Det ringde en reporter från Sveriges Radio för att intervjua mig om lycka och glädje. Hur kommer det sig att jag, som inte är intresserad av fotboll, blir så glad och lycklig varje gång Zlatan har framgång på plan? Frågade han.
Mitt svar är att Zlatan har en särskild utstrålning. Man noterar hans spelglädje och smittas av den, om vi så bara ser honom på bild i tidningen. Jag brukade bli lite lycklig av att se Stefan Holm hoppa fantastiskt högt eller se Carolina Klüft vinna.
Glädje, men även dåligt humör, smittar av sig på andra. Därför har vi ett ansvar för våra medmänniskor. Om vi går ut med neddragna mungipor på morgonen kommer vårt trista utseende att sänka humöret för medpassagerarna på bussen och våra kolleger på jobbet. Men om vi försöker möta världen med ett leende kommer 1) vi själva att må bättre och 2) vår omgivning att smittas och le tillbaka mot oss.
Finns det en bättre start på en dag på stan än att busschauffören hälsar en glatt välkommen när man stiger på bussen? :)
SvaraRadera