Ska parterna som deltar i Parismötet komma överens om ett
avtal som kan dämpa våra fotgropar och minska uppvärmningen? Ska vi själva, var och en, klara att ändra våra vanor? Vi måste göra vårt bästa.
Fotgropar är inte mitt ord, jag har lånat det från Stina Stoors bok Bli som folk. Det är en bok med nio noveller som kom tidigare i år på Norstedts och tilltalar mig mycket. Inte bara för att berättelserna handlar om livet i den västerbottniska landsbygd där jag själv har rötter. Alla måste tycka om den här författarens högst personliga språk. Stina Stoor använder vissa ord och meningar på mål men hon ger oss framförallt fyndiga egenskapade uttryck och närgångna iakttagelser av människors beteende. Det hon skriver känns självupplevt. Det är lätt att förstå att den här unga skribenten vunnit såväl Västerbotten-Kurirens novellpris som Sveriges Radios novellpris.
Annars säger jag som Lydia Davis "Jag är inte trött på alla bra böcker. Jag är bara trött på romaner och berättelser. Jag vill inte bli uttråkad av någon annans fantasi". Davis tycker nog som jag att det är underbart roligt att Svenska Akademien i går förärade nobelpriset i litteratur till journalisten och fackboksförfattaren Svetlana Aleksijevitj. Jag gruvar mig för att läsa hennes böcker men förstår att det är angelägen litteratur. Hoppas att fler internationellt erkända författare av sakprosa kan komma ifråga för priset i framtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar