söndag 24 mars 2013

Dåligt lokalsinne

Många av oss som hade oturen att födas ansiktsblinda är också utrustade med skralt lokalsinne; centrum för ansiktsigenkänning och centrum för lokalsinne ligger nämligen nära varandra i hjärnan och är det ena en smula utslaget är gärna det andra det också. Topografisk disorientation kallas det här handikappet. Om Helena af Sandeberg till exempel har jag läst i en intervju att hon kan gå vilse i en badbalja, Per Naroskin har sagt i radio att han har det på samma sätt.

Ingen av dem har dock lika uselt lokalsinne som en hotellgäst  -- kanske var det en tysk turist -- i  filmen Semestersabotören. Han simmar nära stranden när man ropar att han har telefon. Mannen vill ta samtalet men simmar åt fel håll, ut i havet...

Hur ska det gå som äldre? Kommer jag att simma i fel riktning och vandra åt galet håll? Inget att oroas för. Vid Mobile World Congress i Barcelona tidigare i år visade japanska forskare en prototyp till en ny käpp ansluten till internet. Käppen har en liten skärm som hjälper människan att hitta plus att den visar personalen på äldreboendet var jag befinner mig ifall jag ändå går vilse. Ramlar jag och släpper käppen går ett larm om det också. Hoppas att japanerna jobbar på duktigt med sin uppfinning.


5 kommentarer:

  1. Som gammal orienterare har jag många gånger upplevt den totala vilsenheten ståendes mitt i storskogen. Men mha kompassen hittar man alltid hem. Har du provat kompass? GPS:en (t ex i en käpp) är också en nyttig uppfinning för vilsegångna. Vi kan känna oss trygga på äldre dar tack vare tekniken. :-)

    SvaraRadera
  2. En kompass vore förstås en bra hjälp när man går vilse men jag har aldrig riktigt lärt mig att använda den. Kanske dags nu att jag tar en lektion....

    SvaraRadera
  3. Har GPS i mobilen. Hjälper inte alls. Förstår inte vilken riktning jag skall gå ändå.

    SvaraRadera
  4. Mitt råd: ta med en karta! När man står med en karta i handen och ser frågande ut kommer det alltid fram någon vänlig själ och hjälper till. GPS skulle kanske inte vara något för mig heller.

    SvaraRadera
  5. Jag körde häromdagen fel i mitt lilla villakvarter, som har formen av ett U. Jag råkade ta av vid fel sida på U:et, och då var det klippt. Jag kände inte alls igen mig och blev kallsvettig. Till sist dök vårt hus upp och jag tvärbromsade. Vi har bott här i drygt 20 år.

    SvaraRadera