Snart har alla körsbärsträden blommat ut. Tiden rinner iväg och den går fortare ju äldre man blir, det är ett ovedersägligt faktum. Jag har fått förklaringen en gång men glömt den dessvärre. Något med dopaminet.
När jag senast var på trevlig middag hos en granne hörde jag den här limericken:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar