”Tänk att någon har köpt in alla dessa böcker för min skull. Och tänk att jag får låna vilken bok jag vill, så underbart!” Så känns det fortfarande när jag kommer in i ett bibliotek -- där finns så mycket vetande och så många spännande berättelser och alltsammans står till mitt förfogande. Det är en fantastisk sak vi får för skattepengarna. Jag får alltid en lyckokänsla i biblioteket.
I går kväll höll jag föredrag under rubriken Tankar om glädje och vardagslycka, vad vi kan lära av den positiva psykologin på Stadsbiblioteket i Stockholm. Det var roligt att stå där mitt bland alla volymerna och träffa en intresserad publik – både män och kvinnor, både unga och gamla -- som ställde frågor och ville diskutera.
Måste man vara lycklig? Frågade en ung kvinna i publiken. Hon tyckte att det inte får bli så att människor ska känna att de måste till varje pris vara lyckliga, det kan bli ytterligare en svår stressfaktor. Jag menar inte heller att man ska jaga lyckan på det viset.
Säkert vill alla känna livstillfredsställelse och det räcker bra att sträva ditåt. Skulle vi möta ett ögonblick av stor lycka på vägen får vi ta emot det med tacksamhet. Lycka, sa en medelålders kvinna i publiken, kan vara en vacker solnedgång. Och en ung kvinna sa: När man har arbetat länge med något och så blir man klar, det är lycka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar