Sverige, ett gladare land

Har Sverige blivit en gladare nation under de senaste 40 åren? Mitt svar är tveklöst ja! Tänk hur det var på 1970-talet. Jag blev påmind om det när jag lyssnade på Melodifestivalen från 1974 på Minnenas television i går. Den ena söta, charmiga artisten efter den andra framför sin sång men publikens uttryck förblir detsamma -- allvarligt, strängt, reserverat. Inte ens när Abba sjunger Waterloo är det någon som ser glad ut -- ja, kanske en kvinna på femte raden visar ett svagt leende. Några applåder är det inte tal om.

Därefter tittade jag på ESC under en timme. Publiken i Malmö log, applåderade, jublade och viftade med flaggor! Man släppte sig loss och gjorde allt det där som var förbjudet 40 år tidigare! Det var härligt att se åhörarnas förtjusning. Hur mycket roligare måste det inte vara för artister att uppträda i dag.

Jag tror inte att det kan ha funnits ståuppkomiker på 70-talet. Vem vill uppträda inför en publik som inte kan dra på munnen? Väl att vi blivit mindre hämmade. Snart kanske vi vågar börja prata med varandra på pendeltåget. Om där finns någon som inte är upptagen med att lyssna på musik eller skicka sms.

Tidningen The New Yorker har många bra skämtteckningar och ingen tidning skojar så mycket om psykoanalytiker. I ett av de senaste numren ser man analytikern i sin fåtölj och patienten utsträckt på soffan. Båda är upptagna med sin telefon.