Något att tacka för

För längesedan arbetade jag som matskribent på tidningen Vi som numera kommer ut varje månad istället för varje vecka. I senaste numret, som jag bläddrade i på biblioteket, såg jag på insändarsidan ett tack till mig och min kollega Cajsa Stenmark för en månadsmeny som vi publicerade i nr 30/31 1975. En läsare har plockat fram våra recept och vill nu, 40 år senare, tala om att vår meny hjälper henne att styra upp sin mathållning idag. Fantastiskt!

Här är några saker som jag själv vill tacka för:

Tack försynen för att jag hade rest hem från Paris innan nattens förfärliga terrordåd inträffade. Jag tänker på mina vänner i Paris och stadens alla övriga invånare. Alla gråter vi för Frankrike i dag. Je suis Paris.

Tack för varje dag vi inte drabbas av blodiga terrorhandlingar i vårt land.


Tack för att det finns bibliotek. Så fattigt mitt liv hade varit utan alla bibliotek och alla kunniga, sympatiska bibliotekarier som gett mig tillgång till all världens litteratur.

Tack till alla författare som gett mig kunskap, underhållning, livsvisdom.

Tack för att det fortfarande finns papperstidningar och pappersböcker. Det är inte samma sak att ligga i soffan och läsa på en skärm.

Tack till den som uppfann tvättmaskinen. Tack för tvål på flaska.

Tack alla som skickar in roligheter till Dagens Nyheter och får mig att fnissa. Här är några färska exempel:
• När höstlöven faller vet jag inte om jag ska kratta eller påta.
• Lagets nyckelspelare var den mest dyrkade.
• Kan man säga att någon som är lång och smal är högoktanig?

Tack till alla pedagoger som lärt mig så mycket. Och gett mig saker att grunna över. Jag hittade nyss min gamla betygsbok. Jag var ett flitigt, skötsamt, stillsamt barn. Ingen påstod heller något annat. Ändå hade jag sänkt ordningsbetyg de första sju terminerna i skolan. Obegripligt.

 Paris i oktober. Ett paradisäppelträd har tappat blad och frukt.