I Dagens Nyheter i dag berömmer Gabriella Håkansson Carl-Henning Wijkmarks Jägarna på Karinhall som kom 1972. Boken handlar om en fest med excesser och orgier som Hermann Göring ordnar för nazisttopparna men som Gabriella Håkansson påpekar vet man inte vad som är sant och vad som är påhittat i romanen.
Jag har precis läst en annan bok om nazismen och allt som finns med i den är belagt, alltsammans har verkligen hänt. Den amerikanske författaren Erik Larsons bok I odjurets trädgård har två huvudpersoner: professor William E Dodd och hans vuxna dotter Martha. Dessa två, tillsammans med Dodds fru och son, reser 1933 från sitt lugna, sköna hem i Chicago till Berlin. Dodd har tackat ja till en ambassadörspost i Berlin i tron att det
ska ge honom arbetsro så att han äntligen kan skriva färdigt sin bok Old South om sydstaternas historia.
För dottern Martha lockar äventyret-- ett nytt land, en ny kultur, nya spännande män att erövra. Och ja, hon har många förhållanden under de dryga fyra åren i Berlin, bland annat med Gestapo-chefen Rudolf Diels vars skräckinjagande ansikte är fårat av djupa mensurärr.
Men för fadern blir det inte som tänkt -- att vara USA:s ambassadör i Hitlers Berlin är ingen sinekur. Det han bevittnar förfärar honom. Medan den tillfällige turisten i Berlin upplever en vänlig stad rik på nöjen får Dodd rapporter om hur amerikaner misshandlas på gatan för utebliven hitlerhälsning medan polisen vänder ryggen till, han får vara med om hur judarnas rättigheter begränsas en efter en och han får uppleva De långa knivarnas natt, det vill säga Hitlers utrensning av personer som arkebuseras utan föregående rättegång.
Dodd rapporterar om allt detta, och om det krig som står för dörren, men på utrikesdepartementet i Washington tar man inte på hans varningar på allvar. Larsons bok kan rekommenderas. Jag lärde mig mycket om nazi-Tysklands framväxt under 1930-talet. Önskar bara att den hade varit förseedd med fler fotografier.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar