Det är sista april och jag går och tittar på mitt sparrisfält. Det är en pallkrage stort och omfattar fyra plantor satta förra året. Jag ser inget spår av liv, kanske är det för tidigt. Har glömt att tålamod är en essentiell egenskap hos en nybliven sparrisodlare. När sparristopparna så småningom sticker upp kan jag inte skörda dem, det måste vänta till 2012.När det blir dags för mig att njuta av runda, gröna sparrisstjälkar ska jag göra som den Michael Wickham jag läste om i Financial Times nyss. Han tyckte om färsk sparris. Så han bar ut en liten spis i köksträdgården, satte på vatten i en kastrull, skar sin sparris och släppte den i det kokande vattnet. Mitt Trangia-kök kommer att komma väl till pass.
Glad Valborg till alla mina läsare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar