”Kratt i syd” var ett av lösenorden i korsordet som jag försökte mig på nyss. På tredje dagen bad jag G om hjälp. Han visste: snår. Jag vet inte att jag någonsin stött på ordet tidigare men så är jag ju norrifrån.
Samma dag kommer överraskande en bok med posten från min vän Göran Bergengren. Han skickar mig nyutkomna Dagar som Brännglas och jag blir glad. Börjar genast läsa den inbjudande volymen och njuter av Görans poetiska språk. Det handlar om förr och nu, om levande och avlidna. Göran beskriver barndomens landskap, årstidernas rytm och det gamla Sverige med torpare som hade en hälsosammare, långsammare takt än vi. Han ger också glimtar från sina upptäcktsresor i andra länder. ”I nuets blinkning är jag ingen, och i nuets åkervinda snurrar jag” skriver Göran.
Göran inte bara kan ordet kratt, han använder det också. Hallonkratt och grankratt är för honom självklara ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar