När någon frågar hur många äppelträd jag har, svarar jag nio: Cox Orange, Gul Richard, Gyllenkroks Astrakan, Maglemer, Södermanlands Kalvill, Mantet, Härnevi, Hampus och ett som går under namnet Jättemelon men inte har visat någon frukt ännu. Kanske är det sorten Langeland, jag misstänker det.
Men jag har faktiskt 13 äppelträd. De nyaste är helt små och står i kruka. Det var i början av mars som G och jag åt den goda sorten Gloster och såg att kärnorna i frukten börjat gro. Två kärnor planterades den 1 mars, två kom i jorden den 8 mars. Alla tog sig fint.
Nu drömmer jag om att dessa träd en dag, om tio år eller så, kommer att bära undersköna frukter som ska heta Pomona (fruktodlingens gudinna), Vertumnus (hennes älskade), Olle (efter Olof Eneroth, den förste svenska pomologen) och Smirran (som G och jag säger när vi talar om Alexandra Smirnoff, den finlandssvenska pomologen som arbetade om Olof Eneroths pomologi). Chanserna är förstås långt ifrån stora. Troligen blir det fyra mindre anmärkningsvärda, ja kanske oätbara sorter. Om det blir något alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar