Motionerade man förr i världen? Frågade mig någon. Ja, visst gjorde man det, men man kallade det varken motion eller fysträning. I en bok om Forsmarks bruk (utgiven 1984) skriver Stig Fogelmarck om sina besök i början av 1900-talet hos de stränga morföräldrarna Ludvig och Mary af Ugglas på Forsmark. Till middag var det stor omklädsel, ofta smoking. Efter middagen försvann morfadern och klädde om sig i sportdräkt för en cykeltur i parken. Mörka kvällar kunde man se hans karbidlykta som ett irrbloss på de slingrande gångarna i den engelska parken. Vid dåligt väder och på vintern cyklade han i åttor i en stor sal på bottenvåningen. När han hade cyklat färdigt, tog han på smokingen igen och gick upp till de andra.
I dag motionerar vi genom att cykla på lättrampade, flerväxlade cyklar som friherre af Ugglas skulle ha avundats oss. Vi kan också välja att jogga, promenera, rida, spela tennis och mycket mer, allt efter fallenhet. I söndags promenerade jag tillsammans med en trevlig grupp från Henriksdalsberget till Svindersvik där det serverades äppelkaksbuffé (bilden visar det gamla sommarnöjet Svindersvik som nu tillhör Nordiska Muséet). På vår väg utefter strandkanten av Svindersviken såg vi flera nyss bävergnagda träd. Om man smyger dit i ottan på bäversafari kan man med tur se bävrarna i aktion.
Promenaden leddes av Konstantin Irina, en 33-årig grabb som nyligen valdes till ”Årets Nacka-bo”. Konstantin har lagt upp fantastiskt välgjorda hemsidor som behandlar Danviksklippan, Västra Sicklaö, Henriksdalsberget mm. När jag läste hans texter om Danviksklippan (se danviksklippan.se) fick jag reda på massor som jag inte kände till när jag bodde där på 1960- och 1970-talet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar