Från min trädgård 7/12 -- vippvallmo

Glöm allt jag kan ha skrivit om vippvallmo som ett underbart växtval. Den är stor och pampig och har vackra blad, javisst. Men plantera den aldrig! Man kan nämligen inte ångra sig. Har man tagit in växten i trädgården tar den över tomten.

 I våras behövde G och jag ta bort vårt stora, flera år gamla exemplar. Vi visste inte då att det gick grova, flera meter långa vippvallmo-rötter nere i marken, rötter som inte hade tänkt ge upp utan var beredda att skicka upp skott både här och där och långt från där moderplantan hade stått.

Säg inte "växer som svampar ur marken". Säg "växer som vippvallmo ur marken"! För de där stjälkarna med de tjusigt flikiga bladen kommer upp som raketer ur jorden; man går till sängs på kvällen förvissad om att ha avlägsnat varje litet skott bara för att på morgonen se pigga, nytillkomna  små plantor. Rötterna kämpar för sin överlevnad men vi, fulla av beundran för denna obändiga växtkraft, kämpar också.