Flera dagar i Umeå har jag sökt bästa sitta-med-en-bok-stället. Det finns inte i det påkostade kilometerlånga parkområdet längs älven.
Inte på den underbara ängen utanför länsmuséet
|
"Låt ängen blomma" är mottot för området kring länsmuseéet. |
och inte heller på den tjusiga, breda, parisiskt anlagda Rådhusesplanaden som nu, när den försetts med solbänkar och soffor och fontäner, har en touche av St Tropez.
|
Rådhusesplanaden mitt i Umeå har en touche av St Tropez |
Nej, skönaste platsen för att slå sig ned med en bok är på en av de fyra vita bänkarna i den lilla omslutna trädgården framför Rådhuset, sidan som vetter mot älven. Där sitter man i skuggan av Gustav II Adolf, mannen som grundade staden, men inte 1621 som det står på sockeln till statyn utan 1622, det var först det året som Umeå skickade en representant till Stockholm för att ta emot stadsprivilegierna.
Gustav II Adolf blev med åren tämligen fet, som bekant. Mindre känt är att samma sak hände hans dotter Kristina. Hon blev korpulent, fick man veta i ett välgjort program om drottning Kristina som sändes 13 mars i år i av redaktionen för radioprogrammet Stil (finns fortfarande att lyssna till på nätet).
Från den vita bänken framför Rådhuset har man utsikt över det gamla och det nya Umeå: Stora Hotellets tegelarkitektur mot sprillans nya vita kulturhuset byggt av glas laminerat i vitt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar