Äntligen i Fagerås

En av de saker som stått på min lista över "100 saker att göra innan du dör" var Se påskliljorna i Fagerås.  I fredags var G och jag där. Det var absolut värt resan att få ströva omkring på gamla slåtterängar och lövskogsbackar planterade med påskliljor som nästan alla hade hunnit börja blomma.
Tänk åtta tunnland med omkring en miljon påskliljor! Det är klart att folk kommer från när och fjärran för att beskåda detta.

Fagerås, som ligger några mil väster om Gislaved, ägs av Arne Andersson och det var han som 1978 planterade den första backen med några hundra lökar. Varför? Han förklarar det som en stundens ingivelse. Sedan har projektet växt och nu petar Arne ned cirka 25 000 lökar varje höst, hans påskliljepark blir större och större.

Kanske ska jag göra mig en egen gul backe? Påskliljor, får besökaren veta, kräver inte öppen jord, återkommer år efter år i om de står i bra jord (ej sandjord) och varken sorken eller rådjuren tar dem.

Arne Andersson utanför våffelserveringen på Fagerås

Det finns cirka 1 000 olika påsk- och pingstliljor. Vilken av dem gillar Arne bäst? Det kan han inte svara på, alla är fina på sitt sätt. I en backe får man se små rutor med olika sorter och jag stannar längst vid Galantic Star.

Galantic Star har lång vit trumpet och blekgula kronblad.

Här nedan en annan skönhet som många av besökarna sågs fastna vid: Apricot Whirl.