Är vi besatta av ansikten? Jag skulle säga att ansiktet kanske är det vanligaste motivet i konsten. Människan är hela tiden upptagen av ansikten och vi njuter av att vila blicken på vackra nunor. Vi har stor nytta av vår förmåga att snabbt kunna upptäcka ansikten men ibland leder det till att vi ser ansikten där det inga finns -- i rostat bröd, i månen, i en pizza, i moln m m -- och om detta handlade ett inslag i senaste Kobra (TV 1). Pareidoli kallas fenomenet.
Piero Fornasetti var en starkt begåvad italiensk konstnär som lät vackra kvinnoansikten dekorera porslin, tapeter, textilier och annat. De här tallrikarna har jag fotograferat på Svenskt Tenn i Stockholm.
Apropå ansikten, det var trevligt att höra dig i P1 i morse. Det låter jobbigt det där att inte känna igen ansikten.
SvaraRaderaJa, det har sina avigsidor att inte alltid veta vem det är man har framför sig. Mitt råd till alla är: Innan du rubricerar en medmänniska som ohövlig, tänk efter om det kan bero på ansiktsblindhet att hon inte hälsar på dig! Gruppen ansiktsblinda är mycket stor!
SvaraRaderaBlev tvungen att läsa alla 17 inläggen om ansiktsblindhet. Intressant. Jag har ändå svårt att sätta mig in i en ansiktsblinds situation. Om jag t ex tänker på en persons namn, t ex GK Näslund, så kan jag ju frammana en bild av dig. Detta gäller även de flesta kändisar jag sett på bild. Är det inte så för dig? I frågesport underlättar det ju om man har svarsalternativ. Skulle namnalternativ underlätta ansikts/personigenkänning?
SvaraRaderaAnsikten som jag känner igen (vänner, släktingar, kändisar m fl) kan jag också föreställa mig, absolut. Och namnalternativ skulle underlätta! Se vidare dagens inlägg!
SvaraRadera