Svenska Akademien har svängt

"Tre faror hotar en svensk författare: populariteten, spriten och Svenska akademien".  Vilhelm Moberg uttalade sig gärna så. Svenska akademien med kunglig beskyddare och en air av etablissemang låg inte för honom. Han blev heller aldrig en av de aderton.

Astrid Lindgren var kanske  tyngd av sin stora popularitet. Jag minns att hon i en intervju klagade över alla brev som kom: "Det finns kvinnofrid och hemfrid men brevfrid får jag aldrig."  Många författare har förstörts av sprit. Hur många fler goda romaner hade till exempel inte Hjalmar Söderberg kunnat ge oss (och hur mycket bättre hade han inte kunnat stötta sina barn) om han inte hade druckit så mycket och gått på krogen kväll efter kväll.

Men varför klagade Vilhelm Moberg på akademien? Den har stött många skönlitterära författare med stipendier. I sitt pressmeddelande i går utlovade man en nydaning. Jag hoppas att i den ska ingå att ledamöterna börjar läsa sakprosa och skänker stipendier även till goda fackförfattare.

Tibast, tidig vårbuske

Påfåfelsöga (kan även ses upptill, till vänster, i bilden på tibast)